Nekromanti GammKon? ...

[Rosen]

Re: Ta på dig läsglasögonen ...

Ja just det, bisarr anekdot: Jag bär ansvaret för att Games Workshop bytte namn på floden Bögen och staden Bögenhafen till de (i Sverige) något mindre löjeväckande Bogen respektive Bogenhafen.

Skäms på dig - Shadows over Bögenhafen är ju det kultigaste modulnamnet i branschen, ju. (-:

--
Åke

 

[Dante]

Medhåll och mothugg ...

Jag håller med dig i allt utom en sak: Anledningen till att du slutade spela AD&D, Pendragon, RuneQuest, Palladium, Traveller och Tunnels & Trolls var att du tyckte att de var tråkiga.

För mig kan Pendragon omöjligt bli tråkigt.

Observera att jag heller inte skrev att ovanstående spel är de bästa spel som finns att uppbringa; men om vi nu ska ha ett GammKon/NostalgiKon ska vi väl ändå spela de spel som var vanligt förekommande »way back when».

 

[Kitzune]

Re: Drakborgen

då kan man ju lika gärna lira Drakborgen (ett spel som inte
ska underskattas

På vilket sätt bör Drakborgen INTE underskattas? Jag tycker
hela prylen är lite överskattad. Tyckte den inte alls var rolig.
Har du några heta tips på hur man kan få spelandet att BLI
roligt?

/Alexander Gyhlesten

 

[DanielSchenström]

Håller med så mycket det går.

Olika personer gillar helt enkelt olika saker. Det finns ju dem som tycker allt scifi är tråkigt, allt fantasy är tråkigt och så vidare. Här på forumet gäller det dock att man är tydlig och talar om att det är ens egna synpunkter man uttalar. (Paranoida som vi år antar vi annars att folk är språkrör för Cthulhu).

Och jag håller därför med Dante och vill göra ett litet tillägg som de flesta verkar hålla med i. Spelledaren är den viktigaste beståndsdelen i rollspelandet, då denne kan göra ett uselt spel bra eller ett bra spel uselt.

Så när Gammkon blir av, om det blir av så ser jag fram emot klassiska spel, förhoppningsvis ledda av bra spelledare. Kanske borde vi börja definiera klassiska rollspel. är det spel från före ett visst datum, eller att de varit stora? Bara engelska? (Som TSRofil sitter jag ju med spel som Gamma World, Gangbusters, Boot Hill bland annat, men jag har ingen aning om hur stora de var för när jag började spela 1986 var det med den svenska D&Dboxen.)

 

[Kitzune]

Re: Spelledarrollen

Spelledaren är den viktigaste beståndsdelen i rollspelandet,
då denne kan göra ett uselt spel bra eller ett bra spel uselt.

Tja, nu tycker jag du underskattar spelarnas roll. Är de inte
med på noterna när spelledaren försöker göra ett uselt spel
bra blir det ju inte bra, summa sumarum (spelare brukar det
finnas fler av än spelledare). Dessutom kan även spelare göra
ett dåligt spel bra genom att spela skickligt.

Så jag kan nog lugnt säga att båda parter har en viktigt roll,
utan att utesluta den ene från den andre och påkalla att någon
har större vikt.

/Alexander Gyhlesten

 

[Björn Hellqvist]

Frågan är...

Vad f-n rökte han när han skrev den där skiten? Plast? Egentligen borde man samla ihop ett antal exempel ur det scenariot (och andra) och författa en artikel på temat "de 30 vanligaste felen vid scenarioförfattande".

BTW, med det slutet så är jag glad att vi inte kom längre i "äventyret" (hallucinationen?) än vi gjorde...

 

[Björn Hellqvist]

Re: Nyfiken fråga (igen)

Det måste för övrigt ha varit svårt att ordna större konvent innan det fanns Sverok, Sinkadus eller internet där man kunde få tag på folk och nå ut med information.

Inte bara det - det förekom knappt ens datorer för att fixa utskick, anmälningslistor, utskrifter av äventyr. Trots att varken Internet eller Sverok fanns som resurser, så anordnades årligen flera stora konvent med 400-800 deltagare. På BorCon 2 (1984) fanns det en dator som användes för att hålla koll på anmälningarna och för utskrift av namnetiketter - med förutsägbart resultat... Det var inga större problem att få tag på deltagare - det gick utmärkt att annonsera i fansin, i spelbutiker, och på andra konvent. Äventyren kunde man skriva med skrivmaskin. Det var måhända 15 år sedan, men helt stenålder var det inte.

