Nekromanti Funderingar kring rollspelsskapande

tdh

Swordsman
Joined
15 Jun 2000
Messages
450
Location
Stockholm
Det här kan eventuellt ses som en smaklös pluggning för min blogg, men jag har länge funderat lite på hur rollspel skapas idag, hur jag gör dem och hur min filosofi förändras av olika saker. Främst det här forumet och andra rollspel.

Läs mina funderingar här.

Om det anses som alltför off topic så stäng eller ta bort, förstås. Men jag tycker diskussionen är rätt så intressant.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,322
Location
Helsingborg
Det hade varit bra om du postat bloggen här.. Lättare att citera..

"Det finns bevisligen många med en spelidé, många som vill göra nästa stora svenska rollspel. /.../ Tyvärr har jag inte läst ett enda ett av dem. Varför? För jag vill inte att idéer från dessa kreativa sprutor skall smitta av sig på mig och min designfilosofi. Jag vill absolut inte att någon skall komma och säga att 'det där är ju mitt koncept!' - komplett med pekande finger och gnällig röst."
Ungefär som såhär? Saken är den att två individer faktiskt kan komma på samma sak.. Jag antar att du vill slippa tänka på vad som kom först av hönan eller ägget, utan vill veta att det är du som är ägget som fött upp hönan.. :gremsmile: Ja, det är en ärofull tanke..

Själv ser jag (knappt) inga idéer (nu pratar jag regler, då du nämner designfilosofi) som kommer här på forumet som färdiga, utan som råprodukter som behövs bearbetas.. Medan jag gör det så blir det också mitt eget systemtänk.. Jag tycker också det är hedrande och jag blir stolt när jag ser en idé som någon annan spunnit utifrån mina egna tankar.. Jag vill göra detsamma mot andra..

Att kunna skönja influenser behöver inte heller vara något dåligt.. Tvärtom.. Folk kan säga "Ah, du har tagit det här från Ars Magica" och bli positiva.. Så länge det inte är en helripp vill säga.. Själv har jag snott saker från RuneQuest, Elric!, Feng Shui, Deadlands, Eon och allt möjligt till min egen DoD-version.. Mycket är bearbetat för att passa in i mina tankar men någon sak här och där är taget rakt av..

Vad spelar det för roll om någon tycker jag snott något? Det betyder ju bara att vi två gillat samma sak..

/Han som tycker det negativa med rollspelsmakarforumet är att det tar upp för mycket tid :gremtongue:
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Men jag tycker diskussionen är rätt så intressant."

Det kanske den är, men inte heller den är ny. Jag vill minnas att chefsdesignen på Intercom (nån som minns vad de gjorde?) hade exakt samma filosofi - han ville inte att hans kreativa process skulle "kontamineras" av andras saker, så han vägrade att pröva dem.

Men det är ett fall av "damned if we do" - problemet med "hallå, det där är min idé" uppstår i vilket fall som helst. De flesta bra idéer är redan påkomna, så man kommer i alla fall att upptäcka att de där idéerna som man gjorde själv redan är uppfunna. Så man kommer likförbannat att bli anklagad för att plagiera. Det har hänt mig hur många gånger som helst, och då har jag ändå läst femtielva miljoner andra rollspel. Jag vet inte hur många gånger som jag har fått höra "har du snott det här från Grynnebo Holmgång RPG" och ärligt fått svara "nä, det snodde jag från Albert och Herbert RPG, fast där fungerade det så här".

Å andra sidan, det som gör mitt rollspel bättre gör mitt rollspel bättre. Sen spelar det faktiskt ingen roll om jag snor det från Usagi Yojimbo (taktikkorten i Andra Imperiet), snor det från Anders Troberg (förbättringspoäng), spånar fram det på konvent (egenskaper) eller kommer på det själv (rollpersonsgenerering), eventuellt med inspiration från andra spel (magi). Hade jag inte snott dessa grejor eller haft dialogen så hade spelet inte haft dessa moment och därmed hade det varit ett sämre spel.

Rollspelsskapande är inte en hemlig konst som pysslas med i ensamhet. Den inställningen tycker jag är begränsande för utvecklingen av hobbyn. Rollspel är en dialog mellan spelare, och för att hobbyn ska utvecklas så tror jag att det krävs en dialog även mellan skapare.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Eftersom jag tycker att det här inlägget var en smaklös pluggning för din blogg ( :gremwink: ) svarar jag här istället för där.

