Nekromanti [Filmklubben I] Disskussion - The Big Lebowski

[Mask_UBBT]

Jahaja, nu får röstningen vara över. Egentligen var det ju meningen att den här tråden skulle vara uppe för länge sedan, men på grund av ett missförstånd emellan mig och Arvidos blev det inte så.

Husomhelst, vinnare i Filmklubbens senaste röstningstråd, som nu förklaras stängd är The Big Lebowski, som nominerades av Balderk med följande brandtal:

"Bröderna Coens komiska mästerverk. Det här är filmen som man inte bara får missa. Jag har sett den över tio gånger och man upptäcker nya saker de första nio gångerna man ser den
Mästerligt skådespeleri (Från Jeff Bridges, John Goodman och Steve Buscemi bland andra) blandas med grymt bra musik och alldeles fullkomlig komik. Här är allt coolt och roligt på samma gång, attityderna, replikerna och handlingarna. Jeff Bridges ÄR The Dude. Manuset är fantastiskt. Jag älskar den här filmen. "

Och nu; de kära gamla ordningsreglerna:
<ul type="square">[*]För att undvika att filmen förstörs för någon som inte sett den sätts en spoilervarning på hela tråden. Alltså får man diskutera vad man vill angående filmen i denna tråd, specifika händelser, platser, namn och allt, om man läser det utan att ha sett filmen gör man alltså det på eget ansvar.
[*]De som vill vara extra solidariska kan dock sätta en [Spoiler-The Big Lebowski]-tagg(kanske [Spoiler - TBL] är lämpligare i det här fallet) i början av ämnestråden, för dem som inte förstått vad det här är för tråd.
[*] Denna tråd är avsedd för den film som vann i omröstningen(The Big Lebowski), men givetvis får hänvisningar till andra filmer som är relevanta i sammanhanget, men om man går in på detaljer bör en spoilervarning utfärdas.
[*] Håll era OT-inlägg på en acceptabel nivå. Förvisso är det svårt att kontrollera i en dylik tråd, men försök hålla er till ämnet, någorlunda.
[*] Diskussionen är inte tidsbegränsad, utan kan fortsätta långt in under nästa nominering om så är fallet. Känn alltså ingen press på er att ni måste börja prata om filmen idag, men att skjuta upp det tills ni bestämmer er för att slänga ut julgranen är kanske ingen höjdare... ni vill ju att någon läser vad ni skriver, eller hur? [/list]

Så, Jag hoppas det var allt. Nästa nomineringstråd slängs upp på Måndag.

Happy... öh... dusskisionering.

/Mask

 

[Troberg]

Denna tråd är avsedd för den film som vann i omröstningen(Fight Club) (Min kommentar: titta vilken idiot han är!) , men givetvis får hänvisningar till andra filmer som är relevanta i sammanhanget, men om man går in på detaljer bör en spoilervarning utfärdas.

Kanske behövs en liten justering där...

Edit: Lade till kommentaren i citatet.

 

[Mask_UBBT]

Justerat[nt]

Så kan ju du kankse juster ditt inlägg åsså, så folk inte förstår vilken idiot jag är ibland.

/Mask

 

[Brior]

Varför filmas inte "Den store Löwenström"

En mycket värdig vinnare. The Big Lebovski är en i den handfull filmer som är mina absoluta favoriter. Bröderna Coens styrka är precisionen i alla led: manus och dialog, val av skådespelare - inte minst i birollerna, återkommande teman.

En sak som ofta slår mig är varför vi i Sverige inte kan göra filmer som dessa. Bortsett från drömscenerna i TBL så borde Coen-filmer kunna göras med låg budget och gott hantverk. Varför känns dialogerna i svenska filmer ofta så platta och utflutna alternativt konstlade när de försöker bli djupsinniga? Är det för att vi har en realistisk tradition där dialogerna ska kännas "äkta" istället för att som i Coens och Tarantinos fall våga vara teatrala? Bottnar det i samma socialrealistiska boja som utrustar alla polishjältar från Beck till Wallander med dålig mage, kasst förhållande till sin familj och missbruksproblem?

 

[Balderk]

The Big Lebowski visas på SVT på lördag [ANT]

Jag återkommer senare med mer diskussionsartade inlägg. Nu ska jag till plugget.

