Med tanke på två aktiva trådar, denna för fångandet av en känsla och denna för att mina ideer är lagom småknarkade så tänker jag denna sena söndagskväll spotta ur mig ett par konceptliknande tankefrön.
Brödrasjälar
Det första konceptet började gro för evigheter sedan med tvillingarna Castor och Pollux, ett par muterade rävar i Mutant men har sedan dess utvecklats till någonting helt annat.
Det jag vill skapa är ett spel där varje spelare har två karaktärer verksamma i två helt olika verkligheter men där de bådas agerande påverkar den andres på olika sätt, både konkreta/direkta och mer indirekta/subtila. Den ene är verksam i en förhållandevis standard high fantasy-värld med starka gudomliga inslag. Lite gotisk, stora katedraler, lite inslag av mekanik och stora kugghjul och några korn ånga men ingen sot. Problemen är tänkta att vara en blandning mellan de gamla vanliga, gåtspel med och utan egna lösningar och direkta blockeringar i den ena världen. Den andre är verksam i en i en politisk/intrigtät Ravnica/Aven/Guild-tät värld med ett utseende som jag inte kan klä i ord. Det är en mycket verklig men med små inslag av grå hallarna eller liknande. Här handlar det mer om intriger, allianser, gåtor och personer med speciella krafter, förmågor och kunskaper, lite åt Matrix-hållet.
Och dessa skall ingeragera via spelarnas båda karaktärer. Om den ene kommer fram till en låst dörr så kan man skifta över till den andra världen för att påverka någonting som öppnar den. Det kan vara att direkt låsa upp den via någon passage som måste hittas, att påverka någonting så att någon kommer ut genom dörren eller vad som. Jag har inte en susning hur det skall gå till...
En känsla av trygghet
Om det förra var klent underbyggt och flummigt så höjer jag insatserna nu... Den här tanken uppstod när jag gick hem från ett barnkalas i eftermiddags och observerade mina fyra barn. Först gick vi lite före ett och ett halvt-åringen. Han strosade lite ofokuserat och insåg plötsligt att det skillde ett tiotal meter mellan oss. Plötsligt blev han osäker, sprang efter oss och skrek "vänta mej, vänta mej!". Nästa lite intressanta incident var när vi gick förbi den lokala hockeyrinken. Två coola 14-åringar "hängde" där inne, men det såg inte ungarna. Nu var det treåringens tur att rebella lite. Hon skulle inte med hem utan började trotsigt strosa in på rinken, glanandes i ögonvrån efter oss för att se att vi blev lite irriterade (minsitngen var förståss på väg att bli arg). Men så när hon fick syn på de stora så frös hon till is och backade undan. All trots var som bortblåst och även om hon gaskade upp sig när fyraåringen kom över så var det helt klart en otrygg situation som de hamnat i.
Och vart vill jag med detta då? Ja-a, det vet i faen. Det som jag tänkte på var hela konceptet med zoner. När man är inom tio meter från pappa så är man helt trygg men allt över tio är otrygg. Om man är lite större så är man mer självständig, men att vandra in i någon annans "fientliga" zon förändrar direkt ekvationen.
Jag har även tänkt på det vad gäller hemmet. Den första zonen är tomten. Vi har inga gränser för vår framsida, den är helt vidöppen, men det är ändå vår tomt. Vår baksida är rejält inhäckad så den är ännu mer "skyddad". Sedan kommer själva huset med ytterligare säkerhet och som avslutning kan man även låsa detsamma för att vara helt "säker".
Så vad vill jag då? Det jag vill är att fånga barnets känsla av trygghet och otrygghet i spel. Jag vill fånga min egen känsla av "trygghet" i samma spel. Jag vill bygga upp det hela i en bildskön och sagomässig fantasyvärld med lummiga häckar, vackra hus och parker, beskyddande individer, kraftfulla platser, ringar av svampar, hexagoner, blommor i mönster, fågelflockar som skriar i skyn, underliga molnformationer, svarta rävar med glödande ögon, klor av metall som skrapar mot utsidan av stenmuren, ylanden i natten, tassande fotsteg på taket, snövita ugglor, vilda bär och milda präster eller druider.
