Nekromanti Flitiga spelledare (hur orkar ni?)

[Mutanten]

Hur gör ni som ensamma spelleder ett spelmöte som varar flera timmar en gång i veckan för att klara det?

Är ni läshuvuden utan dess like som läser in ett nytt äventyr till frukost (och hur kommer det sig isf att äventyren inte tar slut och om ni byter spel hur hinner ni då läsa in de nya spelen/äventyren)? Eller har ni genialisk fantasi och improviserar fram äventyren strax innan och under äventyret utifrån en kampanjmiljö som ni kan som rinnande vatten? Eller spelar ni en spelstil eller ett spel som möjliggör att spela likadana äventyr om och om igen?

Det är bra tryck i spelledandet att snitta en spelkväll i veckan tycker jag. Jag är nyfiken på hur ni fixar att spelleda ett spelmöte som varar i genomsnitt 4-8 timmar varje vecka?

Jag frågar för jag är "avundsjuk". Jag vill också kunna spelleda en kväll i veckan året runt utan att spelarna tycker spelet håller för låg kvalitet.

 

[God45]

Jag spelleder runt 8-12 timmar i veckan och vad jag gör är följande:

1. Bygg "världen" men bara bitarna runt spelarna. Kommer spelarna aldrig lämna sigil behöver jag bara kunna Sigil. Kommer de bara vara i en subsektor i galaxen förbereder jag bara den subsektorn. Sedan ser du till att lära dig allt det här utantil (jag brukar ha runt 100 npc:er och deras stats i huvudet i början av en kampanj). Ibland förbereder du hela världen men det är jobbigt så det försöker jag undvika (inte gjort det sedan min osr Golarion sandlåda).

2. Sedan improviserar du allt annat utifrån spelarnas handlingar. För du vet ju vad alla npc:er har för planer och personligheter. Så förbered inga reaktioner, bara reagera som de hade gjort.

3. Och sedan skapar spelarna sina egna handlingar. Alltså, du kanske har npc:er med egna planer so agerar på dem också och det kan pågå hela kampanjen men efter ett tag bör spelarna generera sin egen handling.

Och det är hur jag gör det. Tekniker som att bygga ett minnespalats per kampanj hjälper (ibland kan man dock inte bli av med det. Mitt Way of the Wicked minnespalats vägrar dö tex.)

 

[Mutanten]

Men vad gör du om spelarna vill lämna Sigil? Hindrar dem? Annars tapar du ju tempo om du ska bygga en ny värld och nya SLP?

Ditt upplägg påminner lite om hur jag har lekt med tanken att använda Smalville RPG dvs ha en fisktank som innehåller massor av SLP med relationer och även motiv i livet.

Tekniker som att bygga ett minnespalats per kampanj hjälper (ibland kan man dock inte bli av med det. Mitt Way of the Wicked minnespalats vägrar dö tex.)

Vad är en minnesplats? En plats som återkommer i äventyr efter äventyr?

 

[God45]

Men vad gör du om spelarna vill lämna Sigil? Hindrar dem? Annars tapar du ju tempo om du ska bygga en ny värld och nya SLP?

Ditt upplägg påminner lite om hur jag har lekt med tanken att använda Smalville RPG dvs ha en fisktank som innehåller massor av SLP med relationer och även motiv i livet.

Vad är en minnesplats? En plats som återkommer i äventyr efter äventyr?

Om det är en kampanj som bara utspelar sig i Sigil är det kampanj pitchen och upplägget. "Spelarna är tjuvar som försöker ta över/grunda det största tjuvgillet i staden." Och då finns det ingen anledning till att lämna staden. Är det rymdsektorn och de är rymd inkvisitionen lämnar de inte den eftersom det är området som de är ansvariga för, så varför skulle de? Det handlar bara om att ha en bra grupp template och ett rejält tema för kampanjen.

