Nekromanti Frågan "Vad gör ni" borde inte bli ställd

[Rickard]

En av de vanligaste och slentrianmässigt ställda frågorna spelledare är "Vad gör ni?". För många en väldigt uppenbar fråga men för mig är det ett misslyckande i rollen som spelledare.

Det innebär nämligen att det jag har presenterat inte har fått spelarna att vilja agera.

Det innebär nämligen att jag inte är tillräckligt tydlig med när jag som spelledare är klar och när spelarna ska ta vid.

Eftersom rollspel är ett bollande mellan spelarna och spelledaren är den andra punkten ett mycket större klavertramp, vilket innebär att jag måste särskåda mig själv...
...om min information som jag delger spelarna är för vag så att de inte kan agera på något.
...om jag tappar mina spelares intresse med mina beskrivningar.
...om jag helt enkelt är för dålig i min kommunikation så att de signaler jag skickar om att jag är klar med vad jag ville säga inte når fram till mina spelare.

/Han som försöker skriva korthugget

 

[KamiFisk]

Tror snarare att vad gör du/ni ? fungerar som typ "over".
Ibland när man beskriver längre partier tror jag ett vad gör ni hur reagerar ni på detta kan behövas. Inte för att Beskrivningen är tråkig utan snarare för att det finns som en oskriven lag att man avbryter inte spelledaren förens han frågar.

 

[Rickard]

Ibland när man beskriver längre partier tror jag ett vad gör ni hur reagerar ni på detta kan behövas.

Jag tror mer på att inte beskriva längre partier.

Skulle jag trots det vara tvungen att beskriva längre partier, typ vid scenariots början, går jag efter det direkt ned på individnivå och försöker engagera specifika spelare.

/Han som dessutom brukar försöka lägga upp längre partier (scenariots början, som skrivet) så att spelarna inte kan reagera förrän han är klar, exempelvis genom att beskriva var rollpersonerna befinner sig sist av allt

 

[Möller]

Jag hade en liknande tråd uppe för ett tag sedan.

Jag hade väl ungefär samma oro som du, men det sågades. Det är helt okej att fråga »Vad gör ni?«.

 

[solvebring]

Jag håller med om att den frågan inte borde behöva ställas. Att den oftast ställs för att man inte lyckats peppa spelarna och få dem att förstå att "Aha, nu jävlar. Så här gör vi!". Jag gör dock inte så stor sak av att jag ibland behöver ställa den. Jag har till exempel spelat med flera spelare som verkligen sitter och väntar på den där jävla frågan. För dem är den liksom obligatorisk och ett startskott för att "Jaha, nu får jag agera".

Det jag däremot har försökt göra är att byta ut frågan till något mer öppet som inte direkt utpekar att de, spelarna, bör agera - utan jag försöker mer öppet lämna över chansen till dem att berätta. Jag brukar säga saker som "Vad händer sen? / Vad är det som sker nu?" och sådant.

 

[Rickard]

Jag hade en liknande tråd uppe för ett tag sedan.

Jag hade för mig att jag frågat detta en gång tidigare, men sökte bara på mitt eget användarnamn. Tack för länken.

/Han som gillar solvebrings svar i den förra tråden jämfört med denna

 

[krank]

Det innebär nämligen att jag inte är tillräckligt tydlig med när jag som spelledare är klar och när spelarna ska ta vid.

Jag vet inte, jag. Det har nog att göra med hur man ser på idealtillståndet kring bordet; jag ser inte riktigt varför ett tydligt bollande skulle behöva vara något negativt.

Jag använder vad gör ni/du just för att vara tydlig med när jag som spelledare är klar (även om jag fattar att du tycker att man ska vara tydlig på ett annat sätt), men också som... tja, stressmarkör.

När spelarna gaggar för mycket och jag vill skruva upp tempot och ge dem en markör om att de faktiskt inte har all tid i världen att diskutera saken. Det funkar bättre för mig än att, säg, fortsätta beskriva de saker som händer medan de prata eftersom, tja, det här med att avbryta varandra ingår inte i vårt sociala kontrakt riktigt, så jag är hellre tydlig med att NU, nu ska du säga vad du gör. Annars gör du ingenting, och då får du ta konsekvenserna.

 

[Pom]

Ibland när man beskriver längre partier tror jag ett vad gör ni hur reagerar ni på detta kan behövas.

Jag tror mer på att inte beskriva längre partier.

Själv håller jag med McFisk om att det är en behändig artighetsfras, men jag tycker den är bra att använda även om beskrivningen inte varit lång alls. SL markerar att ja, jag är verkligen klar, ni behöver inte sitta och gissa om det där var en konstpaus eller om det saknas något väsentligt i den information jag håller på att ge. Ibland behöver man inte säga det, men jag har svårt att se det som ett misslyckande om man väljer att använda frasen.

