NYHET Free League släpper Blade Runner rollspel

[entomophobiac]

ar går gränsen? När ska en AI ha samma rättigheter som en människa? Det är knappast en enkel fråga, och dessutom en fråga som börjar bli aktuell IRL. Det är är intressant både ur ett teknologiskt och etiskt perspektiv, men att det skulle vara en avgjord diskussion med ett redan givet svar kan jag inte gå med på.

Citizen Cyborg - Wikipedia

en.wikipedia.org

Hela den här boken är en stor samling äventyrsuppslag med cyberpunktoner.

EDIT: Eller inspiration för det åtminstone - det är alltså inte en rollspelsprodukt alls.

 

[JohanL]

den frågan är besvarad i Bladerunner

Det var det som var min poäng - man kan förstås tänka sig en annan eller modifierad setting där det inte är så (där vi t.ex. inte vet om replikanterna kanske bara är P-zombier), men det är inte kanon-Bladerunner i så fall. I kanon-Bladrunner är frågan, som du säger, redan besvarad.

 

[Franz]

Här går man och håller i en lektion om grammatik och vips så har tråden sprungit ifrån mig. Ni måste vänta på mig förstår ni väl!

Bortsett från själva ordet "slav", vilka likheter ser du? Replikanterna är vita superstarka perfekta exemplar. De är dessutom artificiella. Att göra dessa ständiga likheter till verklig förföljelse, tortyr och slavägande tycker jag är närmast respektlöst mot de drabbade.

Jag var kanske otydlig i mitt tidigare inlägg men jag försökte poängtera att jag inte sätter en tydlig liknelse mellan slav och replikant. Men jag tycker att man kan säga att replikanternas utsatthet följer en struktur som i viss mån påminner om de orättvisa strukturer mot minoriteter i vår historia. Jag säger alltså inte "Ridley Scott ville med Blade Runner kommentera den transatlantiska slavhandeln". Jag tycker att det finns en viss skillnad där.

Jag tror dock att den förklaring som målas upp i källorna är att de helt enkelt inte skapas med empati. De saknar den helt enkelt för att den inte är programmerad hos dem. Det har inget med förtryckande strukturer att göra, och återigen tycker jag att det är att urvattna betydelsen av verkliga förtryckande strukturer. Återigen hoppar ni rakt över flera led i argumentationen och går direkt till Gestapo, rasister och gängvåld.

Här håller jag helt enkelt inte med. Hela Roy Battys resa, att han räddar livet på Deckard trots att han inte har någon orsak att göra det, bevisar klart och tydligt att han har empati. K i uppföljaren gör samma resa. Tycker det finns otroligt mycket i filmerna (kanske inte lika mycket i böckerna) som tyder på att det i högsta grad har med förtryckande strukturer att göra. Jag tycker inte heller att jag gått direkt till någonting, utan har försökt vara tydlig med att jag inte gjort det.

 

[Mogger]

Det var det som var min poäng - man kan förstås tänka sig en annan eller modifierad setting där det inte är så (där vi t.ex. inte vet om replikanterna kanske bara är P-zombier), men det är inte kanon-Bladerunner i så fall. I kanon-Bladrunner är frågan, som du säger, redan besvarad.

Fast Bladerunner är ju en annan historia. Vi kommer garanterat inte spela Deckard. Dessutom, att frågan är besvarad innebär inte att svaret är allmängiltigt för alla berättelser som utspelar sig i samma universum. Precis som att berättelser i vår värld kan bygga på temat att människan i grunden är ond kan den lika gärna gärna bygga på temat att människa i grunden är god, eller att ensam är stark eller att vänskap övervinner allt etc. Svar beror på i vilken kontext frågan ställs.

 

[Christoffer]

Det var det som var min poäng - man kan förstås tänka sig en annan eller modifierad setting där det inte är så (där vi t.ex. inte vet om replikanterna kanske bara är P-zombier), men det är inte kanon-Bladerunner i så fall. I kanon-Bladrunner är frågan, som du säger, redan besvarad.

Min poäng är väl är det inte finns en värld som besvarar den utan en story. Så en annan story i samma värld kan besvara den helt annorlunda.

