Matkultur! Tänkte snacka lite om romarrikets mat, och såna grejer man kanske inte riktigt tänker på när man kör fantasy/historiska rollspel.
Ägg var svindyra. Ett dussin ägg kostade dig halva dindagslön veckolön (no kidding! En dagslön veckolön var ungefär 25 denarii, ett ägg kostade 1 denarius.) Vad gjorde man av äggen man köpt dyrt då? Tja, pocherade ägg med pinjenötssås, till exempel. Eller varför inte en French (Roman) Toast: överklassen svinar loss på riktigt med den här rätten. Inte bara ägg, utan vitt bröd också (och vitt bröd är dyrt, för vitt mjöl är dyrt att göra). Nice.
Romerska soldater fick en vinäger-ranson. (Som vi kan läsa om i Vegetius De Re Militari.) Vilket kan tyckas lite konstigt. De använde vinägern för att, bland annat, göra Posca, en dryck som vi inte har något recept för... det talas mycket om Posca i brev och berättelser, men något recept vet jag inte om det finns. Det florerar en del recept på nätet, men jag är inte säker på att någon av dem har nån bra källa. Alla källor säger iaf att soldaterna drack vinäger blandad med vatten, så det är ju ett ställe man kan börja på -- det är inte så farligt som man kan tro, testa själva. Jag misstänker att maltvinäger inte fanns (gissningsvis rödvins- och vitvinsvinäger först och främst).
Palsternackor. Palsternackor överallt. Apicius innehåller massor med palsternack-rätter, och Pliny verkar inte vidare förtjust i dem, men anser iaf att de skyddar mot ormbett (man blir alltså inte biten av ormar om man har palsternackor med sig).
Schemat för de rika och välbärgade var inte värst tungt. Man började dagen med att klara av alla viktiga möten, för att sen åtnjuta prandium (sen frukost). Efter det var det dags för happy bath time, och runt 14 så började man avnjuta cena, vilket var huvudmålet på dagen. Cena varade rätt länge, ofta långt in på kvällen (speciellt om man hade gäster), och avslutades med lite att dricka lite (comissatio). Cena brukade vara en sorts gröt, men man serverade grönsaker och kött eller fisk till också. Under republikens tid så utvecklades cena till två distinkta delar: huvudrätt och dessert, och i senrepublika Rom så var det vanligt att den serverades i tre delar: gustatio (första rätten), primae mensae (huvudrätten), och secundae mensae (dessert).
Fisksås var en grej. Den kallades Liquamen om man var fattig, och Garum om man var rik. Eller, det där stämmer inte riktigt. Garum gjordes bara på blod och innanmäte på fisken, liquamen gjordes på hela fisken. Garum användes som en sorts krydda som man hällde på färdiga rätter, medan liquamen är en ingrediens i matlagningen. Garum är också svindyr, 3 liter från Carthago Nova kostade ungefär en legionärs årslön. Närmsta jämförelsen med liquamen som vi har är troligtvis nam pla eller nån annan östasiatisk fisksås.
En hasselmus är good eatin', så det är bäst vi skaffar den en egen liten burk att bo i. Så kan vi mata den med nötter. En sån burk kallar vi kanske glirarium.
Kvinnor får givetvis inte dricka vin, men Passum är okej. Det är ett russinvin, och sålunda tillräckligt tjejigt. Väldigt sött. Man kan göra eget genom att offra lite rödvin och låta russinen svälla i det under 3-4 dagar. Ta sen en stavmixer och gör allt till en sörja, sila ut vätskan så gott det går. Enjoy. Ta kanske.. 100g russin per halvliter vin.
Eller betala en förmögenhet för vin santo/passito. (Ok, inte en förmögenhet kanske, men definitivt dyrare. Just makes sure there are raisins in there.)
Vinidarius skrev recept, men glömde ibland att skriva sånt som framtida generationer kanske behövde. Hur menade han, till exempel, att man skulle "forma" köttet i offelae-receptet? (Han skriver alltså, efter att ha beskrivit hur man skrapar köttet, "forma köttet." Till vadå?)
