Nekromanti Foot knight på svenska?

[Makaron]

Personligen skulle jag nog vilja invända mot alla former av "dragon", det för i alla fall mina tankar mot något betydligt lägre än riddarskap (snarare upphoppad bondlurk som råkat få tag på en häst än något annat). Däremot pansarknekt låter episkt och bra. Adelsknekt skulle också kunna funka, om knekt i övrigt används mer om icke-adliga. Och fotriddare funkar givetvis, om än kanske lite tråkigare.

 

[da_bohz]

Eftersom ordet "Riddare" per definition betyder "någon som rider" tycker jag du ska försöka undvika det helt när det gäller fotsoldater.

?Jag tycker förslaget med Olifanter var klockrent, fast man får givetvis anpassa det efter sin egna spelvärld.

?"Edsvuren" låter mysigt om de håller sig till en uppsättning löften (riddarideal och sånt), men det kanske inte passar på de riddare du tänker dig. Eller kanske "Kronsvuren" om man vill.

?"Paladin" drar direkt tankarna till DnD och religion igen, och ofta i sällskap av en häst, men här finns fördelen att det inte är inbakat i namnet på samma sätt som för riddare.

?Det blir dock lätt att man målar på ytterligare dimensioner på begreppet, på gott och ont.

Men får man fråga, hur ser spelvärlden ut? Jag utgår från att det är medeltid som gäller, men finns det magi och sånt? Och vad är anledningen till att dessa ädlingar inte har råd med en häst, eller väljer att inte använda en sådan?

 

[Leon]

Eftersom ordet "Riddare" per definition betyder "någon som rider" tycker jag du ska försöka undvika det helt när det gäller fotsoldater.

Fast han tänker sig nog att det är samma riddarkultur som i vår värld - och då förekommer ju riddare i alla sorters vapenslag (i olika epoker) även om ursprunget förstås är kavalleri

?"Paladin" drar direkt tankarna till DnD och religion igen, och ofta i sällskap av en häst, men här finns fördelen att det inte är inbakat i namnet på samma sätt som för riddare.

Eller snarare till Karl den Store och slaget vid Roncesvalles. Jag funderade faktiskt tom på att ha med paladiner i en senantik setting som Scholae Palatine - det sena kejsardömmets 'pretoriangarde'. Fast de är iofs också beridna...

 

[da_bohz]

Fast han tänker sig nog att det är samma riddarkultur som i vår värld - och då förekommer ju riddare i alla sorters vapenslag (i olika epoker) även om ursprunget förstås är kavalleri

Det är väl kanske bara min ringa åsikt, men jag tycker det nästan är lika illa som att säga "ryttare, fast utan häst". Det är bara marginellt bättre (om ens det) att kalla någon för riddare när de inte har en häst, men det är just på grund av de riddarideal som präglat bilden av riddare så länge. På samma sätt som hästen, svärdet och rustningen har.

Eller snarare till Karl den Store och slaget vid Roncesvalles. Jag funderade faktiskt tom på att ha med paladiner i en senantik setting som Scholae Palatine - det sena kejsardömmets 'pretoriangarde'. Fast de är iofs också beridna...

Jag vet, men valde godtyckligt den referens som flest rollspelare kan relatera till. Måhända hade jag fel.

-

?För att inte bara slösa trådutrymme på att svara på kommentarer slänger jag in ytterligare några förslag:
?"Gard" eller "Garde". Deras uppgift i grund och botten är att skydda, oavsett om det gäller landet, kungen eller de oskyldiga.
?"Drabant" (eller "Trabant"). Historiskt sett inte nödvändigtvis adliga, och snarare livvakter än en anfallsstyrka, men ordet låter ballt.

 

[Cybot]

Dragoner är som sagt strålande.

Det ord fransmännen använde, som vi svenskar stal, var gendarmer. Gendarmerna som truppslag utvecklades som svar på chevauchée-taktiken under inflytande av förlusterna mot flamlänningarna och senare schweizarna, och var helt enkelt riddare som stred till fots, specialiserade på ledarskap, bakhåll och infantritaktiker. Det är alltså ett högmedeltida/senmedeltida truppslag. Utrustningsmässigt märks de lucernhammaren bland deras vapen, vilket senare utvecklades till vanan vid att ge underofficerare en bardisan.