Förresten så visas Fargo på fredag också.

 

[Mekanurg]

Re: Varför filmas inte "Den store Löwenström"

Är det för att vi har en realistisk tradition där dialogerna ska kännas "äkta" istället för att som i Coens och Tarantinos fall våga vara teatrala? Bottnar det i samma socialrealistiska boja som utrustar alla polishjältar från Beck till Wallander med dålig mage, kasst förhållande till sin familj och missbruksproblem?

Ja, tyvärr.

Strandvaskaren blev ju till en slak Halloween-epigon enligt recensionerna.

Anders

 

[Bunny]

Trollywood?

"En sak som ofta slår mig är varför vi i Sverige inte kan göra filmer som dessa."

Låt sverige göra svenska filmer och USA göra amerikanska.

Jag tycker du har i mångt och mycket rätt i dina observationer. En film som The Big Lebowski skulle kunna produceras och filmas i Sverige. Men varför? Slusatsen tycker jag är knas. Båda sidor av atlanten har visat att de kan göra bra film, så varför skulle de behöva närma sig varandra? Det finns så många olika sett att göra film. Skulle att närma sig Hollywood vara någonting eftersträvansvärt? Jag tycker inte det. Hollywood är världsbäst på Hollywoodfilmer, så att låna deras koncept in i svensk film tycker jag ofta känns malplacé och pinsamt.

Visst finns det en lång tradition av realistisk och naturalistisk film i Sverige, men vi representerar även den andra skolan. Bergman, t ex, använder sig av ett ytterst teatralt språk ("Har du kommit för att hämta mig?", "jag har vandrat vid din sida länge..."). Bergman räknas till och med som världsbäst inom sin genré, så där tycker jag inte Sverige ligger speciellt mycket sämre.

Nej, det som gör "TBL" så ball är att The Dude är så amerikansk. På ett plan skulle han kunna vara nittiotalets amerikanska motsvarighet till Åsa-Nisse. Jag kan se likheter. Att låta The Dude figurera i Göteborg eller Åmål skulle kännas så fel.

"Bottnar det i samma socialrealistiska boja som utrustar alla polishjältar från Beck till Wallander med dålig mage, kasst förhållande till sin familj och missbruksproblem?"

Det finns flera andra riktningar för svensk och europeisk film än att närma sig Hollywood. Filmare som Tarantino har helt klart sin motsvarighet i Europa. Ta Guy Richie ("Lock, stock...", "Snatch") t ex, han har ett berättarspråk som jag tycker på flera plan överträffar Tarantinos. Båda representerar den postmodernistiska skolan, men en engelsk resp. amerikansk art av den. I Sverige har filmer som "Smala Sussie" visat att även vi svenskar kan leka med sådant - på vårt eget sätt.

Vi behöver inte göra amerikansk film för att utvekla svensk film. Visst kan de socailrealistiska klichéerna du nämner kännas tradiga, men det finns flera sätt än så att röra sig ifrån dem.

 

[Brior]

Re: Trollywood?

Jag tycker att du missar poängen med mitt inlägg. Jag talar inte om att Hollowoodisera svensk film eller att göra "The dude" på svenska rakt av (men tycker i och för sig inte att bröderna Coen är typexempel på Hollywood). Jag är bara ute efter tightare manus som vågar lämna socialrealismen och ta ut mediets svängar - och en möjlighet till kvalitet med låg budget. Det behöver ju inte innebära att filmen blir amerikansk.

Ingemar Bergman ser jag som ett monument för sig som knappast är representativ för dagens svenska produktion. Smala Sussi har jag inte sett, men det är nog dags förstår jag.

 

[Bunny]

Re: Trollywood?

"Jag tycker att du missar poängen med mitt inlägg."

Jo, det lyckades jag nog göra. Vilken tur att jag skrev ett så långt och omständigt inlägg som svar då...

"(men tycker i och för sig inte att bröderna Coen är typexempel på Hollywood)"

Nä, men The Dude är ett typexempel på en väldigt amerikansk slacker. Det var den poängen jag fiskade efter. Coenbrorsorna håller en skön och egen stil.

