Filip Hammar och Fredrik Wikingsson har som bekant fått en del mediautrymme på sistone. Av någon anledning har jag väldigt svårt att bestämma mig för om jag gillar dem eller inte. Å ena sidan har de en lite streetsmart humor som känns tilltalande. Å andra sidan har jag en lite gnagande känsla av att det jag uppfattar som fräscht egentligen bara är en semi-patetisk retrotripp för trettiplussare, och då bör man ju ta sig i akt om man vill vara en genuint cool katt och inte bara en Dressman-ekiperad bandhund. Så vad är forumets dom över F&F? Bra eller fekalie?
Nekromanti Filip och Fredrik, kul eller patetiska?
- Thread starter Saxifrage
- Start date
Patetiska!
Jag har försökt titta på deras program, men brukar tröttna efter fem minuter och byta kanal eftersom det aldrig blir roligt. Det kan vara så att jag är för mossig för att förstå humorn, eller att jag faktiskt ser att kejsaren inte har några kläder på sig. Jag gissar på det senare.
/tobias
Jag har försökt titta på deras program, men brukar tröttna efter fem minuter och byta kanal eftersom det aldrig blir roligt. Det kan vara så att jag är för mossig för att förstå humorn, eller att jag faktiskt ser att kejsaren inte har några kläder på sig. Jag gissar på det senare.
/tobias
Jag skulle inte påstå att Filip och Fredrik vare sig är särskilt patetiska eller roliga. Jag är dock övertygad om att det finns något djupt värdefullt i deras samtidssatir, och jag står definitivt upp som försvarare av deras mer kontroversiella grejer. Samtidigt har jag lätt att hålla mig för skratt när jag ser deras program. Det är väl helt enkelt inte min typ av humor, fastän jag sympatiserar mer deras sätt att sticka hål på uppblåsta töntar som alltför många idioter runt omkring oss har mage att betrakta som "idoler".
Fisk
"Å andra sidan har jag en lite gnagande känsla av att det jag uppfattar som fräscht egentligen bara är en semi-patetisk retrotripp för trettiplussare, och då bör man ju ta sig i akt om man vill vara en genuint cool katt och inte bara en Dressman-ekiperad bandhund."
Jag är en Dressman-ekiperad tjuoplussare och jag tycker att de mer är tramsiga än roliga. Ett och annat guldkorn finns förstås men egentligen tycker jag att de framförallt är två riktigt dryga idioter som säkert kunde varit riktigt trevliga om de inte ansträngde sig för att vara så dryga. Deras program är emellanåt roliga trots dem och inte på grund av dem. 100 höjdare är ett bra exempel på detta, att dra ut en handfull roliga klipp till ett entimmesprogram genom att bjuda in gäster och hålla på med en massa konstiga effekter håller inte. Det syns alltför väl att de improviserar och att de egentligen inte har något att komma med.
Men jag har inte läst deras böcker och det är möjligt att deras "humor" och still passar bättre i skriftlig form även om jag nog är aningen för ung för att ha samma referenser och upplevelser som dem.
"Å andra sidan har jag en lite gnagande känsla av att det jag uppfattar som fräscht egentligen bara är en semi-patetisk retrotripp för trettiplussare, och då bör man ju ta sig i akt om man vill vara en genuint cool katt och inte bara en Dressman-ekiperad bandhund."
Jag är en Dressman-ekiperad tjuoplussare och jag tycker att de mer är tramsiga än roliga. Ett och annat guldkorn finns förstås men egentligen tycker jag att de framförallt är två riktigt dryga idioter som säkert kunde varit riktigt trevliga om de inte ansträngde sig för att vara så dryga. Deras program är emellanåt roliga trots dem och inte på grund av dem. 100 höjdare är ett bra exempel på detta, att dra ut en handfull roliga klipp till ett entimmesprogram genom att bjuda in gäster och hålla på med en massa konstiga effekter håller inte. Det syns alltför väl att de improviserar och att de egentligen inte har något att komma med.