 

[afUttermark]

Robotar är inte människor.

 

[Mogger]

Här går man och håller i en lektion om grammatik och vips så har tråden sprungit ifrån mig. Ni måste vänta på mig förstår ni väl!

Haha

Jag var kanske otydlig i mitt tidigare inlägg men jag försökte poängtera att jag inte sätter en tydlig liknelse mellan slav och replikant. Men jag tycker att man kan säga att replikanternas utsatthet följer en struktur som i viss mån påminner om de orättvisa strukturer mot minoriteter i vår historia. Jag säger alltså inte "Ridley Scott ville med Blade Runner kommentera den transatlantiska slavhandeln". Jag tycker att det finns en viss skillnad där.

Jag håller med såklart. Just att det inte är pekpinne är själva poängen tycker jag.

Här håller jag helt enkelt inte med. Hela Roy Battys resa, att han räddar livet på Deckard trots att han inte har någon orsak att göra det, bevisar klart och tydligt att han har empati. K i uppföljaren gör samma resa. Tycker det finns otroligt mycket i filmerna (kanske inte lika mycket i böckerna) som tyder på att det i högsta grad har med förtryckande strukturer att göra. Jag tycker inte heller att jag gått direkt till någonting, utan har försökt vara tydlig med att jag inte gjort det.

Mmm. Kanske. Jag tycker inte att det är uppenbart. Han gör en resa, absolut, käre Batty. Men gör det honom mänsklig? Bara där har vi en intressant fråga; kan en enskild handling gottgöra tidigare illdåd? Eller, gör en enskild god handling dig till mänsklig? Det finns ju hur många frågor som helst här. Och allt är filosofisk gråzon. Är man mänsklig om man begår omänskliga handlingar?

Kan en robot i BR-verse uppvisa mänsklig godhet? Ja. Gör det dem mänskliga?

Jag tycker verkligen inte att det är enkelt att svara på alla dessa frågor.

 

[Franz]

Robotar är inte människor.

Det är ju beroende på om vi bestämmer oss för att klassificera dem som det eller inte.

 

[Magnus Seter]

Har svårt att se att Blade Runner som rollspel skulle djupdyka i existentiella frågor och svåra diskussioner om strukturellt förtryck. Och om Fria Ligan verkligen skulle ta tag i de diskussionerna, så tror jag inte att ett sådant Blade Runner skulle sälja så värst bra. Inte för att de diskussionerna inte är viktiga, utan för att de flesta nog inte är så medvetna om dem, eller är så värst intresserade av att dekonstruera dem i ett rollspel.

Jag misstänker att de flesta som sett Blade Runner är på min rätt basala nivå av förståelse av de större spörsmålen, och främst ser filmerna som noir i SF-tappning där Han Solo spelade hjälten i den första filmen.

Med allt vad en sådan ytlig tolkning innebär.

 

[JohanL]

Robotar är inte människor.

Sant, men vad spelar det för roll? Som i Dennett-citatet är väl inte det det viktiga?

 

[Svarte Faraonen]

Alltså, jag upplever att det är flera olika saker som diskuteras här. En av dem är hurdana replikanterna är på ett diegetiskt plan. Är de faktiskt helt och hållet empatilösa, eller har de potential att vara mer? Och om de är empatilösa, är detta oundvikligt, eller är det Tyrell som har gjort dem sådana för att lättare kunna utnyttja dem? Denna fråga kan antingen besvaras i spelet genom att man skriver att det är si eller så med replikanterna, eller så lämnas den öppen. I vilket fall som helst är den inte en moralisk eller tematisk fråga för spelgruppen att besvara -- även om det lämnas öppet så besvarar man inte någon tematisk frågeställning genom att bestämma att det förhåller sig på det ena eller andra viset.

En annan frågeställning är i vilken mån slaveri-kopplingen på ett tematisk sätt överskuggar möjligheten att behandla blade runners arbete som moraliskt rättfärdigat. När jag ser folk använda termen "slave catchers" är det på ett sätt som tydlig åskådliggör kopplingen till historiska orättvisor vilka än idag kastar långa skuggor, och som direkt knyter an till diskussionen om polisvåld och BLM. Att då göra frågeställningen till en abstrakt tematisk lek, där man själv ska avgöra ifall detta är rättfärdigat eller inte, löper risken att framstå som en tondöv djävulens advokat-lek. Ska ett gäng vita svenskar sitta och skriva ett spel där man kan leka med tanken på ifall något som åtminstone för tanken till slaveri är rättfärdigat?