Sen är det frågan om vad du vill betona. Sverige har feodalt tungt kavalleri (ritter/junkerskap) sedan 1000-talet, men ännu på 1300-talet är riddarskap (ordensridderskap/slaget ridderskap) ovanligt. Bo Jonson Grip (riksdrotsen under kung Magnus Eriksson, dvs tidens öb+statsminister) var aldrig mer än väpnare, eftersom man ville att varje riddare skulle begå stordåd, och eftersom svenska riddare hellre dog utan att slå väpnare till riddare, än förnedrade sitt ämbete.
Vill du ha denna tendens och betona det militära bör du definitivt använda ridknekt respektive knekt för yrkessoldater inom kavalleri resp infanteri. (dessa brukar per definitition ha varit adliga)
Vill du betona gentlemannaskapet bör du använda junker respektive gendarm.
Vill du ha mer jämställdhet, använd de italienska eller franska termerna. Båda har kvinnliga former, chevalier/-euse, cavalliero/a, helt enkelt eftersom det inte var jätteovanligt att kvinnor valde de karriärerna. I det franska fallet låg det inom plikterna för en landägarinna oavsett om hon gift sig till landet eller ej; i det italienska handlade det om att "glädjeriddarna", påvliga elitsoldatsenheter som lånades ut som stadsvakter och rekryterade lokalt, inte riktigt brydde sig om kön, i enlighet med 1 mosebok 1:27 där kön ignoreras av gud.

För att gå ännu mer ot: Junkerskapet motsvarar både knapadelns titel, och det som kallas buskriddare/byriddare i spanien, dvs en person som har råd att vara kavallerist, och träning för det, samt det som under vikingatiden kallades för huskarlar eller husriddare, vilket på franska kallas miles/chevalier du maison. Däremot motsvarar det inte engelskans "hedgeknight", en landlös riddare (på svenska, en "frilans" eller "rovriddare").

Eh. Gendarmerna var inte specifikt riddare som stred till fots. Gendarmeriet var istället fransmännens stående arme och en adaption av det italienska Lancia systemet där varje Gens d'Armee (beväpnad gentleman) skulle ha med sig ett standardiserat antal folk. Förutom sig själv skulle han ha med sig en lätt kavallerist, tre bågskyttar och en page.
Gendarmen själv slogs oftast till häst och endast undantagsvis till fots.

 

[Leon]

Alltså, fotriddare må vara lite tråkigt, och en neologism. Men det är Foot Knight också. Vill du ha en direkt översättning är det i min mening fotriddare som gäller.

 

[Mogger]

Alltså, fotriddare må vara lite tråkigt, och en neologism. Men det är Foot Knight också. Vill du ha en direkt översättning är det i min mening fotriddare som gäller.

Eftersom vi saknar motsvarande i vår kultur tror jag att man får gå hela vägen och kika på kulturen i fråga och sedan döpa klassen/vapenslaget till något som låter passande i spelets setting.

Samurajer slogs exempelvis till häst då och då, men vi tänker på dem som "fotriddare", så det är nog något liknande man vill åt. En kulturtypisk term och det kan vara lite svårt att komma på om man har noll koll på vad det är för setting.

 

[Leon]

Jag tror inte det var så ovanligt att riddare slogs till fots även under europeisk medeltid.

Kulturtypiska titlar är ju ännu bättre - en samuraj är ju inte riddare annat än i överförd betydelse

 

[Mogger]

Jag tror inte det var så ovanligt att riddare slogs till fots även under europeisk medeltid.

Nej, så klart. Men vi har inget ord för dem när de steg av hästen. De var ju liksom riddare då med

 

[Leon]

Nej, så klart. Men vi har inget ord för dem när de steg av hästen. De var ju liksom riddare då med

Precis! Och de var riddare när de rodde (eeeh... styrde) galär (jfr Malteserorden). Eller för den delen kör bil ( jfr Jackie Stewart )

Det gäller att inte blanda ihop samhälsståndet med trupptypen eller färdsättet

Sedan kan man ju använda riddare överfört för ädel krigare, gärna till häst. Jfr som sagt Samuraj. Kanske Ghazi?

 

[Paal]

Ledsen att gör aer besvikna, men ingen utpräglad kultur eller spelvärld i åtanke, det hela är mer ett tankeexperiment för generell smutsig fantasy. Och ordet jag saknade var ju just ett beskrivande ord för en fotriddare, ett kulturellt specifikt ord som Samuraj eller Olifant saknar ofta de beskrivande kvaliteterna. Med det sagt gillar jag Gard och Drabant, medst för att de låter rätt.

Följdfråga, osäker på om någon faktiskt besvarat det redan men vad har vi för motsvarande term för man-at-arms? Alltså fullt rustad och beriden (oftast?) soldat som inte nödvändigtvis måste vara riddare?

 

[Leon]

Följdfråga, osäker på om någon faktiskt besvarat det redan men vad har vi för motsvarande term för man-at-arms? Alltså fullt rustad och beriden (oftast?) soldat som inte nödvändigtvis måste vara riddare?