 

[DanielSchenström]

Re: Spelledarrollen

Jag tänker hålla på min ståndpunkt, förutsatt att vi inte talar om någon av de spel som i sig tar bort eller förminskar spelledarens normala position.

Spelledaren är den som sätter tonen för spelandet. Han sköter eventuella regler, han har rollbesatt världen, skapat miljöerna, tänkt ut äventyret. Spelarna är bara ett par av dessa personer. En bra spelledare gör att äventyret blir bra, oavsett hur usla spelarna är eftersom denne kan anpassa sig till rätt nivå. Bra spelare gör inte äventyret bättre eftersom de inte på magisk väg kan göra spelledaren bra. Så spelledaren är viktigare. Därmed inte sagt att spelare är oviktiga, utan dem sitter spelldaren bara bakom sin skärm och ser dum ut.

Order av viktighet:

Bra spelledare -> Bra spelare -> Gott snacks -> Trevlig lokal ->Bra rollspel (Alltså själva spelet, boken eller boxen, AD&D, Amber eller vad det nu är.

 

[Magnus Seter]

De tre rider igen

Inte bara Herr Nils är från Dalarna. Även jag och Dante är därifrån. Och från samma gäng rollspelare. Även om den onde Herr Nils är senior i sammanhanget.

Jag misstänker även att det hänger en del andra från det gamla Borlänge/Falun-gänget på detta och andra rollspel.nu-forum.

M.

 

[sluper]

Re: Drakborgen

Va! Drakborgen är väl kul! Det är inget rollspel (och därför tänker jag inte dra igång en diskussion som försvarar den här).

Jag gillar iaf Drakborgen!
Kan ha att göra med att Drakborgen & Talisman är de enda sällskapsspel som ligger någorlunda nära rollspelen.

 

[sluper]

Re: Skräck & Adventure

*asg*

Bra idé
Det låter faktiskt skitkul - det ska jag fanimej föreslå att vi lirar här uppe nå'n gång!

Undrar om man kan göra samma sak med "Fragglarna" ?

 

[Zizop]

Re: Håller med så mycket det går.

"...började spela 1986 var det med den svenska D&Dboxen."

Den har man ju i två ex - en fortfarande i plasten...<img src="/images/icons/cool.gif" border=0 width=15 height=15>

 

[Rising]

En sak med drakborgen, dock

Jag älskar drakborgen, det har betytt mycket för mig. En sak bara:

Hatar inte ni också när man i första rundan går in i ett vridrum och finner sig invriden mot yttermuren? Händer mig nästan jämt, faktiskt. Eller så kommer jag in i ett sånt där skitrum med tre "knappar" på golvet och där väggarna dras igen och man har två chanser på tre att överleva. -Och givetvis dör nio av tio fall... Eller när man drar upp det där "Taket rasar"-kortet med en risk på tolv att man dör, och självklart slår ett varenda gång... Eller när man går vilse bland korridorer som ständigt svänger åt fel håll, kommer till rutan precis innan skattkammaren och får slåss mot en jättespindel, och när man är klar med den märker man att inte tiden kommer räcka till för att gå in i skattkammaren, utan att man måste vända på klacken omedelbart och rusa ut innan tiden är slut, och så klarar man borgen med en halv medaljong och 60 guldmynt, medan ens vänner har månstenskombon och jadefigurer och...

-Kort sagt; Drakborgen är ett elakt spel. Det är det som gör det så förbannat roligt.

/Rispuddingen

 

[Kitzune]

Re: Spelledarrollen

förutsatt att vi inte talar om någon av de spel som i sig tar
bort eller förminskar spelledarens normala position

Det där trodde jag bara reglerades inom gruppen. I alla fall
har jag och mina kamrater alltid spelat på vägen som leder
till ändhållplats "Alla bör ha en viss bit influens över
spelandet".

Jag kan hålla med dig om att spelledaren är viktig på den
punkten att denne faktiskt bygger upp världen för spelarna,
MEN om inte spelarna nappar och vill vara med blir det som
du beskriver det:

"utan dem sitter spelldaren bara bakom sin skärm och ser dum ut."

Dessutom kan jag verkligen inte hålla med dig när du skriver:

"Bra spelare gör inte äventyret bättre eftersom de inte på
magisk väg kan göra spelledaren bra."

Håller med till viss del. När jag varit väldans lam som
spelledare någon kväll behövde inte spelarna få mindre roligt
för det - Genom att göra något positivt av att vi åtminstonde
spelade rollspel, och därigenom passade på att ha skoj.
Inget mig emot då jag var väldans trött vid det tillfället.

Och en bra spelledare behöver inte göra per automatik
spelarna bra - Eller hur?

