Prettocineaster och ekonomi
Ett stort problem med toklånga filmer är att man bara har fem till sex timmar effektiv visningstid per salong per kväll. Gör man en toklång film så får man för det första träsmak. Detta gör att mängden publik minskar, emedan en stor del av publiken inte är masochister som plågar sina häckar i fyra timmar för att se en kulturell film.
För det andra så får man färre visningar. 1h30min film ger tre till fyra föreställningar per kväll, 2h film ger två till tre visningar per kväll, 3h film ger en eller kanske två visningar per kväll och 4h eller mer ger max en. Eftersom det finns en smärtgräns på biljettpriset på nånstans kring 100-lappen så innebär det att biljettintäkterna per kväll, salong och stol minskar till 100 kronor för en toklång film jämfört med 400 kronor för en kort film. Man kan inte ta mer pengar än så, emedan folk i så fall börjar vänta på att den kommer på DVD i director's cut istället. Observera att vi dessutom inte tagit hänsyn till masochistfaktorn än utan hoppas att salongerna kör fullsatta (vilket de inte kommer att göra om filmen är toklång).
Slutligen tar vi in prettofaktorn i beräkningen. På grund av ovanstående så krävs en schysst befolkningsbas för att en kulturell film ska kunna bära sig över huvud taget. Annars saknas helt enkelt publik. Sätt dig nu i biografägarens sits. Du kör en schysst prettokulturrulle på fyra timmar och får fullsatt salong en föreställning om dagen i en vecka, och publiken plockar med sig eget te och smörgåsar med mycket fibrer och grönt. Tvärs över gatan kör din konkurrent en helt normal actionrulle med Arnold Schwårztavad, tre visningar per kväll, med fullsatt salong, i en månad, och publiken stormar popcornkiosken och köper med glädje popcorn för fyrtio spänn (råvara kostar 50 öre, nettovinst 39:50). Du har löner, lokalhyra, lån, fasta kostnader och annat skoj att betala.
Så, Ymir lille, din prettocineast, du är körd. Vill du ha toklånga filmer, vänta tills de kommer på DVD, för biograferna har inte råd att visa dem. Det värsta av allt, det har inte ett jota att göra med amerikaner. Det här är vanlig hederlig svensk landsortsbiografekonomiteori.