Nekromanti Forum Fantasy!

[Sodivra]

Under en ask befann sig tre män och språkade. Den första var en stor och kraftig krigare: Hans bara överkropp svällde av muskler, och huvudet blänkte av skallighet. Hans stora yxa, som han lojt stödde sig mot, andades samma styrka och storslagenhet.
På marken satt hans raka motsats, en liten förvriden smal man i pråliga utstuderade, men även aningen svedda, kläder och ett lurigt flinande. Den som sett hans parafernalia och ingridienser förstod genast att det var en alkemistmagiker.
Den som förde det mesta av talandet satt på en tjock trädrot och var klädd i mantel. Ett skägg tittade guppande ut ur hans luva medans han talade.

Han språkte:
"Sådan var vår grupp av djärva äventyrare, det var tänkaren från norr, vars kyliga intellekt höll vansinnet borta. Det var alvädlingen från norr, vars.. drycker ibland höll skarpsinnet borta. Det var drömschamanen och drömmaren.. Och det var mig, historieberättare/druid.."
Krigaren avbröt honom: "Va? Vad är det för larv?" Historieberättaren avbröt otåligt sin berättelse, medans krigaren fortsatte: "Vilka larvklasser, var ni ingen som kunde göra lite skada? Var det allt?"
"Nja," fortsatte berättaren, tacksam över att det störande avbrottet var över "det var en liten knatte också.. som.. var som mig. Fast mindre.. och gulligare. Vi gick i andra ledet, helt enkelt. Fast, det fanns ju inget första led egentligen. Alvädlingen var det väl. Hon.."
"Hon?" avbröt krigaren igen. "Det sa du ingenting om! Henne skulle man ju vilja sätta på.."
"Du sätter på allt" sa berättaren kort och vände sitt huvud trött mot alkemisten. "Finns det inget ämne du har som kan dämpa honom lite?"
Alkemisten som hade börjat rabbla raggningstips avbröt sig själv förvånat.
"Va? Dämpa? Vad är det för mening med det, det skulle väl vara en bieffekt av att ta något nedåttjack, jag har lyckats kartlägga alla lökiga effekter med mitt substansregelsystem.."
"Det var inget."
"Nå" började krigaren bombastiskt "Jag, Vitulv Varulvsärk" berättaren muttrade något om att det borde heta varulvsbärsärk, men det avskräckte inte krigaren "Har två sidor till allt! Min djuriska och min ömma, det är bara ni som.."
"Och så bestämde vi oss för att pröva lite nya saker, och jag mötte er första gången just här." avslutade berättaren snabbt. "Här, under asken."

...


Hur skulle NI se ut
..om ni var äventyrare i en fantasyvärld, och vilka forumiter skulle ni förmodligen äventyra med? Och vilka skulle ni passa att äventyra med? Vad skulle vara den perfekta äventyrsgruppen? Vad hade varit den roligaste äventyrsgruppen? Skulle det ens vara i fantasy?

Novellen var bara för att få igång er, känn er inte tvungna att skriva egna.
Idén tagen ur/baserad på en diskussion i vrållådan.

 

[Man Mountainman]

Hur skulle NI se ut om ni var äventyrare i en fantasyvärld

Lång och finnig, förmodligen. Jag tror att jag skulle bli en bra akademisk magiker, fast helt värdelös på alla former av användbar magi. Jag hade ägnat stora delar av min lediga tid åt att forska fram nya besvärjelser istället för att öva mig på att använda dem. På fritiden hade jag varit trubadur.

och vilka forumiter skulle ni förmodligen äventyra med? Och vilka skulle ni passa att äventyra med?

Jag tror Chrull hade passat bra som någon slags Rouge-bard-whatever som drev handlingen framåt lite och såg till att det hände saker. Herr Nils är förstås ett måste i varje äventyrar-party (jag tog honom först). Sen behöver man en helare. Det får bli Zaphod, för han är så minimal så att det är svårt att tänka sig någon offensiv insats från honom

 

[Foggmock]

Jag skulle antagligen vara mycket mer vältränad om jag ägnade mig åt strid på heltid, men samtidigt skulle jag antagligen vara magiteoretiker på fritiden eftersom jag alltid varit intresserad av hur saker och ting funkar, och eftersom tekniska prylar lyser med sin frånvaro får det bli magi istället. Ge mig ett enhandssvärd, en sköld, lagom tung rustning typ ringbrynja, en bröstplåt och en armskena samt en ordentlig långbåge så är jag nöjd och glad. Kanske en hjälm också.

Forumiter jag skulle ta med mig ut på äventyr?