"Jag är bara ute efter tightare manus som vågar lämna socialrealismen och ta ut mediets svängar - och en möjlighet till kvalitet med låg budget."

Tightare manus kan betyda rätt mycket olika saker, men ska vi sträva efter att lämna socialrealismen bakom oss? Tic Tac från -97 är en film som förvisso är socialrealistisk, men utnyttjar ett ballt berättarsätt samtidigt som den är skapad utifrån en väldigt begränsad budget. Jag gillar den filmen. Jag gillar socialrealism. Så länge som man håller sig ifrån de mest uppenbara klichéerna så har jag ingenting emot den när jag ser svensk film. Samtidigt så skapar socialrealismen mångfald på bio och inte tvärt om - de amerikanska nöjesfilmerna (dit TBL faktiskt hör) är i stor majoritet.

Det finns en del exempel på icke-socialrealistiska svenska filmer, men så länge socialrealismen är vad många svenska filmskapare är bra på så tycker jag de ska fortsätta med den. Det är fortfarande en spännande genré, och det går att utvecklas inom den - så länge jag slipper titta på de astråkiga Wallander och Beck-filmerna.

"Ingemar Bergman ser jag som ett monument för sig som knappast är representativ för dagens svenska produktion."

Varför det? Menar du att han inte lämnat något arv efter sig i svensk film? Bara för att den mannen själv är så briljant behöver det inte betyda att det inte finns tydliga spår av honom även då vi tittar någon annan stans.

"Smala Sussi har jag inte sett, men det är nog dags förstår jag."

Den har en rätt svajande kvalité, men är ett ballt formexperiment. Den lyckas aldrig träffa helt i prick. Jag kan rekommendera den till någon som är intresserad av svensk film, men då inte som en jättebra film.

 

[Ymir]

Re: Trollywood?

Smala Sussi har jag inte sett, men det är nog dags förstår jag.

Ja, det är det. Och jag håller inte med Bearnie - den är ett utmärkt formexperiment, men den är dessutom totaläg rakt igenom. En annan film jag älskar av ungefär samma anledningar (klockren, sarkastisk verklighetsskildring utan att vara socialrealism, härlig dialog) är 'Fucking Åmål', men den har väl hela folkhemmet sett vid det här laget.

- Ymir, rekommenderar hårt

 

[Feuflux]

Gissa vilken film jag nyss såg...

Största (och typ enda) garvet i filmen var när Walter sa "Dude, where's your car?" Så jäkla trist är jag. Jag har stora problem med Cohenklanens rullar. Vissa delar gillar jag men slutåsikten om alla deras filmer brukar bli ... ingen alls. De fastnar inte för fem öre. Har jag tur blir jag underhållen medans jag tittar.

Att jag missade de första 20 minutrarna kanske sabbade lite, men jag kom in i stämningen rätt bra ändå. Även om plotten var lite knepig sådär...

Någon nämnde castning i tråden här tror jag. Det är de faktiskt bra på. Jeff Bridges och John Goodman passar in hur bra som helst, Julianne Moore är lika cool som alltid, Steve Buscemi är cool men får inget utrymme att röja runt i, John Turturro har den coolaste birollen och Tara Reid spelade tydligen Bunny... såg knappt henne alls. Attans, älskar alla som har varit med i Scrubs.

Kul att se att jag inte är den enda mannen (nåja) i världen som gillar white russion... har blivit pikad för det nån gång men glömt av vem.

Jag gillar idén med att nån sopa blir indragen i värsta knöliga soppan och måste ta sig ur. Jag gillar rollfiguren Dude. Jag skulle bli knäpp om jag hade en polare som Walter som mosade bilar, men det är kul att se andra ha en sådan kompis. Men jag är inte så impad av filmen. Det finns alltså bara en slutsats, det är fel på antingen mig eller bröderna Cohen (eller troligtvis både ock).

Eller så är det en sådan där smaksak som jag har hört talas om.

Förresten så är Tarantino en sopa och Snatch är den enda bra filmen i världen som är antikronologisk.

 

[Morgoth]

Re: Trollywood?

