Rising
Vila i frid
Re: Finns det någon anledning att inte bli vegetar
Det är helt enkelt ganska logiskt att vi är genetiskt kodade att i första hand ty oss till andra varelser som vi kan spegla oss i, och som vi känner igen oss själva i. Alltså att vi i första hand tyr oss till dem som ser ut som vi och liknar oss själva, sedan främlingar och därefter allt mer främmande varelser. Det är detta beteende som gör att vi samlar ihop oss till samhällen, som uppmuntrar oss att efterlikna varandra, och som gör oss misstänksamma mot främlingar och kufar.
Det är ett system, och det har visat sig vara ganska framgångsrikt.
Så det finns helt klart en anledning för oss att inräkna djur till dem vi vill behandla med respekt. På många sätt finns det fler anledningar att göra så än till hjärn- och nervskadade barn.
Så... om jag såg ett sådant konstverk med en människa så skulle jag anta att han var med på det - till skillnad från fiskarna - och det skulle nog få mig att trycka på avtryckaren, eftersom - jag menar, jag befinner mig ju på ett galleri: Konstverket måste ju ha gått igenom en massa kontroller och godkännanden, och jag skulle ta för givet att jag inte var först att betrakta installationen - och än lever ju människan. Och hur många fungerande vapen har man egentligen sett på konstgallerier?
Så, ja, besökaren vore inte omoralisk i min mening - eftersom han inte haft goda skäl att tro sig mörda någon. Konstnären däremot skulle givetvis åka dit, precis som i fallet med guldfiskarna - om jag minns rätt.
Jag tror faktiskt inte det beror på mediaframtoning, utan att vi är genetiskt kodade till det. Nästan alla människor och sociala djur ser något gulligt och avväpnande hos däggdjursbarn, till exempel - oavsett om det är hundvalpar eller småflickor. Det finns historier om vargflockar som tagit hand om människobarn, men mig veterligen så finns det ingen vargflock som tagit hand om en tvestjärt.Jätte många reagera på hur hemskt det är med djurfabriker, men tar ingen hänsyn till insekternas liv.
Det är helt enkelt ganska logiskt att vi är genetiskt kodade att i första hand ty oss till andra varelser som vi kan spegla oss i, och som vi känner igen oss själva i. Alltså att vi i första hand tyr oss till dem som ser ut som vi och liknar oss själva, sedan främlingar och därefter allt mer främmande varelser. Det är detta beteende som gör att vi samlar ihop oss till samhällen, som uppmuntrar oss att efterlikna varandra, och som gör oss misstänksamma mot främlingar och kufar.
Det är ett system, och det har visat sig vara ganska framgångsrikt.
Så det finns helt klart en anledning för oss att inräkna djur till dem vi vill behandla med respekt. På många sätt finns det fler anledningar att göra så än till hjärn- och nervskadade barn.
Jag är lite osäker på vad du vill illustrera med detta exempel, men jag menar att det både spelar roll vem man åsamkar lidande och i hur stor utsträckning man kunnat förutse det.Tror du att en konst installation med en person bunden mot en vägg och framför där sitter ett gevär fastmonterat skulle leda till att folk tryckte av geväret? Skulle du, som skytt vara fråntagen ansvaret bara för att det var en konst installation, skulle konstnären fråntas ansvaret för att han satt upp den?
Så... om jag såg ett sådant konstverk med en människa så skulle jag anta att han var med på det - till skillnad från fiskarna - och det skulle nog få mig att trycka på avtryckaren, eftersom - jag menar, jag befinner mig ju på ett galleri: Konstverket måste ju ha gått igenom en massa kontroller och godkännanden, och jag skulle ta för givet att jag inte var först att betrakta installationen - och än lever ju människan. Och hur många fungerande vapen har man egentligen sett på konstgallerier?
Så, ja, besökaren vore inte omoralisk i min mening - eftersom han inte haft goda skäl att tro sig mörda någon. Konstnären däremot skulle givetvis åka dit, precis som i fallet med guldfiskarna - om jag minns rätt.