Finns det folk som gillar både Eon och Symbaroum?

[Ymir]

Tråden om mest representativa spel ledde mig till en fundering - det måste väl finnas tendenser hos svenska rollspel att vissa är så likartade i termer av koncept och USP, att väldigt få människor spelar dem bägge? Men vilka spel rör det sig om?

I synnerhet tänker jag här på Eon och Symbaroum, som känns som att de basically delar "gritty fantasy"-genren i Sverige mitt itu. Jag känner inte till någon som spelar, eller ens gillar, bägge. Gör du?

Jag har på samma vis svårt att se någon som spelar både Svärdets sång och Kopparhavets kapare - de konkurrerar liksom hårt i genren DoD-nostalgi - eller?

Om vi tillåter oss att utsträcka diskussionen till skandinaviska rollspel så har Vaesen och Draug nästan precis samma koncept, nästan mer likt än till och med Pathfinder & D&D. Hur är det med Skrômt och Utan frid? En Garde! och Götterdämmerung? Viking och Fornsaga?

Spelar folk både Kult och Call of Cthulhu - eller bara det ena?

Alien eller Coriolis? (Ett unikt fall av ett företag som gör två spel som är väldigt samey. Eller finns det fler exempel på det?)

Vilka spel i Sverige tror ni hårdast konkurrerar om samma fanbase?

 

[Dr_Dängrot]

Chock åter från graven och svenska cthulhu samt väsen skulle jag kunna se konkurrera om samma fanbase

Coriolis och alien är ändå såpass olika så det inte skulle dela folk i två läger och behöva konkurrera om samma fanbase .

Viking och fornsaga ser jag inte heller skulle konkurrera då dom har såpass olika fokus . Fornsaga lägger fokus på rollspersonen och att utforska olika teman och frågeställningar osv vilket verkar ganska typisk för bläckfisk förlags spel överlag , detta är aspekter som man inte ser i viking så där tror jag att dom spelen tilltalar helt olika fanbases.

 

[Mogger]

Jag har bara anekdotiska bevis men jag har inte hört talas om något sådant. Snarare att spelgrupper ofta och under lång tid är lojala ett visst spel och att incitamentet för att byta till ett snarlikt kanske inte är så stort.

För mig hade det kunnat vara Chock vs CoC men jag spelar inget av dem så det är bara ett antagande

Svärdets Sång och Kopparhavets hjältar upplever inte jag som speciellt lika. Det arv respektive spel har skiljer sig avsevärt.

MÅ0 och M:Hindenburg kanske? Jag har iaf inte hört/läst någon som dragit igång Hindenburg än.

För att svara på frågan så finns ligger det nog något i @Ymir s tes, men frågan är om urvalet är stort nog för att konstatera något

Ps. Jag gillar både Eon IV och Symbaroum, men spelar inget av dem.

 

[Dr_Dängrot]

Så som @Måns säger så ser jag inte heller några nämnvärda likheter mellan svärdets sång och Kopparhavets hjältar mer än att man kanske om man vill kan se dom båda som någon form av neo-DoD

 

[Bolongo]

Jag har på samma vis svårt att se någon som spelar både Svärdets sång och Kopparhavets kapare - de konkurrerar liksom hårt i genren DoD-nostalgi - eller?

Rent anekdotiskt: jag spelar Svärdets Sång just nu, och har tidigare spelat en hel del Hjältarnas Tid. Kopparhavet är för nytt för att ha hunnit komm ain i rotationen ännu.

Av alla de andra spelen du nämner har jag bara spelat Eon litet grand, och CoC jättemycket. Så jag har inte så stort jämförelsematerial.

(Coriolis har jag läst litet i och vill nog testa att spela det i framtiden. Skrômt läste jag och sålde direkt vidare.)

 

[Mogger]

Med risk för att vara lite OT men jag antar att Ymir själv spelar Symbaroum då:

Eon suger

- Ymir, hatar Eon, så det så.