En annan film jag älskar av ungefär samma anledningar (klockren, sarkastisk verklighetsskildring utan att vara socialrealism, härlig dialog) är 'Fucking Åmål', men den har väl hela folkhemmet sett vid det här laget.

Är inte 'Fucking Åmål' socialrealistisk?

 

[Mask_UBBT]

Re: Gissa vilken film jag nyss såg...

Jag gillade filmen, men jag måste hålla med om att den lämnade mig tämligen... intrycksbefriad. Även om filmen hade en härlig samling karaktärer, schyssta skådisar och en mysig handling så var det inte direkt en "wow"-upplevelse på något vis.

Jag tycker väl man kan klassa filmen som en humoristisk liten film, helt enkelt. Ingen direkt komedi, ingen sammhälskritik, utan bara ett stycke film som man kan kolla på, roas lite av, men inte mer. Som "The Truman Show", fast utan den stora tankeställaren, typ. Och om man ser på filmen på det viset så är den synnerligen välgjord.

Sedan tycker jag det är skönt med ett uppehåll i fånroligheten. Jag ogillar filmer som "Dude, were's my car?" och(*brrr*) Leslie Nielsen-rullar. Adam Sandler dansar på linjen emellan vad jag gillar och inte såpass mycket att jag väljer att inte se hans filmer om ingen annan vill se dem på tv.

The Dude är för övrigt jävligt lik en korthårigare version av min Gudfar.

/Mask - Force Commander!

 

[Saxifrage]

Stilstudie?

Jag såg TBL för ett tag sedan och passade på att se om den när den nu gick på TV. Mitt intryck var ungefär det samma som första gången; filmen är cool, pricksäker och läckert filmad, men den säger mig inte särskilt mycket. Faktiskt undrar jag om filmen är lite för smart för mig, för jag får känslan av att regissören faktiskt vill få fram något som jag inte riktigt greppar. Eller är TBL bara en ovanligt snygg, oneliner-bemängd och välfilmad komedi?

Det hindrar förstås inte att filmen är väldigt njutbar. Peter Stormare är klockren som tysk (svensk?) torped, bifigurerna är underhållande och Jeff Bridges är totalt avslappnad som "The Dude". Det är också kul att se John Goodman i något annat än en idiotroll, karln kan ju faktiskt spela om han bara vill. Färgerna i filmen känns rätt speciella, jag upplever att det mesta är brunmurrigt, grått eller blekorange. På något sätt känns färgvalet rätt eftersom det förstärker The Dudes extremt "laid back"-attityd.

Mitt slutliga intryck blir att TBL mest är en "stilstudie" som känns cool, smart och elegant men inte säger mig så mycket. Är det månne något jag inte greppar?

 

[Rising]

Re: Trollywood?

Jag är bara ute efter tightare manus som vågar lämna socialrealismen och ta ut mediets svängar

Vad är din definition på "socialrealism"? The Big Lebowski är en noir-pastisch, och har ungefär samma grad av realism som Smala Sussie, Tic Tac, Yalla Yalla, Kopps, Livet i 8 bitar, Zingo, osv, i mina ögon. De är skruvade filmer, allihopa. Jag förstår inte heller vilka repliker i The Big Lebowski du anser "teatrala" och vad det är för galen teater det är du har besökt där folk har sagt "Fuck sympathy! I don't need your fuckin' sympathy, man, I need my fucking johnson!" och "Let me tell you something, bandejo. You pull any of your crazy shit with us, you flash a piece out on the lanes, I'll take it away from you, stick it up your ass and pull the fucking trigger 'til it goes "click.""

Jag hörde inte en enda "teatral" replik i hela The Big Lebowski, förutom från kanske Julianne Moore, och hon spelar ändå en rätt ansträngd kulturskata. Jag tycker att dialogen dominerades av rappa wisecracks (tja, vad kunde man ha väntat sig av en noirpastisch?) och humoristiskt flum.

Nejdu, jag gissar snarare att du blottade en svaghet här; nämligen borgar-förutsägbarhet, den sortens lama kverulans som man vanligtvis hittar i gnälltidningar som Svenska Dagbladet, som på ett tanklöst sätt klassificerar allt svenskt som dåligt och på något sätt som ett resultat av socialdemokratiskt vanstyre. En snabb jämförelse med vad det är för filmer som vanligtvis görs i andra europeiska länder hade på ett ögonblick hindrat dig från att skriva ditt förra inlägg på det sätt som du gjorde.