Ett minnespalats är en minnes teknik där du skapar ett interaktivt minne av en välkänd plats där olika saker i minnet representerar information som du vill komma ihåg. Det är en användbar sak i livet och inte bara i rollspel.

http://en.m.wikipedia.org/wiki/Method_of_loci

 

[Genesis]

Det krävs ingen "genialisk fantasi" för att improvisera. Nu spelar jag oftast spelledarlösa spel, men de gånger jag spellett de senaste sju-åtta åren har jag aldrig förberett någonting. Improvisation är en färdighet som kan tränas upp (en bra början är att läsa boken Play Unsafe) och det största hindret är egentligen att man inte vågar. Det finns vissa typer av scenarion som kan vara svåra att spelleda utan förberedelser (mordmysterium, till exempel), men de är få. Men det beror ju också på spelet, såklart. Om man behöver hitta på tio siffror för varje person rollpersonerna ska interagera med så är det klart att det blir jobbigt att spelleda. Har man ett system där SLP inte har siffervärden så är det betydligt lättare.

Det bästa knepet för att miska arbetsbördan är antagligen att ta hjälp av spelarna. Vissa gillar inte det utan vill att SL ska hitta på allting, men det tycker jag är lite orättvist mot SL. Kör Rickards gamla trick och svara alla frågor om "Finns det en X i Y?" med "Ja, finns det det?".

 

[anth]

Min gräns brukar ligga på just en 4-timmarskväll varje vecka (även om jag för tillfället bara spelleder var annan vecka), men jag skulle nog klara av två 4-timmarspass eller ett 8-timmars pass (även om det skulle börja kännas jobbigt).

Min motfråga är mer
Hur klarar du inte av 4 timmars rollspel varje vecka??? (jag skulle få abstinens om jag inte fick min dos).
Din fritid borde vara minst 4 timmar varje vardagkväll och 8 timmar varje helg. Jag får det till 36 timmar/vecka. Hur kan du INTE avvara 4 timmar för rollspel och 4 timmar för prepp i veckan? Vad GÖR du på dagarna egentligen???

Jag börjar bli imponerad när vuxna människor klarar av att spelleda mer än 8 timmar i veckan (när man gick i skolan var det en barnlek, men nu har man ett jobb). För att inte tala om de som, förutom att spela regelbundet, faktiskt lyckas med att skriva ett nytt rollspel varje år.

***

För att svara på din fråga:
Många här spelar köpta äventyr (just för att de inte hinner skriva egna längre) och då är det inga som helst problem att orka spela vecka in och vecka ut.
Vissa här har spelat så mycket (vi talar 4+ tim/v i 20+ års tid) att de i princip kan spelleda i sömnen. De behöver ingen prepp-tid alls.
Vissa här spelar förberedelselösa rollspel.
Och många av oss här på forumet är ganska speciella. Det är inte många vanliga hobbyspelare bland de mest aktiva på forumet. Det är lite som att fråga Zlatan hur han orkar hålla på med fotboll 24 timmar om dygnet. Antingen är man ROLLSPELARE och brinner för hobbyn eller så är man en vanlig rollspelare som inte ens orkar regga sig här.

 

[.113]

Tja, jag är nog inte mycket till hjälp här, iofs så förbereder jag väl någorlunda en sorts värld att spela i men exakt hur den ser ut brukar komma fram under spelets gång, som nu när vi spelar i de olika områdena, land för land för att få en känsla för det, men ibland har de rest omkring i hela världen så då har jag hittat på den plats de kommer till. Fördelen med en egen värld är ju just det att du behöver egentligen inte någon info i förväg så länge du kan hitta på det som de träffar på, det händer så klart att man har någon enstaka sämre dag när det inte flyter på lika bra men för det mesta funkar det hur bra som helst Jag har inte riktigt tid att sitta och planera hur mycket som helst, eller ens viljan att göra det (eller ok, viljan finns men det blir liksom aldrig av för jag ids inte.. men jag skulle vilja egentligen ) men det går ändå

