hyperdrive
Veteran
Filar lite på ett äventyr som jag tror skulle fungera bra både som inledningen till en större kampanj och som ett enstaka speltillfälle. Tricket är minnesförlust med flashbacks som ger en kontinuerlig världbeskrivning allt eftersom man spelar.
Följande är en av spelarnas utgångsbeskrivning. Vilken spelvärld/motor bör jag välja? Tänkte på Neotech men det ligger lite utanför cyberpunkidén tycker jag...
---
Det är mörk. Kroppen känns tung mot vad som känns som en skinnfåtölj. Det surrar i huvudet och ett irriterade knäppande hörs med jämna mellanrum som ljudet från en metronom. Du öppnar ögonen och det är svart sånär som på ett rött punktformigt ljus som blinkar i takt med knäppandet. Du försöker röra på dig men du finner att du inte har ork att lufta varken armar eller ben. Du sluter ögonen igen…
Vad var det? Något har väckt dig igen. Du skruvar oroligt på huvudet och försöker skapa dig en uppfattning av det dunkla rum som du befinner dig i. Det röda ljuset syns inte längre. Du lyfter högerarmen. Den känns stel och det sticker i fingrarna. Du ligger på en säng med en filt över dig och det doftar som om någon eldade med ved. Du skruvar på huvudet och blickar ut i ett litet rum. Bredvid sängen står ett litet nattduksbord och en liten pall. I taket hänger en lykta med ett svagt gulaktigt sken. Det finns en också dörr tvärs över rummet.
En åttaårig flicka kommer in med mat. Hon ser lite blyg ut, har långt tovigt brunt hår och en lappad klänning. Över hennes högra kind så finns en stor svart böld.
”Farfar släpade hit dig med bruntes hjälp.” Säger hon efter lite tvekan. ”Ou somme nous? Quel est ton non?” frågar du och inser att du inte pratar samma språk som flickan.
”Du pratar konstigt.” Säger flickan och kliar sig på näsan. ”Farfar hämtar hjälp i Vitkoviè. Vill du ha något att äta? Jag har gjort plommonpaj.”
Hämta hjälp? Du känner hur paniken växer till sig i magen. Huvudet bultar hårt och du har svårt att tänka klart. Du nickar försiktigt åt flickan som glatt skuttar ut ur rummet och lämnar dig ensam. Du tvekar inte. Med reflexmässig reaktion far du upp ur sängen och bort mot fönsterluckorna. Med brutal styrka sliter du upp dem på vid gavel och klättrar vigt ut i ett kylig höstmörker och ned i en grönsaksodling. Allt ser ut som någon slags slavisk bondgårds idyll. Barfota springer du mot skogsbrynet. Yrseln kommer dock plötsligt och du faller ned i en liten uttorkad bäckfåra och blir liggande på rygg. Tinningarnas pulserande ackompanjerar hjärtats bultande och dina tunga andetag. ”Je m’appelle Andrew and I’m lost. Die Arznei… lijek ne pomaþe protiv…” Säger du högt för dig själv.
Du sluter ögonen igen. Sömnen kommer ögonblickligen.
Du tycker dig höra ett svagt surrande med jämna intervall. Ett rödaktigt sken glimmar till ungefär två meter framför dig. Var det ljus från busken? Nej. Ljuset följer dig med blicken. Som om någon bländat dig och nu finns det röda ljuspunkter som dröjer sig kvar. Nej, inte punkter. Ljuset skiftar ut och in i fokus. Det står något. Det ser ut som en text och den kommer närmre. ”Primära system OK. Återställning. Sekundära system omstartars. Tertiära system omstartas. Synkar.” Texten dröjer kvar ett tag i luften precis framför dig och försvinner sedan. Plötsligt uppenbarar sig en kvinna klädd i en blå formanpassad dräkt och kort svart hår. Hon ser datoranimerad ut. Rätt attraktiv. Dessutom tenderar hon att flimra när du rör på huvudet.
”EI, evolverande intelligens. Version 2.5 modell Nemesis. Aktiverad 2049-03-03: 17:01. 120 Peta konglomerat har evolverat sedan starten.” Bilden flimrar lite. Röd text börjar bläddras upp till höger om henne. Det mesta verkar vara koder som beskriver något slags system.
