Nekromanti Fråga till spelledare

[Tzeraph]

Hej. Jag har lite tankar kring att skapa ett rollspel med kreativa moment, placerat i en urtidsvärld (som kan, men inte behöver, vara vår egen värld).

Tanken är att skapa ett spel kring ett koncept där max tre spelare deltar. Jag har mycket erfarenhet som spelare, men knappt ingen som SL, så där är min bakgrund.

Anledningen till att jag vill ha max tre spelare är att jag har märkt att det brukar vara det bästa antalet när man får kreativt utrymme som spelare. Alla tenderar till att få bra med utrymme för planering.

Nu har jag en undran. För er som har större vana som SL, vilket scenario tror ni mest på:

1: Varje spelare skapar var sin stam som man sedan hoppar mellan, där spelarna spelar hövdingar över sin stam och de två andra rådgivare till hövdingen. Spelarna gör också var sitt "äventyrargäng" till varje stam (1 hövding, 2 rådgivare och 3 "äventyrare" per spelare, där hövdingen och rådgivarna skrivs ner på lättare formulär, medan "äventyraren" skapas på ett fullt formulär).

eller

2: Spelarna skapar EN stam tillsammans, där man gör längre tidshopp och spelarna får turas om att ha hövdingrollen.

Jag ställer frågan därför jag känner på mig att alternativ ett kan bli ganska stort för en spelledare att hantera. Dock så tycker jag personligen att alternativ 1 låter mer intressant. Men nu frågar jag ju efter era åsikter

 

[Tzeraph]

Med kreativa inslag så menar jag att spelarna får besluta om steg som deras egen stam gör, som påverkar "äventyrargänget".

 

[Krille]

Nu vet jag inte om det är applicerbart på just ditt fall, men när jag testspelade Fimbulvinter för ett antal versioner sedan (jag tror att det fortfarande var procentbaserad BRP-derivat då) så lät jag spelare bygga klaner helt fritt åt sina rollpersoner. Det ledde allt som oftast till att de byggde varsin klan, vilket i sin tur ledde till en massa spelförstörande sönderslitning inom spelgruppen. Resultatet blev dåligt.

I iterationen därefter fick de bygga klaner som de ville men det lönade sig rent optningsmässigt att rollpersoner tillhörde samma klan. Det ledde till två klaner och återigen spelförstörande sönderslitning och o-kul spel.

I iterationen därefter fick de bygga en klan. Ville man så kunde man göra en utomstående rollperson från en "SLP-klan" som var typ gäster, allierade eller blodsbundna till "spelarklanen", eller en klanlös på samma villkor. Det kom närmare spelflytet som jag hade i åtanke, och var inte alls lika sönderslitande men med tillräckligt stora variationer för att fortfarande vara intressant.

 

[Mannen i skogen]

Om jag förstod alternativ 1 rätt så består spelet dels av att stamhövdingarna (med rådgivare) orsakar politiska lägen i och mellan sina stammar, och dels av att en grupp äventyrare från varje stam lever i dessa situationer.
Det jag tänker spontant är att det blir väldigt mycket rollfigurer att hålla ordning på, både för spelare, men framför allt för spelledaren. Antalet spelare i kvadrat, om jag inte räknar fel.

Jag är nog inne på Krilles linje, att man bygger in mycket konflikter genom att ge spelarna var sin politisk fraktion. Det kanske går att stävja med någon spelmekanism som gör att de inte är mer i luven på varandra än att det blir spelbart.
Men om jag förstod dig rätt så tilltalades du mer av alternativ 1 än 2, för att det ger mer utrymme för spelarna att påverka spelvärlden, med alla sina rollfigurer.

Men man kanske kan ge spelarna det utrymmet på andra sätt. Jag gillar att låta spelarna påverka världen även på andra sätt än genom sina rollfigurer.
Anta att spelarna bara spelar äventyrare, men då och då säger spelledaren något i stil med "Hövdingen har idag tre viktiga tillkännagivanden att göra. Vad är det han säger?" eller "Spanarna kommer tillbaka efter att ha spejat på de andra stammarna. Vad rapporterar de?", och vad spelarna svarar är det som händer.
En långtgående variant av detta är spelledarstafett, där alla har var sin rollfigur, och man turas om att dessutom vara spelledare, en stund var.