Sen har jag en kompis som spelleder men då snackar vi att han förbereder ALLT. För att han själv ska ha mer kul också så förbereder han kanske 5 olika händelser och slumpar fram vad som händer. Som när vi spelade Only War och vi sprang omkring i fiendeland och skulle ta oss tillbaka till våra egna, då han slumpar fram en tank och en grupp dubbelt så stor som våran. Han tänkte väl vi skulle bara försöka fly från den men jag fixade till ett grymt bakhåll så vi tog ut dem allihopa Personligen så skulle jag aldrig orka ordna med massor av saker som inte kommer hända så därför föredrar jag att om jag planerar är det enbart viktiga saker, roliga saker eller liknande som faktiskt kommer hända, eller helt enkelt hur platser ser ut eller vad som finns där osv.. Aldrig massa onödiga encounters och liknande som inte ens spelar roll. Sen kommer man på häftiga saker som kan hända senare när man spelar också, eller jag iaf

 

[chrull]

Det tar under 30 minuter att titta på ett avsnitt av He-Man och bestämma sig för vilka delar som är värda att ta med, det tar 45 minuter att rita upp en karta över området, 15 minuter att statta upp NPCs och monster. Varje avsnitt ger 4-16 timmar spel, om man bara räknar första gången området, monstren och personerna används. Efter tre sessioner har spelarna och rollpersonerna skapat idéer till absolut minst 4 timmar spel.

Det finns minst 100 avsnitt av He-Man från 1983 som det går utmärkt att göra äventyr av. Jag kommer inte få slut på inspiration innan jag tröttnar på att gå till just den brunnen för det vattnet.

 

[Mutanten]

Det är lite som att fråga Zlatan hur han orkar hålla på med fotboll 24 timmar om dygnet.

Det är en berättigad fråga tycker jag. Tröttnar du aldrig på att joxa med trasan Zlatan? Är det inte dags att klippa sig och skaffa sig ett riktigt jobb istället för att sparka boll?

 

[Eksem]

Sen jag upptäckte OSR har problemet med att få slut på äventyr (som är bra) istället ersatts med en panik över att aldrig få uppleva alla coola äventyr som finns.

 

[krank]

När jag spelledde varje vecka hade jag under en tid följande upplägg:

En egen kampanj. Förberedelserna till ett äventyr kunde ta flera veckor, eftersom jag är helt ointresserad av fisktankar och annat som tar ifrån mig som SL de delar jag tycker är roligast och hindrar mig från att spelleda den sortens äventyr jag föredrar (förberedda, genomtänkta deckaräventyr där jag slipper improvisera mer än nödvändigt).

När jag inte hann förbereda tillräckligt mycket till den egna kampanjen spelade vi delar av den mycket trevliga Call of Cthulhukampanjen "Tatters of the King". Den är skriven precis exakt så som jag vill ha mina kampanjer. Detaljerat, välförberett, strukturerat.

Vi lade ner Tatters efter första delen pga spelarbyte, och i samband med det började vi träffas alltmer sällan (det hade andra orsaker också, vi fick typ alla mer saker att göra i våra övriga liv).


Skulle jag idag sättas på uppgiften att spelleda varje vecka så skulle jag nästan helt garanterat plocka fram Masks of Nyarlathotep, som jag äger men inte läst, och hört ska ta skitlång tid, och bygga om den lite till mina preferenser och sen köra den. Antagligen med hjälp av det paket med props jag var med och kickstartade och som borde dyka upp snart.

Efter det kanske nån annan färdig kampanj. Jag skiter ju ändå i regelsystem i allmänhet, så jag skulle inte ha speciellt stora problem att köra t.ex. UA-kampanjen till Mutant Undergångens Arvtagare. Folk har byggt kampanjer och megadungeons i evigheter, och det är bra att ha sånt att falla tillbaks på om man måste spelleda ofta. Tänker jag.

Jag är helt enkelt inte kapabel att hitta på äventyr av den typ jag föredrar med den nivå av prep jag vill ha på under en vecka.

