Ond bråd död
Swashbuckler
Jo, jag ska nog hålla mig till sånt i fortsättningen.
Nekromanti Filosofi
- Thread starter Ond bråd död
- Start date
Brior
Swordsman
Lite OT kanske men OBD startade ju uttryckligen denna tråd för fritt svamlande om filosofi och flera av er verkar veta vad ni pratar om (rent epistemologiskt då ;-) ).
Jag undrar helt kort vad som hänt med diskussionen om varande, vetande, språk, struktur och makt efter postmodernismens glansdagar. Lyotard definierade 1979 postmodernism som "incredulity toward metanarratives", men vad har hänt sedan? Kritiker har hävdat att postmodernismen var meningslös och inget tillförde. Är den enda vägen en återgång till förment fasta värden eller finns det någon annan intressant väg framåt?
Jag undrar helt kort vad som hänt med diskussionen om varande, vetande, språk, struktur och makt efter postmodernismens glansdagar. Lyotard definierade 1979 postmodernism som "incredulity toward metanarratives", men vad har hänt sedan? Kritiker har hävdat att postmodernismen var meningslös och inget tillförde. Är den enda vägen en återgång till förment fasta värden eller finns det någon annan intressant väg framåt?
Man Mountainman
Storsvagåret
Jag kan förstås inte allt om det här men jag kan beskriva de utvecklingar jag känner till så kan andra kanske fylla på.Brior said:
Inom den kontinentala traditionen (ett begrepp som blir allt mindre meningsfullt) har det inträffat en reaktion mot postmodernismen på senare år. Det är en reaktion som främst kommer från politiskt vänsterhåll, och inbegriper olika försök att skapa en filosofi som är mogen hotet från klimatkrisen, resurskatastrofer och liknande.
Två av de viktigare tänkarna inom denna reaktion är Slavoj Zizek och Alain Badiou. Zizek försöker komma bort från postmodernismen genom en läsning av en figur som vanligtvis brukar betraktas som en av den poststrukturalistiska rörelsens högdjur, nämligen psykoanalytikern Jacques Lacan. Enligt Zizek är den postmoderna relativismen bara olika sätt att släta över eller gömman undan de verkliga konflikter som genomsyrar samhället och verkligheten. Dessa konflikter är klasskampen och dess olika ideologiska yttringar.
Badiou är en gammal '68-maoist som utvecklat en "matematisk ontologi". Han vill komma ifrån poststrukturalismens kritik av språket genom att hävda att det är matematiken -- inte språket -- som beskriver verklighetens grundläggande struktur. Han har samlat sina tankar i verket "L'être et l'evenement" ("varat och händelsen") som är hälften abstrakt kontinentalfilosofisk begreppsexercis, hälften lärobok i axiomatisk mängdlära. Jag är mycket skeptisk till hela projektet, och tycker aldrig att Badiou riktigt lyckas motivera varför matematiken skulle ha den roll han vill ge den.
På senaste tiden har det uppstått en rörelse som kallas den "spekulativa realismen". Den tar inspiration från bland annat Zizek och Badiou, och vill frångå poststrukturalismens fascination vid språk, text och mening för att istället skapa en filosofi om stenar, DNA-strängar, klimatsystem, neuroner och sånt. Denna rörelse är öppen för influenser från naturvetenskap, neurovetenskap, evolutionsbiologi och så vidare, men använder sig samtidigt av traditionella kontinentalfilosofiska analysmetoder, så resultatet blir minst sagt eklektiskt.
De här reaktionerna tenderar att komma från vänster, och det har väl att göra med att poststrukturalismen i sig var en vänsterrörelse som så att säga gick för långt och kannibaliserade sig själv. Märk väl att det inte heller har att göra med några tidskriftsdebattörer som på slappt Christer Sturmark-manér ondgör sig över någon luddig "relativism", utan om människor som tar poststrukturalismen på största allvar som en intellektuell rörelse och ser den som något som måste konfronteras.
Brior
Swordsman
Först till alla: säg till om denna diskussion uppfattas som ointressant eller malplacerad så får vi ta den på annan plats. Jag är dock själv verkligt intresserad av ämnet och till stor del är det sådana här frågor jag behandlar i mina trakoriska romaner bakom de ytliga händelserna. Något svar har jag inte men det gör knappast frågorna mindre spännande.
