Nekromanti Funkiga barnprogram!

[Saxifrage]

Som alla andra har jag ryckts med av serien "Upp till kamp". Något som slog mig när jag mindes min brunmurriga barndom är hur oerhört coola signaturer barnprogrammen hade! Lyssna bara på de här (youtube-länkvarning):

Allra grymmast är Karlsson på taket! Det låter nästan "Shaft" om den låten. Dig it!

En annan klassiker är Kalles klätterträd. Här hörs det tydligt att Jojje Wadenius har lagt riffen. Tyvärr är inte det sköna scat-partiet på slutet med.

En jag nästan glömt är Farbrorn som inte vill vara stor. Vilken gitarr! Och Gösta Ekmans röst! Klockrent.

Ja, på 70-talet var barnprogrammen coola. Idag är det bara Pippi Pelikan och exotiska frukter som knarkar.

/Sax, nostalgi

 

[Gordeg]

...och om någon råkat missa det:

...Vilse i pannkakan släpps på DVD den 19 september. Jag har redan förhandsbeställt mitt ex.
Alla sjuttitalister måste ha ett eget ex i bokhyllan senast efter jul.

Staffan Westerberg har fått utstå massor av oförtjänt kritik.

Gordeg

 

[Saxifrage]

Re: ...och om någon råkat missa det:

Staffan Westerberg har fått utstå massor av oförtjänt kritik

Och därtill en del välförtjänt sådan. Jag kan ärligt och utan efterkonstruktioner säga att jag var livrädd för Staffan Westerbergs program när jag var liten. Min morsa tyckte däremot att de var helkul, och tryckte glatt ner mig framför TV:n så att hon kunde koka höna i fred.

Det folk inte hajar är att Vilse i pannkakan, liksom Lillstrumpa, är extrema mainstreamproduktioner; förmodligen något som Westerberg tvingades till av TV:s kommersialisering och oförstående kostymer på radiohuset. Det fanns långt mer obskyra Westerberg-program när jag var liten: människor i masker, kvistfigurer, rituella danser och underligheter som skulle platsat i en Kult-kampanj. Någon dag ska jag leta upp Westerbergs verkliga synder och spela upp dem för Haagtribunalen. Sen kommer fanimig ingen att prata om bortskämda 70-talister.

/Sax, ugglan Helge

 

[Rickard]

Re: ...och om någon råkat missa det:

Och därtill en del välförtjänt sådan. Jag kan ärligt och utan efterkonstruktioner säga att jag var livrädd för Staffan Westerbergs program när jag var liten

Själv hatade jag hans program som visades i repris på 80-talet, för de var så förbannat tråkiga. Här hade jag under hela dagen (läs: 1-2 timmar innan programstart) sett fram emot ett roligt barnprogram och så visades Staffan Westerberg. Han och Slas kunde förstöra en hel kväll.

/Han som växte upp utan dator

 

[krank]

Re: ...och om någon råkat missa det:

Det folk inte hajar är att Vilse i pannkakan, liksom Lillstrumpa, är extrema mainstreamproduktioner; förmodligen något som Westerberg tvingades till av TV:s kommersialisering och oförstående kostymer på radiohuset. Det fanns långt mer obskyra Westerberg-program när jag var liten: människor i masker, kvistfigurer, rituella danser och underligheter som skulle platsat i en Kult-kampanj.

Här blir jag nyfiken; efter att ha konstaterat att Ika i Ruten nog är det tuffaste som någonsin visats i svensk TV som jag sett, har jag fått mersmak. När jag var liten var jag skraj för Ika, men nu älskar jag henne. Jag kan tänka mig att samma sak gäller Westerbergs program.


Däremot är Joelbitar fortfarande lika vidrigt.

 

[Svarte Faraonen]

Re: ...och om någon råkat missa det:

Ika i Rutan var ett utmärkt program, ja. Jag vill även slå ett slag för Tårtan, mestadels för sina ibland komplett (för barn) oförståeliga diskussioner och sin härliga brist på insikt om vad som är korrekt i ett barnprogram (folk som efter en tårtbit tänder en cigg och konstaterar att det är gott att röka efter maten, till exempel).

 

[Gordeg]

Re: ...och om någon råkat missa det:

Jag kan ärligt och utan efterkonstruktioner säga att jag var livrädd för Staffan Westerbergs program när jag var liten. Min morsa tyckte däremot att de var helkul, och tryckte glatt ner mig framför TV:n så att hon kunde koka höna i fred.

Har du sett programmen i vuxen ålder?

Jag påstår inte att du ljuger, men det är just sånt här som gör mig så skeptisk mot 90-talets Westerbergbashing. Om ett större antal barn hade mått dåligt av vissa barnprogram, varför reagerade inte föräldrarna? Mammor och pappor brukar vara känsliga för sånt. Sedan passerade hela 80-talet (som jag tillbringade i grundskolan) utan att jag hörde en enda person prata om storpotäten och mardrömmar. Först när jag började i gymnasiet började folk prata om surrealistiska barnprogram och de psykiska ärr de gett, och det blev snabbt en innegrej.

