Nekromanti Friföreställning: En ny arkitektur för rollspel

[Rising]

Re: Vad är så nyskapande?

"att påstå att spelarna ändå inte är både publik, författare och huvudrollsinnehavare verkar konstigt i mitt tycke."

Tja, Thomas gillade inte den formuleringen heller så den var väl inget vidare. Jag tänker dock inte så när jag spelar matinérollspel. Då vill jag ha en verklig värld att agera mot. Jag är inte publik i något skådespel, liksom, utan jag vill förlora mig själv i världen, uppgiften och intrigen. Det kan vara oerhört effektfullt att få sluta vara en aktör också, och få en utmaning ställd till en själv som spelare. Några av mina mest halsbrytande rollspelsupplevelser har handlat om att jag, Johan Rising, har löst en mordgåta. Det var visserligen rollpersonen som fick äran, men det var mitt snille som knäckte nöten. Och författare brukar jag verkligen inte vara i rollspel. Nej, ofta i vanliga rollspelssammanhang brukar jag föredra att spelet är obarmhärtigt och opartiskt, och att man inte kan påverka som berättare överhuvudtaget, att man bara är sin rollperson och att man får utforska handlingen som är helt hemlig för en och som bestäms helt av spelledaren.

Så... jag tänkte att det inte skulle vara helt självklart med min ambition, det finns ju ändå så oerhört många andra sätt att spela rollspel på också.

Men framförallt tror jag att du tänker så här: "Det är ju inget nytt med dogma, folk har ju använt handkamera exempelvis hur länge som helst" eller "vad är det för speciellt med att ha en blå period? Det finns ju massor med blått i gamla målningar också." Liksom, jämför man del för del så är det inte så stor skillnad på Bauhaus och Art Deco heller. Men du har rätt. Alla har friföreställt någon gång, i kortare intervaller, små inslag då och då under ens äventyr. Jag tror dock inte att tankarna förädlats någon gång, riktigt. Åtminstone är inte jag van vid att spelledaren skapar äventyret efter att spelarna gjort sina rollpersoner tillsammans, och att spelleda lättlurad när rollpersonen är bra på att bluffa är inte direkt något som jag tror att många andra spelledare än jag gör.

"Att kapten Ahab är en psykologiskt mycket intressant karaktär som varit lysande som spelledarperson måste jag dock framhålla. Sällan har jag läst något så stämningsfullt som 'Moby Dick'."

Jag håller med, jag älskar Moby Dick. Det är därför jag vill visa på att Ahab gör sig bäst när han får upplevas utifrån. Han är sanslöst engagerande som person, men jag tycker inte att han fungerar som rollperson.

"Så är det ju i verkligheten, och vilken hyfsat seriös rollspelare strävar inte efter att gestalta en karaktär med en verklig människans hela livfullhet och trovärdighet...och mer därtill?"

Verkliga människor brottas inte alls alltid med sina känslor, och i rollspelens värld verkar det ännu mer ovanligt. Bland Kults arketyper hittar jag visserligen en Dessillusionerad Detektiv (som är som gjord för interna konflikter), men också en Hämnare (som inte föreslås tvivla på sin lust efter vendetta). DoD Expert hade en lista på Livsmål som berättade om ens rollpersoners övertygelser, men jag har aldrig sett ett rollspel lista upp vilka konflikter som man kan föreslås ha tynga sin rollperson eller sin rollpersons relationer med. WW:s spel är fulla med arketyper som har funnit sitt kall och vet precis var de står i sitt livs mest avgörande frågor.

Så... jag ser det inte som särskilt uppenbart.

Nå, i grund och botten är våra spelstilar nog rätt lika, jag känner exempelvis igen många av friföreställningens punkter i mitt eget partyrollspelande, och det har jag ju hållt på med långt innan jag började på den här tråden. Dock, jag har alltid sett det som mitt sätt att spela vanliga äventyr på. Att ha ett traditionellt äventyr i grunden, och sedan lira det med hög grad av spelarmedverkan, skådespelslogik och mycket konflikter mellan rollpersonerna och deras vänner.

