Måns said:
Jag hoppas inte att det är någon som säger att färdiga äventyr är dåliga, men för den spelupplevelse som jag är ute efter så är de oftast inte till någon hjälp. I många fall tvärtom, och ibland helt och hållet oanvändbara.
1. De dikterar förutsättningar ("ni är X som ska göra Y i Z innan K hinner L"). Det finns många problem här som i många fall kräver att SL måste modifiera äventyret väldigt mycket. Det är naturligtvis helt ok, och något de flesta gör, men för alla gissar jag att det finns en punkt när det helt enkelt kostar mer än det smakar. Det blir för mycket arbete.
2. SL kan bli låst av det storyflöde som målas upp och RP kan hamna i situationer som de inte bryr sig om men som spelarna ändå känner att RP måste reagera på. (...)
Tja, det är likalydande kritik jag reagerar på - t.ex. från Ron Edwards.
Som jag antyder när jag säger emot mig själv (att jag först säger att jag inte förstår kritiken, sen förklarar den - den del jag förstår) så kan jag mycket väl förstå invädningarna som sådana, men inte vad de har med "Story now!" att göra.
Det tycks mig mer bero på spelstil och upplägg. Jag föredrar - både som spelare och som spelledare - att inte behöva "krysta fram" några situationer. Ett äventyr innehåller förvisso vad man skulle kunna se som "transportsträckor", men jag ser dem hellre som dels tid att utveckla karaktärer och dels ha lite allmänt spel-kul utan att behöva anstränga sig.
Emellanåt ploppar det sedan upp situationer som
blir spännande, laddade och intressanta på grund av vad spelarna gjorde i mellantiden.
Jag föredrar detta, framför vad jag upplever som ett mer "uppstyltat" sätt att bestämma vad som står på spel. (Jag gillar t.ex. inte "scen"-metodiken, där man avsiktligt bestämmer vad scenen ska innehålla, utan föredrar att låta det dyka upp konflikter kring ett tema eller inslag som inte nödvändigtvis någon kunde förutse att det skulle vara så intressant, förrän det blev det.
Jag uppfattar att det finns stora skillnader mellan dessa spelstilar - och om du säger att du föredrar den jag ogillar, så visst - to each his own. Men att någon av dem specifikt skulle lämpa sig bättre, kan jag inte hålla med om.
Sen beror det på. Det är inte alla grupper jag spelat med, där dne typen av förtätade situationer uppstår särskilt ofta - det varierar. Jag har kommit fram till att jag ändå föredrar mer "trad:igt" spelande.
Men det förefaller mig som bl.a. Edwards (och en del av hans anhängare) ställer "dåligt" trad-spelande mot bra "story now!", vilket ju är en falsk dikotomi. Båda stilarna kan fungera, men kanske inte lika bra för alla - men det betyder inte att den ena stilen på något allmängiltigt sätt "lämpar sig bättre" än någon annan. YMMV - som vanligt...
