Vinklingsslipning
Jag blev ganska förvånad över att jag inte gillade "Bowling for Columbine". Jag tillför trots allt dess tilltänkta målgrupp i form av allmänliberal europe som tycker att de amerikanska vapenkramarna är ett gäng inavlade knäppgökar vars hobby är att knullar kanotister. Vad som stör mig är att filmen inte ens gör ett trevande försök till att vara objektiv. Det är så uppenbart att Moore försöker manipulera publikens åsikter att i alla fall jag lägger armarna i kors och vägrar lyssna på vad han faktiskt har att säga. Jag vet redan att de amerikanska vapenlagarna är knäppa och att många medlemmar i NRA har konstiga åsikter; det är inget nytt. Däremot kan man angripa dem med mer påtagliga fakta. Vad vi istället får se är ovetenskapliga undersökningar: Tre "slumpvis" valda kanadensare berättar att de inte är rädda för våldsbrott. Tre "slumpvis" valda amerikaner berättar att de är det. En undersökning av ett par hus visar att kanadensare inte låser sina dörrar (under dagtid; det gör inte jag heller). Några vapenkramare får berätta att det är deras medborgerliga rättighet att bäta vapen. Och så vidare.
Speciellt illa tycker jag om scenerna där de får K-MART (vad det väl?) att sluta sälja ammunition. Framför allt tyckte jag att det var osmakligt eftersom man i USA kan få viljen stor affärskedja som helst att sluta sälja vad som helst genom att komma dragande med en tv-kamera, några barn och ett gäng känslomässiga argument. Affärskedjor är livrädda för dålig publicitet. Nu råkade Moore göra det för ett syfte som jag tycker är gott, men jag ogillar ändå metoden så mycket att jag tar avstånd från hela handlingen. Om ni inte förstår vad jag menar, tänk er då följande: Byt ut Moore mot en kristen fundamentalist, byt ut ammunitionen mot gangsterrap med mycket "shoot dem cops and fuck dem ho's" och spela upp samma scenario med några stackars barn vars vän blivit skjuten av misstag av ett gäng som lyssnar på sådan musik. Visst hade resultatet blivit detsamma. Ännu värre: Byt ut gangsterrappen mot rollspel.
Hantverksmässigt är det en bra film, men det är ren lögn att kalla den för en dokumentär; det är ett debattinlägg, och ett väldigt vridet sådant.
Vad jag skulle vilja se som argument mot amerikanska vapenlagar och försvaret för dessa är följande: Hur många människor blir av misstag skjutna eller dödade av sina egna vapen i sitt eget hem? Hur många personer lyckas varje år, framgångsrikt, försvara sig från en angripare i sitt hem med det vapen de har där? Jag gissar att den första siffran är enormt mycket högre än den andra.
/tobias
). Fast jag gillade delen om NRA-bossen i slutet. 