Krille som lärd man / Handelsman.
kalcidis som bard.
Faehrengast(sp?) som krigare, för att Dnalor snodde Herr Nils (om jag inte kan få honom istället, jag känner knappt Faerhengast och Herr Nils är verkligen glad hela tiden och skulle lyfta upp varje tråkigt tillfälle)
Vitulv som krigare, för jagmenarhallå. Killen ser ju snorhård ut. Ingen skulle våga närma sig oss. Oavsett hur liten pojken är som gömmer sig på insidan av honom.
Arvidos som magiker. Han är ju flummig och harmonisk och skulle antagligen kasta förvirra-formler och hela folk (eller boosta deras strid på annat sätt) snarare än Blixtar och Eldklot.

..hur stort party får man ha? Jag kan tänka mig ett par snabba till: Ymir som munk, med allt ostasienintresse borde han vara Kung Fumästare i en fantasyvärld. Och man behöver ju någon som kan "bara" däcka folk. Solinde som krigare, hon kan ju hantera katanan ordentligt. Sen skulle jag ta med mig Demolisher (Gustav från min spelgrupp med ett inlägg!) som lärd man / krigare, och vi skulle vara så lika varandra att alla skulle tro vi var bröder (det har hänt både en och två gånger IRL, om man säger. Vi är inte ens lika damn you!).

Rising som alkemist var en rätt ball idé :^)

Vad som skulle vara roligast? Att lära känna de jag inte diskuterat så mycket med närmare, eller att köra trogna gamla vänner. Bästa? Tja, jag optade ju ganska bra där uppe. Vilka jag skulle passa med? Ingen aning, jag är lite av en outsider, och ska jag vara i grupp är jag gärna ledaren. Jag tror jag skulle passa ganska bra med Arvidos även om vi bråkar en massa

 

[DeBracy]

En multiclassfjollas liv och leverne

"Ja, på ytan är du en manlig Long Dwarf Beard Warrior. Men på insidan är du en multiklassad fjolla," sa historieberättaren mjukt i mitt öra när jag satt och funderade på min existens. Ack, så sant han talade! Jag är kanske inget annat än en Bard/Academic/Mumbler/Slacker level 12! Eller...?

Joooodå! Jag är en Bard/Academic/Mumbler/Slacker level 12 med en ryggsäck proppfull med onödiga prylar. Minst 3 el-lutor +3 har jag däri. Säkert ett helt gäng Books of Nonsense också.Jag har massor av nyttiga Feats som Mummel och Improved Mummel, Slacking och Greater Slacking osv. Mitt främsta vapen är Skitsnack som jag tagit alla tillgängliga specialiseringar i minsann.

Allt detta gör mig till en formidabel äventyrare att ha med i gänget så länge man inte behöver mig till något viktigt eller ansvarsfullt.

Mina första turer ut i världen skulle ske med Dnalor för att han fanns nära till hands så jag kunde haka på. Sedan skulle jag nog byta grupp vartannat år ungefär och samla på mig nog med XP för att till slut ta några levels i klasser med lite vettigare innehåll än de som jag hittills har...

Jag skulle fäktas under Herr Nils, lära mig retorik av Krille, finna ro med Arvidos, uppväcka min analytiska förmåga med Han, väcka min kreativitet med Warduke och slutligen... lära mig alla fula knep av Troberg...

 

[Rickard]

Skön trådstart, Arvidos

Jag själv skulle helst vilja vara för mig själv och endast söka sällskap när jag känner att jag kan ta del av de andras förmågor och erfarenheter.. Jag skulle vara den som alla känner men som inte gör något väsen.. Jag innehar något... för alla... och för alla så är jag någon annan..

Det skulle vara massor av äventyrarsällskap med diverse profiler som jag deltagit i.. Folk jag kunnat umgåtts med utan problem.. Magnus Seter, Dante, Herr Nils, Vitulv, Foggmock, deBracy, Dnalor, gröntuva, Bosse Brottsling, Master, Johan K, Bearnie, radagast, Mogge, Feliath, Vindhand, Krille.. Folk jag kunnat dela ett skratt med.. Guden, Legioth, janne|aw, Quan'talis, Storuggla, troberg.. Folk som gett mig insikter.. grottrolletNaug, avatarex, Mäster Charowan, Arvidos, Black Dwarf, Berserk, Muggas.. Folk som helt enkelt har stämt överens med min personlighet.. Visst har vi någon gång råkat i bråk men det har i regel glömts efter några dagar.. En enda gång har det varit annorlunda.. När två personers kemi inte alls stämt överens.. Kanske är vi för lika men skiljer oss på synen på livet, Warduke?

Fast helst skulle jag bara vilja gå omkring och träffa allihop.. Som min promenad i staden tidigare idag.. Jag vandrade uppför Storgaten.. Solen hade lagt sin varma slöja över hela staden så den vind som grep tag i mitt korpsvarta hår var en välsignelse.. Söndag och marknadsdag.. Försäljare ropade ut sina varor, vissa till och med förföljde de kunder som fanns och överöste de med lovord och smickringar.. Sålde sig själva för att kunna sälja sina varor till andra.. Och de andra var inte bättre genom att de lät sig svepas med i försäljarnas ord bara för att de inte lyssnade på vad försäljarna ville utan istället på vad denne sade..