En tredje fråga är såklart då den som faktiskt kan sägas vara tematisk i en egentlig mening, det vill säga vad som är en människa och vad vi kan rättfärdiga att göra mot sådana som inte räknas som det. Men att lämna denna fråga öppen att utforska i spel är inte samma sak som att inte bemöta de ovanstående frågorna.

 

[Svarte Faraonen]

Har svårt att se att Blade Runner som rollspel skulle djupdyka i existentiella frågor och svåra diskussioner om strukturellt förtryck. Och om Fria Ligan verkligen skulle ta tag i de diskussionerna, så tror jag inte att ett sådant Blade Runner skulle sälja så värst bra. Inte för att de diskussionerna inte är viktiga, utan för att de flesta nog inte är så medvetna om dem, eller är så värst intresserade av att dekonstruera dem i ett rollspel.

Jag misstänker att de flesta som sett Blade Runner är på min rätt basala nivå av förståelse av de större spörsmålen, och främst ser filmerna som noir i SF-tappning där Han Solo spelade hjälten i den första filmen.

Med allt vad en sådan ytlig tolkning innebär.

Jag tror att du kanske underskattar den kulturella vikt frågor om slaveri och polisvåld har fått i USA, åtminstone inom vänstern. Det är ett känsligt område att röra sig på -- bara detta att göra ett spel där man antas spela polis kan uppfattas som oaptitligt, än värre ett där man också ska jaga förrymda kanske-kanske-inte-slavar.

Märk dock att jag själv inte anser att detta bör vara verboten på något vis, men däremot tycker jag att det är viktigt att förstå vad frågorna handlar om. Min hållning till den sortens "problematiska" innehåll (finns det ett vagare begrepp?) beskrivs rätt bra av Zedeck Siew när han pratar om kolonialism och D&D:

"Decolonising D&D" Firstly: "D&D is colonialist" is similar to "the English language is colonialist". If your method of decolonising RPGs is to abandon D&D- some folks abandon English; they don't want to work in the language of the coloniser. More power to them!
For those who want to continue using the "language" of D&D- Going forth into the "wild hinterland" (as if this weren't somebody's homeland) to "seek treasure" (as if this didn't belong to anybody) and "slay monsters" (monsters to whom?) ... Yeah. Problematic stuff here.
And definitely these aspects should make more people uncomfortable. But it's an error to "decolonise D&D" by scrubbing such content from the game. That feels like erasure; like an unwillingness to face history / context; like a way to appease one's own settler guilt.
Remember: if you -white or PoC- live in the West, or in an Asian urban centre (say), you are already complicit in colonialist / capitalist (they are inextricably linked) behaviour. Removing such stuff from RPGs might let you feel better. But won't change what you are.
I think it more truthful *and* more useful, to not avert one's eyes from D&D's colonialism. The fact that going forth into the hinterland to seek treasure and slay monsters is a thing and *fucking fun* tells us valuable things about the shape and psychology of colonialism.
Speaking personally: I write stuff that evoke / deal with the context I'm in (Southeast Asia). An intrinsic part of that is looking at the ways colonial violence has happened to us- and the ways / reasons we now *perpetrate it on others*. A long chain of suffering.
This is serious stuff. I also write for people who want fun / kill monsters / pretend to be elves. But for those people who want to consider serious stuff like colonialism: I offer no FIGHT THE POWER righteousness, no good feeling, no answers.
Only discomfort. Because the truth is uncomfortable.

 

[Magnus Seter]

Jag tror att du kanske underskattar den kulturella vikt frågor om slaveri och polisvåld har fått i USA

Nja, det är nog mer så att jag inte ser att ett spel som djupdyker i det blir en storsäljare i USA.

