Kärnan i den här diskussionen är väl att vi inte vet varifrån vi kommer? Eller snarare att alla kommer från olika håll.
Vi snackar om ett spel som hade sina glansdagar före internet, och spelades av barn.
Det fanns liksom få möjligheter för olika utspridda spelgrupper i landet att bilda konsensus om vad DoD var, hur man spelade det.
Snarare fanns det hundratals olika superlokala tolkningar av spelet.
Den här tråden, och alla ”vad är unikt med DoD”-trådar som florerat på forumet genom åren, bevisar det med all tydlighet.
Ingen spelade med dungeons - det kryllade av dungeons. Ankor var pinsamma - Ankor var bäst. Magiker var ospelbara - Alla magiker hade armborst.
Att Konfluxsviten skulle vara DoDs zenit var inget jag upplevde då. I min grupp var Den Stora Kampanjen snarare Nidländska reningen
Kanon etablerades i efterhand. På internet.
Då, på 80-talet, fanns det så få kontaktytor mellan hobbyns utövare. Sinkadus, kanske nått konvent, en förening (också ofta superlokal), nån kusin man träffade två gånger om året. Marginalföreteelser i sammanhanget.
Jag skulle vilka påstå att det fanns så många olika tolkningar att det inte ens fanns olika ”skolor”. Debatten om seriöst/oseriöst i Sinkan är väl det närmsta man kommer, men det är inte riktigt en DoD-specifik diskussion.