Jag hade personligen aldrig sett att många av dessa moment pekade mot ett och samma håll, att det hållet var samberättande, och jag hade definitivt aldrig tänkt tanken på att gå steget fullt ut och exempelvis skapa underlag för konflikter mellan rollpersonerna redan innan man börjat spela. Jag hade definitivt aldrig tänkt tanken på att ändra själva rollspelsreglerna (eller skapa nya, specifika rollspel) för att de skulle vara optimala för just den sortens inställning till rollspelandet.

För att kunna tänka de tankarna behövde jag först formulera den här arkitekturen. Många av medlen var ju gamla och kända sedan tidigare (vilket du visar tydligt), men att formulera målet som intuitivt samberättande kändes nytt för mig.

Det är ju varken rollspel, ROLLspel, rollSPEL eller ROLLSPEL, utan det pekar på en annan sorts deltagande.

/Rising

 

[walium]

Re: Hold yer horsies

"Ett teoriserande är inte användbart i sig, men man kan använda det som utgångspunkt för att lära sig väldigt konkreta sätt att utveckla sitt rollspelande på."

Visst, så länge man inte glömmer bort att det faktiskt är den praktiska biten som är mest betydelsefull. Detta bör man tänka på både som lärare och rollspelare. Killen med de bästa teorierna är inte nödvändigtvis den som är mest lämpad att tillämpa dem. Du kan säkert formulera en teori som du själv och dina kompisar kan han nytta av, men jag betvivlar att du kan formulera en teori som alla kan ha nytta av. Men jag tänker inte hindra dig ifrån att försöka.

"En hel del tavlor hade aldrig blivit målade överhuvudtaget om inte målaren först hade formulerat någon idé med sitt skapande, och sedan kan tankarna som du får höra om din första tavla ge dig hjälp om hur du ska måla din andra tavla."

Det är möjligt att jag är för mentalt frisk för att förstå vad som försigår i en sjuk konstnärshjärna. Men jag vill ändå tro att de flesta hade utövat sitt konstnärskap även om det inte hade funnits en massa ismer att hänvisa till.

"Jag tycker att rollspelen faktiskt är den allra bästa leken som finns för att man ska kunna öva på att leva sig in i hur andra människor tänker och resonerar. "

Håller fullständigt med. Bara så du inte tror att jag motsätter mig alla dina teorier.

"Tyvärr är det få rollspelare som har någon medkänsla för hur andra spelar rollspel, men det där ämnar jag ändra på."

Genom att berätta om hur du själv spelar rollspel?

Lägg märke till att mina inlägg nästan alltid är kortare, rentav mycket kortare än Risings. Vad kan det tyda på?

 

[Rising]

Re: Hold yer horsies

"jag vill ändå tro att de flesta hade utövat sitt konstnärskap även om det inte hade funnits en massa ismer att hänvisa till."

Om det hade funnits en massa kubister och expressionister under antiken så hade jag hållt med dig.

Det är ganska talande att en massa människor ritar självbiografiska serier idag, just eftersom de har sett andra rita självbiografiska serier och förstått att det kan fungera och att den stilen passar dem. Det har inte alltid funnits självbiografiska serier.

"Genom att berätta om hur du själv spelar rollspel?"

Nästan, genom att försöka berätta om finesserna med alla olika sorters rollspel. Att jag sedan spelar de allra flesta av dem är bara en finess. Visst kan jag berätta om fördelarna med dockskåpsrollspel trots att jag personligen inte gillar dem?

/Rising

 

[walium]

Re: Hold yer horsies

"Om det hade funnits en massa kubister och expressionister under antiken så hade jag hållt med dig."

Så ingen gammal grek ritade någonsin en kub innan begreppet kubism myntades? Hur kan vi med säkerhet veta om det fanns kubister i Athen? Man uppfinner inte beteckningen först och det som betecknas efteråt. Dessutom är det mycket som påverkar vilka konstnärliga uttryckssätt som bevaras och uppmuntras.

"Det är ganska talande att en massa människor ritar självbiografiska serier idag, just eftersom de har sett andra rita självbiografiska serier och förstått att det kan fungera och att den stilen passar dem. Det har inte alltid funnits självbiografiska serier."