EDIT: Jag lägger till att det är för att jag tror att de flesta spelar rollspel i form av eskapism, och inte för att angripa omvälvande kulturella problem. Som Cyberpunk, det ställde frågan om AI och cybernetik och humanism och sånt, men det var mest pistoler och skjuta som spelet användes till, av det jag såg och läste då. Och skrev, ska väl tilläggas (Eurotour för Cyberpunk 2020).

 

[Franz]

Mmm. Kanske. Jag tycker inte att det är uppenbart. Han gör en resa, absolut, käre Batty. Men gör det honom mänsklig? Bara där har vi en intressant fråga; kan en enskild handling gottgöra tidigare illdåd? Eller, gör en enskild god handling dig till mänsklig? Det finns ju hur många frågor som helst här. Och allt är filosofisk gråzon. Är man mänsklig om man begår omänskliga handlingar?

Kan en robot i BR-verse uppvisa mänsklig godhet? Ja. Gör det dem mänskliga?

Jag tycker verkligen inte att det är enkelt att svara på alla dessa frågor.

Jo alltså, får be om ursäkt om jag missförstår eller så. Har haft världens värsta arbetsdag så det kanske är min hjärna som är mosig. Men jag tycker inte att det du skriver riktigt har något att göra med min poäng. Anledningen är att utgångspunkten för våra analyser är så väsenskilda. Du gör här såvitt jag förstår en analys ur ett filosofiskt perspektiv och jag gör en analys ur ett sociokulturellt perspektiv. Inga av våra analyser är fel, man jag tycker det blir knasigt när man jämför dem.

Och dessutom (märk väl att nu är jag inte seriös utan retas), det du nämner är ju stora extensiella frågor om livets största frågor, det är ju otroligt respektlöst att tröja in så stora frågor i en berättelse om mördarrobotar

 

[Leon]

Alltså, "replikanter är monster", "replikanter är människor" och "replikanter är slavar" är ju alla teman som dyker upp i Bladerunner. Det är det som gör Roy Batty till en så kraftfull karaktär. Men snarare än slaveri känns Bladerunner som en 80-talsvariant av Frankenstein. Replikanten är Monstret som egentligen är/kunde varit mänskligt. Och monstret vrede mot och hämnd på sin skapare är rättfärdig (även om den också går över alla gränser).

Inget av det här är ju heller teman som är specifika för Bladerunner. I princip all robot sci fi, själva konceptet robot, handlar på någon nivå om de här frågorna.

Även om Bladerunner knappast blir någon djup litteraturkritik så misstänker jag att FL får brottas med de här frågeställningarna på någon nivå, och jag ser fram emot att se hur de tacklar dem.

 

[Franz]

Har svårt att se att Blade Runner som rollspel skulle djupdyka i existentiella frågor och svåra diskussioner om strukturellt förtryck. Och om Fria Ligan verkligen skulle ta tag i de diskussionerna, så tror jag inte att ett sådant Blade Runner skulle sälja så värst bra. Inte för att de diskussionerna inte är viktiga, utan för att de flesta nog inte är så medvetna om dem, eller är så värst intresserade av att dekonstruera dem i ett rollspel.

Jag misstänker att de flesta som sett Blade Runner är på min rätt basala nivå av förståelse av de större spörsmålen, och främst ser filmerna som noir i SF-tappning där Han Solo spelade hjälten i den första filmen.

Med allt vad en sådan ytlig tolkning innebär.

Men är inte Mutant som Fria Ligan också ger ut ett rätt politiskt spel på så sätt att de muterade djuren förtrycks etc? Eller är det i en tidigare version (har inte spelat År Noll).

Personligen tycker jag att det är så konstigt att folk vill ha estetiken av cyberpunk men helt struntar i tematiken.

 

[Magnus Seter]

Men är inte Mutant som Fria Ligan också ger ut ett rätt politiskt spel på så sätt att de muterade djuren förtrycks etc?

Jag tror inte att det politiska sprängstoffet är det som tilltalar publiken med Mutant, utan att det är kul med djur ... som har pistoler.

Jag är en rätt ytlig människa.

 

[Svarte Faraonen]

Nja, det är nog mer så att jag inte ser att ett spel som djupdyker i det blir en storsäljare i USA.