Leende såg jag upp på den breda walium som stod förnöjt vid ett av sina stånd.. Gjorde inte mycket väsen utav sig utan visste att de kunder som vill ha hans gäss skullle köpa dem av honom förr eller senare.. En av hans två döttrar hängde vid hans ben och såg upp till sin käre fader som är en enkelhetens man men med stor insikt i livet.. Jag stannade till och pratade en stund med honom om livets insikter när poeten och tecknaren Feuflux dök upp.. Vi tre gav varandra några skratt och jag begav mig vidare precis när Yassilus anslöt sig till de två andra.. Han ropade efter mig att komma till Tvenne Tunnor samma kväll men jag svarade inte upptagen som jag var med att titta på Lady Silver Wolfs klädesbutik..

Jag var försjunken i tankar, tuggandes på ett saftigt äpple som jag tagit från ett stånd när någon liten varelse springer in i mitt högerben.. Det var ungräven kalcidis som inte hade sett sig för.. "En ursäkt för min unge väns oförsiktighet", hörde jag en ung röst säga från min vänstra sida.. Hans kamrat Eksem kom fram bakom mig.. Han har precis kommit i den yngre tonåren och hans anlete har dragit till sig flera unga flickors intresse, det visste jag.. Hans vän hade även språkets gåva vilket han gärna visar upp med en 20 hjärtslags lång, fantasifylld och utbroderad bortförklaring till varför han råkat krocka med mitt ben.. Hade jag inte skrattandes hejdat honom, ruskandes hans hår till farväl så hade han väl antagligen fortsatt ännu..

Antagligen inte, för efter ett tag upptäckte jag att min penningbörs var stulen.. Jag hade också undrat lite varför de var så glada när de sprungit iväg men då jag snarare är eftertänksam än kvicktänkt hade jag förstått det för sent.. Jag grinade hämndfyllt över hur jag skulle trycka upp rackarpojken mot väggen med en dolk mot dennes strupe i ett hot över att få tillbaka min börs.. Jag visste trots allt att de sökte sin bostad i den övergivna teatern och ibland roade sig att uppträda där inför andra hemlösa barn.. Men de hade i alla fall väckt mig ur mina tankar för annars hade jag missat Baldyr och Kornellas bokcafé - ett tillhåll för de lärda.. Utanför såg jag Hatten presentera sina metafysiska funderingar för en lojt intresserad Gurgeh.. Jag nickade mot honom och han hälsade tillbaka med en vink med sin halmhatt.. Innan trängseln på gatan täckte för synen av caféet så hann jag även se Zimmerman sitta vid ett bord och fylla ett pergament, antagligen med ett av hans hejdlösa matematiska teorem.. En visdom och engagemang jag aldrig kommer att förstå mig på..

Jag fick stånga mig fram i någon minut tills jag kom fram till torget där folkmassan skingrade sig en aning.. Dussinet steg bort såg jag budbäraren/spionen Dimfrost som slängde sig upp på sin nyvattnade häst.. Honom hade jag färdats med och hjälpt i ett uppdrag.. Jag hade tänkt att enbart utnyttja honom men jag tror han utnyttjade mina kunskaper precis lika mycket.. Det var en nyttig erfarenhet.. Mitt mål med färden hade avslutats när jag kom fram till magikerakademin.. Jag såg Insignia, som efter en olycka hade förvandlats till en andeskepnad, ståendes på trappan väntandes på mig.. Hon såg mig och hojtade till, samtidigt som hon knuffade till sin halvblinde bror Mask för att visa att jag var på ingående.. De hade ständigt tillbringat sina liv i varandras sällskap, delat varandras sorg och glädje och båda blivit respekterade bildmagiker.. De skulle snart få sin magikerstav som ett tecken på ärkemagikerstatusen..

Jag umgicks med dem resten av dagen, diskuterade alla sorters ting och läste några av de verk Mask nedskrivit åt sin syster.. De sorgligheter hon sett på den andra sidan fick ofta ta sig form av dikter och tankar.. Dagen fortlöpte och ljuset flydde till sist mörkret som spred sig allt mer över stadens gator.. Tiden hade ändrats och så även min lokalisering.. Nu sitter jag på Tvenne Tunnor med Mask vid min sida.. Insignia hade avvikit då hon ändå inte kunde känna något i vår värld och därmed var diverse tillställningar menlösa för henne.. Hennes bror å sin sida kunde knappt känna av hennes närvaro nu för tiden, halvblind som han är.. Folk smädade den bard som stod för underhållningen.. Personligen skulle jag nog säga att barden är stadens, om inte landets sämsta bard, men det vet Yassilus själv.. Det ingår i hans föreställning att vara usel och han gör det med glimten i ögat.. Hans plats är trots allt att roa andra..

