Nekromanti Fruktansvärda magiska test

[.113]

Ja, jag tänkte ju inte att spelarna ska veta om det i förväg även spelare som inte ska vara magiker bör väl få samma fråga liksom. Sen handlar det väl inte om äkta offring utan det är ju ett test vad man väljer bara. För att få bort mjäkiga gullegull äventyrare.

 

[RasmusL]

Ja, jag tänkte ju inte att spelarna ska veta om det i förväg även spelare som inte ska vara magiker bör väl få samma fråga liksom. Sen handlar det väl inte om äkta offring utan det är ju ett test vad man väljer bara. För att få bort mjäkiga gullegull äventyrare.

Hmm... Det är imltho lite investerings-förtroendebrott för en SL att mekaniskt etablera investering enbart för att döda den, på ett sätt jag upplever skapar distans spelare-rollperson snarare än minskar denna genom upplevd uppoffring.

"Jaha, du kommer ändå bara att ta ifrån mig alla fina saker jag får? Då tänker jag spela detta som ett taktiskt brädspel." Typ

Bättre då att inte etablera innan det är en tydlig insats som symbol för övergången i denna rite of passage.

Jag har ju inte läst på, men "valet" uppfattade jag inte som ett "säker på att du vill bli trllkarl även om det är jobbigt?" och mer som ett "ok, såhär jävla vedervärdigt är det, kan du leva med det som trollkarl eller väljer du att dö för att slippa undan?" Om min tolkning är densomsöks så är det imo bara att ösa på med obehagliga kroppsskador, obeskrivliga psykiska ärr och disciplin genom omänsklig bestialitet, lixom!

 

[.113]

Poängen är ju att det är ett test, inte verklighet. Men det vet inte spelarna. Med andra ord står du där och måste dräpa din far för att bli magiker, "ja vi tog hit din far. För att bli magiker måste du offra honom för att du ska kunna kanalisera de kraftigare magierna" sen efteråt är det ju fritt fram att hälsa på sin far, även om man nog känner lite annorlunda sen när man vet vilket val man skulle ha gjort.

Så, spelaren tror den mördar sin far men det är en illusion. Det är psykologiskt.

Pinsamt på familjemiddagen på söndagarna "Hur gick testen då? " "...bra..."

 

[.113]

Det är ju för övrigt bara första delen av testet, inget hindrar ju att man inte fortsätter sen med att möta sin värsta rädsla och till sist i tredje testet hamna i det du vill

 

[RasmusL]

Poängen är ju att det är ett test, inte verklighet. Men det vet inte spelarna. Med andra ord står du där och måste dräpa din far för att bli magiker, "ja vi tog hit din far. För att bli magiker måste du offra honom för att du ska kunna kanalisera de kraftigare magierna" sen efteråt är det ju fritt fram att hälsa på sin far, även om man nog känner lite annorlunda sen när man vet vilket val man skulle ha gjort.

Så, spelaren tror den mördar sin far men det är en illusion. Det är psykologiskt.

Pinsamt på familjemiddagen på söndagarna "Hur gick testen då? " "...bra..."

Jaha, vad mesigt! Låter på God45 som att han är vis nog att husmaka bort "bara ett test"-delen?

Men ok, då förstår jag vad och hur du menar, från det perspektivet så är du ju rätt ute!

 

[Hans E Magnusson]

Poängen är ju att det är ett test, inte verklighet. Men det vet inte spelarna. Med andra ord står du där och måste dräpa din far för att bli magiker, "ja vi tog hit din far. För att bli magiker måste du offra honom för att du ska kunna kanalisera de kraftigare magierna" sen efteråt är det ju fritt fram att hälsa på sin far, även om man nog känner lite annorlunda sen när man vet vilket val man skulle ha gjort.

Så, spelaren tror den mördar sin far men det är en illusion. Det är psykologiskt.

Pinsamt på familjemiddagen på söndagarna "Hur gick testen då? " "...bra..."

Länge sedan jag läste några av böckerna men jag tror att jag har läst om två tester och där visades det att saker och ting var betydligt mer verkligt än man kunde tro.
Men som sagt, det var länge sedan jag läste några böcker.

 

[.113]

Det är så jag tolkar att det är tänkt (det lämnar ju ändå mentala och fysiska men liksom) .

Med det sagt har jag fått en spelare att mörda sin far för att uppgradera sitt magiska svärd. Så jag är all for sånt

 

[fadren]

(Läste inte hela posten ordagrant).

Jag skulle börjat spela kampanjen och hoppat över att spela testet, för stunden. Som spelledare börjat luska lite i vilka nära och kära magikern har. Om det t.ex. var dennes far som var den stora idolen. Då skulle farsan fått komma in i spelet som NPC väldigt ofta. Hjälpt magikern med olika saker, kanske behövt hjälp av magikern. Så att spelaren skulle fått en verklig relation med magikerns far, och genuint tyckt om honom.

Sedan skulle jag dragit en cutscene/deläventyr tillbaka till invigningstestet. Lägga fram det som så att magikern tänker tillbaka eller berättar om sitt test för sina närmaste vänner. Då skulle det iallafall kännas betydligt mer för spelaren när denne måste välja mellan sin far och magin.