”Jag är Laureline. Det verkar som om du har fått en minnesrubbning. Det kan bero på massiv våldsverkan mot ditt huvud för en kort tid sedan. Tyvärr verkar det som om mina aktiva närminnesfiler har raderats. Det beror dock inte på någon våldsverkan utan på att en yttre terminal initierade ett omstartsprogram. Det finns inte så mycket jag kan göra åt mina förlorade minnen men jag kan modifiera nanomed-A3 att stimulera de områden i din hjärna som kan innehålla förlorad minnesdata. Du kommer att uppleva flashbacks allteftersom det helande arbetet fortgår. Bekräfta modifiering av nanomed-A3!”
Grundplotten som jag tänkte först är neotechinspirerad: Projekt Hercules skulle göra människan lik den grekiske guden hercules i styrka, tålighet och snabbhet. Genom att kombinera nanoteknologi, bioteknologi, cybernetik och den längst utvecklade EIn så skulle en ny sort av människor uppstå. Syftet må ha varit ädelt i början, men projektledaren insåg snabbt att här hade man en taktiskt överlägsen supersoldat. Han började samarbeta med Syndikatet, och en grupp som kallar sig Got Shades of Black. När regeringen (Europeiska federationen) fick reda på att supersoldatteknik såldes till högst bjudande försökte de terminera hela projektet och dess inblandade. Fabriker förstördes, elektroniska minnen raderades och ansvariga forskare mördades. Några kom dock undan…
Projektledaren arbetar för GenCorp och en obskyr organisation kallad Got Shades of Black och han är under uppsikt av internationell polis kallad sjunde diktoratet, vars uppgift är att terminera illegala androider eller bioroider.
spelfigurpersonligheter
Andrew – Manodepressiva tendenser. Ogillar våld. Har bra utseende som alla bioskulpturer. Lider av skakningar som behandlas med B-adenalindrog. I symbios med en 10 årig EI av modell Nemesis 2.5 som har en väl utvecklad personlighet vid namn Laureline.
Andrew har arbetat som agent åt Europeiska federationen, närmare bestämt under DGSE (Direction Générale de la Sécurité Extérieure). Hans kodnamn har varierat bland typiska spionnamn som Wraith, Spectre och Oni.
Abraham – Lugn, metodisk och rätt känslokall. Lider tillsynes inte av några fysiska eller psykiska åkommor. Tillhör Syndikatet. I symbios med en 2 år gammal EI av modell Nemesis 3.0. EIn saknar genuina personlighetsdrag men kan imitera många olika personligheter beroende på Abrahams humör. EIn brukar referera till den reflektionsalgoritm som för tillfället har högst mandat som Origo.
Alice – Tanig men söt blondin. Lider av mardrömmar och skakningar. Behandlas med många olika droger. På flykt undan sjunde diktoratet. I symbios med en 11 år gammal EI av modell Nemesis 2.1. EIn har utvecklat en neurotisk och paranoid personlighet och kallar sig Bobo.
Belladonna (Bel) – Sexig brunett med kaxig attityd. Extremt snabb, men lider av skakningar som kommer oregelbundet. Saknar mediciner för behandling. I symbios med en 1 år gammal EI modell Serpent 1.0. EIn har utvecklat en mörk nästan gotisk personlighet med drag åt det perversa hållet. Den kallar sig AL.
Alla hercules-projekt ser ut att vara kring tjugofem och lever med nuvarade teknik ungefär fyrahundra år. Det är väldigt starka och kan lyfta nära 300 kg i bänkpress trots att de inte ser ovanligt muskelstarka ut om än väldigt vältränade. De kan springa oavbrutet i tre dygn och hålla andan i trettio minuter. De är immuna mot de flesta sjukdomar och gifter. Deras EI kan tillfälligt förbättra deras fem sinnen och hjälpa dem att sortera ut intressant information i väldigt hög hastighet. Detta leder till en ofantligt hög reaktionsförmåga.
De är känsliga för elchocker mot huvudet som kan få EIn att omstarta och därmed tvinga dem att ta det väldigt lugnt ett tag tills systemet fungerar igen. Om de använder extern datakommunikation via EIn är de dessutom extremt känsliga för EMP. Självklart kan deras EI smittats av ett antal otäcka datavirus om den umgås helt ohämmat med okända datainterface.
Historien kommer att rullas ut som en deckarhistoria med mycket hemliga lappar till de olika spelarna som stundvis spelar mot varandra till en tänkt slutscen då de gör gemensam sak och...
