Det finns två olika huvudtyper av magisystem i de rollspel där ett sådant är nödvändigt.
Det äldsta, och vanligaste, går ut på att en magiker har ett antal olika besvärjelser han kan kasta. Varje besvärjelse har en bestämd effekt. Om magikern vill göra något som inte omfattas av en av hans besvärjelser får han glatt komma på ett icke-magiskt sätt att lösa problemet.
I det andra systemet har inte en magiker olika besvärjelser; han har istället magiska färdigheter som ger honom mer eller mindre kontroll över ett visst aspekt av verkligheten. Exempel på sådana spelsystem är Mage och Ars Magica. Magikern kan påverka detta aspekt hur mycket han vill och på nästan vilket sätt han vill förutsatt att hans färdighetsvärden är tillräckligt höga.
Båda systemen har sina fördelar och nackdelar. Det finns speciellt ett par aspekter av dem som jag inte tycker om.
I system 1 blir magikerna ganska svaga och bgränsade. De kan endast ett fåtal oflexibla besvärjelser, som eventuellt dessutom är rätt tråkiga. I de flesta situationer kan magikern inte göra något alls.
System 1 tycker jag ger en för vetenskaplig uppdelning av magi, speciellt Mage med sina sfärer som Force och Matter. När jag börjar fundera på vad man egentligen kan göra som magiker i det spelet känns det mer som partikelfysik (som visserligen kan vara roligt) än som magi. Den riktigt magiska känslan saknas. Hur gör man om man till exempel vill låta det regna varmkorv med bostongurka eller om man vill att det ska rinna tusenfotingar ur någons öron varje gång han säger "asså"? (Ja, jag vet att det går, min poäng är att systemet inte känns som om det uppmuntrar till det.)
Med detta som utgångspunkt:
Till version 2 av Millennium funderar jag på ett införa ett magisystem där magikern helt enkelt kan göra precis vad som faller honom in (under vissa begränslingar naturligtvis). En magiker har helt enkelt ett färdighetsvärde i färdigheten Magi. Om han vill kasta en besvärjelse hittar han helt enkelt på vilken effekt den ska få, spelledaren bestämmer/räknar ut en modifikation och magikern slår tärningar för att se om han lyckas. Reglerna ska finnas för saker som man absolut inte kan göra med magi (uppväcka döda är en klassiker, skaffa sig eller utnyttja kunskap som man inte har känns rimligt, skapa något ur tomma intet osv.). Det ska naturligtvis finnas med standardmodifikationer för avstånd, räckvidd och vanliga saker man kan vilja göra med magi, som förvandling, teleportering, tankeläsning och liknande. Magi ska kunna användas i strid, men man bör vara ganska mäktig för att välja att använda magi istället för en pistol om man råkar ha en sådan och inte är sämst i världen på att använda den.
Finns det några nackdelar med ett sådant system? Finns det redan någonstans (jag vet att Västmarks improviserade magi i princip fungerar på det sättet)? Är det risk att det spårar ur? Är det något man bör se till att förbjuda innan de klåfingriga spelarna kommer på det?
Jag kanske också bör påpeka att man kan specialisera sig för att bli bättre på enskilda inriktningar av magi, till exempel på att kontrollera vatten eller nedkalla döda andar. Hur det ser ut när magikern använder sin magi varierar från magiker till magiker; en del viftar med trollstavar, andra kastar djurben omkring sig och ytterligare andra röker konstiga svampar och sätter sig själva i extas. Detta uppmuntras (i spelet i alla fall, jag vet inte om jag uppmuntrar det i verkligheten), en besvärjelse blir lättare att kasta ju längre tid man lägger ner på den och ju mer konstiga ritualer man har för sig under den tiden.
Nu har du kommit till slutet av inlägget. Grattis, ta en karamell som belöning.
/tobias
Det äldsta, och vanligaste, går ut på att en magiker har ett antal olika besvärjelser han kan kasta. Varje besvärjelse har en bestämd effekt. Om magikern vill göra något som inte omfattas av en av hans besvärjelser får han glatt komma på ett icke-magiskt sätt att lösa problemet.
I det andra systemet har inte en magiker olika besvärjelser; han har istället magiska färdigheter som ger honom mer eller mindre kontroll över ett visst aspekt av verkligheten. Exempel på sådana spelsystem är Mage och Ars Magica. Magikern kan påverka detta aspekt hur mycket han vill och på nästan vilket sätt han vill förutsatt att hans färdighetsvärden är tillräckligt höga.
Båda systemen har sina fördelar och nackdelar. Det finns speciellt ett par aspekter av dem som jag inte tycker om.
I system 1 blir magikerna ganska svaga och bgränsade. De kan endast ett fåtal oflexibla besvärjelser, som eventuellt dessutom är rätt tråkiga. I de flesta situationer kan magikern inte göra något alls.
System 1 tycker jag ger en för vetenskaplig uppdelning av magi, speciellt Mage med sina sfärer som Force och Matter. När jag börjar fundera på vad man egentligen kan göra som magiker i det spelet känns det mer som partikelfysik (som visserligen kan vara roligt) än som magi. Den riktigt magiska känslan saknas. Hur gör man om man till exempel vill låta det regna varmkorv med bostongurka eller om man vill att det ska rinna tusenfotingar ur någons öron varje gång han säger "asså"? (Ja, jag vet att det går, min poäng är att systemet inte känns som om det uppmuntrar till det.)
Med detta som utgångspunkt:
Till version 2 av Millennium funderar jag på ett införa ett magisystem där magikern helt enkelt kan göra precis vad som faller honom in (under vissa begränslingar naturligtvis). En magiker har helt enkelt ett färdighetsvärde i färdigheten Magi. Om han vill kasta en besvärjelse hittar han helt enkelt på vilken effekt den ska få, spelledaren bestämmer/räknar ut en modifikation och magikern slår tärningar för att se om han lyckas. Reglerna ska finnas för saker som man absolut inte kan göra med magi (uppväcka döda är en klassiker, skaffa sig eller utnyttja kunskap som man inte har känns rimligt, skapa något ur tomma intet osv.). Det ska naturligtvis finnas med standardmodifikationer för avstånd, räckvidd och vanliga saker man kan vilja göra med magi, som förvandling, teleportering, tankeläsning och liknande. Magi ska kunna användas i strid, men man bör vara ganska mäktig för att välja att använda magi istället för en pistol om man råkar ha en sådan och inte är sämst i världen på att använda den.
Finns det några nackdelar med ett sådant system? Finns det redan någonstans (jag vet att Västmarks improviserade magi i princip fungerar på det sättet)? Är det risk att det spårar ur? Är det något man bör se till att förbjuda innan de klåfingriga spelarna kommer på det?
Jag kanske också bör påpeka att man kan specialisera sig för att bli bättre på enskilda inriktningar av magi, till exempel på att kontrollera vatten eller nedkalla döda andar. Hur det ser ut när magikern använder sin magi varierar från magiker till magiker; en del viftar med trollstavar, andra kastar djurben omkring sig och ytterligare andra röker konstiga svampar och sätter sig själva i extas. Detta uppmuntras (i spelet i alla fall, jag vet inte om jag uppmuntrar det i verkligheten), en besvärjelse blir lättare att kasta ju längre tid man lägger ner på den och ju mer konstiga ritualer man har för sig under den tiden.
Nu har du kommit till slutet av inlägget. Grattis, ta en karamell som belöning.
/tobias