Sure, det kan vara lite knepigt att dra en sån cutscene. Spelaren "vet" redan att både farsan överlever och magin finns med honom. Vet att en del har problem med det, men jag skulle inte tveka att skarva lite efteråt. Kanske det är så att farsan faktiskt dör (även om det är tänkt som en illusion) och den far som magikern har kommunicerat med kanske inte alls är hans far. Kanske inte ens existerar, bara någon schizophren fantasi. Tänk Tyler Durden i fight club.


Apropå att sänka INT under provet. Kanske det är så att den INT som slagits fram, är den som magikern har efter testet. I själva verket var han rätt mycket smartare innan. Jag vill gärna att det ska kännas lite som en förlust för spelarna, fast det inte är det. Så även det kan vara lite knepigt att framställa på ett realistiskt sätt.

 

[God45]

(Läste inte hela posten ordagrant).

Apropå att sänka INT under provet. Kanske det är så att den INT som slagits fram, är den som magikern har efter testet. I själva verket var han rätt mycket smartare innan. Jag vill gärna att det ska kännas lite som en förlust för spelarna, fast det inte är det. Så även det kan vara lite knepigt att framställa på ett realistiskt sätt.

Nej, det här är en hemsk ide. Resten av posten vara bra men det här? Det här är kass.

 

[Deckard]

Sent på kvällen och är trött så har inte tänkt igenom detta, but here goes: Låt dem passera genom ett lagom obehagligt falskt test först och placera dem sedan i en dröm/simulering/fantasivärld där de har tillgång till de krafter de åtrår som mest; det riktiga testet är hur de nu använder sina nyfunna krafter, lite som .113 föreslog nästan. Vet inte om det är för uttjatat koncept eller om det lider för mycket av "it was all a dream"-problemet, spontant idé som sagt.

 

[RasmusL]

Nej, det här är en hemsk ide. Resten av posten vara bra men det här? Det här är kass.

Kan vi inte få ett "bra exempel" då så vi vet vad du är ute efter!?

 

[Dante]

MODERERING

Nej, det här är en hemsk ide. Resten av posten vara bra men det här? Det här är kass.

Översatt till Don’t be a dick-språk:

»Den idén var jag inte så förtjust i.«

Tänk på hur du utrycker dig.

 

[fadren]

Nej, det här är en hemsk ide. Resten av posten vara bra men det här? Det här är kass.

Utvecklade inte just den idén hela vägen, något får du göra själv Men jag håller med dig om att det inte var ett klockrent förslag. Det är intressantare/roligare om det blir en verklig förlust. Men med tanke på att du inte ville sabba magikerkaraktären direkt, så kan det vara en variant att spåna runt.

Det du får fram genom just den idén är att magikern har faktiskt varit smartare tidigare. Kanske han under spelets gång får ångest över att han har tappat int. Han var ju sååååå begåvad som barn. Du som SL skulle kunna framställa det som att när magikern misslyckas med att kasta besvärjelser eller när denne fumlar så måste han slå ett INT slag eller hamna i en depression under resten av dagen med -20% på alla INT färdigheter/besvärjelser.

Eller så får spelaren bara rollspela att karaktären blir derprimerad efter misslyckanden. Magikern blir efter varje misslyckad/fummlad besverjälse negativ mot allt. Vill bara gå upp på rummet och sova när alla andra ska gå på bal i slottet. Vilket jag som SL skulle tyckt var roligare, om nu spelaren klarade av det.

 

[God45]

Utvecklade inte just den idén hela vägen, något får du göra själv Men jag håller med dig om att det inte var ett klockrent förslag. Det är intressantare/roligare om det blir en verklig förlust. Men med tanke på att du inte ville sabba magikerkaraktären direkt, så kan det vara en variant att spåna runt.

Det du får fram genom just den idén är att magikern har faktiskt varit smartare tidigare. Kanske han under spelets gång får ångest över att han har tappat int. Han var ju sååååå begåvad som barn. Du som SL skulle kunna framställa det som att när magikern misslyckas med att kasta besvärjelser eller när denne fumlar så måste han slå ett INT slag eller hamna i en depression under resten av dagen med -20% på alla INT färdigheter/besvärjelser.

Eller så får spelaren bara rollspela att karaktären blir derprimerad efter misslyckanden. Magikern blir efter varje misslyckad/fummlad besverjälse negativ mot allt. Vill bara gå upp på rummet och sova när alla andra ska gå på bal i slottet. Vilket jag som SL skulle tyckt var roligare, om nu spelaren klarade av det.

Jag hatar det. Jag säger inte det för att vara elak. Men jag hatar det. Det funkar inte mekaniskt, det funkar inte tematiskt, det funkar inte som en metafor och jag gillar det inte på någon nivå alls. Jag tycker det är en dålig ide. Sorry.

 

[da_bohz]

Jag är inte säker på om det passar i systemet eller världen, men jag tänker mig en time-loop-variant.