Men jag har inte läst deras böcker och det är möjligt att deras "humor" och still passar bättre i skriftlig form även om jag nog är aningen för ung för att ha samma referenser och upplevelser som dem.
Krille
Super Moderator
"klipp med Jeltsin, vår tds fullaste statschef."
Va? Han Jeltsin bräda Churchill?
Va? Han Jeltsin bräda Churchill?
"Va? Han Jeltsin bräda Churchill?"
Jag tror fan det. Jag menar, Churchill var inte den som spottade i glaset, men Jeltsin dirigerade en militärorkester på lyran när han var i Tyskland, nöp damer i häcken framför tvkamerna och hotar bryta nacken av en av sina minstrar*. Karln hade dessutom tillgång till kärnvapen. Det gör det bara roligare.
Storuggla, då vet de ju hur de är
<font size="1"> * = Nu hotar han inte det verbalt, men han säger att snubben är sparkad samtidigt som han gör rörelser som lätt kan tolkas som att han vill bryta nacken på ett antal små bondgårdsdjur. </font size>
Jag tror fan det. Jag menar, Churchill var inte den som spottade i glaset, men Jeltsin dirigerade en militärorkester på lyran när han var i Tyskland, nöp damer i häcken framför tvkamerna och hotar bryta nacken av en av sina minstrar*. Karln hade dessutom tillgång till kärnvapen. Det gör det bara roligare.
Storuggla, då vet de ju hur de är
<font size="1"> * = Nu hotar han inte det verbalt, men han säger att snubben är sparkad samtidigt som han gör rörelser som lätt kan tolkas som att han vill bryta nacken på ett antal små bondgårdsdjur. </font size>
Omallade och kul
Jag tycker det de gör är good shit. And I will tell you why.
De bryter mot de klassiska dramaturgiska mallarna (man kan kalla det koncept om man vill också) som de flesta humorprogram dras med. Det känns som en frisk fläkt i den annars så nischade svenska humorgenren.
Det fascinerande är att när man tidigare försökte (läs Sveriges television: Hello Sidney) köra klassisk Talkshow-upplägg så sög de apget och framstod bara som pretton.
I den här stilen de har nu tycker jag de känns mer avskalade och avslappnade. Men stilen leder också till stora krav på gästerna. Gäster som inte hänger med i svängarna och kan bjuda på sig själv på samma spontana sätt gör deras program ofantligt tråkiga att titta på – ta till exempel programmet med Linda Rosing och Fadde som bara blev platt och menlöst.
//erik. går och köper en trädstam för 10 kr
Jag tycker det de gör är good shit. And I will tell you why.
De bryter mot de klassiska dramaturgiska mallarna (man kan kalla det koncept om man vill också) som de flesta humorprogram dras med. Det känns som en frisk fläkt i den annars så nischade svenska humorgenren.
Det fascinerande är att när man tidigare försökte (läs Sveriges television: Hello Sidney) köra klassisk Talkshow-upplägg så sög de apget och framstod bara som pretton.
I den här stilen de har nu tycker jag de känns mer avskalade och avslappnade. Men stilen leder också till stora krav på gästerna. Gäster som inte hänger med i svängarna och kan bjuda på sig själv på samma spontana sätt gör deras program ofantligt tråkiga att titta på – ta till exempel programmet med Linda Rosing och Fadde som bara blev platt och menlöst.
//erik. går och köper en trädstam för 10 kr
Talanglösa, intelligensbefriade och jävulskt irriterande. Jag har inte sett att de skulle ha något som ens påminner om "poäng" eller "budskap". Får bara högstadievibbar; och det är aldrig kul med vuxna som beter sig som töntiga fjortisar.
Då är fan t o m lundaspex roligare. Och _det_ säger mycket.
- L
Då är fan t o m lundaspex roligare. Och _det_ säger mycket.