(Just nu är jag dock ganska rollspelsutbränd, och fokuserar på att skriva rollspelsmoduler och sånt istället för att spela/spelleda)

 

[DeBracy]

Förberedelserna till ett äventyr kunde ta flera veckor

När du säger "ett äventyr" är det inte fråga om bara en eller två kvällars spelande, visst? Har du nån tanke på att återanvända äventyr du skrivit?

 

[Mutanten]

Sen jag upptäckte OSR har problemet med att få slut på äventyr (som är bra) istället ersatts med en panik över att aldrig få uppleva alla coola äventyr som finns.

Menar du D&D eller vilka coola äventyr är det du syftar på?

 

[Anarchclown]

Jag spelleder i snitt mer än 12 timmar i veckan. Jag hittar grundläggande koncept. Förbereder en kampanj över en natt och improviserar sedan resten. Jag är tyvärr inte vidare mycket till hjälp här för att jag har gjort såhär sedan jag var barn och inte riktigt ser vad alternativet är. Jag kan eventuellt svara på mer specifika frågor.

 

[krank]

När du säger "ett äventyr" är det inte fråga om bara en eller två kvällars spelande, visst? Har du nån tanke på att återanvända äventyr du skrivit?

Typ alla finns i form av äventyrsfrön eller så i More than Humans grundbok... Iaf de jag i efterhand blev det minsta nöjd med.

Normalt snittade vi på 2-4 speltillfällen eller så per äventyr. Med en del sämre på bara en kväll.

 

[anth]

Det är en berättigad fråga tycker jag. Tröttnar du aldrig på att joxa med trasan Zlatan? Är det inte dags att klippa sig och skaffa sig ett riktigt jobb istället för att sparka boll?

Lustigt nog anser jag att personer som "klippt sig och skaffat ett jobb" är den absolut tråkigaste sortens människor som existerar i hela världen. De är fullständigt inkapabla att göra eller säga något som lyckas roa mig ens en sekund.
Kan du förklara för mig varför det skulle vara ett ideal att förvandlas till en person som är helt ointressant att umgås med?

Det här är min syn på sådana:

Eller möjligtvis Gordon Gecko eller Patrick Bateman.

 

[solvebring]

Imho går det av sig själv ju mer man spelar.

... Som tonåring spelledde jag typ minst åtta timmar i veckan. Idag spelar jag några gånger om året och spelleder kanske hälften av gångerna – två–tre gånger om året.

Förr var det ingen match att spelleda eftersom tillfällena var så täta och innehållsrika att man ständigt hade massor av kött på benen och därmed idéer att välja och vraka emellan. Går man till marknaden var och varannan dag bygger man lätt upp ett fläskigt skafferi. Går man däremot aldrig dit ... Nå, vi spelade jämt så improvisationsvanan var hög och det var bara att tuta och köra.

Nu känner jag mig istället ringrostig och krasslig varje gång jag ska spelleda. Det känns som att jag inte riktigt vet vad jag gör – för jag minns hur det var förr och märker hur dålig jag är nu, jämfört med forna tider. Det spelar ingen roll att jag kan spelet och spelarna utan och innan, rosten och slagget finns där och då går det som det går. Gosch – jag har till och med börjat besvära forumet med sådant jag egentligen redan vet, för att jag blivit så rostig och liksom osäker på vad som är bra eller inte.

... Fast så är det ju med det mesta. Ju mer man gör det desto bättre går det, och man bygger upp självförtroende och vana. Så den som spelleder ofta har helt enkelt lättare att spelleda bättre, oftare.

Sedan ska man för all del inte gå och tro att varje spelsession är perfekt och högkvalitativ! Det kommer haveritillfällen även för den gedigne! Ingen är perfekt. Men ja, ju mer och ju färskare övning man får desto mer sällan uppstår märkbara haverier. Dessutom måste det få gå dåligt ibland för att det ska gå bra – man lär av sina misstag!