Det ögonblicket unnade jag mig, och således kom jag fram till en helt annan slutsats än du.

Jag håller förvisso med om att det är för många samhällsgranskande polisfilmer i det svenska filmutbudet, men det är nog helt enkelt för att det blivit en egen genre för oss, precis som noir en gång har varit för länge sedan, och som Tarantino-influerade filmer har varit under senare delen av nittiotalet. Dit räknar jag nog in The Big Lebowski, även om den står rätt säkert på egna ben (till skillnad från exempelvis "Go" och liknande). Och ja, det fanns rätt många cineaster både på den här och andra sidan av Atlanten som tyckte att det blev rätt ansträngt till slut med de Tarantinoinfluerade filmernas alla "balla repliker" och alla nonsensdialoger som ändå ska föreställa tuffa för att de hålls mellan coola snubbar.

---

Jag personligen ser The Big Lebowski som en lysande komedi, framförallt för att John Goodman's komiska timing är så på pricken, och för att hans karaktär är så dråplig.

/Rising

 

[Bunny]

Re: Trollywood?

"Vad är din definition på "socialrealism"?"

"Svensk film" - nej, jag skojade bara.

Jag lyckas faktiskt inte hitta någon definition alls, godtagbar eller inte, på nätet. Inte heller har jag några filmböcker till hands. Om ingen kan ge en definition som inte härstammar ur egen spekulation så antar jag att vi har att göra med en ganska flytande term. Det lilla som går att läsa på ne.se utan att vara medlem säger: "socialrealism, inom bildkonst ett ganska vagt avgränsat samlingsbegrepp för samhällskritisk konst" - men jag vet inte om jag håller med, socialrealism för mig är snarare en kommentar på dagens samhälle än en automatiskt kritisk hållning.

Följer man ne.se korta definition så är t ex Tic Tac i allra högsta grad socialrealsm. Där kommenteras (och kritiseras?) rasism, nazism, mobbing och grupptryck, för att nämna lite. Jag vet inte om de andra filmerna du nämner passar in dock.

När det gäller teatral dialog så var mitt antagande att det handlar om en dialog som inte är skriven för att ha tänkts användas i verklig dialog. När en pederast vid namn Jesus säger "'Let me tell you something, bandejo. You pull any of your crazy shit with us, you flash a piece out on the lanes, I'll take it away from you, stick it up your ass and pull the fucking trigger 'til it goes 'click'" så är dialogen teatral på så sätt att så skulle nog ingen i verkliga livet använda sig av språket (annat än de som sett för många av just sådana här filmer), och få skulle nog svara "Well, eh, thats just, like, your opinion, man". Man har tagit några rätt klara steg bort från normalt uttryckssätt, just för att framhäva sina twistade karaktärer mer.

"... och som Tarantino-influerade filmer har varit under senare delen av nittiotalet"

Ok, menar du hans dialoger här så kan jag köpa det - de har verkligen influerat många.

"Jag personligen ser The Big Lebowski som en lysande komedi, framförallt för att John Goodman's komiska timing är så på pricken, och för att hans karaktär är så dråplig."

Filmen är välgjord och skön, samt innehåller en del oförglömliga scener. För min del så tycker jag att förhållandet mellan John Goodman och Jeff Bridges blir allt för frustrerat för min smak. Filmen lever för mycket på frustrationen och den tycker jag blir påfrestande till sist. Däremot föder den en hel del assköna scener, som spridandet av askan och pålandsvinden som ett gyllene exempel, så jag är lite dubbel.

Fuck, jag vet inte hur jag ska bedömma den här. En hel del bra, men en del dåligt. Jag antar att jag slutar någonstans på 3,5-4 fingrar i luften av fem. Pimpstylee.

 

[Rising]

Re: Trollywood?

socialrealism för mig är snarare en kommentar på dagens samhälle än en automatiskt kritisk hållning

Fast det gör å andra sidan att många symboliska sagoberättelser kommer in i definitionen, såsom "Liten är Fin" och Pippi Långstrump.