- L
Har väll småfnissat åt vissa av skämten. Men deras humor är väll på gränsen av vad jag tycker är skoj.
För min del så kvitta det om de fortsätter eller ej, jag orkar allt som oftas itne se det pga att jag är mer än halvdöd när dte sänds.
/ Johan K, som inte är road över att ha möte fram till 20:00 idag
För min del så kvitta det om de fortsätter eller ej, jag orkar allt som oftas itne se det pga att jag är mer än halvdöd när dte sänds.
/ Johan K, som inte är road över att ha möte fram till 20:00 idag
Ulfgeir
Swashbuckler
Personligen tycker jag de är nästan lika patetiska som Dan Bäckman eller Kurt Olsson, och det säger inte lite det.
/Ulfgeir
/Ulfgeir
Rising
Vila i frid
Jag hade jätteproblem med dem i början, när de bara framstod som nervösa och jobbiga. Med "Ursäkta Röran" tyckte jag faktiskt att många av sketcherna var genuint bra och genomtänkta - och framförallt oväntade - vilket gör dem mycket bättre än Hey Baberiba- eller Parlamentetkillarna, som jag tycker visserligen kan vara tekniskt skickliga komiker, men som ändå ofta är plågsamt förutsägbara.
Nötcreme och Movieboxboken kunde jag känna igen mig i mycket, så om den var bra eller bara smickrande för just mig, det kan jag inte avgöra - men jag började ändå gilla deras ton i den boken. Plötsligt framstod de inte som nervöst "trendiga" längre, utan tvärtom verkade de väldigt nöjda med att vara två fåniga dumskallar - och samtidigt säkra på att lyfta fram just denna del av dem själva.
Många komiker blir en sorts Kalle Anka-figurer till slut, de får leva ut sina neurotiska sidor genom sina påhittade karaktärer - och de kan gömma sig bakom sina skämt när de pratar om jobbiga upplevelser i sina förlfutna, och därför tar man dem inte riktigt på allvar till slut. Det skulle inte kännas "farligt" om Andy Dick berättade om hur hans mamma kom på honom när han onanerade i tonåren - för han är en "låtsasmänniska" och säljer på att han är överdriven och freakig, då är det svårt för oss att relatera till honom. Det skulle inte framstå som "modigt" om han gjorde bort sig på TV.
Samma sak med Nilecitygänget och Spermaharen - de var så stora och hade sån immunitet genom sin trendighet att de kunde skämta på sätt som aldrig vi andra skulle ha gjort. Det kändes inte som om de var en av oss.
Det jag gillar med Filip och Fredrik är att de inte är den sortens komiker. De är inte två freaks, och de är inte trendiga. Samtidigt kan de inte tjäna några billiga poänger på att vara utstuderat töntiga såsom alla ståuppare med löjlig dialekt gör (Johan Glans är det enda lysande undantaget - han låter löjlig och skulle kunna vara enbart löjlig om han hade velat och ändå ha dragit in hyran, men har ändå valt att sikta högre och är skitrolig på riktigt).
Allt Filip och Fredrik gör är inte lysande, när det gäller 100 höjdare så hänger dock slutresultatet mycket på vilka gäster de har i studion. Lindenius nämnde hur kass Linda Rosing var - Svullo var också skittråkig för han spexade på samma sätt som han var van att göra (som en Kalle Anka-figur), medan Luuk var fullkomligt suverän och jätterolig, kanske just för att han är samma sorts mesiga - riktiga - människa som Filip och Fredrik.
Allt som allt tycker jag att de kanske inte är lysande komiker, men ändå betydligt mer "nödvändiga" än exempelvis Robert Gustafsson (som jag tycker rent illa om, numera).