Detta var kanske inte ett direkt svar på din fråga, men möjligen gav det någon användbar infallsvinkel?

 

[God45]

Lite sidospår kanske men... Varför göra hövdinga positionen någonting som flytter mellan spelarna mekaniskt eller på samma premisser är statiskt. Varför inte skapa en stamm/flera stammar och utse en spelar karaktär som är hövding (över varje by) och sedan låta de andra försöka ta över hövdinga skapet om de vill det? Då kan man få till situationen där spelarna konspirerar eller slåss mot varandra om hövdingaskapet och därigenom den kreativa kontrollen.

Hövdingen: "Jag vill ha fred med björnklanen! Skicka diplomaterna."
Rådgivare: "Men björnklanen är våra eviga fiender! Jag måste stoppa din galenskap! Vakter grip honom!"
Hövding: "Hur vågar ni gripa er konung?! Släpp mig!"
Rådgivaren: "För era tjänster skall bara ni, krigarklassen kunna äga land!"
Vakter: "Länge leve den nya hövdingen!"

 

[olaberg]

Låt spelarna samberätta om en klan. Gör inte hövdingen till en figur för en enskild spelare utan låt spelarna samsas. Yttre hot får stå för dramat.

 

[Tzeraph]

Nu vet jag inte om det är applicerbart på just ditt fall, men när jag testspelade Fimbulvinter för ett antal versioner sedan (jag tror att det fortfarande var procentbaserad BRP-derivat då) så lät jag spelare bygga klaner helt fritt åt sina rollpersoner. Det ledde allt som oftast till att de byggde varsin klan, vilket i sin tur ledde till en massa spelförstörande sönderslitning inom spelgruppen. Resultatet blev dåligt.

I iterationen därefter fick de bygga klaner som de ville men det lönade sig rent optningsmässigt att rollpersoner tillhörde samma klan. Det ledde till två klaner och återigen spelförstörande sönderslitning och o-kul spel.

I iterationen därefter fick de bygga en klan. Ville man så kunde man göra en utomstående rollperson från en "SLP-klan" som var typ gäster, allierade eller blodsbundna till "spelarklanen", eller en klanlös på samma villkor. Det kom närmare spelflytet som jag hade i åtanke, och var inte alls lika sönderslitande men med tillräckligt stora variationer för att fortfarande vara intressant.

Hur skulle det bli om stammarna låg på helt olika platser från början (låt säga på tre väldigt skilda platser, kanske på olika öar, eller på olika platser på en större kontinent) ? Dvs. att hotet utanför inte (nödvändigtvis) är de andra stammarna?

 

[Tzeraph]

"Om jag förstod alternativ 1 rätt så består spelet dels av att stamhövdingarna (med rådgivare) orsakar politiska lägen i och mellan sina stammar, och dels av att en grupp äventyrare från varje stam lever i dessa situationer.
Det jag tänker spontant är att det blir väldigt mycket rollfigurer att hålla ordning på, både för spelare, men framför allt för spelledaren. Antalet spelare i kvadrat, om jag inte räknar fel."

Kan vara ett scenario, ett annat är att man spelar på olika platser med olika hot mot stammen. Men du har rätt, det blir väldigt många karaktärer och mycket för SL att hålla reda på från början. Frågan är om man skulle bygga upp det i tre olika "säsonger", dvs att man kör stam ett under säsong 1, stam två under sänsong 2, stam tre under säsong 3 och efter det börjar alternera. Då har ju alla fått tillfälle att bekanta sig med alla tre stammarna. Dock så kvarstår problemet med många karaktärer, men det blir en långsammare inkörsport.