Tyvärr har jag inte läst ett enda ett av dem [rollspelen som skrivs av personer på det här forumet]. Varför? För jag vill inte att idéer från dessa kreativa sprutor skall smitta av sig på mig och min designfilosofi. Jag vill absolut inte att någon skall komma och säga att “det där är ju mitt koncept!” - komplett med pekande finger och gnällig röst. Med andra ord: jag vill inte råka låna något, ens av misstag.
Två frågor dyker omedelbart upp när jag läser det här: 1) Läser du inte professionella publicerade rollspel heller? och (oavsett vad svaret på fråga 1 är) 2) Hur ska du bli en bättre spelskapare om du inte tar del av andras tankar och idéer.

Jag kan förstå din ståndpunkt om jag ser den ur en viss synvinkel. När jag själv har idéer som jag tycker är bra vill jag inte få dem besudlade av utomstående influenser innan jag fått dem ordentligt formulerade och nedskrivna (därför föredrar jag att visa upp ett helt system och få synpunkter på det framför att presentera olika delar av systemet). När jag däremot kommit till det stadiet vill jag ha input för att se om det jag tänkt är vettigt eller om det bara är i mitt eget huvud det kan tänkas fungera. Jag gör undantag för de delar av ett spelsystem som jag inte är helt säker på hur jag själv vill att de ska fungera. Då vill jag verkligen ha utomståendes åsikt, inte för att jag nödvändigtvis kommer att lyssna på dem, utan mest för att dessa åsikter kan skicka iväg mina egna tankar i en ny riktning.

Jag läser däremot andras rollspel (i den mån de är intressanta nog att upprätthålla mitt intresse längre än ett par meningar, spel som börjar med texten "i det här spelet kan man spela människa, alv eller dvärg" brukar sällan lyckas med det) och deras idéer om skadesystem, stridssystem och andra system. Jag är inte det minsta rädd för att stjäla andras idéer - det är tvärtom genom att stjäla andras idéer och blanda dem med idéer som jag redan har som jag kommer på nya idéer. Om jag inte gjort så hade jag antagligen fortfarande tyckt att Basic Role-Playing varit skapelsens krona. Nu menar jag inte att man helt ohämmat ska stjäla andras idéer, men man ska inspireras av dem och omforma dem så att de passar ens egen designfilosofi. Det värsta som kan hända om man tar del av andras idéer är att man ogillar dem och står fast vid sina egna.

/tobias
 

MrG

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2005
Messages
2,684
Location
Göteborg
Ser inget problem med att snatta från andras idéer och framförallt brukar det resultera i att man kan lära sig att inte göra om andas misstag.

Visserligen har jag ingen som helst ambition mer än att skapa system för mig och mina spelare och aktuell kampanj. Så jag kan glatt bjuda på idéer om det kan roa någon att använda min erfarenheter. Lite knepigare om man vill ha en kommersiell vinning, men fortfarande rätt vedertaget att man får idéer av sin omgivning. I alla fall om man inte vill bli eremit :)

Känner en stor lust att citera;
”...plagiarize, plagiarize, plagiarize -
Only be sure always to call it please ’research’”
Tom Lehrer
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,048
Location
Port Kad, The Rim
För de flesta människor är den kreativa processen sammankopplad med dialoger, dvs den funkar bättre om den sker i samspel med andra kreativa människors funderingar. Om jag ska skriva bra rollspelstexter måste detta ske i samspel med det populärkulturella kosmos i vilket jag och andra levande eller döda kreatörer vistas.

Ja, dialogen förs även med de döda. Deras tryckta ord lever ju vidare.

För att ta ett konkret exempel. Spelvärlden Lemuria sprang fram ur mitt medvetande under en kreativ dag för några år sedan. Men den föddes inte i ett tomrum, utan är en del av tradition som omfattar W E Johns, Alistair MacLean, Hammond Innes, Desmond Bagley, Steven Spielberg, Jan Guillou, med flera. Det var genom mitt tonåriga läsande av brittiska vildmarksthrillers som en bördig grogrund lades för kontinenten Lemuria.