EDIT: Jag lägger till att det är för att jag tror att de flesta spelar rollspel i form av eskapism, och inte för att angripa omvälvande kulturella problem. Som Cyberpunk, det ställde frågan om AI och cybernetik och humanism och sånt, men det var mest pistoler och skjuta som spelet användes till, av det jag såg och läste då. Och skrev, ska väl tilläggas (Eurotour för Cyberpunk 2020).

Det jag menar är att den sortens frågor är så pass stora att de kommer i vägen för folks eskapism, vare sig de är intresserade av att ta upp dem eller inte. Om jag till exempel tittar på saker som folk skriver i tråden om spelet på RPGnet så finns det många som uttrycker liknande farhågor:

There is talk of playing bladerunning Replicants. I'm unsure how much I would enjoy playing killers hired to murder unruly slaves, but I assume that Free League will open the world beyond the basic premise.

The "rather than" in "playing replicants rather than Blade Runners" is an important point. As you say, Blade Runners are basically just slave catchers.

This is my basic objection too. Bladerunners are pretty explicitly bounty hunters murdering runaway slaves. The films are interesting, but I don't really see how you can get an RPG out of them without some major overhauls to the setting premise.

I was prepared to dislike Almost Human, because a sci-fi police procedural is still a police procedural, but Karl Urban and Michael Ealy won me over. I still don't like the idea that the response to "more crime" should be "more police" (even if they're witty robot police), but this is a theme that I'm more comfortable exploring around a table than whatever Blade Runner had going on.

Given the underlying darkness within the settings of other Fria Ligan products (Coriolis, Vaesen, Alien etc) I'd bet that the dehumanising of created slaves and the hunting down of them and the ultimate effect this has on the psyche of the humanity of the hunters will be an element of the game rather than them shying away from it. I have no real issue with this as it is in keeping with the source material. Both films have this as one of the central conceits of their stories - "what is human?". This is what makes the original film (and IMHO BR: 2049) far more nuanced then just "noir SF in a grim city with cool visuals".

I am in the "hunting escaped slaves" is not the elfgame fun I am looking for camp.

I don't think I'll be getting this one. Much as I like the movie, being a slave-catcher/killer is a bit too grim.

Here's my thing: I do not want to play a member of a police death squad that is tasked with killing members of a particular race who get out of line. Saying that my character could be a member of the race they're tasked with killing doesn't help. That they might also handle other crimes that involve said race doesn't help. That the expected story arc is that my character will realize race-based murder is wrong doesn't help. It's distasteful. It's a great sci-fi story, but not a fun bit of escapism to pretend to be that person for a few hours a week.

 

[Franz]

Jag tror inte att det politiska sprängstoffet är det som tilltalar publiken med Mutant, utan att det är kul med djur ... som har pistoler.

Jag är en rätt ytlig människa.

Jo jag håller med (inte om att du är en ytlig människa, utan om det andra ), men jag menar att man kan ju på samma sätt fylla Blade Runner med en massa djupa coola grejer och sen kan ju de som nöjer sig med att jaga robotar göra det

 

[Magnus Seter]

Om jag till exempel tittar på saker som folk skriver i tråden om spelet på RPGnet så finns det många som uttrycker liknande farhågor

Om det är någonstans jag förväntar mig att det här diskuteras så är det just på RPGnet. Men jag misstänker att de (EDIT: "vi" ety jag också är medlem där) inte är representativa för resten av rollspelspubliken ungefär som vi här på rollspel.nu inte heller är det.

Ska kolla hur det ser ut på EN World, tänker mig att det är rätt annorlunda där.

Men självklart så vet jag ju inte, det kanske är så att alla i hela världen utom jag och nån till ser att Blade Runner-rollspel måste adressera hela problematiken med slaveri och rätten att jaga slavar ur ett moraliskt/etiskt perspektiv. Om det blir så kommer jag nog att tycka att det är ett alltför tungt spel för mig att ta mig igenom och alltför svårt att sätta upp bra äventyr för mina spelgrupper. Det skulle bli för krävande, för stor instats, för stort allvar för mig.

Men om det är så massor med folk vill att det ska vara, så more power till dem!