Ymir
Blivande Stockholmshipster
Filmtipset brukade ha fantastisk statistik för detta. Den jag alltid fick i toppen var Alexander.
Jag dyrkar den här filmen, i synnerhet den längsta versionen, The Final Cut. Jag tycker den är fullständigt magnifik på flera plan, men i synnerhet på det extremt gedigna sätt den skildrar den antika världen. När man ser historiska filmer som historiskt kunnig är det nästan alltid något som totalt sabbar inlevelsen - och det värsta och vanligaste är att den historiska miljön känns för liten, instängd, småskalig, utan tecken på jordbruk, industri. infrastruktur, logistik eller kultur. Det blir så uppenbart att allt bara är en kuliss. Men det finns ett mycket litet antal levandegöranden av dåtiden som sticker ut för att de i olika hög grad lyckas undvika denna fälla - "Rome" är ett exempel som de flesta av er lär ha sett. Men Alexander är fucking kungen av dem alla. Den är så fruktansvärt grandios och visuellt välgjord, sprudlande av enorm, nästan ofattbar historisk detaljrikedom och tusen mikrohistorier man kan ana i bakgrunden. Dessutom har den de kanske mest realistiska skildringarna av äldrehistorisk krigföring någonsin på film (ett område där de flesta filmer är helt pinsamt usla). Allting formligen sprudlar av sense of wonder. Jag sitter trollbunden nästan varje ögonblick - i tre och en halv fucking timme. En mer episk film har nog aldrig gjorts.
Vi har sett tusen historiska filmer som skildrar stela 1700-talsinteriörer eller konstiga lajvbyar i skogen. Fair enough, det finns väl en plats för det. Vi har sett tretusen filmer som skildrar brittiskt 1800-tal eller Robin Hood. Whatever, jag är trött på det nu. Men vi har fan aldrig sett något som detta:
Jag har delvis förståelse för folk som inte gillar den här filmen. Jag kan fatta att den primärt entusiasmerar historienördar, att narrativet kan kännas tråkigt om man inte är sjukt investerad i miljöskildringen, eller att man tycker castingen känns krystad. Men att den har katastrofala 16% critics score på Rotten Tomatoes, att den alltså är nära nog universiellt impopulär, det är obegripligt för mig (det bör dock nämnas att de olika director's cut-versionerna fått avsevärt bättre omdömen, och det är välförtjänt). Jag såg den för första gången på bio tillsammans med mina lärare och min klass i Antikens kultur och samhällsliv. Jag kunde inte ha varit mer redo att älska den här filmen, och det gör jag än idag, med en brinnande passion. "Alexander" är och förblir en av de mest magnifika filmupplevelser jag haft i mitt liv.
Jag dyrkar den här filmen, i synnerhet den längsta versionen, The Final Cut. Jag tycker den är fullständigt magnifik på flera plan, men i synnerhet på det extremt gedigna sätt den skildrar den antika världen. När man ser historiska filmer som historiskt kunnig är det nästan alltid något som totalt sabbar inlevelsen - och det värsta och vanligaste är att den historiska miljön känns för liten, instängd, småskalig, utan tecken på jordbruk, industri. infrastruktur, logistik eller kultur. Det blir så uppenbart att allt bara är en kuliss. Men det finns ett mycket litet antal levandegöranden av dåtiden som sticker ut för att de i olika hög grad lyckas undvika denna fälla - "Rome" är ett exempel som de flesta av er lär ha sett. Men Alexander är fucking kungen av dem alla. Den är så fruktansvärt grandios och visuellt välgjord, sprudlande av enorm, nästan ofattbar historisk detaljrikedom och tusen mikrohistorier man kan ana i bakgrunden. Dessutom har den de kanske mest realistiska skildringarna av äldrehistorisk krigföring någonsin på film (ett område där de flesta filmer är helt pinsamt usla). Allting formligen sprudlar av sense of wonder. Jag sitter trollbunden nästan varje ögonblick - i tre och en halv fucking timme. En mer episk film har nog aldrig gjorts.
Vi har sett tusen historiska filmer som skildrar stela 1700-talsinteriörer eller konstiga lajvbyar i skogen. Fair enough, det finns väl en plats för det. Vi har sett tretusen filmer som skildrar brittiskt 1800-tal eller Robin Hood. Whatever, jag är trött på det nu. Men vi har fan aldrig sett något som detta:
Jag har delvis förståelse för folk som inte gillar den här filmen. Jag kan fatta att den primärt entusiasmerar historienördar, att narrativet kan kännas tråkigt om man inte är sjukt investerad i miljöskildringen, eller att man tycker castingen känns krystad. Men att den har katastrofala 16% critics score på Rotten Tomatoes, att den alltså är nära nog universiellt impopulär, det är obegripligt för mig (det bör dock nämnas att de olika director's cut-versionerna fått avsevärt bättre omdömen, och det är välförtjänt). Jag såg den för första gången på bio tillsammans med mina lärare och min klass i Antikens kultur och samhällsliv. Jag kunde inte ha varit mer redo att älska den här filmen, och det gör jag än idag, med en brinnande passion. "Alexander" är och förblir en av de mest magnifika filmupplevelser jag haft i mitt liv.
Last edited:
