Nekromanti GammKon? ...

[Krille]

Re: Spelarna bygger världen

"Nå, men spelar man ett äventyr är det viktigare med en BRA spelledare. Eftersom det är han som sitter på äventyret så är det hans jobb att engagera spelarna. Men spelar man helt löst, då står ju "handlingen" och trampar vatten tills spelarna väljer att ta eget initiativ och göra något, varpå det plötsligt blir DE som håller i tyglarna."

Om dessa båda satser sammanfogas får man mycket av min modell av spelandet.

De roller som spelledaren styr har också inflytande över dramats gång, precis som de roller som spelarna styr. Personligen ser jag det inte som något antingen-eller - de bästa spelsessionerna uppstår när både spelare och spelledare påverkar handlingen, när spelledaren och spelarna är engagerade i ståryns skapande. Spelarna kan fortfarande agera matchmakers, intrigera sinsemellan, snuttegulla med varandra et cetera, men tro fan inte att de kan göra det ostört - en kasse slemma skurkar (och en kasse andra icke fullt så skurkaktiga spelledarpersoner men fortfarande sådana som lägger näsan i blöt) vill också ha sitt att säga till om saken.

På så sätt är hela spelgruppen med och skapar ståryn.

 

[Rising]

Re: Spelarna bygger världen

Jupp, så föredrar jag också att ha det. Jag tycker dock att det spelsättet fungerar bäst när man spelar i längre kampanjer.

Rätt få konventsäventyr är ju överhuvudtaget skrivna på ett sätt så att spelarna skulle få utrymme att agera fritt. Inte om de förväntar sig spela färdigt äventyret, i alla fall.

/Rising

 

[Organ]

Samlande (OT)

Jag har ingen åsikt om kort-SPELANDE, men här kommer mina åsikter om samlande som företeelse:

Jag är själv en samlare av stora mått med så skilda intressen som vinylskivor, seriealbum, tidig 1900-talsmilitaria (mest hjälmar, bajonetter och ordnar och medaljer) och rollspel (är nån förvånad?). Jag tycker som så att det är helt OK att samla på vad som helst egentligen, vare sig det rör sig om musmattor med hundar på, porslinstomtar eller udda högerpjäxor tillverkade före 1930. Vad jag däremot reagerar mot är samlande av något som är KONSTRUERAT för att just samla på. Som exempel finns otaliga serier med bilder på hockeyspelare, bilar el.dyl. Sådant riktar sig oftast till yngre och behovet att samla på dessa är ett behov som är SKAPAT och, t.ex. via sådant som taskiga japanska tecknade tv-serier, inplanterat endast för att tjäna pengar, och det tycker jag är ganska cyniskt (från tillverkarenas sida alltså). Ser man inte det tycker jag man är lurad.

/Anders

 

[DanielSchenström]

Re: Samlande (OT)

Som ung har man inte erfarenheten nog att avgöra vad som är lureri eller inte. Men även inom rollspelshobbyn har vi glassiga begränsade utgåvor och dylikt. Jag ser det som så att oavsett företagets syn på det hela, om man tycker det är kul att samla så uppfyller det i alla fall en trevlig funktion enligt mig.
Samlarkort i allmänhet tror jag nog riktar sig till äldre, när det inte är uppenbart riktat till yngre som t.ex. sagda japanska serie. Hockeykort, baseballkort och dylikt är mer en vuxenleksak.

 

[Tippis]

Re: Åh... boxar...

/images/icons/doh.gif Äh! Jag har kvar varenda (svensk) KULT-pryl i boxar, där de största skadorna på boxarna är lite försvunnen färg i hörnen...

(fast det är klart... jag fuskade ju genom att ta ur allt innehåll och låta det ligga å drälla på golvet, medan boxen stod i bokhyllan och såg snygg ut.../images/icons/clever.gif)