Njaej...
Hehe, nu riskerar vi att glida in på mycket klassiska vetenskapsfilosiska frågeställningar! Men eftersom du frågar, så...
Hvordan forklarte han det?
Jag tippar på att han skulle säga att du blandar ihop olika saker. Det du hänvisar till, i ditt inlägg är det så kallade
induktionsproblemet, som faktiskt inte har något med frågeställningen att göra. Induktionsproblemet säger, något kortfattat, att vi aldrig kan, utifrån ett ändligt antal observationer, dra slutsatser om generella sanningar. Med andra ord, vi kan aldrig gå från "en katt är brun"; "två katter är bruna", osv till "alla katter är bruna", med logiskt säkerhet, utan då kan vi endast tala om sannolikheter.
Däremot är det fullt möjligt att göra tvärt om, med logiskt säkerhet! Om jag hävdar att "alla katter är bruna", så kan jag falsifiera detta påstående - visa att det generella påståendet är falskt - genom att finna en katt som
inte är brun. Poängen blir alltså, att det är svårt - eller, i teorin, omöjligt - att gå från singulära påståenden ("katten Pelle är brun") till generella påstående ("alla katter är bruna").
Så skal en tenke på alle mulige filosofiske tilnærminger, så er det som sagt utrolig mange gåter som ikke fungere.
For da kan en som sagt nesten si at alt er sant, ingenting er sant osv etter en viss filosofisk metode.
Det du skriver är givetvis sant, men har faktiskt inte med saken att göra. För den "gåta" som ni nämde, som utgör en variant på
lögnarparadoxen (som alltså är ett klassisk filosofiskt problem), utgör inte ett exempel på ett induktionsproblem, utan det utgör ett exempel på en logisk motsägelse - en paradox. Man konstruerar ett påstående, som när man applicerar det på sig själv, framstår som motsägelsefullt. Och det är just därför det framstår som så "underligt". Men enligt
Russels sats, som alltså utgör lösningen på detta problem, kan man inte göra så - därav paradoxen. Det må låta rimligt i "vardagsspråk", men rent logiskt så fungerar det inte. Så lösningen är alltså:
gör inte så (något tillspetsat, förstås)!