Recca said:
Men hur gör man det roligt i spel och inte bara ett tillfälle då SL tar över kontrollen av din karaktär?
Och ska rollspelaren få kontrollera besten fritt?
Om spelledaren tar över kontrollen så kan det tänkas ge en känsla av hjälplöshet för spelaren som inte skulle funnits där om hon fått rollspela ursinnet själv. Men det kan å andra sidan bli pannkaka och irritation av alltihop också, samt att hjälplöshet inte ens nödvändigtvis behöver vara nåt man är ute efter. Isåfall så finns det väl inga direkta hinder för att spelaren själv rollspelar sin fly förbannade rollperson enligt i förväg angivna riktlinjer; typ »Mörda och gorma, som en riktig jättebamsing till björn!«.
Men det kan ju hända att man tycker att »WAAAGH!« är en lite enkelspårig riktlinje för hur man skall rollspela Besten. Tycker man det så kan man kika på hur det fungerar i det gamla Vampire-supplementet Kindred of the East. I vanliga Vampire har man ju som bekant en Nature, som är ett slags personlighetsarketyp, och det har man i Kindred of the East också. Men förutom sin vanliga Nature så har man även en sekundär demonisk dito som väljs ur en separat lista (det finns en åtta–nio stycken eller så i boken, där alla självklart är allmänt otrevliga, men som vanligt så finns det väl inget som hindrar att man hittar på fler).
Hursomhelst. Denna ondskefulla Nature utgör då en personlighetsarketyp för Besten (som kallas för nåt annat, eftersom asiatiska vampyrer är Speciella™, men det kan vi ignorera), vilket ju alltså innebär att Besten beter sig olika från vampyr till vampyr. Man skulle kunna hävda att det blir lite mer mångfacetterat på det sättet (och roligare att rollspela) än att Besten alltid bara kör på med »GRIMLOCK DESTROY!«.
När vi nu ändå är inne på Kindred of the East så nämns där också en alternativ teknik för att hantera det här med vem som skall rollspela eländet. Den har de snott i stort sett rakt av från Wraith (där man också har ett inre mörker som bråkar). I princip så funkar det så att varje spelare spelar dels sin egen rollperson, dels någon av de andra rollpersonernas inre demon. Egentligen är väl det här ungefär samma sak som att spelledaren tar över kontrollen, fast istället blir det då en annan spelare. Men eftersom spelledaren tenderar att vara en smula överarbetad så kan väl den här metoden tänkas ge demonerna något större djup, då en spelare kan ge en demon större uppmärksamhet och fokus än vad spelledaren kanske kan. Eller nåt. Hur bra det fungerar i praktiken kan jag inte svara på, då jag aldrig själv testat den varianten, men det kan ju vara nåt att fundera på i vart fall.
TLDR: Besten kan få en egen personlighet, som spelaren själv väljer vid rollpersonsskapandet. Det kan vara roligt!