Har nog läst det mesta som Ligan släppt, spellett en hel del och tycker att varje spel har sina bra aspekter, men är samtidigt fullt medveten om att allt inte passar alla.
Svavelvinter - Skuggspelet är en elegant och ändå enkel mekanik som under våra speltillfällen kryddat spelet rejält. Vi körde en hybrid (Konfluxsvitskampanjen uppblandat med karaktärsdrivet spel) och det blev verkligen en bra blandning där jag misstänker att rälsen i kampanjen inte kändes lika tydlig (och vi har dessutom fortfarande sista äventyret kvar). Har även spellett Döds Ände som är ett öppet scenario och som jag var rädd skulle få en tvärnit för gruppen som var van vid att äventyret drev dem. Det blev istället en oväntad succé.
Mutant År Noll - Spellett en handfull spelpass i grundsettingen. Skattletandet växlat med arkens utveckling har stor potential (speciellt om man dessutom blandar in zonäventyren), men vi kom aldrig vidare med detta tyvärr.
Genlab Alfa - Spellett hela kampanjen. Den är original som nämnts ovan ganska rälsad, men har för mig att det kom en uppdaterad variant i den engelska utgåvan som var mer öppen. Den har jag tyvärr inte haft möjlighet att kika på.
Maskinarium & Elysium - Bara läst, men jag gillar båda. Precis som ovan nämnda Mutant-spel så är informationen nedkokad. Jag gillar bitvis mer att läsa utdragna målande beskrivningar a´la MUA, men då är frågan om jag läser för att själv få behållning, eller för att enkelt preppa ett äventyr. Gäller det att enkelt preppa äventyr så är det här helt rätt material. Har även spelat Jordbruksanläggningen Norrviken Nandeep 23 på GothCon men vi lyckades aldrig riktigt få rätt stämning och det blev mer fight och funderingar kring själva robotrollpersonerna än engagemang i mysteriet.
Ur Varselklotet - Spelade
@krank s Våra vänner maskinerna på GothCon (tror ev. vi hade Richard Antroia som SL). Tycker det var ett riktigt kul scenario och reglerna med upptrappning kändes fräscha.
Symbaroum - Spellett delar av Kopparkronan och spelat Klockan Klämtar för Kastor, I Köttet Buret och Mörkret Kallar. Episk men mörk fantasy som följer i MUA´s spår med målande detaljbeskrivningar som jag på ett sätt gillar, men samtidigt egentligen inte har tid med. Ser dock väldigt mycket fram emot sista kampanjdelen i Törnetronen.
Oktoberlandet (v2.0) - Det här är iofs inte Ligans egen produkt, men den är ändå fantastiskt stämningsfull. Påbörjat introäventyret
@Nässe s Tsarens Röst men den ligger på is. Tycker FATE funkar kanon i det här spelet och även om jag minns beskrivningarna som ganska korta så är de fullt tillräckliga.
Coriolis - Spelar Arkus Fånge på konvent vilket var fruktansvärt (allt pga spelledaren). Spelvärlden är dock fantastisk och har spellett Ghazalis sista färd som jag tycker var riktigt riktigt bra. En ganska enkel premiss, men småuppdragen, olika agendor och en nedräkning gör det helt maxat. Ikonernas Nåd har vi börjat spela men har hamnat på is sedan innan covid. Har dock läst både Emissarien som försvann och Sista cykladen och till skillnad från föregående talare så tycker jag de är känslomässigt jobbiga, men det är också det som gör dem så bra och annorlunda.
Alien RPG - Kommit en bra bit på att spelleda Chariot of the Gods. Ihop med Aliens regler tycker jag det här spelet gör exakt vad det borde. Stress, misstänksamhet och död.Colonial Marines-kampanjen tycker jag öppnar upp jättebra för kampanjspel och hoppas kunna spelleda den på sikt.
Svärdets Sång - Varit med på något enstaka pass och spelat Kummelklint. Nu hade jag ju läst Korpens Klagan-kampanjen tidigare så det kanske gjorde äventyret lite mindre spännande, men tycker det gör sin grej i all enkelhet.
Vaesen, Mutant Hindenburg... Läst igenom, men inte kommit längre... men det jag läst känns också väldigt bra och lättpreppat.
EDIT: Morwhayle blev det faktiskt bara att jag köpt (och sålde vidare till
@Nässe , Twilight 2000 har jag inte heller kommit längre än att läsa). The One Ring läser jag just nu...