Och inte heller här har jag en aning om hur jag skall göra.
Tankar?
Brödrasjälar
Det första konceptet började gro för evigheter sedan med tvillingarna Castor och Pollux, ett par muterade rävar i Mutant men har sedan dess utvecklats till någonting helt annat.
Det jag vill skapa är ett spel där varje spelare har två karaktärer verksamma i två helt olika verkligheter men där de bådas agerande påverkar den andres på olika sätt, både konkreta/direkta och mer indirekta/subtila. Den ene är verksam i en förhållandevis standard high fantasy-värld med starka gudomliga inslag. Lite gotisk, stora katedraler, lite inslag av mekanik och stora kugghjul och några korn ånga men ingen sot. Problemen är tänkta att vara en blandning mellan de gamla vanliga, gåtspel med och utan egna lösningar och direkta blockeringar i den ena världen. Den andre är verksam i en i en politisk/intrigtät Ravnica/Aven/Guild-tät värld med ett utseende som jag inte kan klä i ord. Det är en mycket verklig men med små inslag av grå hallarna eller liknande. Här handlar det mer om intriger, allianser, gåtor och personer med speciella krafter, förmågor och kunskaper, lite åt Matrix-hållet.
Och dessa skall ingeragera via spelarnas båda karaktärer. Om den ene kommer fram till en låst dörr så kan man skifta över till den andra världen för att påverka någonting som öppnar den. Det kan vara att direkt låsa upp den via någon passage som måste hittas, att påverka någonting så att någon kommer ut genom dörren eller vad som. Jag har inte en susning hur det skall gå till...
En känsla av trygghet
Om det förra var klent underbyggt och flummigt så höjer jag insatserna nu... Den här tanken uppstod när jag gick hem från ett barnkalas i eftermiddags och observerade mina fyra barn. Först gick vi lite före ett och ett halvt-åringen. Han strosade lite ofokuserat och insåg plötsligt att det skillde ett tiotal meter mellan oss. Plötsligt blev han osäker, sprang efter oss och skrek "vänta mej, vänta mej!". Nästa lite intressanta incident var när vi gick förbi den lokala hockeyrinken. Två coola 14-åringar "hängde" där inne, men det såg inte ungarna. Nu var det treåringens tur att rebella lite. Hon skulle inte med hem utan började trotsigt strosa in på rinken, glanandes i ögonvrån efter oss för att se att vi blev lite irriterade (minsitngen var förståss på väg att bli arg). Men så när hon fick syn på de stora så frös hon till is och backade undan. All trots var som bortblåst och även om hon gaskade upp sig när fyraåringen kom över så var det helt klart en otrygg situation som de hamnat i.
Och vart vill jag med detta då? Ja-a, det vet i faen. Det som jag tänkte på var hela konceptet med zoner. När man är inom tio meter från pappa så är man helt trygg men allt över tio är otrygg. Om man är lite större så är man mer självständig, men att vandra in i någon annans "fientliga" zon förändrar direkt ekvationen.
Jag har även tänkt på det vad gäller hemmet. Den första zonen är tomten. Vi har inga gränser för vår framsida, den är helt vidöppen, men det är ändå vår tomt. Vår baksida är rejält inhäckad så den är ännu mer "skyddad". Sedan kommer själva huset med ytterligare säkerhet och som avslutning kan man även låsa detsamma för att vara helt "säker".
Så vad vill jag då? Det jag vill är att fånga barnets känsla av trygghet och otrygghet i spel. Jag vill fånga min egen känsla av "trygghet" i samma spel. Jag vill bygga upp det hela i en bildskön och sagomässig fantasyvärld med lummiga häckar, vackra hus och parker, beskyddande individer, kraftfulla platser, ringar av svampar, hexagoner, blommor i mönster, fågelflockar som skriar i skyn, underliga molnformationer, svarta rävar med glödande ögon, klor av metall som skrapar mot utsidan av stenmuren, ylanden i natten, tassande fotsteg på taket, snövita ugglor, vilda bär och milda präster eller druider.
Och inte heller här har jag en aning om hur jag skall göra.
Tankar?