Nekromanti Gangsterrollspel?

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,151
Location
The Culture
Finns det egentligen något renodlat gangsterrollspel på marknaden? Jag vet att det finns en massa rollspel som skulle kunna lämpa sig för en gangsterkampanj, men jag undrar om det finns något spel där detta är huvudtemat?

...och om det inte gör det, hur kommer det sig? Gangster-genren har ju gett upphov till så många bra filmer och tv-serier. Den borde dessutom lämpa sig utmärkt för rollspel eftersom alla de normala rollerna är testosteronstinna, egotrippade och skjutglada och misstror allt och alla (oftast har de dessutom anledning till det). Alltså en perfekt blandning av intriger och våld. Framför allt är allt detta en del av de inblandades jobb, så man slipper problemet att fundera över hur rollpersonerna ska komma in i handlingen.

Problemet är möjligen att det kräver en del kunskap om gangsterkulturen för att kunna leva sig in ordentligt, eller är det så att alla rollspelsskapare som kommer på idén att göra ett gangsterrollspel hamnar i Hudsonfloden med betongdojor?

/tobias
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Say hello to my leeetle friend!

Jag gav det här jobbet till Clemenza. Det var ett erbjudande han inte kunde avböja. Han sa att han skulle sova på saken (med fiskarna) men sedan föreslog han följande länkar:
http://www.citizengames.com/mafia.htm
http://www.guardiansorder.com/greengoo/ghostdog.html
http://cheystar.net/Mafia/
http://www.burgergames.com/mobsters.htm

Men innan du börjar kolla upp dessa heta tips bör du tänka över vad Senator Geary en gång hade att säga om oss gangsters:

"I don't like your kind of people. I don't like to see you come out to this clean country in oily hair, and dressed up in those silk suits, and try to pass yourselves off as decent Americans. I despise your masquerade; the dishonest way you pose yourself, yourself and your fucking family."

Well, välkommen till familjen, Gurgeh.

/Risingatore

"We're all part of the same hypocrisy, Senator. But never think it applies to my family"
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,151
Location
The Culture
Re: Say hello to my leeetle friend!

Tack så mycket för länkarna. Jag får kolla närmare på dem ikväll.

"I don't like your kind of people. I don't like to see you come out to this clean country in oily hair, and dressed up in those silk suits, and try to pass yourselves off as decent Americans. I despise your masquerade; the dishonest way you pose yourself, yourself and your fucking family."

Det där är faktiskt ett citat som ligger lagrat i mitt bakhuvud under rubriken: "Det här är ett citat som borde passa i någon form av rollspelstext!" Man skulle till exempel kunna ta det rakt av och använda det för att uttrycka vad en medlem av Sabbaten tycker om en medlem i Camarillan i V:tM.

Det värsta med att vara gangster är att man måste stå ut med en genomvidrig italiensk morsa, som inte har något annat sätt att roa sig än att plåga sina barn. (Inget ont sagt om snälla italienska morsor, men de får inte lika stora roller i filmer.)

/tobias
 

Gardener

Champion
Joined
7 Feb 2000
Messages
8,445
Location
Södermalm
Det finns ett gammalt rollspel från TSR som heter GangBusters som är till för rollspel i gangstermiljö på 20-talet. Det gavs ut första gången 1982, och en tredje upplaga kom 1990. Lär vara svårt att få tag på, och jag säljer inte mitt ex =], men med lite tur går det säkert att hitta på ebay.

Ett rollspel kallat Gangsters! gavs ut av Fantasy Games Unlimited 1979, där en polis tydligen var med och skrev fakta.

En snabb sökning på google hittar även detta:
Mobsters - Gratis rollspel att tanka ner som använder en spelmotor som kallas Scorpio.
 

Ymir

Blivande Stockholmshipster
Joined
18 May 2000
Messages
11,318
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Gangsterrollspel - varför då?

Ser ingen mening med ett renodlat gangsterrollspel. Gangsterscenarier bör spelas i vår värld, och alla former av kampanjvärldsbeskrivningar blir följaktligen överflödiga. Bara att dra igång en friformkampanj, eller så kan man ju använda sig av ett befintligt regelsystem - finns många som hade kunnat funka. (Jag röstar på Neotech 1).