Det har inte alltid funnits serier. Det har inte alltid funnits ett behov av att berätta om sig själva på det sättet. Jag menar att dina liknelser blir allt mindre träffande och relevanta.

"Nästan, genom att försöka berätta om finesserna med alla olika sorters rollspel. Att jag sedan spelar de allra flesta av dem är bara en finess."

Du är alltså så utvecklad och säker i ditt eget rollspelande att du är beredd att hålla upp dig själv som exempel för omvärlden? Vad förväntas vi lära oss av dig?

"Visst kan jag berätta om fördelarna med dockskåpsrollspel trots att jag personligen inte gillar dem?"

Antagligen, men inte lika övertygande som någon som faktiskt gillar det och spelar det.

 

[Rising]

Re: Hold yer horsies

"Så ingen gammal grek ritade någonsin en kub innan begreppet kubism myntades?"

Det är ju egentligen inte kuber kubisterna avbildar, din toker... Vi kan i vart fall säkert säga att dessa tankar inte var utbredda under den tidens målare, det ska till ett ganska omfattande kulturgömmeri om alla expressionistiska målningar skulle ha förstörts fram tills de tankarna började bli stora på allvar.

"Man uppfinner inte beteckningen först och det som betecknas efteråt."

Jo, ibland går det till så. Både dogma-, Bauhaus- och konkretism-teorierna uppfanns innan de egentligen hade lett till några specifika verk. Sedan finns de andra, som impressionisterna, som bara målar och sedan får en etikett på sig utifrån. Men även i dessa fall så fungerar det så att när någon väl har uppmärksammat det nydanande i deras verk, så ledde det till tankegångar som breddade den stilen. Man såg att "aha! Det sättet som vi fångar ljus ur betraktarens intryck, skulle vi inte kunna fånga rörelser på samma sätt?" vilket ledde till en hel del andra impressionistiska målningar som kanske inte hade sett ut så som de såg ut om målarna inte hade kunnat förstå vad det var de egentligen gjorde.

"Det har inte alltid funnits ett behov av att berätta om sig själva på det sättet. Jag menar att dina liknelser blir allt mindre träffande och relevanta."

Men, snälla Walium, från början fanns det inget annat behov av att spela något annat än dungeonbashing i rollspelen (åtminstone inte den allra första gången). Sedan utvecklade man spelet vidare. Nu säger jag att jag har ett behov av att göra rollspelsmediet till ett intuitivt samberättande. Det är alltså precis samma sak som med serierna -eller med expressionismen. Liknelsen är i högsta grad relevant (för jag har ju haft den med mig ända sedan jag började på tråden, så kom inte och säg att det är något nytt påhitt jag infogat såhär på slutet).

"Du är alltså så utvecklad och säker i ditt eget rollspelande att du är beredd att hålla upp dig själv som exempel för omvärlden?"

Erm.. Det är väl det jag (och alla andra) gör för jämnan här på forumet? Varje exempel jag räknar upp är ju självupplevt på något sätt.

 

[walium]

Oops! Dubbelpost!

Men hellre än att förstöra detta inlägg så kan jag skriva någonting i det. Eftersom jag inter kommer på något vettigt så får det bli lite ovettigt istället.

Jag tycker att Rising borde ägna mer energi åt att färdigställa sina många lovande projekt istället för att formulera en massa manifest och grejor. Men det visst ni förstås redan.

Ja, jag antar väl att de som vill träffa mig har möjlighet att göra det på DanCon den 4:e oktober. För övrigt så håller jag på och slipar om ett köksskåp.

Over and out.

 

[walium]

Re: Hold yer horsies

"Det är ju egentligen inte kuber kubisterna avbildar, din toker... "

Vilket bevisar att jag inte kan måla kubistiska tavlor eftersom jag har dålig pejl på vad kubism faktiskt är? Eller?

"Nu säger jag att jag har ett behov av att göra rollspelsmediet till ett intuitivt samberättande."

Huruvida vi andra har samma behov är en annan fråga. Vi kanske redan har uppnått detta mål helt på egen hand. Vore inte det fantastiskt så säg?

"Erm.. Det är väl det jag (och alla andra) gör för jämnan här på forumet? Varje exempel jag räknar upp är ju självupplevt på något sätt."