Jag sitter med tre andra som jag stundtals brukar träffa på och umgås med.. Folk som walium skulle flämta över om han visste att jag umgicks med dem.. Rising, den förvridne stadsalven, är min typiska festfrände.. Berusade tumlar vi runt med diverse människor på diverse platser i staden.. Ofta kommer jag inte ihåg vilka.. Det brukar ofta sluta med någon diskussion i en mörk gränd tillsammans med tortyrkonstnären Ymir.. Med oss har vi även svartdvärgen chrull som vi tror kommer från regngrottorna.. Vem han är vet vi inte och hur vi träffades kommer vi inte ihåg.. Helt plötsligt var han en av oss.. Hans intensitet i festandet är eggande och han är oftast den som för oss vidare när vi egentligen borde ha kollapsat..

Jag vaknar upp liggandes på gräs någonstans.. Den nattsvarta himlen som tittar ned på mig är en spegling av mitt minne av kvällen.. För det mesta svart men med vissa ljusglimtar... Precis som mitt liv i övrigt..



/[color:\\"green\\"]Han[/color] som säkert kommer att säga "ARRGH! Jag glömde honom!" när han senare ligger och försöker sova

 

[Morgoth]

Jag är en tystlåten grabb som förstår mer än de flesta tror och ser det större sammanhanget där andra bara ser vad som finns framför deras näsor. Som son till en framstående schaman bemästrar jag drömplanet som ingen annan. Jag har väl inte direkt några egenskaper förutom min schamanism, insikt och mitt hanterande av fantasyns motsvarighet till motorsågen - dubbelyxan. Liten kille, stor dubbelyxa. Fattar ni?

Jag för mig med konstnärer och drömmare, för vilka ingenting är omöjligt, och för vilka livet inte har ett mål, utan ständigt fler. Historieberättaren Arvidos underhåller mig och manar mig till eftertanke när jag vägrar byta perspektiv. Han håller mig evigt öppen (ehm, ingen sexuell anspelning här, tack) och tänkande. Dnalor, min magikerkompanjon, bemästrar en speciell sorts magi som samlar sin effekt från olika mantran som pusslas ihop till speciella formler. Han behärskar ordet och förmågan att improvisera dessa mantran, och därför räknas han till en av de mäktigaste ord-magikerna i landet. Hans sinne är rent, och han är en stor filosofisk och politisk debattör. XertaiX är konstnär och bard, desillusionerad, men oftare med glimten i ögat än i total apati. Han formar mina drömmar till bilder som andra kan förstå, och han är således min tolk mot världen. När hans själ omfamnar något släpper den inte taget, utan är ständigt entustiastisk, ständigt ambitiös, och gör vad den kan för att göra vad det än kan vara han omfamnade vackrare och större.

Dessa tre räknas som mina huvudsakliga följeslagare, men det vore orättvist att inte berätta om alla stunder jag har haft med andra - för i vissa stunder växer människors värde för en, bara för att ömt tonas ner tills man behöver dem igen. Det låter som jag talar om att missbruka mänskligt sällskap, men jag känner helt enkelt att kontakt med en människa blir bättre om man verkligen behöver varandra just då. Ta, Zaphod, tillexempel, en långdistansspringare i konungens tjänst. Han är ofrälse och får inte i rida, och det kostar honom mer att hälsa på hos oss än det gör någon annan, men ändå gör han det så ofta han kan, och då betyder hans sällskap mycket. Vi har haft långa samtal om hur det är att leva i världen, och lärt varandra mycket. Jag vill också nämna Ymir, en upphöjd livsform, med evigt liv. Detta eviga liv har förvisso gjort honom rätt fördömande mot människor han inte känner, men där man skulle kunna tro att han har blivit pragmatisk och hårdnackad förhåller han sig fortfarande mottaglig och drömsk till världen, och försöker ständigt lära sig av den. Han är en stor källa till inspiration för mig, och han ger mig gåvor som jag fröjdas över, för även om de inte alltid faller mig i smaken är de allt som oftast en påminnelse om hans drömska länk med världen, och det inspirerar mig.

(Jeebus, det blev en del omskrivningar där för att inte skriva "ångest" en enda gång )

Chrull har länge levt ute i ödemarken och vet hur man klarar sig där. Det har gjort honom stark, men hårdnackad - om man ska betrakta det senare som en nackdel eller inte är väl upp till betraktaren, men själv har jag lite svårt att vänja mig vid det. Chrull har en gång, liksom XertaiX, hjälpt mig att översätta dröm till något mer påtagligt, den gången gjorde han musik av en tanke. Jag tror att det betydde mycket.