Jag är lite osäker, men jag tror inte det finns faktiskt. Wikipedia berättar att tyska motsvarigheten till Man at Arms är Waffenknecht, och enligt den lite svajiga principen att tyska ord går att enkelt anamma till svenska skulle jag föreslå "Vapenknekt"

 

[Korpen]

Jag är lite osäker, men jag tror inte det finns faktiskt. Wikipedia berättar att tyska motsvarigheten till Man at Arms är Waffenknecht, och enligt den lite svajiga principen att tyska ord går att enkelt anamma till svenska skulle jag föreslå "Vapenknekt"

Man kan dessutom ha i åtanke att engelskans "knight", tyskans "knecht" och svenskans "knekt" alla kommer från samma språkliga rot.

 

[Paal]

Jag är lite osäker, men jag tror inte det finns faktiskt. Wikipedia berättar att tyska motsvarigheten till Man at Arms är Waffenknecht, och enligt den lite svajiga principen att tyska ord går att enkelt anamma till svenska skulle jag föreslå "Vapenknekt"

Logiskt antar jag. Knekt och Knight har väl samma etymologiska ursprung?

Rustknekt?

 

[Paal]

Man kan dessutom ha i åtanke att engelskans "knight", tyskans "knecht" och svenskans "knekt" alla kommer från samma språkliga rot.

Ninja'd

 

[Leon]

Jag är lite osäker, men jag tror inte det finns faktiskt. Wikipedia berättar att tyska motsvarigheten till Man at Arms är Waffenknecht, och enligt den lite svajiga principen att tyska ord går att enkelt anamma till svenska skulle jag föreslå "Vapenknekt"

Om du tänker reformation, barock så finns det fler alternativ - kyrassiär, lansiär etc

 

[DeBracy]

Följdfråga, osäker på om någon faktiskt besvarat det redan men vad har vi för motsvarande term för man-at-arms? Alltså fullt rustad och beriden (oftast?) soldat som inte nödvändigtvis måste vara riddare?

Aha! Nåt vi faktiskt har ett ganska passande medeltida svenska ord för. Tungt rustade ryttare som inte var riddare omnämns 1280 i Alsnö stadga som "svenner och väpnare". Att kunna ställa upp en ryttare med stridshäst och fulla vapen innebar att man fick skattefrihet (dvs. kom att tillhöra frälset), så systemet är väl lite riggat för att storbönder och andra icke-adliga rikingar ska vara intresserad av att utrusta svenner.

Det som skiljer svenner/väpnare från men-at-arms verkar vara att det senare kan syfta på alla som är utrustade på det viset (med "fulla vapen"), dvs. även riddare.

När det gäller riddare till fots så... ja... det är ju liksom riddare. Som klivit av hästen, för att det finns någon taktisk poäng med det. Historiskt vettetusan om det är ett eget truppslag.

Vapenknekt skulle jag tolka som en fullt rustad fotsoldat, men utan riddarvärdighet. Knekt användes för soldater som sålde sina tjänster.

 

[Leon]

Hmmm....

"Svenner och väpnare" - känns som följefolk till en riddarskara - och antagligen alla frälse. Men en man at arms/gen d'arme kan vara ofrälse utan att vara en adelsmans tjänare.

Beror på hur man tolkar sven. Det kan väl antingen vara grundbetydelsen 'yngling' eller, känns det som, tjänare. En adelssven är väl en page.

Fast Vapensven. Det kanske funkar. Fast det känns som någon som följer.

Vapenman?

EDIT: Jag babblade, låt mig omformulera: Både Sven och Väpnare var ranger inom det svenska riddarväsendet. Tillskillnad från gendarm kan de alltså inte täcka ofrälse krigare.

 

[DeBracy]

Fast Vapensven. Det kanske funkar. Fast det känns som någon som följer.

"Som följer" som i att de går omkring och passar upp folk, eller hur tänker du?

Någon måste de ju tjäna, men det är väl inte nödvändigtvis den som de följer i fält.

Alsnö stadga nämner ärkebiskopens svenner och biskoparnas svenner. Jag tippar på att biskoparna inte nödvändigtvis var på plats själva, och jag tippar på att de inte hade som främsta uppgift att se efter någon slumpmässig riddare.

Jag har intrycket att ordet väpnare syftar på någon som bär vapen ursprungligen, snarare än att de skulle syfta på någon som beväpnar någon annan även om det är så för det mesta förstår det idag.

Småsven är förresten ett till ord för page på svenska.

 

[DeBracy]

Jag babblade, låt mig omformulera: Både Sven och Väpnare var ranger inom det svenska riddarväsendet. Tillskillnad från gendarm kan de alltså inte täcka ofrälse krigare.

Koncis och bra oformulering!