Märkligt nog sammanföll det tidsmässigt med idéerna om barns bortträngda minnen i samband med sexuella övergrepp: under en kort tidsperiod fälldes misstänkta pedofiler för brott som offren inte kunde komma ihåg. Oklart om det finns mer än bara ett tidsmässigt samband, men "häxprocesserna" upphörde, medan Westerbergbashingen fortsatte.

Jag tror säkert att det finns individer som mått dåligt av de här barnprogrammen (du till exempel?) men sjuttitalisterna som grupp har definitivt gjort sig en efterkonstruktion, det finns mycket som tyder på det.

Gordeg

 

[Saxifrage]

Re: ...och om någon råkat missa det:

Jag tror säkert att det finns individer som mått dåligt av de här barnprogrammen (du till exempel?) men sjuttitalisterna som grupp har definitivt gjort sig en efterkonstruktion, det finns mycket som tyder på det.

Missförstå mig rätt nu. Jag påstår inte att jag mådde dåligt av programmen, eller ens att jag hade skumma drömmar (face it, ungar får ju mardrömmar av ungefär allt). Däremot tyckte jag att programmen var miffo, och hade jag fått välja hade jag hellre sett på tecknad film.

Att prata om psykiska ärr är förvisso lite överdrivet, och jag kan nog skriva under på att hela anti-Westerberg-grejen ibland är uppblåst out of proportions.

 

[Johan K]

Cooolt !

Är ju nästan så man måste skaffa den !!
Är ju lika kultig som Staffan Westebergs Lillstrumpa & Syster Yster.

 

[Saxifrage]

Re: ...och om någon råkat missa det:

(folk som efter en tårtbit tänder en cigg och konstaterar att det är gott att röka efter maten, till exempel).

Mmm. En frisk fläkt från den tid då barn faktiskt fick finna sig i att vissa saker bara var för vuxna.

 

[Lindenius]

Kommer du ihåg… [länk]

Jag har svårt att förhålla mig till Joelbitar.

Det jag tror folk har svårast med/roligast åt är nog signaturmelodin. I övrigt är ju barnprogram som visar en vanlig dag i ett barn med downs syndroms liv oerhört pedagogiskt och Public Service.

//erik. gillar Public Service

 

[Gordeg]

Re: Kommer du ihåg… [länk]

I övrigt är ju barnprogram som visar en vanlig dag i ett barn med downs syndroms liv oerhört pedagogiskt och Public Service.

Javisst. Synd bara att en del barn tittade på Joelbitar som lyteskomik. Jag hade en kompis som kunde skratta så han kiknade...

Gordeg

 

[Rising]

Fast TV-piraterna var solklart bäst. Det hade helt rubbade tecknade filmer med massor av tuttar (min favorit var en helgalen gangsterhistoria där några skurkar rövade bort en killes nygifta fru, och det blev en massa pangpang och en vild jakt, där skurkarna till och med mot slutet sköt kulspruteeld från sin bil mot ett flygplan som hjälten tjuvkopplat för att ta upp jakten... Jakten ledde till slut mot ett avlägset berg där det låg ett laboratorium, och där tog en galen vetenskapsman hand om kvinnan och satte en konstig blodpump i henne och började att tömma henne på blod. Hjälten kom och sparkade ner vetenskapsmannen och tömde tillbaka blodet i henne, och sedan flydde de genom en dörr som visade sig leda ut i en stor sal med enorma provrör, alla fyllda med vätska som innehöll livlösa nakna kvinnor.

Det var ... konstigt.

Jag kommer också ihåg en fantasyhistoria där en riddare övervann en orm genom att visa snoppen för den, varpå den dog av avsmak och sedan kunde användas som lian.

---

Men allra bäst var alla de usla skämten och gagsen mellan TV-piraterna själva. Såsom "varför har du en påse på huvudet?"
"Jag är sjuk."
"Ja, han har påssjuka, ha ha."

---

Men alltså... Ärligt talat, Allram Eest är faktiskt riktigt djävla röjig, han också. Det görs fortfarande ägiga barnprogram.

 

[krank]

Re: Kommer du ihåg… [länk]

Det jag tror folk har svårast med/roligast åt är nog signaturmelodin. I övrigt är ju barnprogram som visar en vanlig dag i ett barn med downs syndroms liv oerhört pedagogiskt och Public Service.