- Ymir, anser att han har alla rollspel han behöver för att kunna spela vad som helst.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,151
Location
The Culture
Re: Gangsterrollspel - varför då?

En beskrivning av kampanjvärlden är naturligtvis helt ointressant i ett sådant rollspel. Vad som skulle vara intressant är en beskrivning av traditionen och kulturen inom olika organisationer. Alltså hur maffian är uppbyggd, hur arbetsfördelningen ser ut, hur man behandlar en person som gör si eller så, vad FBI gör mot den organiserade brottsligheten etc etc...
Det här kan man naturligtvis läsa sig till i en lämplig bok. Orsaken till att jag frågade var mer nyfikenhet än något annat, eftersom jag tyckte att gangster/maffia var en så populär genre att den borde gett upphov till en del rollspel.

/tobias
 

Rev

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
326
Location
Göteborg
Mitt förslag är att du väljer ett lämpligt, hyfsat realistiskt spelsystem (t.ex. Neotech 1 eller GURPS) och sedan letar efter bra facklitteratur om maffian. Något annat att kika på kan vara GURPS Cops, som förmodligen ger en rätt bra inblick i hur polisen fungerar ur rollspelssynpunkt.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Rollspel är inte bara regler

"Ser ingen mening med ett renodlat gangsterrollspel. Gangsterscenarier bör spelas i vår värld, och alla former av kampanjvärldsbeskrivningar blir följaktligen överflödiga."

Nja... För det första så tycker jag att den maffiavärld som uppmålas i gangsterfilmerna är rik värld som skulle må bra av att presenteras i ett rollspelsmaterial. Kampanjvärldsbeskrivningar handlar ju inte bara om teknologi, raser och miljöer. De sociala strukturerna ska man inte negligera. Hur än en italiensk maffiafamilj strukturerad? En sicilliansk? Hur fungerar irländska maffias? Judiska? Ryska? Hur är det med organisationerna egentligen? Jag orkar inte läsa alla Mario Puzo-böckerna och föra anteckningar. Jag skulle tycka det vore bra om någon rollspelskonstruktör klargjorde detta för mig.

Sedan tycker jag regler skall anpassas till ändamålet. Regler till matinéäventyrsrollspel (såsom Neotech) ska användas till just matinéäventyr. Jag hade föreslagit lösa regler, som till ett intrigrollspel likt Vampire i ett gangsterrollspel. Få färdigheter, få tärningsslag, liten inriktning på "presterande". Strider i maffiaäventyr handlar inte om att kolla vem som är bäst på att skjuta, utan det handlar om vem som är smartast, kyligast och djärvast. När du väl har planerat ett överdjävulskt attentat så spelar det mycket liten roll hur duktig själva skytten är. Det är ju därför maffiabossarna själva brukar vara med på alla tillslag. Med ett matinéäventyrsregelsystem så motverkar man detta och bygger upp naturlagar som säger att en klok maffiaboss hellre delegerar allt arbete till folk som har höga FV i de färdigheter som krävs.

Så funkar det ju inte i filmerna, därför tycker jag matinéäventyrsregler vore direkt olämpliga i ett maffiaspel. Anpassa verktygen efter ändamålet.

Slutligen skulle jag vilja ha ett rollspel som kunde förmedla själva stämningen i gangsterfilmerna. Det handlar om val av tärningar, uttryck, rollformulärens utsmyckning, namn på egenskaper, yttre detaljer, regeltermer, specialregler osv. Små, små saker som det är svårt att sätta fingret på, men som betyder SÅ mycket i den färdiga produkten.

Jag tror mycket på ett proffsigt gangsterrollspel. Det är verkligen inte onödigt.

/Rising
 

Weatherman

Hero
Joined
25 Jul 2000
Messages
845
Location
Leksand, Dalarna
Kiss my ring, Risingio!

"Sedan tycker jag regler skall anpassas till ändamålet."