Detsamma gäller t ex ARK. Dess rymdskeppsmiljö hör hemma i en tradition som grundlades av R A Heinlein (Universe/Common Sense) kring 1940 och som utvecklades vidare av Harry Martinson (Aniara), Brian Aldiss (Non-stop) kring 1958, Harry Harrison på 1960-talet, med flera.

Att medvetet välja att inte ta del av andra författares kreativitet är sålunda att lägga hämsko på sig själv, att göra sin egen prestation mindre spännande än vad den hade kunnat bli.

I sin memoar On Writing ger Stephen King många råd till prospektiva författare. Ett av de viktigaste är Read a lot. Det vidgar vyerna och på så sätt lär man sig hur skrivhantverket kan göras på många olika sätt.

Dr Csikszentmihaly skriver i sin kreativitetsbok i hur viktigt det har varit för framstående konstnärer och forskare att agera inom en tradition, en "yrkeskår" där man kommenterar varandras prestationer. I Chaim Potoks roman Jag är den kände Asher Lev förklarar mästaren Jacob Kahn för eleven Asher Lev att han först måste behärska traditionen från det förflutna innan han kommer att bli tagen på allvar som konstnär. Mästerskapet grundas på att lära sig hur andra har gjort, varpå man kan bygga nytt längs med eller tvärs emot traditionen.

Jag skulle alltså aldrig göra som du gör, utan jag läser flitigt både spel, fiction och facts för att förkovra mig som skribent. Denna inställning har varit till stor hjälp för mig under min 25-åriga karriär i branschen.
 

Magnus_UBBT

Veteran
Joined
28 May 2000
Messages
39
Location
karlstad
Hear, hear! Medhåll. Ytterst få kulturyttringar verkar i vakuum.

"If I have seen further it is by standing on the shoulders of giants."
- Isaac Newton, i ett brev till Robert Hooke, 1676

Vare sig man vill eller inte så är hjulet redan uppfunnet, och det är inget fel i att bygga vidare på det andra redan gjort. Det är förresten oundvikligt, så man tjänar nog på att förlikas med tanken att man bara är den senaste länken i kedjan. Förresten kan man, lite högmodigt, då inse ansvaret för nästa generation, och se till att lämna något med lite kvalité efter sig.

Mycket få individer sätter igång att producera mästerverk direkt. Även historiens största genier ägnade en betydande del av sin lärlingsperiod åt att fördjupa sig i relevant kunskap och metodologi, innan de revolutionerade sina respektive områden.

Men, hell, känns det som det funkar, good for you.
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,048
Location
Port Kad, The Rim
JRR Tolkiens ståndpunkt i frågan

"But once upon a time (my crest has long since fallen) I had a mind to make a body of more or less connected legend, ranging from the large and cosmogonic, to the level of romantic fairy-story....I would draw some of the great tales in fullness, and leave many only placed in the scheme, and sketched. The cycles should be linked to a majestic whole, and yet leave scope for other minds and hands, wielding paint and music and drama."

-The Letters of J.R.R. Tolkien, pp. 144-145
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Snapshot

Håller med om allt du skriver. Men jag förstår i mycket hög grad tankesättet. Det handlar de facto inte om att isolerad i sin egen lilla värld och skriva helt utan kontakter och inspiration. Han har mycket erfarenhet, har tagit till sig av intryck från många källor och bestämt att utifrån det kunnande jag har nu så skriver jag. Valet är enbart att inte titta på andra rollspel.

Charmen i det är naturligtvis en särskild individualitet. Antag att en person till exempel sett en stor kasse trevliga deckare på film och bio men aldrig läst en detektivroman. Om denne då slog sig ned och skrev så skulle verket antagligen bli mycket unikt och personligt. Inte nödvändigtvis bra för all del men unikt och personligt.

Slutsumman kan naturligtvis vara ett stort misstag men det kan även vara mycket nyskapande då tankarna inte färgats av andras lösningar. Det får vi väl se i september… :gremsmirk:

//Glow - Skall faktiskt köpa ARK!
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jag är inte så mycket för samarbeten eller givande och tagande i sig, och inte heller behöver jag egentligen någon källa att hämta inspiration ifrån för att få idéer, men anledningen till att jag ändå försöker hålla mig uppdaterad med vad andra gör för spel är just för att jag ska kunna upptäcka det som ingen annan håller på med eller har gjort.

