Frånhålla spelarna vilket spel som spelas?

[cogitare]

Att introducera övernaturliga element är knappt en twist, på grund av mediets bagage. Om jag är lite vag och pitchar ”mordutredning med BRP-regler” så är det en större twist om det visar sig att det rör sig om ett svartsjukemord än om det visar sig att vi spelar Delta Green. Om jag pitchar medeltidsrollspel så är det en större twist att träffa på Albrekt av Mecklenburg än att springa på en drake.

Sen finns det undantag, såklart. Om man spelar indieflum om att dricka kaffe i Hongkong så är det oväntat om någon börjar åkalla en demon på toaletten, men annars är det väldigt svårt att få till True Detective-känslan ”oh shit, pågår det ockulta grejer här?” i rollspel.

Håller med.

Tror inte att presentera kampanj X för att efter viss tid överraska spelarna med något TOTALT annat som är kampanj Y. Där kampanj Y kan vara ett helt annat spel, ett helt annat spelsystem eller på annat sätt något som gör att mycket till all den tid spelarna har lagt på och investerat i att skapa RP och kanske sätta sig in i vad kampanjen skall handla om. Att då dra undan mattan och berätta att den tiden överlag är poänglös (självklart beroende på saker...) för nu är det en ny giv kan vara svårt att smälta. I en oerhört sammansvetsad grupp och där SL har väldigt stort förtroende hos spelarna så kanske. Men överlag, dålig idé enligt min mening!

Men om twisten är mindre och i linje med den spelvärld och kampanj som presenterats tror jag det går lättare. Vad sen skiljelinjen går mellan ingen twist, knappt en twist och för mycket twist tror jag är väldigt individuellt.

Cog.

 

[Christoffer]

Lätt att svara på.

 

[Badmojo]

Jo det är klart, " Tror inte att presentera kampanj X för att efter viss tid överraska spelarna med något TOTALT annat som är kampanj Y " är nog svårgenomförbart (om det inte är ett "uppvaknande" där alla plötsligt utvecklar superkrafter etc), men att t ex ta ett lättsammare spel som gamla Ghostbusters och sedan köra något vidrigt Delta Green-scenario och skrämmas ordentligt vore ändå kul.

 

[Conan]

Min erfarenhet är att du känner din grupp bäst. Med de flesta av mina spelgrupper hade tipset varit: bara gör det! Med de flesta av alla wrnu-grupper verkar tipset vara att förklara allt i minsta detalj i förväg, för annars blir folk griniga för att deras förväntningar inte möttes och känner sig lurade.

Spelgruppen ska väl vara glad att SL SLar och har preppat en kampanj för dem. Verkar vara mycket snöflingor bland spelgrupperna här.

 

[Conan]

Det jag upplevt av den här sortens twistande är att det är vanligt att spelledaren överskattar den effekt överraskningen ska få på spelarna. Inte bara för att många rollspelare är extremt luttrade. Det är också en mycket kortvarig upplevelse för de flesta skulle jag tro, insikten passerar på ett ögonblick.

Så den som bara förlitar sig på själva överraskningen har egentligen ingen substans i sin idé. Det behövs mer av sådant som folk pratat om här i tråden som foreshadowing, kopplingar mellan kampanjens pre-twist och post-twist delar mm.

Med vampyrer tror jag man kan göra det rätt uttdraget.

Red Moon Roleplaying har en sån kampanj.

Man kan först bara introducera antagonisterna som vanliga skurkar. Sen är det någon som inte fastnar på ett foto eller värmesökande kamera. Nåt möte där en skurk verkar har omänskliga förmågor. Sen nåt offer som är tömd på blod osv.

Och när man väl begripit att det är vampyrer så låter man en spelare bli biten och gå igenom en väldig långsam förvandling vilket ställer övriga spelare inför en massa etiska problem.

 

[Robert Jonsson]

Spelgruppen ska väl vara glad att SL SLar och har preppat en kampanj för dem. Verkar vara mycket snöflingor bland spelgrupperna här.

Livet är för kort för att man ska ägna sig åt saker som man inte kan njuta av!

Och för varje spelare finns det tre SL redo att ta över så det känns dumt att uthärda något o-roligt?

 

[Mikl]

Med vampyrer tror jag man kan göra det rätt uttdraget.

Ditt exempel är ett sådant upplägg som jag tycker är bra, med kopplingar mellan vad som händer innan och efter rollpersonerna blir vampyrer. Men det jag menade var att själva insikten går på ett ögonblick. Flera spelmöten som människor leder fram till ett "aha!" och därefter spelar de ett vampyrspel (även om de inte förändrats än).

Ett exempel på sämre upplägg skulle vara att spelledaren pitchar en rymdkampanj men rollpersonerna kraschar på en primitiv planet och kampanjen blir postapokalyps istället, utan koppling till något som hände före kraschen.

 

[entomophobiac]

Ett exempel på sämre upplägg skulle vara att spelledaren pitchar en rymdkampanj men rollpersonerna kraschar på en primitiv planet och kampanjen blir postapokalyps istället, utan koppling till något som hände före kraschen.

Det låter ju ascoolt! Ta dina rymdskeppiga färdigheter och försök omvandla dem till desperat överlevnad; hela tiden med tron att “fan, vi fixar skytteln och drar”.

Framförallt verkar alla i den här tråden landa i setting. Rollpersoner då?

Rollpersonen Agnes, som utbildats till stuttter drive-ingenjör och sett fram emot att embarkera sitt första skepp. Hon har lämnat en orolig familj hemma under tiden hon åker ut i sex månader på sitt första lukrativa uppdrag. Men sen kraschar skeppet och den lilla brokiga skadade besättningen måste klara sig!

Hur hanterar Agnes det? Var har de kraschat? Varför? Vad ska de äta när ransonerna tar slut? Vad för organism gör ljuden i natten?

Kanske kraschar vi för att Agnes spelare hårdfumlar sitt första tärningsslag—eller kraschar skeppet med flit!

Rollspel happens.

 

[Ulfgeir]

När vi startade kampanjen i Scion 2e, så gjorde spelledare så att han sammanställde hur man gör en pre-visitation Scion, men dolde den infon som talade om att det var Scion. Karaktärerna kände inte ens till att det fanns något övernaturligt.

Vi visste att det var ett "World of darkness" - spel, och att vi började som vanliga människor och sedan skulle något hända som gjorde oss till något övernaturligt.

 

[Girighet]

Jag tänker att det är skillnad på om man låter spelarna göra egna rollpersoner eller ger dem färdiga som för one-shots (även om det utspelar sig över ett flertal spelpass). Gör jag en egen rollperson är det oftast för ett specifikt tillfälle som passar in på det jag tror vi ska spela men kanske passar betydligt sämre för något annat (både färdighets och personlighetsmässigt). Men om jag får en färdig rollperson men personlighet och allt och halvvägs in i äventyret sug vi in i en annan värld, SL samlar in bladen och delar ut nya hade det varit ganska coolt.
För mig är ett bra äventyr ett bra äventyr, det behöver inte vara lås till viss genre.