Re: Det här?
Moral handlar väl oftast om att göra godtyckliga gränsdragningar
Jag hoppas att det handlar om att göra underbyggda gränsdragningar. Däremot kan olika personer göra olika sådana här gränsdragningar.
Det handlar om i vilken ordning det är förnuftigt att ifrågasätta saker.
Ett exempel:
Om du läser i en bok att dina sinnen skulle vara opålitliga, så är det oförnuftigt att tro detta pga vad du just läst i boken, för det är ju tack vare dina sinnen du kunnat läsa vad du just läst.
Jag har på samma sätt inga rationella skäl att anta att min förmåga att känna obehag skulle vara exklusiv för oss svenskar, för kristna eller för människor. Min erfarenhet och bildning säger mig att obehag kräver åtminstone ett sinnesorgan och ett medvetande med belöningsmekanismer. Utan dem båda, så skulle man inte kunna ge något gensvar på varsebliven smärta, och således kan vi inte anta något om objekt som saknar dessa båda kvaliteter.
Det är fortfarande
fullt möjligt att ett avhugget hårstrå skulle känna smärta om jag brände det, men att utgå ifrån det vore lika oförnuftigt som att tro att hela mitt liv bara var en randig flodhästs mardröm. Jag har inga skäl till att tro något sådant, och vi har (ännu) inga möjligheter att genomföra experiment för att testa om det stämmer.
För mig vore det alltså inte förnuftigt att ifrågasätta min föreställning om att hårstrån inte kan känna smärta. Innan jag gör det måste jag ifrågasätta en massa andra saker, som är konsekvenser av denna min föreställning. Det är precis som med boken och synen. Jag måste ifrågasätta vad jag läst i boken innan jag ifrågasätter synen, eftersom synen är nödvändigt för att jag ska kunna läsa i boken.
De som tror sig kunna leva sig in i vad växter känner kanske har goda skäl till detta som jag inte kan förstå: De kanske har ett särskilt sorts sinnesorgan för att kommunicera med växter, exempelvis. Jag kan inte bestämma vad som ska vara moraliskt för dem utifrån mina egna förutsättningar, jag kan bara försöka berätta vilken sorts resonemang och procedur vi alla måste följa
oavsett våra respektive förutsättningar, för att var och en av oss skall kunna agera moraliskt i enlighet med dessa.
Jag personligen
tycker det är moraliskt att äta kött, men jag kan mycket väl förstå dem som resonerar annorlunda.
Jag vill till och med mena att medkännandet är en förutsättning för varje moralåskådning som inräknar andra människors känslor och åsikter. Ty: hur kan man påstå sig vara mån om andra människor om man inte förstår dem? Det är som att säga att man gillar färgen blått fastän man är blind.