Unga spelare som har begränsade referensramar väljer ofta att göra rollspel av den typen som redan gjorts hundra gånger förut. I deras ögon är allt nytt, och därför gillar de det ändå, men eftersom de tvingas uppfinna hjulet på nytt så blir det ungefär samma hjul som vi redan sett tidigare.

De som däremot har rika referensramar brukar i en mycket högre grad komma fram till originella koncept. De tittar på vad som gjorts och kan därför hitta luckorna; det som inte redan har utforskats.

Jag läste ett gammalt nummer av NN i morse, det om Dystopia. Utvecklarna var förstås hängivna friformare, och de menade att de stoppat in regler i spelet bara för att folk ville ha det, själva såg de ingen mening med sånt egentligen. Det slog mig att det här var saker som sades på den gamla tiden då regler bara var simulationistiska med kryddor av gamism: Regler för handlingsresolutioner för att i första hand uppnå trovärdighet. Jag kunde hålla med om att sådana regler inte borde ha något i Dystopia att göra, men samtidigt förstå att utvecklarna inte kunde tänka längre; de hade ju förmodligen inte laborerat mycket med regler och kände inte till på vilka olika sätt de kunde användas - följaktligen slog det dem aldrig vilket stort icke kartlagt område som hägrade i samberättandet.

En av de som har flest och intressantast samberättaridéer här på forumet - vem är det? - om inte Krille, som känner till i stort sett varje regelgrund som öht finns, och som är så van vid att både analysera och själv konstruera regler att han just därför har enklare för att se vilka sorters regler och spelsätt som ännu ingen kommit på.

Att inspireras för att efterlikna (såsom mitt Pookafiktum gjorde med BvMunchaussen) kan visserligen vara rätt fantasilöst, true, men lika ofta kan man behöva ta del av vad som gjorts för att vara helt och hållet nydanande.
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Other hands

The cycles should be linked to a majestic whole, and yet leave scope for other minds and hands

Att han sade så här är intressant med tanke på att just Tolkiens kreation brukar behandlas som en ganska "stängd" sådan (av JRR = the Truth; av nån annan = bara klotter), till skillnad mot t.ex Lovecrafts eller Robert Howards världar som det anses rätt fritt att spinna vidare på.

--
Åke
 

Olle Linge

Snigel
Joined
23 Oct 2003
Messages
2,882
Location
北極東邊
Word

För de flesta människor är den kreativa processen sammankopplad med dialoger, dvs den funkar bättre om den sker i samspel med andra kreativa människors funderingar. Om jag ska skriva bra rollspelstexter måste detta ske i samspel med det populärkulturella kosmos i vilket jag och andra levande eller döda kreatörer vistas.
Jag är exakt likadan, i kvadrat. Jag kan inte skriva saker själv, men så snart jag har någon att prata med kan jag komma på hur mycket bra saker som helst. Om jag låste in mig själv i en månad för att skriva ett spel tror jag inte att det skulle bli vidare bra. Min kreativitet är som störst kontakten med andra.
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,048
Location
Port Kad, The Rim
Re: Other hands

Jag har alltid haft det lätt att skriva äventyr och bakgrundsmaterial för Tolkiens Arda, just därför att det är en så rik skapelse med många öppningar åt olika håll. Jag arbetar så att säga i dialog med den gode professorn.

Det skulle vara betydligt svårare med Howards Hyboria. Han hade inte lika tydliga visioner för sin värld.
 

Big Marco

Läskig
Joined
20 May 2000
Messages
6,968
Location
Sandukar
Personligen tycker jag att det är en rätt inskränkt och o-utvecklande attityd. Speciellt som det implicerar att du vet bättre själv (eftersom jag utgår från att inte avser att göra mediokra spel?) än andra. Erfarenhet är alltid bättre än isolation.

Själv ogillar jag den typen av elitistiskt tänkande, och glädjer mig när jag förkovrar mig i vad andra har kommit på, vilka misstag de har varit med om och vilka framgångar de har haft. Detta gör mig till en mer mångfascetterad och upplyst person, som lär medan jag skapar. Därför suger jag i mig allt jag kommer över, analyserar och bedömer, drar lärdom och studerar teorier och designtankar av andra som har tänkt mer än jag någonsin hinner göra.
 