De flesta har sett nån av filmerna Groundhog day, Naken (svenska filmen), Edge of Tomorrow eller Source Code. Samtliga bygger på att huvudpersonen vaknar upp till samma dag gång på gång. Oavsett (nästan oavsett) vad huvudpersonen gör för val kommer hon ändå vakna upp på samma ställe, och dagen som väntar är alltid densamma, med enda skillnaden att huvudpersonen minns alla de tidigare gångerna och kan anpassa sig efter vad som behöver göras.

Jag tänker mig en sån här variant, men där rollpersonen har ett uppdrag att utföra som kräver ett högst omoraliskt agerande. Exempelvis måste hon se till att en helt och hållet oskyldig person tar ett brutalt straff för något rollpersonen gjort tidigare.

En annan variant, som spelar mycket mer på det psykologiska och som jag själv tycker låter roligast, är att rollpersonen vaknar upp i sin säng en morgon och går ut för att möta sina två vänner på en på förhand avtalad plats. Utan att säga något drar vännerna vapen mot rollpersonen och hugger ner henne på fläcken. När rollpersonen då vaknar med ett ryck igen är det samma morgon, och hon är något mer förberedd (men kanske tror att det bara var en dröm). Denna gången går hon dit igen i god tro, och återigen huggs hon ner. Tredje gången anfaller hon själv vännerna först och klarar sig en stund, men dör till slut. När rollpersonen väl lyckas övermanna vännerna och söker upp sin familj (som av en mystisk anledning befinner sig i närheten) anfaller de också. Det visar sig att hela rollpersonens bekantskapskrets har vänt sig mot henne. Ingen pratar med henne under hela provet. Hon måste gång på gång försöka döda alla sina vänner, sin familj, och till slut de som hon älskar mest. Tanken är att det ska ta ett ganska stort antal försök.

För att hålla rollpersonen på rätt bana kan man göra som i ett av avsnitten av Supernatural där en snubbe dör på ganska märkliga/komiska/slumpmässiga sätt hela tiden, oavsett hur väl han försöker skydda sig eller undvika att dö. Om rollpersonen försöker ta en helt annan väg eller tar för lång tid på sig är det bara att låta en skenande häst springa ner henne, eller låta en tung trälåda falla ut ur ett fönster precis när hon gick under det. Finns löjligt många sätt att dö på, och varje gång vaknar rollpersonen upp i sängen och måste börja om.

Denna time-loop kan bara brytas när alla vänner, familjemedlemmar och andra nära och kära har dödats av rollpersonen, eller när rollpersonen tar sitt eget liv. Tillbaka i verkligheten sen visar det sig att samtliga som dödats under provet har haft drömmar som beskriver precis hur rollpersonen dödar dem...

EDIT: ...Och kanske till och med har oförklarliga ärr vid de ställen där rollpersonen högg...

 

[Luftslottet]

En av de saker som jag tycker är som bäst är när det min rollperson tycker är jobbigt ligger i närheten av vad jag själv tycker är besvärligt. Har även lyckats hitta det hos en av mina spelare och utvecklat det lite grann. I de fallet kan jag se på personen att den blir röd i ansiktet och smått uppjagad.

Utöver det så är det skrämmande om man skulle spela ut sessionerna i (om jag minns rätt) portalen. Dvs de andra i spelgruppen får vara med och agera, kanske har de även funderat lite innan på vad som skulle kunna hända. Ett litet obs är väl att de kan vara för utlämnande men jag hade nog tyckt att det varit riktigt oskönt men samtidigt jäkligt spännande att komma till ett spelpass där min rollperson skulle råka ut för andra spelares nycker.

Barn och barndom i alla dess ljusa färger, utanförskap avsaknaden av vänner eller bara när saker varit bra och de sakta slits itu.

Sen är ju de fysiska faktorerna spännande. Sympatiserar med att varken höja eller sänka grundegenskapsvärdena men det gör ju inte att en av faserna i portalen visar hur det skulle kunna vara när man inte kan använda sig av sitt intellekt, sin syn eller hörsel.

 

[.113]

Börja så här då : spelaren tas till tornet där den förbereder sig för sitt test. Personen svimmar och det sista de minns är ett rätt elakt leende av mästaren.

De vaknar upp i en avlång sal. När de hunnit orientera sig lite och sträckt på sig så inser de att all magi de lärt sig är blockerad. Det finns en dörr längre bort. De smyger antagligen dit och tittar in. De ser skepnaden av någon som betyder något släpas iväg och de inser att de inte kan minnas vem det är, knappt ens vem de själva är.

Sen vill jag att de på olika sätt ska tvingas att rent fysiskt slåss, bitas, kämpa för att rädda den där personen, bara gör att i slutändan så vänder personen dem ryggen, tackar inte ens.

Sen vaknar de upp i en avlång sal. . . Repetera tills de låter personen dö. Eller dödar den.

Då får de sin magi tillbaka och har klarat Första testet. Inget annat än magi är värt kämpa för, att dö för. Allt annat är sekundärt.

 

[.113]

Bäst är ju om de blir så frustrerade att de dödar personen. Eventuellt går det ju fråga dem "vem är det du ser ligga där död" efteråt, och låta dem själva berätta vem som höll dem tillbaka, vem de försökte rädda.