En kommentar utöver detta som bör läggas till är att det
mångt om mycket hänger en hel del på spelledaren om en
spelsession ska bli lyckad. Men min spelgrupp försöker
förändra det där genom att alla spelarna får ta lite ansvar själva
och vara lite inovativa och försöka bygga världen lite så den
passar deras ändamål/syften. Te.x har jag haft en spelare
som startade en vapendesignsfirma i Nya Mutant - Vilket jag
stämplade med godkäntstämpeln. Det är väldans roligt när
spelarna kommer med egna förslag och idéer.

Så, från min synvinkel är spelare och spelledare fortfarande
lika viktiga. Fast fungerar det annorlunda i din spelgrupp och
det inte finns någon vettig anledning till varför man skulle
ändra på det - Kör på bara, störtskönt att ni kan göra det ni
mår bra av <img src="/images/icons/woof.gif" border=0 width=15 height=15>

/Alexander Gyhlesten

 

[DanielSchenström]

Re: Håller med så mycket det går.

4ex här. Första klippte jag sönder kartongen för att göra en SL-skärm. Andrakom i en klump utan box till basreglerna. Sen har jag en hel öppnad box och en inplastad. 20kronor styck fick jag göra mig av med för de två senaste boxarna. Att rollspel ska vara så dyrt nu för tiden

 

[Rising]

Spelarna bygger världen

Om man ska spela ett riktigt ÄVENTYR med början och slut och med en sammanhängande dramatologi som löper genom hela spelsessionen, då tycker jag, precis som herr Schenström, att SL är viktigare än något annat.

Men precis som Kitz påpekar så behöver man inte spela äventyr, utan kan låta spelarna bara spela i sina egna äventyr. Någon försöker agera matchmaker och hitta flickvänner åt sina äventyrarkompisar, någon försöker utvidga sitt kriminella imperium, någon försöker få sin dotter att sluta med droger osv.

Jag tycker de här sessionerna är skitviktiga, framförallt i skräckrollspel, då det blir så oerhört mycket läskigare om spelarna "känner" sina rollpersoner. Att äventyrarna räddat världen tolv gånger betyder inte mycket för deras personlighet (jag skulle bli rätt dryg, iofs), men om de har en trasslig kärleksrelation hemma, en arbetskamrat som flörtar förbehållslöst på jobbet, en massa fiskepolare som man planerar att åka utomlands med och en mor som håller på att bli försjunka i Alzheimers, då djävlar blir rollpersonen "på riktigt".

Och de här delarna kan inte SL tvinga på spelaren, det måste han själv få så frön till. Sedan måste förstås SL vara lyhörd, men det är ändå på spelarens initiativförmåga och fantasi som det viktigaste hänger.

Överhuvudtaget tror jag spelarens roll är större i ett friformsäventyr, i alla fall ett bra sådant.

/Rising

 

[DanielSchenström]

Re: Spelledarrollen

TORG och Baron Munchausen är två exempel på spel där inte spelledarens position är den samma. I TORG så sitter alla med kort och en del av de korten kan användas av spelarna för att styra handling och till exempel göra en flyktig slp till en permanent del av kampanjen. Så spelarna är lite medregissörer förutom rollpersoner. Munchausen har man inte någon SL i. Finns hemmabyggen också som uppmuntrar till spel utan SL. I övrigt är det precis som du skriver, något som framkommer ur gruppen.

När jag inte kör TORG så är det jag som SL som har full kontroll på det jag kan ha kontroll över och de andra spelledarna i min grupp spelleder på samma sätt. Men det som lätt kan fixas med kort i TORG försöker jag vara lyhörd nog för att införa i mina andra kampanjer. Om det är uppenbart att en rollperson (och spelaren) intresserat sig för en viss person så tycker jag det bara är trevligt att få ytterligare en pjäs till brädet. Tvärtom vad man kan tro från mina och Risings inlägg nedan så är det personinteraktion som jag finner mest intressant. Andra önskemål besvaras givetvis också, men för säkerhets skull brukar jag be spelarna om lappar med vad deras rollpersoner tar för sig mellan äventyren så att de och jag får en bättre upplevelse då jag är mer förberedd.

Om spelarna inte nappar så brukar jag tycka att de är deras förlust men låt mig belysa mitt argument med ett exempel ur verkligheten. Konvent. SL är bra tre av fyra spelare sitter där som dödhögar medans de fjärde är intresserad. Den spelaren tycker spelet och SL är bra och de andra tre jobbiga och störande. Konvent. En usel SL och fyra topptända spelare. Alla går därifrån och skrattar gott åt vilket skräp de just spelat. Mitt huvudargument för att spelledaren är viktigare än spelarna.