Insignia

Swashbuckler
Joined
8 Oct 2001
Messages
1,813
Location
Uppsala
Det är hur lätt som helst att få snilleblixtar, men oftast, om man läser en del, så inser man snart att någon annan har hunnit före. Antingen kan man kasta bort idén då, eller lägga till detaljer som gör den annorlunda, eller ta inspiration från det som redan har skrivits och strunta i att man inte var först eftersom idén trots allt verkar fungera. Om du inte läser andras verk så vet du inte om ditt koncept/system redan har använts ett dussin gånger - inte förrän du presenterar det för omvärlden och omvärlden svarar: "Aha, det där är ungefär som [infoga spel du inte har läst]!"

Det är nästan oundvikligt att någon annan kommer på samma idéer som du, såvida du inte anstränger sig för att vara absurd på gränsen till vansinne.
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Många här har talat emot att isolera sig själv för sin skapelse. Jag skulle börja med att påpeka att det är olika för olika typer av kreativa skapelser. När det gäller regler är jag den första att säga att ju fler kockar, desto bättre soppa. Regelsystem är mer av en vetenskap än en konst, och tjänar således på att vridas och vrängas från alla håll och kanter.

I princip stödjer jag också att de mer konstnärliga elementen (läs rollspelsvärldar) tjänar på ett utbyte med andra eller en inspiration från andra. Men det är inte alltid av godo. Till mitt egna världsprojekt, säkert 10 år gammalt snart :gremtongue:, har jag sedan länge försökt undvika att leta efter inspiration till. Varför? Jag är redan inspirerad. Världen är klar i mitt huvud - men den är inte formellt skapad och nedskriven tillräckligt väl. Det gör att nya inspirationer skulle få mig att springa ifrån hur långt världen faktiskt kommit, på pappret. Det är bättre att få den på pränt och sedan, när man själv kan se vad man faktiskt åstadkommit, börja meka med den utefter andras synpunkter och efter att ha kikat på andras verk.

Så jag tror inte att det är så enkelt att "ju mer inspirationskällor, desto bättre" till konstnärliga produkter. Man riskerar att sabba sin "rena" ursprungsidé, man riskerar att stoppa in allt coolt man hittar i andra verk tills det hela blir en enda potpurri. Bättre att få klart sin grundidé än att fastna i ständigt ny inspiration.

Rent praktiskt gör jag alltså som du, delvis av eget val och delvis av att jag inte har tid eller ork att läsa vare sig särskilt mycket böcker och framförallt inte någon annan jeppes rollspel (har nog inte läst något hemmagjort på mycket, mycket länge). Och skulle jag få tid så skulle jag lägga den på att få ut mina egna idéer innan jag låter mig uppfyllas av andras.

/RipperDoc
 

tdh

Swordsman
Joined
15 Jun 2000
Messages
450
Location
Stockholm
Svar på tal, eller något i den stilen

Det var värst... En liten bloggpost och så är man stämplad som idiot, ufo och elitist - mer eller mindre rakt uttryckt. De båda första kan jag väl stå för, men tolkar man mig och mina intentioner som elitistiska så skall man nog tänka om en aning - det är inte bara oförskämt och fel, det är även på gränsen till påhopp i mina ögon.

Var skall jag börja? Jag börjar med att klargöra ett par saker, helt enkelt...

Jag tycker inte...
* att man inte skall ta till sig intryck från omvärlden.
* att man inte skall lära av andras misstag.
* att man skall vara rädd för att låna och förbättra.

Jag tycker däremot att man skall vara medveten om varifrån intrycken kommer, hur man behandlar dem samt vad man har för mål.

Ni känner kanske inte till min bakgrund. Jag har spelat rollspel sedan, well, tidigt 80-tal. I min bokhylla står förvisso inte särskilt många rollspel, de ligger nämligen nedpackade i lådor. En himla massa sådana faktiskt, på åtminstone tre språk. Det var dock länge sedan jag spelade ett spel med dess ursprungliga regler - friform och egna varianter har blandats med kraftigt modifierade versioner av rollspelets grundregler. På senare år har dock ett mindre antal system använts till allt, på grund av att jag och mina medspelare har tyckt att det främjar rollspelandet. Det är vårt val - jag tänker inte tvinga på någon mina regler. De är säkerligen inte bättre eller sämre än något annat, det är en smaksak.