En annan jag har hämtat mycket från genom tiderna är Rising. Han är en högt uppsatt handelsmans son - förvisso allmänt ansedd bland finare folk som odisciplinerad och oduglig, men alltjämt ingen man fäller opassande kommentarer om utan att riskera hans mäktiga fars vrede. I själva verket har det kommit sig att många verkar hysa rädsla för den ohängde Rising, och talar gärna i god för honom för att slippa giljotineras. Jag vet bättre och känner till att varken Rising eller hans far är i stånd att giljotinera någon. Rising, däremot, är en trevlig prick, påhittig och lustig. Med öppet sinne och sylvassa argument granskar han omvärlden med en cynikers ögon. Detta har förstås gett honom en del fiender i de konservativa kasten.

Ni, resten... ni är också uppskattade. Ni vet vilka ni är. Men nu har jag helt enkelt kommit till det där stadiet då jag måste vila min röst och själ. Jag vill också upplysa om att de jag nämnde nödvändigtvis inte var de jag kände starkast för just nu, utan snarare de jag helst ville berätta om. Om ni verkligen vill ha en fortsättning kan ni ju be om en, så kanske jag ger en lite senare...

 

[Man Mountainman]

Forum Science Fiction

"Fiendeskeppet 0.35 AU förut" meddelade stridsdatorn Krille med sin artificiella men ändå behagliga röst. Jag sade inte ett ord utan stirrade mot datorskärmen med armarna bakom ryggen och veckad panna. Siffror och geometriska figurer flimrade förbi i snabb takt. En bit på sidan om mig lutade sig min chefstekniker troberg tillbaka i sin stol. "Det är en Flumm-kub", skorrade han på sin sydgalaktiska dialekt, "Arvidosimperiets främsta slagskepp".
"Vad rekommenderar du?" frågade jag
"Vi kan utan problem fly. Min kvantumpulsjet accelererar till c på 4 minuter".
Min andreman Foggmock var en imponerande figur. Han lade sig nu i.
"jag håller inte med. Det här kan vara vår enda chans att återerövra kung Waliums pannkakor. Vi borde försöka med ett anfall".
Min styrman Yassilus darrade lätt på rösten när han talade.
"Men jag har hört att Arvidosimperiet odlar fram läskiga monsterkrigare ur muterade hönsägg."
"Pah," sade Foggmock. "Är du inte en soldat, eller?"
"Kapten", sade Krille, stridsdatorn, "om jag får rekommendera en strategi så vore det anfall. Alla vet ju att det är dramatiskt korrekt för hjältarna att sätta sig upp mot oövervinnerliga odds".
Alla mina besättningsmedlemmar var tysta medan jag fattade mitt beslut.
"Vi går till attack", sade jag slutligen. "Beordra mannarna att bemanna sina stationer".

 

[Sodivra]

Forum NINJA!

Jag skulle vara en ninja med svarta kläder och en massa magiska seals. (handtecken) Som hjälpredor hade jag tagit w176, som förstås har tynat bort från forumet nu, men hon är ju en världsböjande ninja på riktigt. Och så kan hon infiltrera genom små ingångar. Förresten, jag tar nog Zaphod av samma anledning, han kan skådespela sig fram också, och så är han rent fruktansvärd (på ett bra sätt) på lönnmord.

På tal om borttynade forumiter, Janus hade jag också tagit, för han ser ut som Kakashi.

Sedan hade jag tagit Feliath, för han kan också sprätta folk, och kan det här med ninjor. Hans liberalismideal skulle kunna ge krut åt någon sorts bihandling.

Yassilus hade jag tänkt ta med som comic relief/cannon fodder i en Mutantgrupp, men eftersom han är det närmaste forumet har till en kille med rasta så får han vara rasta-predator-ninjan.

Renisis hade kunnat vara min ninja-padawan.

Självklart hade vi fajtats mot vår ärkefiende dödsninjan Vitulv!

 

[Vitulv]

Ninja it is!

Jag skall väl egentligen vara en ensamvarg. Men en ärkeskurk måste ha underhuggare och om jag ska sätta upp en cell med dödsninjas (ja, ninja i plural blir ninjas) så får recepetet bli såhär;

Herr Nils har koll på katanor och vet att de är överlägsna europeiska svärd. Så han får bli vår vapenmästare. Stor, stark och farlig så är han dessutom min högra hand och agerar givetvis gubben i lådan när våra hjältar i Arvidos ninjagäng är ute på äventyr.

Ni vet ju själva hur reglerna fungerar för ninjas; ju fler de är, desto ofarligare är varje individ (ser du en ensam ninja kan du vara säker på att han är grymmare än allt annat). Men när man behöver många underhuggare, och det behöver man, så är en armé av identiska ninjas att föredra. Den armén utgörs av Lokomotiv .