I ditt exempel så var det spelandet som var bra. Från min sits som SL, även om jag har haft det kul socialt sett, om jag känner eller märker att äventyret inte vart det bästa så är det ett failure hur kul de än haft.

En bra SL gör inte spelarna bättre automatiskt, nej. Men han kan fortfarande göra bra ifrån sig med en kluns babianer till spelare medans bra spelare inte har samma inverkan på SLs förmåga. (Babianer var förövrigt en referens till sagda konvent. Få se nu om någon kan gissa rätt på konvent)

Jag brukar ta det som ett stort godkännande när spelarna börjar ta så mycket intresse i spelvärlden att de själva börjar forska och dra i tåtar istället för att låta mig leda dem till olika platser. Inte alla kampanjer jag har är så, av olika skäl, frömst att de inte spelats så länge men i de som nått dit är det desto roligare att vara SL. Då har det räckt med att jag kommit till spelmötet med en fem punkter nedskrivna med händelser som kan hända ifall de slackar av men det brukar ändå vara dem och deras göromål som drar kampanjen tills jag tycker att de haft det för gemytligt för länge.

Utan mig, SL skulle de inte hålla på så mycket. Jag utan mina spelare skulle vara tråkigt men SL är viktigare om inte annat än för det större ansvaraet och tiden man behöver lägga ner samt regel och världskunskapen denne behöver ha.

Ytterst är det ett samspel, men, men.

 

[Kitzune]

Re: Spelarna bygger världen

Om man ska spela ett riktigt ÄVENTYR med början och
slut och med en sammanhängande dramatologi som löper
genom hela spelsessionen, då tycker jag, precis som herr
Schenström, att SL är viktigare än något annat.

Varför i hela jösse-namn då?

1. Spelledaren behöver spelare, annars kan han sitta där med
sina äventyr alldeles själv. Eller skriva noveller. Eller snusa.

Om inte spelarna tycker äventyret är roligt blir deras roll
i dramat att antinge a) Sluta spela. b) plåga sig själv.
c) Hjälpa upp spelandet.

Om de väljer alternativ A hur viktig är spelledaren då?
Om de väljer alternativ C hur viktiga är spelarna då?

2. Spelarna behöver en spelledare.

Det är i princip så här jag menade. Man kan inte ha den ena
utan den andre, utesluts något blir det inget rollspelande,
i egentlig mening - Utan solospelande.

Och de här delarna kan inte SL tvinga på spelaren, det
måste han själv få så frön till

Eller tipsa spelarna om att de faktiskt kan vara inovativa. Jag
har erbjudit extrafördelar för spelare som varit kreativa och
duktiga genom att hjälpa mig snickra ihop ett snyggt sceneri
till vårt spelande.

Jag är själv spelledare (spel-eldare) och spelare, och tycker
definitivt båda spelar en väldans viktig roll.

 

[Rising]

Re: Spelarna bygger världen

Nja, vi kan förstås anta det uppenbara; både spelledare och spelare behövs. Varför skulle vi tvista om något så uppenbart? Det är som att säga "Vad behöver en människa mest; Lungor eller syre?"

Nå, men spelar man ett äventyr är det viktigare med en BRA spelledare. Eftersom det är han som sitter på äventyret så är det hans jobb att engagera spelarna.

Men spelar man helt löst, då står ju "handlingen" och trampar vatten tills spelarna väljer att ta eget initiativ och göra något, varpå det plötsligt blir DE som håller i tyglarna. Nu tar SL och övergår till att reagera på deras input. Spelarna kan låta sina rollpersoner spela ut kärleksaffärer mellan varandra utan att Spelledaren ens behövs vara med! (en del kräver dock att i vart fall få titta på)

Det menade jag. Fast den här diskussionen är stenkorkad. Vi lägger ned. Omedelbums.

/Rising

 

[Kitzune]

Re: Intressant

Det menade jag. Fast den här diskussionen är stenkorkad.
Vi lägger ned. Omedelbums.

Okej. Jag kan hålla med, då. Mest för att jag också tycker
den här diskusionen är tråkig. Men jag håller iofs fortfarande
inte med om att spelledaren skall engagera spelarna hela
tiden, men det är min åsikt.

Vi kanske ska diskutera vidare på ämnet "Hur man engagerar
spelarna att göra något värdsligt*" i en annan, nystartad tråd
denna morgon. Vill du ta första steget? Har typ tappat farten
just nu (läser Internet-serier <img src="/images/icons/laugh.gif" border=0 width=15 height=15>).

<small>* Bygga imperium, starta affärer, etc</small>

/Alexander Gyhlesten