Som i Kabal som Arvidos nämnde i den här tråden. Spelets vision är helt i min smak. Och sen är det ju en sak ifall spelets (exempelvis Neotechs) regler täcker in det man vill ha i spelet; men då sitter man med en stor fet bok full med en massa skit man inte har användning för och det gillar jag inte.


"Så funkar det ju inte i filmerna, därför tycker jag matinéäventyrsregler vore direkt olämpliga i ett maffiaspel. Anpassa verktygen efter ändamålet."

Saken är den Rising, att alla verkar inte vilja återskapa det man ser på film (fråga mig inte varför). Vissa vill ha krassa och trovärdiga (med vår verklighet som måtstock för vad som är trovärdigt) regler som kan till alla sorters spel så länge man kör ungefär samma stil i alla kampanjer. Andra är för lata för att lära sig nya regelsystem hela tiden (vilket jag kan förstå) och nöjer sig med att använda samma hela tiden.


"Slutligen skulle jag vilja ha ett rollspel som kunde förmedla själva stämningen i gangsterfilmerna. Det handlar om val av tärningar, uttryck, rollformulärens utsmyckning, namn på egenskaper, yttre detaljer, regeltermer, specialregler osv. Små, små saker som det är svårt att sätta fingret på, men som betyder SÅ mycket i den färdiga produkten."

Helt rätt! Ett rollspel är mer än regeluppsättningen och som du sa är det ju jobbigt att göra all research själv. Det är ju bättre att få det serverat av andra!


"Regler till matinéäventyrsrollspel (såsom Neotech)"

Jag har flera gånger sett dig använda termen matinérollspel. På DoD passar den in, Gondica borde ha undertiteln "Ett matinérollspel i en heroisk värld" men Neotech? Jag skulle vilja se kriterierna vad som klassas som matiné. Är det uddlöst äventyrande utan eftertanke och budskap?

Tillbaka till gangsters. Skulle det vara roligast att spela i på 20-30-talen med deltablues, djungeljazz, spritförbud, depression och tommyguns eller i nutiden? Både Scarface och Sopranos är ju balla...

/Don Matso
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Kiss my ring, Risingio!

"Saken är den Rising, att alla verkar inte vilja återskapa det man ser på film (fråga mig inte varför)."

Saken är den, grovt förenklat förstås, att Rising använder "matinéäventyr" som beteckning på alla sorters äventyr där man gör något (prestationsrollspel), för att skilja det från alla sorters äventyr där man är något (rollgestaltningsrollspel).
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
*smack smack smack*

"Vissa vill ha krassa och trovärdiga (med vår verklighet som måtstock för vad som är trovärdigt) regler som kan till alla sorters spel så länge man kör ungefär samma stil i alla kampanjer."

Ursch ja, precis så tänker folk. Äckligt. :^)

"Jag har flera gånger sett dig använda termen matinérollspel. På DoD passar den in, Gondica borde ha undertiteln "Ett matinérollspel i en heroisk värld" men Neotech? Jag skulle vilja se kriterierna vad som klassas som matiné. Är det uddlöst äventyrande utan eftertanke och budskap?"

Eurm.. *host host* Tja, termen "matinérollspel" är jag väldigt förtjust i eftersom den låter lite dålig och eftersom jag använder den på rollspel som jag egentligen inte gillar. Jag kan väl vara ärlig och erkänna att det är termens huvudsakliga användningsområde. Men okej, det är inte hela sanningen. Med "Matinérollspel" menar jag egentligen "matinéspelsessioner", för "matiné" är ett stilgrepp som hör berättelsen till, precis som "skräck". Det har inget med själva rollspelet i sig att göra. Man kan ju faktiskt spela "matinéaction" i Kult precis lika bra som det går att spela "skräck" i DoD6.

Neotech är ett sånt där rollspel som kan spelas på väldigt många olika sätt. Så som jag ser det är ändå dess regler först och främst till för att skilja lyckande från misslyckande i situationer där rollpersonerna skall klara av diverse utmaningar. När jag har spelat Neotech har jag varit en utpräglad "äventyrare" som upplevt olika typiska "äventyr" av mer eller mindre lättsam karaktär. När jag själv tittat i regelboken har jag känt att den sortens äventyr förmodligen också är bäst mtp förutsättningarna. Matiné, som sagt.

