Re: Spelledarrollen
TORG och Baron Munchausen är två exempel på spel där inte spelledarens position är den samma. I TORG så sitter alla med kort och en del av de korten kan användas av spelarna för att styra handling och till exempel göra en flyktig slp till en permanent del av kampanjen. Så spelarna är lite medregissörer förutom rollpersoner. Munchausen har man inte någon SL i. Finns hemmabyggen också som uppmuntrar till spel utan SL. I övrigt är det precis som du skriver, något som framkommer ur gruppen.
När jag inte kör TORG så är det jag som SL som har full kontroll på det jag kan ha kontroll över och de andra spelledarna i min grupp spelleder på samma sätt. Men det som lätt kan fixas med kort i TORG försöker jag vara lyhörd nog för att införa i mina andra kampanjer. Om det är uppenbart att en rollperson (och spelaren) intresserat sig för en viss person så tycker jag det bara är trevligt att få ytterligare en pjäs till brädet. Tvärtom vad man kan tro från mina och Risings inlägg nedan så är det personinteraktion som jag finner mest intressant. Andra önskemål besvaras givetvis också, men för säkerhets skull brukar jag be spelarna om lappar med vad deras rollpersoner tar för sig mellan äventyren så att de och jag får en bättre upplevelse då jag är mer förberedd.
Om spelarna inte nappar så brukar jag tycka att de är deras förlust men låt mig belysa mitt argument med ett exempel ur verkligheten. Konvent. SL är bra tre av fyra spelare sitter där som dödhögar medans de fjärde är intresserad. Den spelaren tycker spelet och SL är bra och de andra tre jobbiga och störande. Konvent. En usel SL och fyra topptända spelare. Alla går därifrån och skrattar gott åt vilket skräp de just spelat. Mitt huvudargument för att spelledaren är viktigare än spelarna.
I ditt exempel så var det spelandet som var bra. Från min sits som SL, även om jag har haft det kul socialt sett, om jag känner eller märker att äventyret inte vart det bästa så är det ett failure hur kul de än haft.
En bra SL gör inte spelarna bättre automatiskt, nej. Men han kan fortfarande göra bra ifrån sig med en kluns babianer till spelare medans bra spelare inte har samma inverkan på SLs förmåga. (Babianer var förövrigt en referens till sagda konvent. Få se nu om någon kan gissa rätt på konvent)
Jag brukar ta det som ett stort godkännande när spelarna börjar ta så mycket intresse i spelvärlden att de själva börjar forska och dra i tåtar istället för att låta mig leda dem till olika platser. Inte alla kampanjer jag har är så, av olika skäl, frömst att de inte spelats så länge men i de som nått dit är det desto roligare att vara SL. Då har det räckt med att jag kommit till spelmötet med en fem punkter nedskrivna med händelser som kan hända ifall de slackar av men det brukar ändå vara dem och deras göromål som drar kampanjen tills jag tycker att de haft det för gemytligt för länge.
Utan mig, SL skulle de inte hålla på så mycket. Jag utan mina spelare skulle vara tråkigt men SL är viktigare om inte annat än för det större ansvaraet och tiden man behöver lägga ner samt regel och världskunskapen denne behöver ha.
Ytterst är det ett samspel, men, men.