"Jag är nog inne på Krilles linje, att man bygger in mycket konflikter genom att ge spelarna var sin politisk fraktion. Det kanske går att stävja med någon spelmekanism som gör att de inte är mer i luven på varandra än att det blir spelbart.
Men om jag förstod dig rätt så tilltalades du mer av alternativ 1 än 2, för att det ger mer utrymme för spelarna att påverka spelvärlden, med alla sina rollfigurer."

Precis. Dessutom får alla spela "chef" för just sin fraktion. En tanke med hövdingen och rådgivarna är att man skulle kunna spela dem i slutet av varje spelomgång för att sätta planen för nästa spelomgång. På så sätt så tar inte hövdingrådet upp så mycket energi för sl, förutom att bli ett forum för vad spelarna vill uppleva nästa gång.

"Men man kanske kan ge spelarna det utrymmet på andra sätt. Jag gillar att låta spelarna påverka världen även på andra sätt än genom sina rollfigurer.
Anta att spelarna bara spelar äventyrare, men då och då säger spelledaren något i stil med "Hövdingen har idag tre viktiga tillkännagivanden att göra. Vad är det han säger?" eller "Spanarna kommer tillbaka efter att ha spejat på de andra stammarna. Vad rapporterar de?", och vad spelarna svarar är det som händer.
En långtgående variant av detta är spelledarstafett, där alla har var sin rollfigur, och man turas om att dessutom vara spelledare, en stund var."

Jo, det är bra råd. Tanken är dock att ge spelarna lite mer "hands-on" kraft för vad som händer i spelvärlden. Det ges i och för sig genom att spelarna får beskriva vad hövdingen säger, men ger inte utrymme för politiskt spel mellan hövding och rådgivare, vilket är något jag vill uppnå (lite av det diskussionsutrymme som ges i ex.vis Transylvania Chronicles".

Detta var kanske inte ett direkt svar på din fråga, men möjligen gav det någon användbar infallsvinkel?

Absolut. Kanske inte just i svarande tillfälle, då man mest försvarar vad man har skrivit, men ska defenitivt tänka på vad du föreslagit.

 

[Tzeraph]

"Lite sidospår kanske men... Varför göra hövdinga positionen någonting som flytter mellan spelarna mekaniskt eller på samma premisser är statiskt. Varför inte skapa en stamm/flera stammar och utse en spelar karaktär som är hövding (över varje by) och sedan låta de andra försöka ta över hövdinga skapet om de vill det? Då kan man få till situationen där spelarna konspirerar eller slåss mot varandra om hövdingaskapet och därigenom den kreativa kontrollen."

Låter som ett kul scenario som skulle kunna gå att väva in efter ett tag. Tänker dock att det skulle bli lite surt om en spelare satt som hövding över tre stammar i en och samma spelgrupp

Men absolut något som skulle kunna gå att implementera, kanske t.o.m från en SLP. Bra tanke, tar med mig den

 

[Tzeraph]

"Låt spelarna samberätta om en klan. Gör inte hövdingen till en figur för en enskild spelare utan låt spelarna samsas. Yttre hot får stå för dramat."

Lite som jag skrivit ovan är att ge spelarna en hands-on position i spelvärlden. Tänk:

Spelare ett (hövding): Jag anser att vi bör attackera Lejonstammen. De har provocerat länge nog, det är dags att ta till strid!

Spelare två (Rådgivare): Men om vi skickar iväg våra krigare så kan vi inte försvara oss mot de okända pilbågsskyttar som attackerat oss, min hövding. Går det inte att medla fred?

Spelare tre (Rådgivare): Bah, du ska alltid tala om fred. Har du ingen ryggrad. Om vår hövding säger att det blir krig, så blir det krig!

Spelare ett (Hövding): Då säger vi så. Vi attackerar Lejonstammen om ett månvarv. Se till att vår smed arbetar dag och natt och att järnet glöder konstant!

Spelare ett och två (rådgivare): Ja min hövding!


Det jag vill åt med "hövdigspelet" är att alla spelare är med, mer eller mindre och bestämmer vad som ska ske nästa gång, och att alla tre spelare ska ha veto i sin egen stam.