Svar på tal, eller något i den stilen
Det var värst... En liten bloggpost och så är man stämplad som idiot, ufo och elitist - mer eller mindre rakt uttryckt. De båda första kan jag väl stå för, men tolkar man mig och mina intentioner som elitistiska så skall man nog tänka om en aning - det är inte bara oförskämt och fel, det är även på gränsen till påhopp i mina ögon.
Var skall jag börja? Jag börjar med att klargöra ett par saker, helt enkelt...
Jag tycker inte...
* att man inte skall ta till sig intryck från omvärlden.
* att man inte skall lära av andras misstag.
* att man skall vara rädd för att låna och förbättra.
Jag tycker däremot att man skall vara medveten om varifrån intrycken kommer, hur man behandlar dem samt vad man har för mål.
Ni känner kanske inte till min bakgrund. Jag har spelat rollspel sedan, well, tidigt 80-tal. I min bokhylla står förvisso inte särskilt många rollspel, de ligger nämligen nedpackade i lådor. En himla massa sådana faktiskt, på åtminstone tre språk. Det var dock länge sedan jag spelade ett spel med dess ursprungliga regler - friform och egna varianter har blandats med kraftigt modifierade versioner av rollspelets grundregler. På senare år har dock ett mindre antal system använts till allt, på grund av att jag och mina medspelare har tyckt att det främjar rollspelandet. Det är vårt val - jag tänker inte tvinga på någon mina regler. De är säkerligen inte bättre eller sämre än något annat, det är en smaksak.
Men alla dessa spel, dessa speltimmar och flertalet spelgrupper samt föreningar har gjort att jag spelat en del, och läst ännu mer. Jag kommer dessutom ihåg det mesta, vet vad jag gillar och inte gillar, samt vad jag tyckte fungerade och inte gjorde det. Tvärtom hur vissa valde att tolka mina funderingar så tycker jag det är BRA att jag har den här bakgrunden, det är ett fundament att stå på. Som jag svarade på Emils kommentar i bloggen så skulle jag inte direkt uppmuntra någon som inte spelat rollspel att skapa ett rollspel. Man måste veta vad det handlar om, och - tror jag - fundera lite kring det.
Vid ett flertal tillfällen har jag däremot haft en klar idé, börjat arbeta med den - samtidigt som jag tagit in intryck från andras koncept. När min idé har blivit någon form av produkt så ser jag att det inte alls är samma sak som jag tänkt mig - jag har tagit in för mycket annat, format det efter eget huvud och det har smittat av sig. Slutresultatet är långt ifrån mitt mål. Huruvida det är bra eller dåligt är - i mitt resonemang (men kanske inte för mina medspelare) - irrelevant. Jag missade mitt mål och jag får inte veta hur det hade blivit om jag följt min idé hela vägen.
Därför låter jag mig inte påverkas av andras koncept. Det handlar inte om det är ett utkast till ett stridssystem eller en tvåhundrasidig lunta från något rollspelsförlag - det handlar om att jag inte vill distraheras från målet.
Den andra aspekten av det hela är att jag inte vet vad jag har gjort, och vad som kommer från någon annan. Självfallet kommer allt från någon annan på något vis, vill man vara dryg så kan man dra det precis hur långt som helst men jag tycker nog diskussionen är mer intressant om man lägger den på ett plan som faktiskt är värd att diskutera. Det faktum att jag använder tärningar är inte mycket att tjafsa mot, menar jag - det är jag inte först med och det är inte min idé. Inte ens sättet jag använder tärningarna är min idé, rentav, men nu börjar det bli intressant. När jag ställer mina tärningsvärden mot andra värden, börjar räkna, väger in olika aspekter - det är den tillämpningen som är intressant att diskutera. Alltså: det är på den nivån jag har menat att föra diskussionen. Självfallet har jag tagit intryck, självfallet kommer jag inte med nyheter om man hårdrar det. Och självfallet måste jag acceptera att jag inte kan återföda hela rollspelsmekaniken - den är som den är och att hitta på ett nytt sätt att spela rollspel är knappast gjort i en handvändning (även om jag tror att det är möjligt, men det är en annan femma).
Likväl vill jag veta vad jag gjort. När jag kommit fram till att jag skall använda tärningen A, mot värdet B, väga in aspekterna C och D - samt kanske göra något med EFGH - så vill jag veta hur jag kom fram till det. Om jag, när spelet är klart, kan konstatera (eller, troligare, höra någon annan konstatera) att det gjordes i Rollspelet Arne, så är det en sak - såvida jag inte läste Rollspelet Arne under skapelseprocessen. Har jag aldrig läst Rollspelet Arne vet jag att jag kom fram till min lösning själv, må så vara att den är gjord men jag vet att JAG har gjort den (om än inte först). DET är poängen, för jag vill veta vad jag har gjort och vad andra har gjort. För mig är det viktigt att känna till ursprunget för sakerna i mitt spel.
Jag är däremot inte ett dugg rädd för att ta till mig bra inslag och sedan forma dem efter eget huvud, om jag tycker att det passa sig. Jag är inte rädd för att folk skall peka på ARK:s lösning med egenskaper och påpeka att det har använts i något annat spel (vilket det säkert har, jag kan bara inte komma på vilket/något - men är inte tjockskallig nog att tro att det är en ny tanke).
Utveckling är bra, och utveckling kommer av kommunikation - utbytet av idéer, erfarenheter och lösningar. Men om alla intryck betyder att jag inte gör det jag tänkte göra så får jag aldrig veta hur bra det hade blivit - och då kan jag inte dela med mig av den erfarenheten. För visst vore det väl trist om man glömde bort sin egna idé?
Ja, det är en ärofull tanke..
) svarar jag här istället för där.