Recept kan ni läsa i Apicius, som Marcus Gavius Apicius skrev. Vinidarius skrev "utdrag ur Apicius", vilket inte alls är förvirrande. Boken finns faktiskt översatt till svenska, och heter då Apicius, En gammal romersk kokbok, för det går ju inte att använda originalnamnet De re coquinaria ("Angående ämnet matlagning"). Vet inte om den går att få tag på dock, men det finns givetvis engelska översättningar också.
Hedras den som hedras bör: Pass the Garum är min go-to när det gäller romersk mat.
Ägg var svindyra. Ett dussin ägg kostade dig halva din
Romerska soldater fick en vinäger-ranson. (Som vi kan läsa om i Vegetius De Re Militari.) Vilket kan tyckas lite konstigt. De använde vinägern för att, bland annat, göra Posca, en dryck som vi inte har något recept för... det talas mycket om Posca i brev och berättelser, men något recept vet jag inte om det finns. Det florerar en del recept på nätet, men jag är inte säker på att någon av dem har nån bra källa. Alla källor säger iaf att soldaterna drack vinäger blandad med vatten, så det är ju ett ställe man kan börja på -- det är inte så farligt som man kan tro, testa själva. Jag misstänker att maltvinäger inte fanns (gissningsvis rödvins- och vitvinsvinäger först och främst).
Palsternackor. Palsternackor överallt. Apicius innehåller massor med palsternack-rätter, och Pliny verkar inte vidare förtjust i dem, men anser iaf att de skyddar mot ormbett (man blir alltså inte biten av ormar om man har palsternackor med sig).
Schemat för de rika och välbärgade var inte värst tungt. Man började dagen med att klara av alla viktiga möten, för att sen åtnjuta prandium (sen frukost). Efter det var det dags för happy bath time, och runt 14 så började man avnjuta cena, vilket var huvudmålet på dagen. Cena varade rätt länge, ofta långt in på kvällen (speciellt om man hade gäster), och avslutades med lite att dricka lite (comissatio). Cena brukade vara en sorts gröt, men man serverade grönsaker och kött eller fisk till också. Under republikens tid så utvecklades cena till två distinkta delar: huvudrätt och dessert, och i senrepublika Rom så var det vanligt att den serverades i tre delar: gustatio (första rätten), primae mensae (huvudrätten), och secundae mensae (dessert).
Fisksås var en grej. Den kallades Liquamen om man var fattig, och Garum om man var rik. Eller, det där stämmer inte riktigt. Garum gjordes bara på blod och innanmäte på fisken, liquamen gjordes på hela fisken. Garum användes som en sorts krydda som man hällde på färdiga rätter, medan liquamen är en ingrediens i matlagningen. Garum är också svindyr, 3 liter från Carthago Nova kostade ungefär en legionärs årslön. Närmsta jämförelsen med liquamen som vi har är troligtvis nam pla eller nån annan östasiatisk fisksås.
En hasselmus är good eatin', så det är bäst vi skaffar den en egen liten burk att bo i. Så kan vi mata den med nötter. En sån burk kallar vi kanske glirarium.
Kvinnor får givetvis inte dricka vin, men Passum är okej. Det är ett russinvin, och sålunda tillräckligt tjejigt. Väldigt sött. Man kan göra eget genom att offra lite rödvin och låta russinen svälla i det under 3-4 dagar. Ta sen en stavmixer och gör allt till en sörja, sila ut vätskan så gott det går. Enjoy. Ta kanske.. 100g russin per halvliter vin.
Eller betala en förmögenhet för vin santo/passito. (Ok, inte en förmögenhet kanske, men definitivt dyrare. Just makes sure there are raisins in there.)
Vinidarius skrev recept, men glömde ibland att skriva sånt som framtida generationer kanske behövde. Hur menade han, till exempel, att man skulle "forma" köttet i offelae-receptet? (Han skriver alltså, efter att ha beskrivit hur man skrapar köttet, "forma köttet." Till vadå?)
Recept kan ni läsa i Apicius, som Marcus Gavius Apicius skrev. Vinidarius skrev "utdrag ur Apicius", vilket inte alls är förvirrande. Boken finns faktiskt översatt till svenska, och heter då Apicius, En gammal romersk kokbok, för det går ju inte att använda originalnamnet De re coquinaria ("Angående ämnet matlagning"). Vet inte om den går att få tag på dock, men det finns givetvis engelska översättningar också.
Hedras den som hedras bör: Pass the Garum är min go-to när det gäller romersk mat.