Black Enough For Ya?
Jag måste väl rekommendera lite blaxplorullar som alltid är lika fantastiska att se, men likväl är de bortglömda. Till och med inom sin egna genre. Orkar nog inte om mer än följande två:
<font face="courier new"><font size="4">
Black Gestapo (1975)</font size></font face>
Lee Frost var av vad jag förstått en av pionjärerna bakom den ganska obskyra genren som blandande in andra världskrigets nazister och sexploitation i samma gumbogryta, i och med skapandet av hans film
Nazi Love Camp 7 (1968). Det känns då föga överraskande att han sju år senare slänger ihop den här filmen som grundar sig i stora afron och funk men ändå behåller de ökända nazireferenserna.
General Ahmed är en av de ledande personerna bakom
Peoples Army, som inte så diskret är baserat på
The Black Panther Party (och nej, Forrest Gump, det är fortfarande inget kalas som
party syftar på). Likt pantrarna är det en folkrättsorganisation som arbetar med att hjälpa människorna i de svarta områdena som lider av svält, fattigdom och vita gangsters som gör deras liv till ett helvete. När Ahmeds flickvän, en fräsch »etnisk« sjuksköterska, antastas av de vita gangstersen samtidigt som en man misshandlas när han försöker försvara henne inse Ahmed att ändringar måste ske. Ahmed närmaste man i partier, General Kojah, övertalar då honom att han bör låta honom forma en militant grupp som ska kunna försvara folket. Alla som har läst
Djurfarmen och inser att Napoleon är Kojah förstår snart vart det barkar därhän. Kojahs avsikter är inte de renaste och snart är den svarta militärgruppen (i jäkligt nazidoftande utstyrsel) det stora hotet för folket medan General Ahmed utmanövrerats från sin position som partiets ledare.
Enda utvägen är då för General Ahmed att ge tillbaka, guerilla style! Visst, sensmoralen att pantrarna eventuellt är en större fara än hjälp känns ju sådär lite härligt smårasistiskt som bara propagandamaskinen i USA kan mångla ut. Men det är att missa det härliga med filmen. Allt som krävs för en bra blaxploitationrulle finns med, ett funk-soundtrack, outrageous kläder, explicit snusk, vita människor som får stryk och vad som verkar vara en icke-existerande budget. Dodgy sensmoraler och ännu sämre skådespeleri åt sidan så är ju det här nämligen något av en orgasm för DVD-spelaren att få snurra Lee Frosts lilla action-fest!.
<font face="courier new"><font size="4">
Soul Vengeance (1975)</font size></font face>
Stephen Schenck. Ett namn som är värt att lägga på minnet då det antagligen är den enda skådespelaren som på film strypts av en flera meter lång afro-amerikansk penis ... eller förresten scratch that ... de historiska vingslagen från scenen återupplevs ju i
Scary Movie 2 där en ond clown stryps av en av Wayansbrödernas snorre. Det gör till och med Stephen mer historisk i mitt hjärta. Att scenen till skillnad från i
SM2 inte ska ses som ett skämt är ju ännu en anledning att kanonisera originalet.
Lång historia kort. Funky kille blir misshandlad av polisen, nästan kastrerad, mixtrad med i fängelset, kommer ut med förmågan att växa sin snorre mer oss allihop tillsammans och att voodooifiera alla damer till freaky stående sex med honom. Sina bisarra egenskaper använder han sen till att få hämnd på folket som fick honom oskyldigt inburad. Elegant! Fantastisk! Superb!
Regissören Jaama Fanaka har även gjort den eminenta rullen
Penitentiary och lite andra sevärda rullar.
Hope y'all hip to the game!
