Det är väl klart man kan vara mer eller mindre bra på rollspel? Varför skulle just rollspel vara undantaget? Visst, vad man vill uppnå kan variera kraftigt, men det gör det i litteratur också, och ingen påstår att man inte kan vara mer eller mindre bra författare. Och rollspel sker genom synergieffekter inom en hel grupp, men detsamma gäller för fotboll, liksom.
Däremot undviker jag gärna att peka ut vissa som "bra" och andra som "dåliga" på rollspel, och att stänga ute sig själv från gruppen för att man tycker att man är "dålig" känns lite fel. Det bästa sättet att bli bättre torde ju vara att spela mer. Jag kan helt klart säga att jag är bättre på rollspel nu än när jag började spela. Den repertoar av tekniker och den intuitiva känsla för ståry jag har är mycket vassare. Min förmåga att bidra med energi i gruppen är bättre (även om jag behöver jobba på att dra mig tillbaka ibland och ge plats åt andra). När jag började spela mer ståryfokuserat spel byttes en hel del av målen ut och jag behövde lära mig en hel del nytt om bejakande av andras idéer och om blockering. Och då ska vi inte snacka om min improvisationsförmåga. Jag menar inte på att mina färdigheter i dessa områden är superba eller bättre än den-och-dens, utan bara att jag är bättre på dem nu än jag var för fem år sedan. Därmed är jag också en bättre rollspelare. Sedan finns det andra som är bättre än mig och åter andra som är sämre, men när vi börjar jämföra personer mot varandra blir det svårare, eftersom man måste väga de olika färdigheterna mot varandra. Och sedan tycker jag inte att det finns någon mening med att jämföra personers "skicklighet" i rollspel med varandra. Så det kan vi gärna låta bli. Men det betyder ju inte att det inte finns skillnader.