De utpräglade dragen för matinérollspel är:

Alla möjliga sorters rollpersoner tillåtna
Matinérollspel handlar inte om äventyrarna i första hand, utan om vad som ska hända med dem. Därför kan spelarna i ett matinérollspel få agera som vilken sorts karaktärer som helst. Någon kan vara en busig Han Solo-typ, någon kan vara en brölande Chewbacka och en tredje kan vara en pladdrig C3PO.

Rollspel som Vampire och Kult är inte matinérollspel eftersom de handlar om en speciell sorts personer och fokuserar på dem istället för vad som ska kunna hända med dem i äventyren.

Äventyret har en "nollpunkt" som början och som slut
Matinéäventyren börjar helst med att man sitter på ett värdshus. Man är äventyrslystna krabater som vill ha ett uppdrag. När man klarat uppdraget så åker man tillbaka till värdshuset och sedan kan man fortsätta med äventyr #2.

Det betyder att du i ett matinéäventyr kan köpa tre olika äventyr och spela dem i vilken ordning du vill. Alla börjar ju och slutar med att äventyrarna sitter på ett ställe och vill ha ett uppdrag. Det är som avsnitt i en äventyrsteveserie. Du kan hoppa över en episod om du vill, för det händer egentligen aldrig något som får karaktärerna att utvecklas som personer. De har liksom bara olika balla äventyr varje gång.

Till Kult funkar det inte så. Där går det egentligen inte att spela olika "äventyr" i klassisk bemärkelse utan man måste väva ihop alla äventyr till en enda stor kampanj för att det skall fungera. Andra experimentella rollspel som Wuthering Heights faller ur ramen för matinérollspel på samma sätt.

Det handlar om en kul upplevelse för stunden
Matinérollspel har aldrig några konstnärliga ambitioner eller liknande. Det är bara till för att fungera som skojig, lättsam underhållning.

Därför är "utmaningarna" i matinérollspel oftast av sådan art att de kan överkommas med hjälp av rena prestationer. Det är enklast så. En dungeon fylld med monster är ett bra exempel på en matinéutmaning. Den kan klaras av på många sätt, och det som avgör hur du skall klara hindret är vilka yttre förmågor du har. En tjuv kan smyga sig in och undvika monstrena, till exempel, medan en krigare kan springa in och döda allt han ser. Det spelar inte så stor roll om krigaren är en gladlynt viking, en butter barbar eller en filosofisk riddare. Deras personlighet spelar alltså inte lika stor roll som deras färdigheter.

I en typisk vampireintrig däremot så spelar det inte så stor roll om du har obfuscate eller auspex, det är betydligt viktigare hur din vampyr är som person. Vem kommer hon relatera till? Vem kommer sympatisera med henne? Hur kommer hon att resonera?

Så, nog om matinébegreppet.

"Tillbaka till gangsters. Skulle det vara roligast att spela i på 20-30-talen med deltablues, djungeljazz, spritförbud, depression och tommyguns eller i nutiden? Både Scarface och Sopranos är ju balla..."

Allra helst skulle jag vilja ha ett rollspel med olika valmöjligheter för olika epoker. Jag gillar både tommygunmaffia (30-tal), godfathermaffia (50-tal), Miamimaffia (80-tal) och Sopranosmaffia (00-tal), man borde ha dessa fyra möjligheter. Då kan man spela både "Carlito's Way" och "Once upon a Time in America". Låter gott, det.

/Rising
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Man ser dum ut om man kysser fantomens ring

"Saken är den, grovt förenklat förstås, att Rising använder "matinéäventyr" som beteckning på alla sorters äventyr där man gör något (prestationsrollspel), för att skilja det från alla sorters äventyr där man är något (rollgestaltningsrollspel)."