Det är ganska krävande att hålla upp det man tror på för allmän skärskådan. Vi värdesätter ju som bekant inte samma saker här i livet. Men vem är jag att analysera dina drömmar och mål? Flyg, min son! Flyg mot stjärnorna!

 

[Rising]

Re: Hold yer horsies

"Vi kanske redan har uppnått detta mål helt på egen hand. Vore inte det fantastiskt så säg?"

Mmm, men det hjälper ju i så fall ingen annan än er. Vore det inte bättre om man kunde hjälpa varandra med tips och funderingar? För att man ska kunna hjälpa varandra att nå ett gemensamt mål måste man formulera vad detta mål är.

Men alltså, expressionisterna uppfann inte hur man målade känslosamma målningar. Det går att utrycka sig naket och oblygt även med porträttlikt måleri. Poängen är att expressionisterna gjorde det med sina linjer och penseldrag snarare än genom själva motivet. På samma sätt tror jag att du avfärdar friföreställningen lite för tidigt. Så fort expressionisterna hade förstått vad det var de höll på med så kunde de börja utforska denna nya teknik och renodla den. De nya målningar som de kunde skapa bara genom experimenterande kunde rymma något som en annan person fann djupt inspirerande och som sedan kunde börja påverka dennes måleri. Ser du? Bara genom att förstå att man hade ett gemensamt mål kunde man entusiasmera varandra.

Vad du gör, du som är en rabiat teorimotståndare, det är att direkt se expressionisternas teorier som något inkräktande på ditt porträttlika måleri. "Vad håller ni på och pratar om det där för? Varför pratar ni om sånt, duger inte vanligt porträttlikt måleri åt er? Varför prata, det är väl bättre om ni målar istället!?" Eftersom du inte gör dig till en del av teoriserandet, så är det självklart att du ser det som något fientligt och hämmande, som en nattklubb där du inte har inträde.

Men alltså, lita på mig, teorierna kommer inte förstöra ditt måleri på något sätt, och de säger inte att du är dålig. Teoriserandet vill dig inte illa. Varför måste det automatiskt vara något fel på det som inte tilltalar dig personligen?

Nej, låt oss utforska våra nya verktyg, vi som vill kunna hjälpa varandra med de här nya sakerna som ännu är svåra att förklara. I nuläget så kan ju våra praktiska exempel inte hjälpa någon, för vi förstår inte riktigt vad det är som är så bra med dem, men när vi väl fattat det så kan vi börja ge generella tips och råd till varandra.

Och vad är det egentligen för fel med det?

"Det är ganska krävande att hålla upp det man tror på för allmän skärskådan. Vi värdesätter ju som bekant inte samma saker här i livet."

Det är ju liksom därför det är bra att kunna skilja på olika ambitioner. Om jag nu säger att jag vill ha tips om friföreställningsspelledande så har jag ju pekat på vad jag vill. Då har jag garderat mig från att någon skall lägga ner energi på att svara "sätt ut många kistor i dungeonen och snåla inte med bugbearsen."

Hajar du? Hela poängen med kategoriserande är just för att man ska kunna förstå att alla visioner kan ha olika fördelar, så att man slipper idiotdiskussioner i stil med "mitt är bäst!" "nä, mitt är bäst!" "nä, mitt!" Helt plötsligt är saker och ting bra på olika saker, och du kan säga att det borde vara självklart, men jag tycker det här forumet är ett bra bevis på att det fortfarande är väldigt kontroversiellt.

/Rising
tycker det här börjar bli lite tjatigt, ska vi ta det på PM? Vi har ju haft den här diskussionen hundra gånger förut, jag fattar faktiskt inte vad det är som du tycker är så upprörande med teoretiska resonemang.

 

[walium]

Re: Hold yer horsies

Bara för att få sista ordet så tänker jag säga att jag inte är emot teoretiserande, bara onödigt sådant. Låt oss inte virra alltför långt bort i teorin och glömma bort de praktiska bitarna. Det är allt jag begär. Dessutom vill jag tillägga att kategoriseringar absolut inte är ett hinder för idiotdiskussioner. Tro mig.