Det här är lite av en resonerande tråd. Så om det inte verkar hänga ihop är det mitt fel. Jag vill dock ha synpunkter och förslag.
Jag har under en tid försökt få min spelargrupp att använda eons stridsregler på ett bättre och mer intressant sätt. Varför spela som om det är DoD '91 när det finns andra, regelstödda, möjligheter? Det har blivit bättre. Men för att utveckla stridsdynamiken ytterligare har jag tänkt om jag inte som SL skall försöka använda mina SLP:n på ett intressantare sätt i strid.
För tillfället finns det en utmärkt möjlighet för detta. Spelarna befinner sig inne i en skog och har råkat i konflikt med en stam av frakk-tiraker av anledningar som är allt för omständiga för att ens försöka förklara. De har redan råkat i strid ett par gånger. Det finns många gûrder och även om de inte är så bra en och en är de oftast fler än rollpersonerna. Det finns också tiraker och thurker förstås, men inte så värst många.
Spelarna märker förstås efter ett tag att gûrderna med sina svärd är fullständigt livsfarliga när de får ett övertag. Nu tänkte jag att jag kanske skulle ändra deras taktik lite och göra dem mera ettriga än vildsinta.
Bort med deras bästa vapen (gûrdersvärd) och in med kastvapen, klubbor och knivar. Istället skall de små djävlarna slänga sig på rollpersonerna, greppa dem med en eller två händer (beroende på om de har något vapen) och kanske bitas och klösas lite.
Anledningen till att jag tänkte ge dem lite sämre vapen överlag är att jag tror att med gûrdersvärd och greppningar (tänk två som greppar med ena handen och sticker med den andra; någon tar tag i ditt spjut medan en annan biter dig i foten) kommer rollpersonerna dö som flugor.
Men för att detta nya grepp skall bli jobbigt för spelarna, som är rätt vana vid reglerna så länge man står rakt upp och ner och bankar varandra i skallen, så måste det hela verka lite genomtänkt. Om man blir greppad finns det förstås en massa nackdelar, inga konstigheter med det. Men om man greppar och en tredje person anfaller? Borde jag inte få svårighetsökningar på försvarshandlingar så länga jag håller kvar greppet även om den jag greppar inte greppet tillbaka? Jag vill ju inte göra de små pälsingarna allt för jobbiga för mina spelare. Låter det rimligt att samma regler gäller för den som greppar som den som är greppad visavi tredje part så länge denna inte frivilligt (utan att det räknas som en handling) släpper sin första motståndare?
Några åsikter eller synpunkter på intressanta stridstaktiker för att göra det hela mer intressant?
Jag har under en tid försökt få min spelargrupp att använda eons stridsregler på ett bättre och mer intressant sätt. Varför spela som om det är DoD '91 när det finns andra, regelstödda, möjligheter? Det har blivit bättre. Men för att utveckla stridsdynamiken ytterligare har jag tänkt om jag inte som SL skall försöka använda mina SLP:n på ett intressantare sätt i strid.
För tillfället finns det en utmärkt möjlighet för detta. Spelarna befinner sig inne i en skog och har råkat i konflikt med en stam av frakk-tiraker av anledningar som är allt för omständiga för att ens försöka förklara. De har redan råkat i strid ett par gånger. Det finns många gûrder och även om de inte är så bra en och en är de oftast fler än rollpersonerna. Det finns också tiraker och thurker förstås, men inte så värst många.
Spelarna märker förstås efter ett tag att gûrderna med sina svärd är fullständigt livsfarliga när de får ett övertag. Nu tänkte jag att jag kanske skulle ändra deras taktik lite och göra dem mera ettriga än vildsinta.
Bort med deras bästa vapen (gûrdersvärd) och in med kastvapen, klubbor och knivar. Istället skall de små djävlarna slänga sig på rollpersonerna, greppa dem med en eller två händer (beroende på om de har något vapen) och kanske bitas och klösas lite.
Anledningen till att jag tänkte ge dem lite sämre vapen överlag är att jag tror att med gûrdersvärd och greppningar (tänk två som greppar med ena handen och sticker med den andra; någon tar tag i ditt spjut medan en annan biter dig i foten) kommer rollpersonerna dö som flugor.
Men för att detta nya grepp skall bli jobbigt för spelarna, som är rätt vana vid reglerna så länge man står rakt upp och ner och bankar varandra i skallen, så måste det hela verka lite genomtänkt. Om man blir greppad finns det förstås en massa nackdelar, inga konstigheter med det. Men om man greppar och en tredje person anfaller? Borde jag inte få svårighetsökningar på försvarshandlingar så länga jag håller kvar greppet även om den jag greppar inte greppet tillbaka? Jag vill ju inte göra de små pälsingarna allt för jobbiga för mina spelare. Låter det rimligt att samma regler gäller för den som greppar som den som är greppad visavi tredje part så länge denna inte frivilligt (utan att det räknas som en handling) släpper sin första motståndare?
Några åsikter eller synpunkter på intressanta stridstaktiker för att göra det hela mer intressant?