MacSvalander...
"Ibland fattar jag inte vad du vill få fram..."
Nä, jag märker det... /images/icons/wink.gif
Men vad jag vill ha fram är mycket enkelt: den spelledare som känner sig hotad av tärningsslag, och tror att de kan sabba hans story, bör tänka i nya banor och prova nya dramaturgiska vägar.
Egentligen är "story" något felaktigt i rollspel. "Story" antyder en linjär berättelse, med en början, en mittdel och ett slut. En sådan struktur fungerar inte i rollspel, där allt kan fluktuera hit och dit. Alltså måste man finna en ny struktur som tillåter fluktuation. Har man väl funnit en sådan struktur så är tärningsslag inte längre ett problem. De
kan inte sabba storyn på grund av storyns nya struktur.
Så det är dit jag vill komma i den här tråden. Jag vill inte påtvinga någon några regler (inte här i alla fall /images/icons/wink.gif) utan bara försöka få fram något om storyns inneboende struktur. När strukturen är tillräckligt flexibel så att den kan ta hänsyn till vilda spelare och knasiga tärningsslag (om man nu har några) så kan tärningsslag aldrig sabba storyn.
"Många har säkerligen som jag bitit i det sura regeläpplet när strider tagit en halv dag att spela."
Jag förstår att strider kan ta en halv dag i Rolemaster, men innebär det att det gör det i alla rollspel? Bara för att Rulewaster har en tendens att ta en evighet på sig att slå ihjäl en äcklig orch så innebär det inte att alla regelspel gör det. Jag menar, jag spelar just nu i en Star Wars-kampanj, där strider flyter nästan lika snabbt som spelledaren kan kräkas ord. Jag funderar på att dra igång en kampanj i Usagi Yojimbo RPG, vars Fuzion-variant tar en (1) sida.
Och för övrigt har jag spelat rollspel sedan 1982, inklusive Rulewaster, Phoenix Command och en kasse av de andra riktigt tunga simulationsregelsystemen. Men jag har också provat på de snabbare i skalan. Jag har provat på friform, storytelling, regelspel, lajv, fan och hans moster, så jag anser mig också ha en objektiv bild av friform/storytelling kontra regelspel. Men eftersom min objektiva bild är annorlunda än din objektiva bild måste vi dra slutsatsen att de båda är subjektiva.
Jag anser att friform och storytelling har enorma brister kontra regelspel. Det finns saker som friform och storytelling inte klarar av, och jag har än så länge inte funnit nånting som uppväger detta. Slutligen anser jag att rollspel består av elementen roll och spel. Skippa spelbiten och vi har bara roll kvar, inte rollspel.
Men detta är enbart min åsikt.
- Krille
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>
Regler kan vara oerhört enkla, av typen "Om du vill att din rollperson ska göra något där det är intressant att avgöra om han lyckas eller inte så slår du en tärning. Ju högre resultat du får (relativt tärningstypen), desto bättre lyckas handlingen, och vice versa. Det exakta resultatet avgörs i samråd med SL och övriga spelare." Detta utgör ett fullständigt komplett regelsystem som täcker alla möjliga situationer som kan uppstå, men lämnar fortfarande en väldigt stor frihet åt spelarna och SL att styra exakt vad som händer. Räknar du detta som ett spel med regler eller inte?