Den bästa av skurkar har en anledning till att vara bitter och ond. Om detta dessutom innebär att han är ful så är det ett plus. Forumets egen Freddy Krueger, HellCop blir en bra underhuggare med det nyllet.

Ju fler fula knep en ninja kan, desto bättre ninja är han. Att kunna fuska är en nödvändighet. Fusk alltså.

Kaststjärnor är ett ballt vapen. Johan K s inlägg är som kaststjärnor. Inte särskilt farliga var för sig, men många. Och en ninja skall kunna slänga hundratals kaststjärnor under en strid. Johan dunkar in nästan fyra inlägg om dagen och blir därför vår shurikenninja.

Slutligen. En bra dödsninja är elak, rapp och hänsynslös. Kombinera detta med envishet och målmedvetenhet så har vi den sista dödsninjan, Vindhand . Vindhand kan få vuxna män att gråta av vanmakt och är en forumsbully av stora mått. Det är kul att se när han ger sig på andra forumiter och sågar deras synsätt, men det är tråkigt att hamna i hans argumentationsautomateld själv. Bättre således att ha honom på sin egen sida och därför kvalar han lätt in som dödsninja i Vitulvs skurkgäng.

Grattis, ni som nämndes i det här tillägget får skirva "dödsninja" i sysselsättningsfältet i profilen.

Och Arvidos - you´re going down - BANZAI!

/Vulf

 

[Sodivra]

Neeeej!

Jag tänkte ju ta lokomotiv för att han kunde Mirror Clone-tricket, fast jag glömde det.. Nåja, du kan få förrädaren.. Jag vet en ninja du har glömt.. Vi brukar kalla honom.. Han..

 

[Feuflux]

Mer ninjor

Gah, jag har inte tid med det här. Se vad du fick mig att göra.


Den jätteonde skurken skrattade sitt hesa skratt. ”Ni kommer försent” hånade han ”ingenting kan stoppa mig nu. Mina mooks kommer att förgöra er! Ni gav mig tid att skaffa en arme på 10000 individer, hur tror ni att fyra personer ska kunna stoppa mig?”

De fyra hjältarna svarade inte, de fokuserade istället inför den största strid som någonsin skulle äga rum. ”2500 var” sa Muggas sammanbitet ”jag hoppas ni har stretchat ordentligt.” Insignia och Han tittade lugnt på Muggas, givetvis hade de stretchat. Feuflux tittade ut i tomma luften och verkade oroväckande ofokuserad. En stämningsfyllande liten vind blåste i hjältarnas hår och i deras T-shirts med wrnu-loggan på. Bakgrundsmusiken startade, knappt hörbart, och vid precis rätt tillfället, vid rätt ton, så skrek den jätteonda skurken ”ANFALL!”. 10000 mooks störtade fram med nävarna redo.

Insignia hade påbörjat sin Dance Stance och började i takt med bakgrundsmusiken få upp tempot. Hennes hår virvlade i takt med dansen som hennes hjältekompisar älskade se henne göra. Plötsligt gick det inte att förutse rörelsemönstret längre, mooksen stirrade häpen på henne och noterade knappt hur dansen fick Insignia att börja röra sig högre och högre. Virvlande en bit upp i luften slog hon emot den massiva anfallsvågen av mooks. Mooks har ordentliga problem med hjältar när hjältarna håller sig på marken, när en tredje dimension blandas in blir deras problem rent pinsamma. Mooksen förstod inte ens vad som hände när de blev träffade av slag och sparkar från vinklar de inte alls väntat sig.

De mooks som inte fokuserade på Insignia fortsatte springa mot Muggas och Feuflux. Vänta nu, vart hade Han tagit vägen? Han hade givetvis påbörjat sin Sneaky Stance. Plötsligt började mooks försvinna ur striden då de ramlade omkull av ihopknutna skosnören, nerhasade byxor pga stulna skärp eller skrikande gav upp efter en atomic wedgie. Att dessutom inte kunna se gärningsmannen var enormt frustrerande och värre skulle det bli när Han verkligen släppte loss sin förmåga och fångade sina motståndare off guard. Mooksens plågade skrik ekade i den gigantiska lokalen.

Muggas och Feuflux hade fortfarande inte rört ett finger men nu var mooksen alldeles strax framme vid dem. ”Let’s rock” sa Muggas och ställde sig i en elegant pose. Strax vällde mooksen in över hjältarna. Muggas klippte till den förste och fick till en flygbana på 20 meter, längden brukade minska under stridens gång men det var alltid lika härligt att se minerna på kompisarna till den olycklige som hann fram först. Muggas behövde aldrig slå lika många slag som sina vänner då de flygande mooksen alltid tog med sig ett par i fallet. Inte för inte som Muggas förmåga kallades Bowling Stance. Problemet var att han inte såg så bra för att flygande mooks. Feuflux var redan tappad ur sikte.

