Dessa guldkorn har dock inte plockats ur ordvrängeri- och definitionsböset man ser så ofta.
Jag skulle inte vara så säker på det. Ty även om inte du begriper dig på den abstrakta, grundläggande teorin, så kan guldkornen du snappar åt dig vara resultat av någon som just gjort det.
Som ett exempel: Det finns en artikel på Wizards sida som jag inte orkar länka till just nu, men som handlar om olika monsterkategorier och hur man får var och en av dem att fylla sin roll så bra som möjligt. Orcher fungerar exempelvis utmärkt som bös mot fiender på högre levlar än dem själva, medan ghouls inte är lika bra, eftersom de har sämre träffvärden, gör lägre skada, och för att de kan turnas av gängets cleric i stora antal.
Nå, i denna artikel pratades det också om spoilers; varelser som är ute efter att motarbeta en viss spelartyp på bekostnad av motståndskraft mot övriga. Odöda och konstrukter är exempelvis spoilers mot rogues, och varelser med SR är spoilers mot magiker, m.m. Där talade artikelförfattaren om hur Displacer Beasts var spoilers mot krigare eftersom de var svåra att träffa med fysiskt våld, men att de därför var dåligt konstruerade eftersom de också var svårare att påverka med spells.
Det här är ett guldkorn, om man nu håller med artikelförfattaren. Det är inte det minsta flummigt, utan ett väldigt praktiskt tips. Det är dock - som jag visat - ett praktiskt tips som kommer
från ett teoretiskt babbel med hokus-pokus-termer såsom "spoilers". En rollspelare skulle dock kunnat låta sig inspireras av det här guldkornet utan att befatta sig med teoribabblet bakom.
Men det är inte slut där! För jag personligen håller nämligen
inte med artikelförfattaren, utan anser att han har
missförstått spoiler-rollen. Som jag ser det är nämligen inte poängen med spoiler-rollen att tydligt och uttryckligen motverka vissa spelartyper medan man ger andra fördelar, utan jag anser att poängen med dem är att skaka om spelarna så att de inte går igenom samma modus operandi vad de än möter för fiender. Och i den proceduren finns det ett stort värde av det jag vill kalla
ett Svårgenomskådligt Avvägningssystem.
Om man kan titta på ett system och klart och tydligt se vilka alternativ som är mer fördelaktiga än andra, då är det enkelt att göra avvägningar inom systemet. Det som kännetecknar engagerande spel brukar tvärtemot vara att de just är väldigt svåra att på ytan genomanalysera, och att man behöver bekanta sig med dem under
faktiskt spel för att börja få en naturlig intuition för vilka val som är fördelaktiga.
Jag anser det vara jättebra i teorin med fiender som har ett visst försvar mot såväl melee-, range- och magiattacker. Det gör att man som spelare kan behöva fråga sig "okej, men vilka av oss drabbas egentligen värst? Vilka av oss bör ändra sin vanliga strategi? Och vad ska de i sådana fall göra istället?" Drabbas den powerattackande barbaren mer än rangern som slåss med två vapen? Skall man snabbt låsa besten i melee eller skall man låta magikern använda areaspells? Osv. Erfarna spelare vet säkert redan hur man bäst tampas med displacer beasts, men nybörjare kan ha problem med dem och fatta dåliga beslut trots att de kan förstå alla regelmekanismer som är i spel
i sig.
Så mitt råd skulle bli raka motsatsen; gör
inte spoilers som tydligt motarbetar en viss spelarroll för att samtidigt ge lika tydliga fördelar åt andra spelare. Tvärtom, försök dölja det optimala alternativet med ett svårgenomskådligt avvägningssystem, så att spelarna får prova sig fram och lära sig från sina erfarenheter.
---
Det här blev ett annat guldkorn. Och nu behövde jag ta till en del ordvrängeri för att få ett ledigt språk. Och det
här tipset som jag föreslog nu - det kommer i sin tur av att jag teoriserat en massa i diskussioner av ännu mer flumteoretisk natur.
Så det är fullt möjligt att en pragmatisk rollspelare (som du) skulle kunna titta på mitt tips här och säga "wow! bra tips! Det där kan jag ha användning för när jag hittar på motstånd i min kampanj. Jag förstår inte varför du som spelteoretiker inte fokuserar på den här sortens handbegripliga tips istället för att ägna dig åt meningslöst ordvrängeri."
Men grejen är alltså att sådana där guldkorn inte kommer ur tomma intet. De föds
ur mer abstrakta och generella tankegångar. Så de guldkorn du hittat kan du alltså ofta ha definitionsböset att tacka för, trots att du inte förstår dig på dessa abstrakta diskussioner i sig.
Är du med?
(Ledsen att det blev långt, men jag ville visa hur det här kunde gå till i praktiken, eftersom det annars kan låta som en tom slogan)