Jag har förstått att postmodernismen ogillas idag och många av dess yttringar och företrädare är verkligen odrägliga men jag tycker ändå att grundläggande frågor som väckts kvarstår: Vad gör vi när/om upplysningsprojektet kommit till vägs ände, dvs om vi inte längre kan hävda att vi (och vetenskapen) sakta men säkert arbetar sig fram till "sanningen" utan snarare konstruerar en av många möjliga sanningar. Förekomsten av metanarrativer är ju på inget sätt mindre idag - det ser man lätt på reklam-TV eller i propaganda av olika slag - och därför behövs verktyg för ifrågasättande.
Dnalor: tack för din genomgång:
* Jag har funderat lite över vilken angreppsvinkel en marxistisk analys skulle ha idag, men Zizeks framhållande av klasskamp måste väl rimligtvis ha en del problem just när det gäller att definiera klasserna. Sant är dock att allt fler färre tycks lägga vantarna på allt mer idag, inte minst i USA. Har någon spekulerat i företagens roll som agerande juridiska personer i detta system?
* Badious tankar låter som en återgång till Russels och Wienkretsens gamla positivistiska projekt. Man undrar som du antyder var avstampet tas.
* Jag läste lite mer om spekulativ realism och ska fundera mer över den - det fanns flera inriktningar förstod jag. I din beskrivning får jag lite känslan av något som inte minst postmodernismen gjort sig skyldig till: överdriven fascinationen av den samtida forsknings- och teknologifronten.
Fler som vet vad det tänks om idag?
Jag har förstått att postmodernismen ogillas idag och många av dess yttringar och företrädare är verkligen odrägliga men jag tycker ändå att grundläggande frågor som väckts kvarstår: Vad gör vi när/om upplysningsprojektet kommit till vägs ände, dvs om vi inte längre kan hävda att vi (och vetenskapen) sakta men säkert arbetar sig fram till "sanningen" utan snarare konstruerar en av många möjliga sanningar. Förekomsten av metanarrativer är ju på inget sätt mindre idag - det ser man lätt på reklam-TV eller i propaganda av olika slag - och därför behövs verktyg för ifrågasättande.
Dnalor: tack för din genomgång:
* Jag har funderat lite över vilken angreppsvinkel en marxistisk analys skulle ha idag, men Zizeks framhållande av klasskamp måste väl rimligtvis ha en del problem just när det gäller att definiera klasserna. Sant är dock att allt fler färre tycks lägga vantarna på allt mer idag, inte minst i USA. Har någon spekulerat i företagens roll som agerande juridiska personer i detta system?
* Badious tankar låter som en återgång till Russels och Wienkretsens gamla positivistiska projekt. Man undrar som du antyder var avstampet tas.
* Jag läste lite mer om spekulativ realism och ska fundera mer över den - det fanns flera inriktningar förstod jag. I din beskrivning får jag lite känslan av något som inte minst postmodernismen gjort sig skyldig till: överdriven fascinationen av den samtida forsknings- och teknologifronten.
Fler som vet vad det tänks om idag?
Man Mountainman
Storsvagåret
Likheten är mest kosmetisk. Man får komma ihåg att Russel-Whitehead försökte grunda matematiken i logiken, medan Badious projekt är att grunda en (explicit politisk) ontologi i matematiken. Det Russelska projektet har ju övergivits efter Gödel, och mängdläran, som ursprungligen sågs som en del av logiken och mer grundläggande än matematiken, har kommit att betraktas som en del av matematiken bland andra. Badious filosofi är tydligt "post-gödelsk" i det att han avfärdar varje försök till en grundläggning av matematiken, eftersom varje formellt system kommer att ha "blinda fläckar".Brior said:
Det är en väldigt bra observation, faktiskt. Filosofer kan ju lätt fascineras av de rent estetiska aspekterna av det rådande naturvetenskapliga modet. Derrida gjorde ju t.ex. en stor grej av något som var poppis på hans tid, nämligen att dra analogier mellan den genetiska "koden" och datorsystem. Samtidigt är det bra, tycker jag, att några av naturvetenskapens mest spännande idéer också plockas upp av humanister och tas på allvar.