Sorry, men kunde inte låta bli att dela denna pärla

 

[Bifur]

Kul fråga. Tror det är rätt få spel som konkurrerar på genrescenen på det viset, annat än om spelarnas tid i allmänhet. Då tror jag snarare det är så att spelen erbjuder olika saker på andra plan - stöd för sandlåda, färdiga kampanjer, karatärsfokus etc. Där kanske Eon och Symbaroum tilltalar olika stilar medan M0 och Svärdets sång konkurrerar om samma spelare?

 

[Lemur]

Jag gillar att spela olika spel med olika system då det utmanar mig som rollspelare och erbjuder nya infallsvinklar.

Så jag spelar (eller har spelat) Svärdet Sång, Kopparhavets Hjältar, Eon IV och Symbaroum.
Tycker att de allihop är helt utomordentliga spel och vill gärna spela dem igen och mer.

Sen är det klart att jag har mina preferenser. Om jag måste välja så blir det hellre Symbaroum än Eon och hellre Kopparhavets Hjältar än Svärdets Sång.

 

[Leon]

Ja, jag vet inte om något av de här spelen känns sådär enormt lika, förutom att de är fantasyspel med djupa rötter i svensk rollspelsfantasy.

 

[luddwig]

Även om Svärdets Sång har ett tydligt arv från DoD upplever jag inte alls att det bygger lika starkt på nostalgi som Kopparhavets Hjältar. Därmed inte sagt att spelen inte konkurrerar - båda är ju fantasyspel med hyfsat lättviktiga regler och fokus på att uppleva spännande äventyr - men de är inte uppenbara konkurrenter i den smalare nostalgifåran. Däremot kan jag hålla med om att Alien och Coriolis känns väldigt lika. Åtminstone så lika att jag helt avstått från att införskaffa Alien. Sett ur mitt perspektiv som icke-skräckspelare förefaller Chock - Åter från graven och CoC Sverige också väldigt lika så de är gissningsvis konkurrenter om samma spelare, kanske mer så än Alien och Coriolis där Alien ändå endast finns på engelska och dessutom har en brutalare framtoning.

 

[Dr_Dängrot]

Även om Svärdets Sång har ett tydligt arv från DoD upplever jag inte alls att det bygger lika starkt på nostalgi som Kopparhavets Hjältar. Därmed inte sagt att spelen inte konkurrerar - båda är ju fantasyspel med hyfsat lättviktiga regler och fokus på att uppleva spännande äventyr - men de är inte uppenbara konkurrenter i den smalare nostalgifåran. Däremot kan jag hålla med om att Alien och Coriolis känns väldigt lika. Åtminstone så lika att jag helt avstått från att införskaffa Alien. Sett ur mitt perspektiv som icke-skräckspelare förefaller Chock - Åter från graven och CoC Sverige också väldigt lika så de är gissningsvis konkurrenter om samma spelare, kanske mer så än Alien och Coriolis där Alien ändå endast finns på engelska och dessutom har en brutalare framtoning.

Nu kanske jag har fel men alien är ju uttalat skräck det är isolation horror, body horror och creature feature in space medans jag inte alls fått bilden av coriolis som att tonen i spelet skulle ligga på skräck ?

 

[Bifur]

Skulle inte säga att Alien och Coriolis konkurrerar alls. Alien är skräck med fokus på närmast konventslika scenarion - färdiga RP, hemliga agendor etc. Coriolis är ett traditionellt kampanjspel i mina ögon. Ganska likt ex Symbaroum.

(Sen att Alien har en överbyggnad för konventionellt kampanjspel känns i mina ögon mest ett tillägg för syns skull, det förefaller inte vara fokus för spelet alls.)

 

[luddwig]

Jag baserar mitt uttalande om Coriolis på de tre äventyr jag spelat, samtliga oneshots med färdiga rollpersoner. Gemensamma nämnare har varit:

• Avskilda platser.
• Trånga utrymmen.
• Mörker, rök och märkliga ljud.
• Högteknologi som krånglar.
• Omänskliga och mäktiga motståndare.
• Blod och död.