Feuflux låg i detta läge riktigt illa till, omringad av en klunga mooks och bara tillräckligt snabb för att parera en bråkdel av alla slag. Nu hade han ju Endurance Stance så det spelade förvisso ingen som helst roll, det är irriterande med en massa mooks som står och slår på en när man själv är för långsam för att kunna slå ner mooks i betydande grad. Med det här motståndarantalet var situationen ohållbar. Den jätteonde skurken skrattade glädjefullt när Feuflux försvann under en gigantisk hög med mooks.

De kunde fortfarande inte skada mig men jag var helt försatt ur strid. Vad var det med mig idag, varför saknade jag glöden? Vad var det som störde mina tankar och inte lät mig blomma ut i striden som mina kamrater? Så började jag tänka på hur vi hamnade i den här historien, storskaligt krig hade brutit ut mellan wrnu-forumet och alla andra forum. Endast ett forum skulle överleva enligt den gamla profetian och vi hade inget val när ett fåtal forum började rusta och ett flertal började följa i deras spår. Kriget hade pågått länge nu och många forum hade utrotats för att aldrig mer komma online. Ett forum hade dock kunnat växa sig enormt mäktigt och hotade att kunna förgöra de fåtal forum som fortfarande kämpade för sin existens. Vi fyra hade som främsta kämpar valts ut för att göra ett anfall mot roten till det onda och här var vi nu, allt det vi kämpar för och så klarar jag inte pressen. En tår sipprade fram i egna ögonvrån men försvann strax när motivationen plötsligt slog mig, jag gjorde det här för henne. Allt det här var egentligen bara ett försök att få uppmärksamhet, att få henne att se mig. Ett leende spred sig på mina läppar, om jag besegrar den här fienden kommer hon definitivt att lägga märke till mig.

Jag prövade att resa på mig, det gick fint, slagen och sparkarna haglade förvisso över mig men kändes inte ens. ”Put a smile on your face and make the world a violent place” viskade jag för mig själv innan jag släppte lös min andra Stance… det skulle bli en lång dag.

 

[Johan K]

Trudvang, the forumway !

Intressant idé !!
Jag skulle nog vilja äventyra runt i Trudvang med de flesta forumiter faktiskt.
Skulle nog vilja ha Vitulv som jarnbrotir, Krille som drakriddare, Gardener som en loljika...
Sedan så skulle det vara trevligt att ha ett gäng osthemska bärsärkar åxå... Som bärsärk skulle jag nog vilja b. la ha Troberg..

Skulle det ens vara i fantasy?

Självklart !
Fantasy är ju den klart trevligaste grenen, om jag får säga det själv...

/ Johan K, som "bara" har 3 timmar kvar på jobbet.

 

[Johan K]

Wohooo !!

Kaststjärnor är ett ballt vapen. Johan K s inlägg är som kaststjärnor. Inte särskilt farliga var för sig, men många. Och en ninja skall kunna slänga hundratals kaststjärnor under en strid. Johan dunkar in nästan fyra inlägg om dagen och blir därför vår shurikenninja.

YES !!
Precis vad jag alltid drömmt om, att få vara en ninja....
Nu är det bara att förtsätta öva på sina ninjafärdigheter.

/ Johan K, som tänkte göra klart sin druid till DoD6 imorgon !

 

[Mörker]

Re: Neeeej!

Varför alla dessa ninjor? Inte jag iallafall...

 

[Mörker]

Tre alternativ, de speglar alla mig själv ur olika infallsvinklar ( Schizophreni är INTE ohälsosamt!)

: Oförstådd, svartklädd vandrare, tyngd av sitt förflutna och sin världs oundvikliga öde. Drar med tårar längs kinderna i strid, svingandes sin klubba för att sedan be för de fallna.

: Såväl socialt extrodinär som musikaliskt genial bard, vanligen sedd på ett värdshus där han för en trudelutt får något gott att dricka och en kvinna till bords. Vapnet är inte hans vän, bättre flyende vid liv än stridandes till döds.

: Finurlig och småklok tomte med hänsyn till det levande och respekt för de bortgångna. Även då han tenderar att ur andras ögon ses passiv under sitt ressällskaps många bedrifter finns han ändå alltid där och har alltid något att förmedla, mer än så behöver han inte prestera, och trots allt finner de allra flesta honom lagom så. Då hans ben är av minimala mått föredrar han i det vanligaste att för enkelhetens skull krypa ner i någon stark medresenärs rensel och där ta igen sig tills då hans krafter verkligen behövs.