Med andra ord finns det en inkörningstid som är oundviklig – men när man väl spelat mycket och ofta ett tag börjar det tugga på av sig självt. Så spela på du!

 

[Eksem]

Menar du D&D eller vilka coola äventyr är det du syftar på?

DnD-likes kanske man kan kalla det. Hela OSR-rörelsen samt gammalt bra blir en hel del. Och moduler som ASE, Barrowmaze eller Dwimmermount eller Castle of the Mad Archmage är ju nåt års spelande vardera om inte mer.

 

[Ymir]

Jag är en extremt flitig spelledare. Jag har under dert senaste decenniet samtidigt hållit igång mellan 3 och 5 kampanjer i olika spel, och jag är typ gud på att hålla sjukt komplexa karaktärsgallerier och intrigstrukturer och plottidéer i huvudet. Så hur gör jag? Vad är mitt knep?

Story Now. Fisktank. Det är hela hemligheten, really. En Story Now-fisktank som blir självgående kräver minimal kreativ effort för att hållas igång, och blir basically en självuppfyllande struktur som pekar raka vägen till nattåget till Awesomeland.

Med andra ord: förbered inte äventyr, Bygg handlingar baserade på att rollpersonernas agerande genererar reaktioner från spelledarpersoner/fraktioner med olika agendor, och var beredd att improvisera sådana aktörer och fraktioner on the fly. Improvisera en dynamisk och levande spelvärld där saker rör på sig och där världen och spelledarpersonerna verkar ha liv och intressen även bakom rollpersonernas rygg, så kommer du snart sitta med en immersiv fisktank som är så lättskött och tacksam att sjunka in i att du kan palla flera åt gången.

Jag rekommenderar boken "Play Unsafe", om man vill ha mer insikt i spelledartekniker som inspirerat mig, och fått spelledandet att kännas prestationslöst och lätt. Men! Jag har givetvis fortfarande mycket att lära, än idag kan jag få idétorka eller köra fast, och ibland tar jag mig vatten över huvudet med kampanjer så ambitiösa att jag nästan går sönder av ansträngningen att göra dem awesome - det senaste exemplet var min Sinoir-kampanj, som jag grundligt krönikerade på det gamla forumet.

 

[Skarpskytten]

Imho går det av sig själv ju mer man spelar.
Sedan ska man för all del inte gå och tro att varje spelsession är perfekt och högkvalitativ! Det kommer haveritillfällen även för den gedigne! Ingen är perfekt. Men ja, ju mer och ju färskare övning man får desto mer sällan uppstår märkbara haverier. Dessutom måste det få gå dåligt ibland för att det ska gå bra – man lär av sina misstag!

Det här är viktigt. Det är inte spelledarens jobb att roa spelarna. Det är spelledarens jobb att förbereda spelet men det är också spelarnas ansvar att det blir bra. Ibland hinner spelledaren inte lägga ned den tid hen behöver. Ibland hade spelledaren en idé som såg bra ut men som inte fungerade. Ibland har spelldaren en dåligt dag när hen väl sitter vid bordet (stress, dålig sömn, förkyld, whatever). Det måste spelarna förstå.

Själv har jag mest kört kampanjer som antingen varit rälsade (Kranks definition, inte God45s) eller fisktankar eller både ock. Det betyder att jag har gjort mycket jobb innan första spelmötet; tänkt ut en plott eller flera intriger, gjort karaktärer och organisationer, ritat kartor och skrivit bakgrundsmaterial. När spelarna väl hittat sina karaktärer och antingen kommit upp på rälsen eller börjat simma i fisktanken, så brukar spelet bli självgenerande. Varje spelmöte lämnar lösa trådar, spelarnas handlingar får vissa konsekvenser som leder vidare till nya situationer. Jag anser mig inte vara jättekreativ och jag har aldrig haft några problem att skriva spelmöten.

Problemet är att hitta tiden och orken att planera. Och att våga släppa kontrollen och nöja sig med "tillräckligt bra".