/images/icons/thinks.gif... got black shades...
Följande är en av spelarnas utgångsbeskrivning. Vilken spelvärld/motor bör jag välja? Tänkte på Neotech men det ligger lite utanför cyberpunkidén tycker jag...
---
Det är mörk. Kroppen känns tung mot vad som känns som en skinnfåtölj. Det surrar i huvudet och ett irriterade knäppande hörs med jämna mellanrum som ljudet från en metronom. Du öppnar ögonen och det är svart sånär som på ett rött punktformigt ljus som blinkar i takt med knäppandet. Du försöker röra på dig men du finner att du inte har ork att lufta varken armar eller ben. Du sluter ögonen igen…
Vad var det? Något har väckt dig igen. Du skruvar oroligt på huvudet och försöker skapa dig en uppfattning av det dunkla rum som du befinner dig i. Det röda ljuset syns inte längre. Du lyfter högerarmen. Den känns stel och det sticker i fingrarna. Du ligger på en säng med en filt över dig och det doftar som om någon eldade med ved. Du skruvar på huvudet och blickar ut i ett litet rum. Bredvid sängen står ett litet nattduksbord och en liten pall. I taket hänger en lykta med ett svagt gulaktigt sken. Det finns en också dörr tvärs över rummet.
En åttaårig flicka kommer in med mat. Hon ser lite blyg ut, har långt tovigt brunt hår och en lappad klänning. Över hennes högra kind så finns en stor svart böld.
”Farfar släpade hit dig med bruntes hjälp.” Säger hon efter lite tvekan. ”Ou somme nous? Quel est ton non?” frågar du och inser att du inte pratar samma språk som flickan.
”Du pratar konstigt.” Säger flickan och kliar sig på näsan. ”Farfar hämtar hjälp i Vitkoviè. Vill du ha något att äta? Jag har gjort plommonpaj.”
Hämta hjälp? Du känner hur paniken växer till sig i magen. Huvudet bultar hårt och du har svårt att tänka klart. Du nickar försiktigt åt flickan som glatt skuttar ut ur rummet och lämnar dig ensam. Du tvekar inte. Med reflexmässig reaktion far du upp ur sängen och bort mot fönsterluckorna. Med brutal styrka sliter du upp dem på vid gavel och klättrar vigt ut i ett kylig höstmörker och ned i en grönsaksodling. Allt ser ut som någon slags slavisk bondgårds idyll. Barfota springer du mot skogsbrynet. Yrseln kommer dock plötsligt och du faller ned i en liten uttorkad bäckfåra och blir liggande på rygg. Tinningarnas pulserande ackompanjerar hjärtats bultande och dina tunga andetag. ”Je m’appelle Andrew and I’m lost. Die Arznei… lijek ne pomaþe protiv…” Säger du högt för dig själv.
Du sluter ögonen igen. Sömnen kommer ögonblickligen.
Du tycker dig höra ett svagt surrande med jämna intervall. Ett rödaktigt sken glimmar till ungefär två meter framför dig. Var det ljus från busken? Nej. Ljuset följer dig med blicken. Som om någon bländat dig och nu finns det röda ljuspunkter som dröjer sig kvar. Nej, inte punkter. Ljuset skiftar ut och in i fokus. Det står något. Det ser ut som en text och den kommer närmre. ”Primära system OK. Återställning. Sekundära system omstartars. Tertiära system omstartas. Synkar.” Texten dröjer kvar ett tag i luften precis framför dig och försvinner sedan. Plötsligt uppenbarar sig en kvinna klädd i en blå formanpassad dräkt och kort svart hår. Hon ser datoranimerad ut. Rätt attraktiv. Dessutom tenderar hon att flimra när du rör på huvudet.
”EI, evolverande intelligens. Version 2.5 modell Nemesis. Aktiverad 2049-03-03: 17:01. 120 Peta konglomerat har evolverat sedan starten.” Bilden flimrar lite. Röd text börjar bläddras upp till höger om henne. Det mesta verkar vara koder som beskriver något slags system.