Jag tror att det handlar mindre om vad man skildrar än hur man gör det. För mig är socialrealism framförallt ett tecken på ett "okonstlat" skildrande, och där människorna hamnar i fokus.

Tic Tac är ju något av en skröna, en uppskruvad berättelse som är "larger than life" (tusen minuspoäng till mig för den löjliga anglicismen). Åtminstone är det så jag minns den, med den mäktiga hallscenen där någon gumma till sist får en hjärtattack när Leif Loket Ohlsson ringt upp från Bingolotto.

När det gäller teatral dialog så var mitt antagande att det handlar om en dialog som inte är skriven för att ha tänkts användas i verklig dialog.

I så fall kan jag hålla med, men för mig är "teatral" bara ett av många sätt som man kan stilisera dialoger på. TV-serien Batman hade en rätt säregen stil på sina repliker, exempelvis, precis som Noirgenrens wisecracks och de högtravande formuleringar som jag personligen förknippar med teatrar. De är inte särskilt lika varandra.

I vilket fall som helst så har svensk film rätt många egna sådana här varianter. Vem i verkligheten talar till exempel som Peter Dalle gör i sina filmer? Problemet har väl snarare varit att ingen kunnat skriva dialog som känts verklig och naturlig (det var ju liksom delvis därför som Moodysons Fucking Åmål blev så stor - den som sett andra svenska ungdomsfilmer brukar kalla replikskiftena för allt möjligt - utom just verkliga).

Ok, menar du hans dialoger här så kan jag köpa det - de har verkligen influerat många.

Jag menar berättartekniken i stort, faktiskt. Långa tagningar, stor fokus på musiken, och att leka med olika former av tidshopp. Det är nästan omöjligt att tänka sig en Go! eller några av Guy Ritchies filmer utan Tarantino.

Nå, jag tänkte mitt svar mest som ett svar till Brior, så jag ursäktar om du tyckte att jag talade förbi dig.

 

[walium]

Jag såg filmen för tredje gång nu i helgen. Det är en klart underhållande film men liksom de övriga Coen-filmer som jag sett så lockar den knappast fram några gapskratt utan snarare många leenden och minnesvärda replikskiften, detaljer och scener. Jag blev faktiskt lite förvånad över hur mörk och dyster deras debutfilm "Blood Simple", som visades någon gång i förra veckan, var. Men även där var klantiga förlorartyper närvarande och sabbade alla smart uttänkta planer.

Ett problem med "The Big Lebowski" är att man nästan måste ha sett några noir-filmer för att fatta hur mycket bröderna Coen driver med dem. Eftersom inte jag gjort det så kände jag inte igen särskilt mycket förutom det klassiska tricket med att rita med en blyertspenna för att se vad som tidigare skrivits på ett block. Att driva med folks fördomar, låta den mänskliga faktorn påverka intrikanta planer och avslöja människor för vad de egentligen är kan jag verkligen uppskatta. Och det är något som Coen-bröderna överlag är bra på. Att låta en enkel plan kompliceras till en hel film bara för att de inblandade aktörerna är idioter som lurar sig själva, begår misstag eller tror sig kunna kontrollera situationen.

Vissa grejer fattade jag inte som till exempel:
Vad var poängen med en berättare som inte tillförde ett skit? Och vad är egentligen saspirilla eller vad det nu var som han drack?
Spelade Donny i samma lag som Dude och Walter? Var det inte bara två personer i varje lag?

 

[walium]

Re: Varför filmas inte "Den store Löwenström"

"En sak som ofta slår mig är varför vi i Sverige inte kan göra filmer som dessa."

Tja, hur många sådana filmer görs egentligen i USA? Trots vissa undantag så är Holywood väldigt konservativt. De satsar främst på sådant som de vet säljer.

"Bortsett från drömscenerna i TBL så borde Coen-filmer kunna göras med låg budget och gott hantverk."

Återigen så är låg budget i USA inte samma sak som låg budet i Sverige. Det kan fortfarande röra sig om miljontals kronor i inspelningskostnader även om det är en independentfilm.