 

[solvebring]

/Han som gillar solvebrings svar i den förra tråden jämfört med denna

Va, sa jag allt det där? Fan vad smart jag är. Tja, det låter som jag ändrat uppfattning. Fast när jag läser det där håller jag med mig själv. Jag tycker liksom det där också, fast ändock ser jag "Vad gör ni" som en dålig formulering och en fråga som är bättre om den inte ställs - än om den behöver ställas. Kanske hade jag behövt en Genesis att förlösa mina tankar den här gången också. Känns som det. Nåväl, man blir visst dummare med tiden.

... säger solvebring som ofta saknar Genesis klyftiga inlägg.

 

[Mogger]

Även om jag håller med (till viss del) så är jag till 100% för lösningar som avlastar spelledaren. SL gör ganska mycket som det är och jag ställer inte upp på behöva motivera spelarna att spela hela tiden. De är där för att spela, de bör kunna spela utan min hjälp.

Jag har exempelvis inget alls emot att säga:

"Du vaknar på morgonen. Vad gör du?"

Plötsligt så får vi en början på det givande och tagande som rollspel går ut på till stor del.

Sedan tycker jag att det är väldigt olyckligt att tala om att SL:s misslyckande. Att SL misslyckas för att han inte är en levande actionfilm, eller för att han inte på stående for kan improvisera en presidentmonolog är bara fånigt. Eller onödig press snarare.

 

[Mr.Walker]

Vad gör ni är för mig bara en formel sak som betyder att spelarna får ordet. Tycker inte det har något att göra med huruvida rpna vill agera eller inte, det handlar mer om att man ska vara tydlig och ha lite ordning och reda.
Det kan ju lika gärna så att rpna knappt kan bärga sig för att agera men måste vänta på att SL lämnar över pinnen.

 

[Niklas73]

Den här diskussionen har faktiskt rätt mycket att göra med inlevelseförmåga och kanske tom ens talang för att gå in i roller och känna närvaro.

Rollspel är lite som skådespeleri. Det _behöver_ inte vara det. Det kan mycket väl vara tabelletande och räknande för att få fram resultat som avgörs av tabeller: "Vänster finger stukat - 5 i CL på x,y,z men +5 på v,c,s".

Jag befann mig där i tonåren men har (som många andra som började som tonåringar) mer mot skådespelerihållet till förmån för mer slimmade regler (men gärna regler som uppmuntrar agerande från samtliga vilket nu är de regelmekaniker jag diskuterat mest på forumet. Jag finner också de _mycket_ intressanta diskussionerna kring hur spelet som helhet kommunicerar med läsaren som en part i målet men nu blev det OT).

Om du har en grupp som gillar att gestalta kommer inte det vara några problem med att säga: "Du vaknar på morgonen". Gruppen kommer checka (eller bättre: VARA I) sina karaktärer och beskriva utifrån deras karaktärer hur de går upp, makear sig/skiter i att duscha/drar ett järn/tar hand om sitt barn/yada. Det är därför jag älskar system som uppmuntrar karaktärsdrag ända in i regelmekaniken så att karaktärsdragen används även av de som inte är så drivna inom att agera i sin karaktär men gör det då det kan skaffa dem spelmässiga fördelar (forum för en egen tråd egentligen).

Har du en grupp som inte är så inne på agerande kan ett "Vad gör du" förekomma mer frekvent. Det värsta blir om svaret blir "ehh... ja... går ut i... badrummet, kanske?". Då har du förmodligen att göra med en spelare som kan blomma ut men förmodligen i det verkliga livet är främmande för fantasier, dagdrömmande och föredrar jordnära verkliga saker. Det är min erfarenhet. Det blir sällan bra. Sådana spelare gillar också att spela karaktärer som ligger nära sin egen person i verkliga livet.

Det här ÄR fördomsfullt skrivet ur ett perspektiv men byggt på egna erfarenheter.

Så jag tror att frågan "vad gör ni" mer ställs till spelare som inte är så agerande. De som vill agera är iviriga att komma igång även på beskrivningen: "Du kommer in i ett rum där det står en tron i mitten av rummet". De kommer med liv och lust fråga kring rummet, slå för finna dolt, spela ut en torgskräck etc... De som är mindre benägna att leva sig in kommer kräva startmotorn "vad gör ni" och det kommer sannolikt gå rätt trögt att starta upp dem i alla fall.

Frågan är om mer info hjälper upp en sån grupp. Jag tror det funkar i vissa fall där fantasin behöver lite mer stimulans med mer meningar. I andra fall tror jag det inte spelar nån roll alls - det funkar inte ändå - men jag tror att de kanske inte får ut så mycket av rollspel ändå.

/Niklas som understryker att totala nybörjar måste få chansen att växa in i detta precis som minderåriga - där gäller inte ovanstående i samma grad.

 

[Vimes]

Det innebär nämligen att jag inte är tillräckligt tydlig med när jag som spelledare är klar och när spelarna ska ta vid.

Det innebär väl snarare är att man är väldigt tydlig med när man som spelledare är klar och när spelarna ska ta vid.