Ärs, vad mycket bättre (och kortare) det blir när du förklarar vad jag menar än när jag själv gör det! :^D (Säger en del om mina pedagogiska färdigheter)

/Rising
som sökte en anledning att få skriva den här roliga titeln
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Have at you!

Hmmm... nu blir jag nästan ledsen på dig. Du har nämligen just bevisat att jag har missat målet med Västmark. Målet där var ju trots allt att skapa ett matinérollspel. Men det snöt sig enligt dig.

Kriterie 1: "Alla möjliga sorters rollpersoner tillåtna"

Eh... tja, rent regelmässigt går det ju att göra vad man vill i Västmark (men det går det i Kult och Vampire också). Rent miljömässigt så är det bra mer låst: folk som lever i ett saxiskt feodalt samhälle under högmedeltiden, dominerat av kristen tro. Mallarna för samhället är ganska hårt avsnörpade: man kan inte vara kapitalist eftersom pengar inte finns, man kan inte vara kommunist eftersom kapitalism inte finns, standardfjantasyns krigare, präster, tjuvar och magiker göre sig icke besvär: spela riddare, munk, fredlös eller häxa istället.

Kriterie 2: "Äventyret har en "nollpunkt" som början och som slut"

Precis som i Kult så är kampanjformen den dominerande i Västmark. Det finns ingen nollpunkt. I den mån man spelar episodrollspel så är det snarare i form av en mer avgränsad och lätthanterlig enhet som för metaplotten framåt. Intrigerna bygger huvudsakligen på ens egna relationer och interaktioner med omgivningen.

Kriterie 3: "Det handlar om en kul upplevelse för stunden"

Tja, det gör det iofs också, men det handlar också om intrigmakeri i äkta Vampire-klass (fast utan klaner). Det handlar minst lika mycket om att bygga relationer som att faktiskt kunna prestera något.

Så det enda som är kvar med matinéandet är en stor dos inspiration från diverse Robin Hood-filmer och åtminstone ett par varianter av Ivanhoe. Ämlans Rising! Förbaskade skurk! Nu kan jag inte marknadsföra Västmark som matinérollspel!

(och nej, jag är inte helt seriös)
 

Ymir

Blivande Stockholmshipster
Joined
18 May 2000
Messages
11,318
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Neotech-spelstil och maffiosofakta

Jag har aldrig spelat Neotech som ett 'äventyrarkoncept'-spel, utan har bara spelat karaktärsbetonade kampanjer i Tokyo eller Hongkong med 1-2 spelare. Mig veterligen har regelsystemet funkat alldeles utomordentligt för detta, då det, som brukligt är i Neogames spel, stöder långt mer varierande situationer än de flesta andra system. När vi helt nyligen skulle starta upp en organiserad brottslighet-kampanj i en fiktiv stadsstat vid Holland var N1 eller N2-reglerna eller friform helt enkelt vad valen stod emellan. Något annat regelsystem ser jag ingen vinning i att använda.

Och angående fakta. Varför? Faktum kvarstår: Man spelar i vår värld, och man kan ta tonvis med inspiration och information från faktaböcker eller andra rollspelsmoduler (finns tillexempel en hel hög till WoD som hade kunnat vara till synnerligen god hjälp). Resultatet av detta blir alltjämnt: jag skulle aldrig drömma om att införskaffa ett gangsterrollspel, de resurser jag redan har till mitt förfogande duger alldeles utmärkt till att rollspela vad som helst i gangster-väg.

I grund och botten handlar rollspel om ens egen fantasi. Denna kan behöva hjälpmedel ibland, men för min del har jag alla hjälpmedel jag behöver om jag vill spelleda en kampanj som kretsar kring organiserad brottslighet. Känner andra sedan ett behov av ett specifikt 'gangsterrollspel' - skaffa ett, jag hindrar er inte, och förstår att ett sådant hade kunnat erbjuda mycken hjälp i kampanjskrivande. Jag anser mig helt enkelt ha den hjälpen från annat håll.

- Ymir, håller på friform i det här fallet.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Have at you!