...och vad gäller medresenärer skulle jag själv gärna föredra:
Krille , för den outsinliga källa av kunnighet han är.
Sleepwalk , vars expertis och kunnande alltid kan tillföra något nytt och spännande.
Troberg , då han alltid är bra att ha till hands.
Targon , min käre själsfrände som säkert är villig att hjälpa mig på traven.
Allehanda forumiter , som hjälp på vägen och trevligt sällskap.

 

[walium]

Om jag mot alla odds blev äventyrare så skulle jag sannolikt vara en präst, alternativt en hantverkare/bonde av något slag. Driven till äventyr på grund av Yttre Omständigheter(TM). Disträ, oväntat passionerad, grubblande men ändå tämligen jordnära. För att skydda mig och min person så hade det varit nödvändigt att omge sig av kompetenta krigare.

Vitulv är ett givet val, även om han säkert inte är lika elak som han ser ut så sätter han ändå skräck i den bäste. Särskilt om man kan övertala honom att ständigt bära ett extra par kalsonger på huvudet.

Kalcidis hade jag gärna velat lära känna närmre. Han hade fått vara gruppens frontfigur när det gällde kontakter med det motsatta könet. Alla traditionella äventyrargrupper behöver en charmerande spjuver. Troligtvis en tjuv eller rackare.

Storuggla, även han en munk/präst som jag kunde hålla långa teologiska diskussioner med.

Arvidos, han blåser liv i mina egna visioner medan jag håller honom på jorden så att han inte vandrar iväg för långt. Troligen någon form av flummig magiker, mer teoretisk än praktiskt och med ständigt svett skägg.

Mogge, min son en ouppfostrad busunge som ständigt hamnade i klistret men med oemotståndliga hundvalpsögon. Naturligtvis inte intresserad av att följa i faderns fotspår.

Troberg, därför att gruppen behöver en krigare till. En intressant personlighet, kanske en vandraden riddare med ett tragiskt förflutet?

Naturligtvis skulle vi ägna oss åt lågmälda grisodlaräventyr, söka efter kärlek, läka gamla sår, utvecklas som personer und so weiter.

För övrigt är sådana här upplägg inte helt lätta eftersom det finns så många som man skulle vilja inkludera, så många som man skulle vilja lära känna utanför forumet.

 

[Radagast]

Jag skulle nog vara någon form av präst, troligen med några få fysika färdigheter, orakad, långhårig knappt medelålders.

I gruppen skulle jag antagligen inkludera (något som de flesta missat, tycker jag) en vakthund, speciellt på nätterna när man behöver sova. Och nu har jag inte återfunnit någon hund, så vad passar då bättre än en nattuggla, Nightowl.

Till det fysiska arbetet skulle jag nog placera den överintelligenta och språkbegåvade barbaren(!) Magnus Seter och samt den snabba kvickfotade Foggmock som kan döda i sömnen.

Sedan återstår två stycken, varav den ena är den långskjutande bågskyttspecialisten Archer.

För min intelligent, om man bortser då från barbaren, så placerar jag antagligen in magikern Staffan, som även kan koppla på charmen, och leda oss när vi går vilse.

Nu skulle gruppen egentligen vara fulltalig, men vi medtar även krönikören och barden Rosen som kan förmedla våra vandringar på ett underhållande sätt.

// Radagast

 

[Sodivra]

Grisodlarkampanj!

Rollspelshobbyn vore inte komplett utan grisodlarkampanjer, och därför - Grisodlargruppen!

Vi börjar med Naginata, en stabil fighter som klarar sig i ett bråk. Förmodligen så kommer han att lyfta sin jordbrukarlie som en naginata när nöden stör lugnet i det lilla samhället.

Sedan har vi Elwe, den något bittre relationsanalytikern - Han är den blivade barden som sköter de sociala kontakterna och diktar om bitter kärlek.

montontomte är tillsammans med Elwe gruppens kulturbärare, men som historieberättare har han en betydligt positivare och lättare syn på det.

Lite utanför gemenskapen finns 1T6 som går i lära hos byns Kloka Gubben, med aspirationer på att bli den mest fruktansvärda magiker världen skådat..

Men en som håller ihop denna brokiga skara, den hårda erfarna och kloka jordbrukaren från norr - Andreaz.

 

[Muggas]

Hehe... [ANT]

Skrattar mig fördärvad! Gillar det stereotypa, klichéspäckade hollywoodslutet, där hjälten (du), samtidigt som han blir slagen till en blodig massa, mirakulöst nog hämtar sig och blir odödlig, efter de obligatoriska nostalgiska återblickarna och insikten om att han kämpar för något större än han själv... Blir alldeles tårögd ju... *snyft*

 

[Foggmock]

Snabb? Kvickfotad? WTF?

Eh, okej att jag har spelat två lagsporter där just explosiv snabbhet är viktigt, men har du en aning om hur min kroppsform ser ut? Jag är den sista någon skulle säga 'snabb och smidig' om.

Men jag är smickrad. ^_^