För mig har det gett tydliga vibbar av Alien men kanske har dessa äventyr inte varit representativa för Coriolis, eller så har spelledarna tillfört element som inte fanns där från början.

 

[DanielSchenström]

Det känns ju som spelplanen verkligen är svårare att hålla reda på nu. En gång i tiden skulle DoD varit den enda stora utan egentliga konkurrenter och DoD och Eon känns som det var jämt men att DoD var utdött under en period.

Vad jag inte är säker på är att likhet nödvändigtvis gör att folk spelar det ena eller andra. Vad som spelas tenderar att vara en spelledares val och de flesta grupper verkar ha mer än en spelledare.

Halvtråkigt nog tror jag att det mer rör sig om genre än regler/adjektiv. Dvs om man är sugen på fantasy så väljer man sitt spel inom den genren och inte tänker på det i form av vilket OSR-spel man tänker köra utan bara vilket man har eller gillar mest.

Och lika halvtråkigt tror jag att inom fantasygenren så är D&D mest spelat och den enda konkurrensen är om platserna efter det. Där har jag ingen koll, men man skulle kunna få en känsla av det om man kolar på de respektive spelens forum och facebooksidor.

Inom skräck skulle jag tro att CoC har motsvarande D&Ds position inom fantasyn, men jag har ingen aning om hur det ser ut efter det. En gissning skulle vara Vampire, men det känns gammalt och inte alls lika stort längre, men ingen av de andra skräckspelen känns stora de heller.

Scifi...Ingen aning ens om vad som är nummer 1. Om man har en väldigt bred definition av det och inkluderar postapokalyps så borde det vara Mutant År 0.

 

[Henke]

Tråden om mest representativa spel ledde mig till en fundering - det måste väl finnas tendenser hos svenska rollspel att vissa är så likartade i termer av koncept och USP, att väldigt få människor spelar dem bägge? Men vilka spel rör det sig om?

I synnerhet tänker jag här på Eon och Symbaroum, som känns som att de basically delar "gritty fantasy"-genren i Sverige mitt itu. Jag känner inte till någon som spelar, eller ens gillar, bägge. Gör du?

Jag har på samma vis svårt att se någon som spelar både Svärdets sång och Kopparhavets kapare - de konkurrerar liksom hårt i genren DoD-nostalgi - eller?

Om vi tillåter oss att utsträcka diskussionen till skandinaviska rollspel så har Vaesen och Draug nästan precis samma koncept, nästan mer likt än till och med Pathfinder & D&D. Hur är det med Skrômt och Utan frid? En Garde! och Götterdämmerung? Viking och Fornsaga?

Spelar folk både Kult och Call of Cthulhu - eller bara det ena?

Alien eller Coriolis? (Ett unikt fall av ett företag som gör två spel som är väldigt samey. Eller finns det fler exempel på det?)

Vilka spel i Sverige tror ni hårdast konkurrerar om samma fanbase?

Spelar jag Eon och Symbaroum? Nej, Enbart Symbaroum
Spelar jag Svärdets Sång och Kopparhavets HJÄLTAR? Nej, Jag har läst Svärdets Sång, men inte köpt Kopparhavets HJÄLTAR (hittills).
Spelar jag Vaesen och Draug? Nej, Jag har läst Vaesen, men kommer troligtvis inte köpa Draug.
Spelar jag Skrômt och Utan frid? Nja, jag har köpt båda och spelar Skrômt på GothCon. Utan frid har ju inte släppts än (?)
Spelar jag En Garde! och Götterdämmerung? Nej, jag har köpt En Garde, men kommer nog inte köpa Götterdämmerung.
Spelar jag Viking och Fornsaga? Nej, Viking sålde jag för några år sedan. Fornsaga har jag men inte prioriterat att läsa. Nu är jag mest nyfiken på Blood Feud.
Spelar jag KULT och Call of Cthulhu? JA! Men de här spelen ligger settingmässigt ljusår ifrån varandra. Det är skräck - där slutar likheterna.
Spelar jag Alien och Coriolis? Läst båda, men hittills bara spelat Coriolis (planerar eventuellt Alien i julhelgen). Som tidigare påpekats är även dessa ljusår ifrån varandra. Det är rymd sci-fi - där slutar likheterna.