Problemet är att barn inte fungerar så som de snälla människorna på SVT tänkt sig. Barn identifierar sig inte med den "dumma mongisen" på TV. Man blir äcklad och tycker illa om honom. Eller skrattar åt honom. Det sker ingen gränsöverskridande förståelse här, oavsett hur välvilliga skaparna var. Joelbitar har, misstänker jag, gjort mer för att sprida fördomar och negativa uppfattningar om barn med Downs än någon annan enskilld bit media. Jag vet att jag själv mådde dåligt varje gång Joel åt gräs eller inte ville gå på toa, och att jag än idag kan vakna kallsvettig med signaturmelodin i huvudet. Joelbitar har traumatiserat många av oss, som idag fortfarande känner starka obehagskänslor så snart vi ser ett barn med någon form av störning av det här slaget. Visst, vi vet att vi inte borde känna så, att det är fel och dumt och att de också är människor, men äcklet sitter i ryggraden efter att vi spenderat vår barndom med Joelbitar.

Och stackars den som hetter Joel under de där åren... Ojojoj, vilket öppet mål denne blev för mobbare, om han var det minsta lilla "svag" eller kunde uppfattas som sådan.

 

[Sodivra]

Ika!

Gud, Ika i Rutan var ju grymt! Speciellt introt! Jag kryssade runt lite på YouTube, och hittade en del avsnitt där. Rekommenderar Stygg, den sista scenen är verkligen guld. Fullständigt briljant.

Sköna kommentarer också. Hon är ju så jävla het... ^^ Får ju nästan stånd när hon säger "jag är stygg"

Ika är som en blandning av min hjärnskadade f.d brukare och min polare Jenni.

 

[Pom]

Re: ...och om någon råkat missa det:

Om ett större antal barn hade mått dåligt av vissa barnprogram, varför reagerade inte föräldrarna?

Mina reagerade ganska starkt, men de är psykiatriker och lärare och kanske extra känsliga för barnskadliga ting.

Agnående de där andra Westerbergprogrammen har jag vaga minnen av stiliserade grekiska myter (ja, långt före det där Stjärnhuset med Brost och Ruud), men jag kanske blandar ihop Westerberg med någon annan.

 

[Ymir]

Re: Kommer du ihåg? [länk]

Mjae. 'Riket' var positivt för bilden av folk med Downs syndrom, genom att presentera två Down-karaktärer med sympati, en meningsfull inbördes relation, och ett spännande, om än helt fiktivt, enigmatiskt skimmer. Man får empati med dem, och de framstår som riktiga personer med indivdualitet, känslor och människovärde.

'Joelbitar', däremot, presenterar ett irriterande mongo som lallar runt och äter gräs, krossar sniglar och gör livet surt för folk typ, allt till tonerna av en outhärdlig signaturmelodi. Jag minns serien från min barndom; den var något man skrattade åt och/eller uttråkades av, och den grundlade förmodligen hos mig en viss skräck för att själv få barn med Downs syndrom. Det enda jag spontant kan tänka mig som är värre som kan komma ur min eventuella flickvän/fru på BB hade liksom varit antingen kliniskt hjärndöda eller harlequinbäbisar; nästan allt annat kan de ju potentiellt fixa nuförtiden, inklusive folk som är födda utan ansikten eller siamesiska tvillingar som är hopvuxna i kraniet och delar på samma hjärnsubstans. Förlamning, CP-skada, handikapp av alla tänkbara slag, whatever, ungen kan ändå i många fall funka relativt normalt i samhället och ha ett givande liv. Det kan självfallet folk med Downs syndrom också, förstås, men Joelbitar är långt ifrån det media som övertygat mig om den saken - snarare får det mig mest att associera till Mardrömsmiffon från Helvetet, typ.

Jag antar att det gör mig till en hemsk person, men so be it. Media borde presentera en bild av utvecklingsstörda som betoner deras människovärde, och det gör de ju säkerligen för det mesta, och så var ju självklart Joelbitar också menad. Men som den är upplagd, är allt jag ser en fruktansvärt jobbig unge som hade passat som hovnarr åt Caligula. Programmakarna -måste- ha gjort något fel.

- Ymir, it must be said

 

[Bunny]

Jag har träffat Joel ANT

Han hör definitivt hemma på min lista över träffade kändisar. Jag gick kanske i mellanstadiet och besökte min pappa på jobbet. Han jobbade då på ett fritis inte långt ifrån den specialskola Joel gick på. Joel var också på besök (av en anledning jag inte kommer ihåg) och när arbetsdagen var över följde jag och pappsen honom tillbaka till sin skola. Han åt inte gräs och krossade inga sniglar, i alla fall inte när jag tittade.

 

[NilsK]

det var en gång...rymden

Inte svenskt, men fan vad bra det var. Introt finns här.

Kommer en svensk dvdbox snart!

 

[Dewil]

Re: Ika!

Gud, Ika i Rutan var ju grymt! Speciellt introt!

Visst var det väl Kroumata som stod för musiken? Bara det är ju värt. Ni kommer väl ihåg sommarklassikern...?

Dewil