Nötcreme och Movieboxboken kunde jag känna igen mig i mycket, så om den var bra eller bara smickrande för just mig, det kan jag inte avgöra - men jag började ändå gilla deras ton i den boken. Plötsligt framstod de inte som nervöst "trendiga" längre, utan tvärtom verkade de väldigt nöjda med att vara två fåniga dumskallar - och samtidigt säkra på att lyfta fram just denna del av dem själva.
Många komiker blir en sorts Kalle Anka-figurer till slut, de får leva ut sina neurotiska sidor genom sina påhittade karaktärer - och de kan gömma sig bakom sina skämt när de pratar om jobbiga upplevelser i sina förlfutna, och därför tar man dem inte riktigt på allvar till slut. Det skulle inte kännas "farligt" om Andy Dick berättade om hur hans mamma kom på honom när han onanerade i tonåren - för han är en "låtsasmänniska" och säljer på att han är överdriven och freakig, då är det svårt för oss att relatera till honom. Det skulle inte framstå som "modigt" om han gjorde bort sig på TV.
Samma sak med Nilecitygänget och Spermaharen - de var så stora och hade sån immunitet genom sin trendighet att de kunde skämta på sätt som aldrig vi andra skulle ha gjort. Det kändes inte som om de var en av oss.
Det jag gillar med Filip och Fredrik är att de inte är den sortens komiker. De är inte två freaks, och de är inte trendiga. Samtidigt kan de inte tjäna några billiga poänger på att vara utstuderat töntiga såsom alla ståuppare med löjlig dialekt gör (Johan Glans är det enda lysande undantaget - han låter löjlig och skulle kunna vara enbart löjlig om han hade velat och ändå ha dragit in hyran, men har ändå valt att sikta högre och är skitrolig på riktigt).
Allt Filip och Fredrik gör är inte lysande, när det gäller 100 höjdare så hänger dock slutresultatet mycket på vilka gäster de har i studion. Lindenius nämnde hur kass Linda Rosing var - Svullo var också skittråkig för han spexade på samma sätt som han var van att göra (som en Kalle Anka-figur), medan Luuk var fullkomligt suverän och jätterolig, kanske just för att han är samma sorts mesiga - riktiga - människa som Filip och Fredrik.
Allt som allt tycker jag att de kanske inte är lysande komiker, men ändå betydligt mer "nödvändiga" än exempelvis Robert Gustafsson (som jag tycker rent illa om, numera).
Nightowl
Champion
Jag hade tänkt skriva ett inlägg som hette "Vilka är det?", men tack var Risings:
Den kände jag igen mig jäkligt mycket i, men jag tillhör förstås rätt åldersgrupp, även om jag nog är lite äldre än F&F. Så som författare får de klart godkänt. Som TV-makare kan jag inte uttala mig om eftersom jag i vanlig ordning inte sett dom.
Va, skulle jag motivera mig också? OK - deras bok är nämligen ett sådant där tidsdokument fastän det egentligen är en sorts självbiografi. Sug på den ni. Fast jag tyckte faktiskt inte att boken var rolig på "hahahaha o guuud gapflabb"-viset, som roliga böcker är.
Erik
kom jag på vad det var.
Den kände jag igen mig jäkligt mycket i, men jag tillhör förstås rätt åldersgrupp, även om jag nog är lite äldre än F&F. Så som författare får de klart godkänt. Som TV-makare kan jag inte uttala mig om eftersom jag i vanlig ordning inte sett dom.
Va, skulle jag motivera mig också? OK - deras bok är nämligen ett sådant där tidsdokument fastän det egentligen är en sorts självbiografi. Sug på den ni. Fast jag tyckte faktiskt inte att boken var rolig på "hahahaha o guuud gapflabb"-viset, som roliga böcker är.
Erik
Jag tycker de blir roligare och roligare. Det roligaste någon av dem gjort var att Fredrik hade sex- och samlevnadsspalter i Slitz och Veckorevyn samtidigt under en period. Det i sig var faktiskt väldigt roligt.