 

[Bifur]

För mig har det gett tydliga vibbar av Alien men kanske har dessa äventyr inte varit representativa för Coriolis, eller så har spelledarna tillfört element som inte fanns där från början.

Kanske det. Jag ska erkänna att jag inte spelat Coriolis men jag har läst det och min bild att Ikonernas nåd är att det framstår som en typisk Järnringen-kampanj.

 

[luddwig]

...Ikonernas nåd är att det framstår som en typisk Järnringen-kampanj.

Och jag har varken läst eller spelar någon del av Ikonernas nåd, just av den anledningen att det framstår som en typisk Järnringen-kampanj och typiska Järnringen-kampanjer är av olika anledningar inte min kopp te.

 

[afUttermark]

Ni på forumet här är de enda rollspelarna jag känner förutom de i mina egna grupper. Jag upplever det som att här är det ganska viktigt att proklamera vart man står och att de spelen man själv valt att spela är de absolut bästa. De spelare jag spelar med är typ öppna för alla slags spel(Måns kan ju vara lite kinkig). Jag har typ inte mött någon som sagt nej till vilket spel jag än har föreslagit.
Jag snor ju friskt, senast jag spelledde Kopparhavetshjältar så spelade äventyrarna hittepå äventyr med stomme från svärdets sång. Jag köper mer än vad jag spelar.

Varför välja när man kan ta allt, svenska rollspel är ju bäst... Förutom Warhammer då, fast det är ju typ svenskt

 

[krank]

Vilka spel i Sverige tror ni hårdast konkurrerar om samma fanbase?

Jag tror att ganska få spelar både Call of Cthulhu och Kutulu. Visst finns det de som spelar båda, men vafan – det är ju samma spelvärld i princip. GIllar man lite mer plottriga regler så kör man väl CoC, tänker jag mig, och vill man ha lite mer avskalat så kör man Kutulu. Och hamnar man däremellan, och/eller gillar metaekonomier, landar man väl i Trails… Det är ju inte spel som bygger speciellt mycket på det mekaniska, så alla äventyr är ju ganska lättkonverterade.

Men jag kan såklart ha fel.

 

[Bifur]

Varför välja när man kan ta allt, svenska rollspel är ju bäst... Förutom Warhammer då, fast det är ju typ svenskt

Alltså i praktiken är så klart valet av spel en mycket mer diffus social process. Vi har nu spelat Tatters of the King med en kraftigt modifierad slags Kutulu-variant (för att en spelare sa att han inte gillade CoCs BRP, något han inte alls ville kännas vid ett halvår senare, så jag måste missuppfattat... ). Oavsett ser jag det som att vi spelat CoC, allt är ju i det spelets anda oavsett vilka tärningar som slås. Nu ska vi byta och då föreslår en spelare Burning Wheel. Låter trevligt tänker jag som är sugen på att inte vara SL - även om jag lika väl hade kunnat tänka mig ex Oktoberlandet för något karaktärsdrivet. Möjligen kör vi en Alien cinematic som mellanspel innan BW eftersom startsträckan för BW är lite längre. Sen skulle jag väldigt gärna ge mig på The One Ring i framtiden men väljer nog att vänta in 2nd efter som 1an nu är out of print och jag bara har den digitalt.

Och så vidare när verkligheten möter en grupps samlade preferenser, vilket är något helt annat än vad man själv i varje läge tycker är bäst.