Det finns alltid en fara i att göra filmer som tar efter ett annat lands kultur och genrer. Det är inte säkert att en svensk Lebowski-klon hade kännts särskilt trovärdig för att inte tala om en svensk Pulp Fiction(Pölsa Fiction?). Vår egen bild av Sverige och vad som är svenskt skiljer sig radikalt ifrån vår bild av USA och vad som är amerikanskt.

Därmed inte sagt att vi inte kan göra hårdingfilmer även i Sverige. Se bara på Danmark som producerat sådana filmer som Pusher och Bleeder, visserligen inte i samma anda som Pulp Fiction men ändå annorlunda och stick i stäv med tidigare dansk filmtradition. Så länge man bara undviker att göra filmer med coola knarkare som snackar stockholmsslang eller olika gäng med invandrare och rasister som pucklar på varandra samtidigt som de snackar stockholmsslang.

En sak som jag funderar över är varför vi inte har gjort fler vikinga-filmer. Där har vi en tidsperiod där vi verkligen kan framställa Sverige och svenskarna som hårdföra machotyper som går holmgång med varandra utan att någon kan börja mumla om socialrealism, folkhemmet och osvenskt.

För att fortsätta svamlet så får jag ibland intryck av att svensk film lider av bådet ett mindervärdeskomplex och hjältedyrkan. Generellt sett vågar ett ytterst litet fåtal göra lite udda filmer som sticker utanför den svenska mallen. Samtidigt så har vi ett antal mästarregissörer som alla som vet något dyrkar som gudar. Är det inte rätt typiskt att någon som ser en Bergman-film och inte förstår den anser att det främst beror på att han själv är korkade och inte på att filmen i sig är dålig? Vi har en överdriven respekt för ikoner och omvärlden samtidigt som vi har en väldigt liten tilltro till vår egen förmåga. Och det gäller inte bara inom filmindustrin.

 

[Bunny]

Re: Trollywood?

"Jag tror att det handlar mindre om vad man skildrar än hur man gör det. För mig är socialrealism framförallt ett tecken på ett "okonstlat" skildrande, och där människorna hamnar i fokus."

Jo, det borde jag givetvis fått med på något sätt. Det som ska kommenteras skildras där det ska kommenteras, inga allegorier med andra ord. Tonårsproblematik ska skildras där det existerar, i skolan och i hemmet, och inte genom "Resan Till Melonia" eller "Bamse". Rädsla för döden skildras i våran nutid och inte under digerdödens 1300-tal. Det känns som om vi närmar oss en definition nu, om den är korrekt eller inte vete fasiken men det behöver inte vi bry oss om så länge vi är nöjda...

"Tic Tac är ju något av en skröna, en uppskruvad berättelse som är "larger than life" (tusen minuspoäng till mig för den löjliga anglicismen). Åtminstone är det så jag minns den, med den mäktiga hallscenen där någon gumma till sist får en hjärtattack när Leif Loket Ohlsson ringt upp från Bingolotto."

Jo, den har vissa farsinslag. Ibland twistar den ståryn så pass mycket att resultatet blir komiskt. Jag vet inte om det ska spela roll dock, det är bara fluff. Kedjan av händelser känns fortfarande realistisk för min del, och Lokets intåg (var det han? Har för mig att det var någon sorts satir på honom) påverkar inte denna.

"I så fall kan jag hålla med, men för mig är "teatral" bara ett av många sätt som man kan stilisera dialoger på."

Ja, men grejen är att "teatral" för mig endast betyder något i stil med "konstlad" - inte att det ska ha att göra med teaterskådespel i någon större ursträckning. När man kan höra att någon alldeles uppenbart ljuger så kan personen uttrycka sig "teatralt"/"kostlat", till exempel.

"Problemet har väl snarare varit att ingen kunnat skriva dialog som känts verklig och naturlig (det var ju liksom delvis därför som Moodysons Fucking Åmål blev så stor - den som sett andra svenska ungdomsfilmer brukar kalla replikskiftena för allt möjligt - utom just verkliga)."

Ja, det kräver helt klart sin man. Jag har själv skrivit ett antal manus till kortfilmer (under gymnasietiden) och det är ofta man hajar till över hur onaturligt det låter i tal, sen kanske vi inte hade de bästa skådisarna till hands heller...