Men alla dessa spel, dessa speltimmar och flertalet spelgrupper samt föreningar har gjort att jag spelat en del, och läst ännu mer. Jag kommer dessutom ihåg det mesta, vet vad jag gillar och inte gillar, samt vad jag tyckte fungerade och inte gjorde det. Tvärtom hur vissa valde att tolka mina funderingar så tycker jag det är BRA att jag har den här bakgrunden, det är ett fundament att stå på. Som jag svarade på Emils kommentar i bloggen så skulle jag inte direkt uppmuntra någon som inte spelat rollspel att skapa ett rollspel. Man måste veta vad det handlar om, och - tror jag - fundera lite kring det.

Vid ett flertal tillfällen har jag däremot haft en klar idé, börjat arbeta med den - samtidigt som jag tagit in intryck från andras koncept. När min idé har blivit någon form av produkt så ser jag att det inte alls är samma sak som jag tänkt mig - jag har tagit in för mycket annat, format det efter eget huvud och det har smittat av sig. Slutresultatet är långt ifrån mitt mål. Huruvida det är bra eller dåligt är - i mitt resonemang (men kanske inte för mina medspelare) - irrelevant. Jag missade mitt mål och jag får inte veta hur det hade blivit om jag följt min idé hela vägen.

Därför låter jag mig inte påverkas av andras koncept. Det handlar inte om det är ett utkast till ett stridssystem eller en tvåhundrasidig lunta från något rollspelsförlag - det handlar om att jag inte vill distraheras från målet.

Den andra aspekten av det hela är att jag inte vet vad jag har gjort, och vad som kommer från någon annan. Självfallet kommer allt från någon annan på något vis, vill man vara dryg så kan man dra det precis hur långt som helst men jag tycker nog diskussionen är mer intressant om man lägger den på ett plan som faktiskt är värd att diskutera. Det faktum att jag använder tärningar är inte mycket att tjafsa mot, menar jag - det är jag inte först med och det är inte min idé. Inte ens sättet jag använder tärningarna är min idé, rentav, men nu börjar det bli intressant. När jag ställer mina tärningsvärden mot andra värden, börjar räkna, väger in olika aspekter - det är den tillämpningen som är intressant att diskutera. Alltså: det är på den nivån jag har menat att föra diskussionen. Självfallet har jag tagit intryck, självfallet kommer jag inte med nyheter om man hårdrar det. Och självfallet måste jag acceptera att jag inte kan återföda hela rollspelsmekaniken - den är som den är och att hitta på ett nytt sätt att spela rollspel är knappast gjort i en handvändning (även om jag tror att det är möjligt, men det är en annan femma).

Likväl vill jag veta vad jag gjort. När jag kommit fram till att jag skall använda tärningen A, mot värdet B, väga in aspekterna C och D - samt kanske göra något med EFGH - så vill jag veta hur jag kom fram till det. Om jag, när spelet är klart, kan konstatera (eller, troligare, höra någon annan konstatera) att det gjordes i Rollspelet Arne, så är det en sak - såvida jag inte läste Rollspelet Arne under skapelseprocessen. Har jag aldrig läst Rollspelet Arne vet jag att jag kom fram till min lösning själv, må så vara att den är gjord men jag vet att JAG har gjort den (om än inte först). DET är poängen, för jag vill veta vad jag har gjort och vad andra har gjort. För mig är det viktigt att känna till ursprunget för sakerna i mitt spel.

Jag är däremot inte ett dugg rädd för att ta till mig bra inslag och sedan forma dem efter eget huvud, om jag tycker att det passa sig. Jag är inte rädd för att folk skall peka på ARK:s lösning med egenskaper och påpeka att det har använts i något annat spel (vilket det säkert har, jag kan bara inte komma på vilket/något - men är inte tjockskallig nog att tro att det är en ny tanke).

Utveckling är bra, och utveckling kommer av kommunikation - utbytet av idéer, erfarenheter och lösningar. Men om alla intryck betyder att jag inte gör det jag tänkte göra så får jag aldrig veta hur bra det hade blivit - och då kan jag inte dela med mig av den erfarenheten. För visst vore det väl trist om man glömde bort sin egna idé?
 
Top