 

[Vitulv]

En av de vanligaste och slentrianmässigt ställda frågorna spelledare är "Vad gör ni?". För många en väldigt uppenbar fråga men för mig är det ett misslyckande i rollen som spelledare.

Det innebär nämligen att det jag har presenterat inte har fått spelarna att vilja agera.

Det innebär nämligen att jag inte är tillräckligt tydlig med när jag som spelledare är klar och när spelarna ska ta vid.

Eftersom rollspel är ett bollande mellan spelarna och spelledaren är den andra punkten ett mycket större klavertramp, vilket innebär att jag måste särskåda mig själv...
...om min information som jag delger spelarna är för vag så att de inte kan agera på något.
...om jag tappar mina spelares intresse med mina beskrivningar.
...om jag helt enkelt är för dålig i min kommunikation så att de signaler jag skickar om att jag är klar med vad jag ville säga inte når fram till mina spelare.

/Han som försöker skriva korthugget

Jag tror att du överanalyserar din egen insats om du drar så många slutsatser om ditt eget misslyckande baserat på att du använder frasen "vad gör ni?".

Det är, som andra i tråden nämnt, mer en strukturgrej än någonting annat. Jag gillar frasen i sig, för den är både nostalgiskt "rollspelig" och strukturellt praktisk.

 

[anth]

Det beror på vilken typ av spelare du har i gruppen.

Den gruppen som jag spelleder nu har väldigt olika spelare.
Till vissa spelare måste jag säga: "tyst, det är inte din tur ännu" för de tar för mycket utrymme.
Till andra spelare måste jag säga: "vad gör du nu?" för de är passiva.
Någon får gärna komma med ett tips hur jag löser det på ett smidigare sätt.

 

[Leon]

Jag tycker nog att det är en helt ok fråga. Dels tycker jag inte att SL:s roll är att servera underhållning på fat: det är allas ansvar. Dessutom så kan det ju helt enkelt vara en signal som säger: Shine your light! Vad vill ni göra? Varsågod att rocka loss på era egna agendor.

P.s. fast, visst, i ett bra rullande spel så kommer sig det nog mer naturligt...

 

[anth]

Dels tycker jag inte att SL:s roll är att servera underhållning på fat: det är allas ansvar.

Det finns vissa spelare som tycker om att spela rollspel, men som är passiva till sitt spelsätt.
Att som SL säga att det även är spelarnas ansvar att stå för underhållningen är detsamma som att säga till dessa spelare: "din spelstil är fel, ändra den."
Att som SL begära att spelarna ska agera på ett speciellt sätt är FEL FEL FEL.
Alla spelare har rätt att ha sin egen spelstil, däremot har jag som SL rätt att kombinera en spelgrupp där alla spelare har roligt - det är bara att konstatera att vissa spelstillar inte passar ihop - och då är det bättre att dela gruppen i två nya grupper där spelarnas spelstilar passar bättre ihop.

 

[Christoffer]

Intressant, jag är nog av motsatt åsikt. Eller, jag blev det efter att jag spelat och läst Apocalypse World, innan var jag någonstans mitt emellan. Men, min åsikt är att: frågan bör ställas så fort SL har öppnat sin mun. Varför? Av två anledningar:

1: Spelledaren ska öppna munnen för att rikta något mot spelarnas karaktärer, placera dem i rampljuset. Utan att man vet att avslutet på vad man säger skall vara "Vad gör du?" så kan det lätt bli ofokuserat, vilket hör ihop med...

...2: För att vad som är viktigt när jag spelar är inte min story, för jag har sällan någon, utan spelarnas ageranden genom sina karaktärer. Och, "vad gör du", sätter detta i fokus. Han drar sin revolver, vad gör du? Han lägger sin hand på din pojkväns lår, vad gör du? Han kysser honom, vad gör du? Staden brinner, vad gör du? Hans ögon blir mörka och han börjar uttala den uråldriga ritualen, din bror vrålar i smärta på altaret men tecknar åt dig att hålla dig borta, vad gör du? Osv.

Så, frågan "Vad gör du?" borde ställas så fort SL öppnar munnen, och om den inte kan ställas så borde SL hålla käft. Nästan ialf.

 

[Björn Wärmedal]

För mig har frågan "vad gör ni?" ofta kunnat användas för att uppmärksamma spelarna på att de behöver agera, i situationer där de är för uppslukade av att planera

I såna lägen känns det som att jag har lyckats, eftersom de tagit till sig av mina beskrivningar och intriger och aktivt försöker hitta lösningar.

 

[Rickard]

Jag har exempelvis inget alls emot att säga:

"Du vaknar på morgonen. Vad gör du?"

Plötsligt så får vi en början på det givande och tagande som rollspel går ut på till stor del.

Jag föredrar å min sida att säga "Morgonen efter går ni till kvinnan och knackar på hennes dörr. Dörren slits upp och ut springer kvinnan panikslaget".

/Han som hellre sätter rollpersonerna i situationer än frågar vad de gör, för ofta har han diskussioner med spelarna, så han vet redan ungefär vad spelarna vill göra