"Jag menar berättartekniken i stort, faktiskt. Långa tagningar, stor fokus på musiken, och att leka med olika former av tidshopp. Det är nästan omöjligt att tänka sig en Go! eller några av Guy Ritchies filmer utan Tarantino."

Ah, jag skrev värsta långa utlägget till mitt förra inlägg där jag motiverade hur det inte var så enkelt, sedan läste jag om vad du skrev och trodde att du endast menade dialogbiten. Då tog jag bort allt. Just typiskt va?

Vad jag ville ha sagt var något i stil med att även fast Tarantino har fått agera frontman för den nya vågen inom film, så ser jag honom absolut inte som den enda utlösande faktorn. Inte heller var det han som introducerade de saker du nämner. På sin höjd var han stilbildande för en del av den postmodernistiska film som nu görs (men inte all, David Lynch och Paul Thomas Andersson gör väldigt olik film från Tarantino).

När det gäller långa klipp så inleder Orson Welles "Touch of Evil" från 1958 med en brilliant lång tagning som egentligen var långt före sin tid, inte minst tekniskt (han använde kranar och annan avancerad utrustning). Francis Ford Coppolas "Rumble Fish" från tidigt 80-tal har också med ett minnesvärt klipp... intressant va? Öhh...

När det gäller musiken håller jag dock med om att Tarantino på ett lysande sätt hela tiden får med populärkultur i sina filmer, på ett sådant sätt att filmen inte känns kommentera populärkultur, utan att den i sig själv faktiskt är populärkultur. På det planet liknar han nästan Andy Warhole, men det kanske är att dra det för långt.

Tidshopp däremot. Något som är väldigt typiskt för postmodernistisk film och kanske står för mycket av det centrala (låt mig förklara begreppet, post(efter)-ismer inom kultur ses som en kommentar på den tidigare epoken, därtill en drift av den. Därför belyser saker som postimpressionism så starkt det centrala inom impressionismen - men gör också en twist av själva kärnan så att man inte känner igen sig längre. Modernistisk film har den struktur vi är så vana vid, den modell vi har analyserat i bitar och som amerikansk film behärskar till perfektion - en enkelt följd tidslinje, ett skeende i centrum, en råd tråd i taget, etablering, upptrappning, point of no return, nedtoning. Postmoderninstisk film däremot bryter mot detta på det tydligaste sätt möjligt, postmodernistisk film ska vara radikal och få åskådaren reagera i biofotöljerna. Tidshopp är en viktig del av det. Det okronologiska berättandet. Att pröva berätta en berättelse baklänges. Att följa upp inte bara en utan ett antal röda trådar. Att ha flera skeenden i centrum. Allt förvirrar den vane åskådaren - vad försöker filmskaparen göra egentligen? Det är en utmaning)

Det lektes mycket med det här redan på 80-talet, tidigare nämda "Rumble Fish" samt David Lynchs "Blue Velvet" är de tydligaste exemplen. Däremot blev det aldrig bred film av det hela. Tarantino gjorde någonting av konceptet så att det tilltalade och nådde fler än de mest inbitna cineasterna. Pulp Fiction var radikal på alla sätt och vis. Tidshopp. Fler skeenden. Tematiken. Cynismen. Dialogen som utvecklats från Reservoir Dogs (där jag tycker det märks att Tarantino ännu inte nått till sin senare expertis). Filmen berättar om både Vincent Vega och Butch, samt fortsätter med det även efter det Butch blåst skiten ur Vincent. Synd att jag var för ung för att vara med på premiären, det vore något det. Se hur många som fått sin syn på film rubbad. Filmen är cool, stilsäker och... bra.

Ingredienserna till filmspråket togs dock mycket från andra håll. Vilket var min poäng. Får ursäkta utflummandet - inte mycket att göra när något så här intressant diskuteras dock.

"Nå, jag tänkte mitt svar mest som ett svar till Brior, så jag ursäktar om du tyckte att jag talade förbi dig."

Nej, det var absolut inget jag tänkte på. Eller? Är du på gång med dina dålda sarkasmer nu igen? Du får ursäkta så mycket, men jag blir snart alldeles nojig av dina svar. Jag ser dålda poänger och pikar över allt. Hjälp.