Men i vilket fall. Vad gör dem roliga? Dels lever de i den tradition som Killing-gänget stod för. Det är fånigt för fånigts skull. Det är egentligen betydelselöst, men lyckas genom sin lösa kontext egentligen säga väldigt mycket om samtiden.
Dels är de bra på vad de gör. De har udd och kvickhet i sina fånigheter. Det blir aldrig töntigt som i Stockholm Live, eller plumpt som Jackass, utan balanserar fint på de gränser som de båda exempel jag just tog upp med hög hastighet trillar över.
Viktigt är också med vilken fantastisk självinsikt de gör allting.
En annan bra sak med dem tog Rising redan upp, och det är att de inte är någon slags upphöjda humorgenier eller komiker (de verkar må alldeles för bra privat för att vara det), de är bara lite extra kvicka, lite extra roliga snubbar som varit lite extra kåta på Media. Annars är de precis som du och jag (uppenbarligen snarare som jag och mina vänner, eftersom alla här på forumet tycker att det enda som är roligt är Munchkin och Monty Python och Studentspex).
Men i vilket fall. Vad gör dem roliga? Dels lever de i den tradition som Killing-gänget stod för. Det är fånigt för fånigts skull. Det är egentligen betydelselöst, men lyckas genom sin lösa kontext egentligen säga väldigt mycket om samtiden.
Dels är de bra på vad de gör. De har udd och kvickhet i sina fånigheter. Det blir aldrig töntigt som i Stockholm Live, eller plumpt som Jackass, utan balanserar fint på de gränser som de båda exempel jag just tog upp med hög hastighet trillar över.
Viktigt är också med vilken fantastisk självinsikt de gör allting.
En annan bra sak med dem tog Rising redan upp, och det är att de inte är någon slags upphöjda humorgenier eller komiker (de verkar må alldeles för bra privat för att vara det), de är bara lite extra kvicka, lite extra roliga snubbar som varit lite extra kåta på Media. Annars är de precis som du och jag (uppenbarligen snarare som jag och mina vänner, eftersom alla här på forumet tycker att det enda som är roligt är Munchkin och Monty Python och Studentspex).
Nightowl
Champion
Nähä! Alla här hatar studentspex utom Gurgeh och möjligtvis jag. De koola killarna (och Rising) tycker inte om Studentspex. Så tro inte att du är radikal och frän, din lilla konformist!
Erik
Johan Granberg
Swordsman
Annars är de precis som du och jag (uppenbarligen snarare som jag och mina vänner, eftersom alla här på forumet tycker att det enda som är roligt är Munchkin och Monty Python och Studentspex).
Skit i vad nattugglan säger, det där var fanimej det bästa jag har läst här på länge. Tack för att du gör OT-forumet läsvärt, din födelsedagsbild var också en underbar ironisk kommentar som jag just då inte kom på tanken att berömma.
Skit i vad nattugglan säger, det där var fanimej det bästa jag har läst här på länge. Tack för att du gör OT-forumet läsvärt, din födelsedagsbild var också en underbar ironisk kommentar som jag just då inte kom på tanken att berömma.
Nightowl
Champion
Men det gör ju jag med. Typ.
Erik
Sådär. Jag drog en hel del på smilbanden när jag läste Moviebox-boken och jag drar en del på smilbanden när jag ser duon i TV. Men det blir sällan några gapflabb. Jag har lite svårt för allför nyskapande humor, jag skyller på brist på sömn som gör att jag behöver enkel underhållning.
Jag tycker att sveriges roligaste komiker är Annika Andersson i Time Out (skulle se det för jämnan om jag slapp Martin Timell). Hon är snabb i repliken och ser nästan förvånad ut när folk skrattar.
Jag tycker att sveriges roligaste komiker är Annika Andersson i Time Out (skulle se det för jämnan om jag slapp Martin Timell). Hon är snabb i repliken och ser nästan förvånad ut när folk skrattar.