”Jag är Laureline. Det verkar som om du har fått en minnesrubbning. Det kan bero på massiv våldsverkan mot ditt huvud för en kort tid sedan. Tyvärr verkar det som om mina aktiva närminnesfiler har raderats. Det beror dock inte på någon våldsverkan utan på att en yttre terminal initierade ett omstartsprogram. Det finns inte så mycket jag kan göra åt mina förlorade minnen men jag kan modifiera nanomed-A3 att stimulera de områden i din hjärna som kan innehålla förlorad minnesdata. Du kommer att uppleva flashbacks allteftersom det helande arbetet fortgår. Bekräfta modifiering av nanomed-A3!”
Grundplotten som jag tänkte först är neotechinspirerad: Projekt Hercules skulle göra människan lik den grekiske guden hercules i styrka, tålighet och snabbhet. Genom att kombinera nanoteknologi, bioteknologi, cybernetik och den längst utvecklade EIn så skulle en ny sort av människor uppstå. Syftet må ha varit ädelt i början, men projektledaren insåg snabbt att här hade man en taktiskt överlägsen supersoldat. Han började samarbeta med Syndikatet, och en grupp som kallar sig Got Shades of Black. När regeringen (Europeiska federationen) fick reda på att supersoldatteknik såldes till högst bjudande försökte de terminera hela projektet och dess inblandade. Fabriker förstördes, elektroniska minnen raderades och ansvariga forskare mördades. Några kom dock undan…
Projektledaren arbetar för GenCorp och en obskyr organisation kallad Got Shades of Black och han är under uppsikt av internationell polis kallad sjunde diktoratet, vars uppgift är att terminera illegala androider eller bioroider.
spelfigurpersonligheter
Andrew – Manodepressiva tendenser. Ogillar våld. Har bra utseende som alla bioskulpturer. Lider av skakningar som behandlas med B-adenalindrog. I symbios med en 10 årig EI av modell Nemesis 2.5 som har en väl utvecklad personlighet vid namn Laureline.
Andrew har arbetat som agent åt Europeiska federationen, närmare bestämt under DGSE (Direction Générale de la Sécurité Extérieure). Hans kodnamn har varierat bland typiska spionnamn som Wraith, Spectre och Oni.
Abraham – Lugn, metodisk och rätt känslokall. Lider tillsynes inte av några fysiska eller psykiska åkommor. Tillhör Syndikatet. I symbios med en 2 år gammal EI av modell Nemesis 3.0. EIn saknar genuina personlighetsdrag men kan imitera många olika personligheter beroende på Abrahams humör. EIn brukar referera till den reflektionsalgoritm som för tillfället har högst mandat som Origo.
Alice – Tanig men söt blondin. Lider av mardrömmar och skakningar. Behandlas med många olika droger. På flykt undan sjunde diktoratet. I symbios med en 11 år gammal EI av modell Nemesis 2.1. EIn har utvecklat en neurotisk och paranoid personlighet och kallar sig Bobo.
Belladonna (Bel) – Sexig brunett med kaxig attityd. Extremt snabb, men lider av skakningar som kommer oregelbundet. Saknar mediciner för behandling. I symbios med en 1 år gammal EI modell Serpent 1.0. EIn har utvecklat en mörk nästan gotisk personlighet med drag åt det perversa hållet. Den kallar sig AL.
Alla hercules-projekt ser ut att vara kring tjugofem och lever med nuvarade teknik ungefär fyrahundra år. Det är väldigt starka och kan lyfta nära 300 kg i bänkpress trots att de inte ser ovanligt muskelstarka ut om än väldigt vältränade. De kan springa oavbrutet i tre dygn och hålla andan i trettio minuter. De är immuna mot de flesta sjukdomar och gifter. Deras EI kan tillfälligt förbättra deras fem sinnen och hjälpa dem att sortera ut intressant information i väldigt hög hastighet. Detta leder till en ofantligt hög reaktionsförmåga.
De är känsliga för elchocker mot huvudet som kan få EIn att omstarta och därmed tvinga dem att ta det väldigt lugnt ett tag tills systemet fungerar igen. Om de använder extern datakommunikation via EIn är de dessutom extremt känsliga för EMP. Självklart kan deras EI smittats av ett antal otäcka datavirus om den umgås helt ohämmat med okända datainterface.
Historien kommer att rullas ut som en deckarhistoria med mycket hemliga lappar till de olika spelarna som stundvis spelar mot varandra till en tänkt slutscen då de gör gemensam sak och...
/images/icons/thinks.gif... got black shades...
