Jag ser det så här: antingen a) ger du blanka fan i vad vi tror oss veta om vatten, virus och bakterier och säger helt enkelt att vatten är toklivsfarligt och att man dör om man dricker det utan rätt behandling, eller b) tänker igenom konsekvenserna.
Större delen av den här tråden utgår från alternativ b, men en sak verkar folk ha glömt bort, och det är grundläggande evolution. Nu tänker jag inte vara petig med virus eller bakterier, så när jag skriver "virus" så menar jag "vad faen det än är som smittar".
För det första, om 99% dör av kontakt med viruset så innebär det att 1% överlever. Det innebär att den överlevande procenten plötsligt har tillgång till ett hundrafalt mycket större livsrum, och kommer att föröka sig som faen för att fylla upp det livsrummet. Resultatet blir en ny ekologi, som består av 100% immuna livsformer. Det går dessutom rätt fort - ett par generationer senare så är alla gener som innebär dödlig smitta (dvs de ursprungliga 99%en) borta, medan de gener som innebär överlevnad (de ursprungliga 1%en) har tagit över helt. Det finns tecken på att det har skett förut - böldpesten på trettonhundratalet var tokdödlig för att Europas ursprungsbefolkning saknade immunitet, men bara någon generation senare så fanns det en överlevande befolkning med immunitet, så efterföljande böldpester var inte alls lika hemska. Folk började till och med överleva smitta.
Vidare, viruset tjänar ingenting på att vara tokdödligt. Tvärtom - viruset är beroende av att dess värd överlever så länge att det hinner sprida sig till nästa värd. Ett tokdödligt virus sabbar bara för sig själv. Det minskar risken att fler värdar smittas. Det bästa viruset, sett ur virusets synvinkel, är det som smittar ett offer som sedan kan vandra omkring och smitta mer folk i dagar eller år, innan viruset antingen tar kål på värden eller värden tar kål på viruset. Helst ska det leva i symbios med värden, så att värden inte ens märker smittan. Ett tokdödligt virus muterar snabbt och utvecklas till en mindre dödlig variant, just av den anledningen: de snabbdödande varianterna hinner inte sprida sig tillräckligt mycket, innan de långsamdödande varianterna hinner käka upp livsrummet.
Som räkneexempel: antag att virus 1 har en dödlighet på 90% per dag (dvs av tio smittade så dör 9 om en dag, av 10 överlevare så dör 9 dagen efter, osv) och virus 2 har en dödlighet på 50% per dag. Vi börjar med en individ av varje, och säger att varje värd hinner smitta 10 personer om dagen. Virus 1 har en population om 10,1 värdar efter dag 1 (10 nya värdar, 1 gammal, minus 90% av den gamla värdgenerationen). Dag två är de uppe i 102,01 värdar, dag 3 uppe i 103,301 värdar, etc. Motsvarande siffror för virus 2 är 10,5, 110,25 och 1157,625. Efter tio dagar är virus 1 uppe i en miljard smittade, medan virus 2 är uppe i 1,5 miljarder smittade. Det vill säga, efter 10 dagar finns det 50% fler virus av typ 2 än av typ 1. En enda dag till så har virusen infekterat hela jordens befolkning med råge, och tre av fem kommer ha typ 2 i blodet. När sedan 90% av typ 1-infekterade och 50% av typ 2-infekterade har dött, och det inte finns fler människor att infektera, så finns det ca 2,04 miljarder människor kvar på Jorden, varav 1,8 miljarder är infekterade av virus 2 och endast 0,24 miljarder är infekterade av virus 1. Vid det här laget har det dödligare virus 1 helt enkelt varit för effektivt och har konkurrerat ut sig själv.
Virus och bakterier muterar dessutom snabbt. Det ser vi också dagligen, i form av multiresistenta bakterier och snabba blödarfebrar som Ebola, lassa och hanta. Multiresistenta bakterier följer analogin med pesten ovan: de är de där få bakterierna som överlever de hemska antibiotikorna, eftersom de är immuna mot dem, och efter femtielva antibiotikakurer så är överlevarna immuna mot allt. Det är ett stort problem för sjukvården idag. Ebola, lassa och hanta är otäcka och tokdödliga virus, men de brukar aldrig kräva mer än 300 offer. Varför? Jo, för att de är en effekt av den andra effekten av mutationer. De är dödliga för den första patienten, mindre dödliga för nästa generation smittade, ännu mindre dödliga för generationen därefter, och så vidare. Det är inte befolkningen som blir mer resistent (ett utbrott varar sällan längre än ett par månader), utan viruset som muterar och blir mindre dödligt efter varje generation. Det "lär" sig att om det är mindre dödligt så hinner det smitta fler.
Det absolut bästa exemplet är väl HIV, som inte dödar värden. Det är följdsjukdomarna på grund av nedsatt immunförsvar som dödar. I dess ursprungsform hos dess ursprungsvärd, SIV som smittar apor, så drabbas inte ens immunförsvaret. Viruset lever snällt hos varenda apa och de påverkas inte av det det minsta. Får HIV ett par generationer till på sig så kan det mycket väl visa sig att det inte längre kommer att drabba immunförsvaret hos människor. Det finns till och med studier som pekar på att så är fallet: borträknat effekten av effektivare bromsmediciner så lever folk längre med HIV idag än för tjugo år sedan. Det börjar till och med dyka upp folk med antikroppar men som inte ens visar tecken på sjukdom.
Så jag är rädd att följer man version b) så behöver man inte ens bry sig om huruvida virusen sprider sig via grundvatten eller regnmoln eller alla andra diskussioner. Moder natur har helt enkelt sett till, rent evolutionsmässigt, att det finns en värdekologi som är immun mot virusets effekt och att virusets effekt har avtagit och avklingat så att det inte längre är dödligt. Visst, vi har förmodligen fått en massa massdöd, men istället har vi fått en helt ny ekologi som tagit över dess plats och som lever i perfekt symbios med viruset.
Det balla är att man kan komma till den här slutsatsen endast genom att räkna lite matte. Man behöver egentligen inte veta något om virusen eller bakterierna i sig, för när man talar gigadöd och massinfektion så är det egentligen bara råharvande av statistik.