"Så det enda som är kvar med matinéandet är en stor dos inspiration från diverse Robin Hood-filmer och åtminstone ett par varianter av Ivanhoe. Ämlans Rising! Förbaskade skurk! Nu kan jag inte marknadsföra Västmark som matinérollspel!"

Hi hi! Äh, ska jag vara lite ärlig tycker jag att Västmark verkar vara ungefär samma sorts produkt som Gondica; det är ett sofistikerat spel som vill vara rock n' roll.

Jamenar, i Gondica är det supertydligt; man fyller regelböckerna med trovärdiga kulturer, samhällsstrukturer och folkslag, sedan säger man att spelet ska vara hurtigt, matinéaktigt och äventyrarglatt. Eh, poängen med fantasifulla matinéäventyr (à la Harryhausenfilmer) är ju att de saknar all form av trovärdighet och komplexitet. Infödingarna är koleriska kannibaler, häxmästarna är hänsynslösa mördare, cykloperna är korkade bjässar. De har inte fler karaktärsegenskaper än så. I Gondica envisas man alltså med att göra trovärdig fantasy utav symbolisk saga. Sedan säger man att spelet fortfarande är en saga, när det i själva verket har utvecklats långt ifrån startpunkten. Det är således ett sofistikerat spel som låtsas vara rock n' roll.

Det påminner väl rätt mycket om Västmark?

Nu är det dock så att man ju kan tycka att det låter dåligt med ett spel som låtsas vara något som det inte är, men det tycker inte jag. I själva verket är det nog det som får mig att gilla de här två spelen (även om jag bara har spelat Gondica). Om man kapade Gondicas navelsträng till saga så skulle det nog bli avskyvärt tråkigt. Den där "saga"-magin finns ju ändå mellan sidorna och i hela spelets bakomliggande stämning. Så vad man får blir något helt nytt och rätt spännande; ett sofistikerat spel som inte tar sig själv på så förbannat stort allvar. Just därför blir det sympatiskt och roligt att läsa. Ingen gillar ett pompöst rollspel. (inte jag, iaf) Att man fortfarande kan ana små droppar saltstänk i sötvattenbassängen gör det hela rätt avspänt och anspråkslöst.

Personligen gillar jag ditt Skymningshem mycket mer än Västmark och tycker det är ett tydligare bevis på vad jag menar med "fantasybassäng med små droppar sagostänk", men både Skymningshem, Västmark och Gondica är spel som egentligen (i min högst ödmjuka och lågmälda åsikt) är någon sorts sofistikerat sociologiskt intrigrollspel som lärt sig spela fantasyharpa men lik förbannat köper en matiné-elgitarr och rockar hårt i ett sagopunkband. Hyckleri? Nä, jag tycker det är skönt med en punkartist som för en gångs skull kan spela ordentligt.

/Rising
som är jättetrött efter att ha jobbat dygnet runt och därför blev hela inlägget helt rubbat med tusen olika långsökta liknelser. Jag vet inte ens vad jag ville säga med inlägget, men jag tror jag försökte kategorisera en speciell sorts spel. Boing!
 

Ymir

Blivande Stockholmshipster
Joined
18 May 2000
Messages
11,318
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Rollspel blir vad man gör det till

Du användar 'matinérollspel' som benämning på 'äventyrarkonceptet', som tyvärr hemsöker de flesta rollspel. Likväl...rollspel blir _alltid_ vad man gör det till. Det är regel nummer ett, två, tre och fyra. Jag vet folk som spelar Vampire hur äventyrarkonceptigt som helst, och jag skulle nästan vilja påstå att det är Vampirespelande modell #1A. Ta en titt på WWs skrivna äventyr, så förstår du vad jag menar. Alla möjliga sorters rollpersoner _är_ tillåtna (då ska alla spela olika klaner och bråka konstant), tex. Det mest talande för detta är egentligen Coterie/Pack/Wu-uppbyggnaden. WW förväntar sig verkligen att man ska vara en 'posse' som syltas in i saker och ting, och det är inte helt långt från äventyrarkonceptet om man frågar mig. Den största skillanden är väl att man gör allting ofrivilligt i Vampire - man tvingas in i det, medan man tydligen ska söka uppdrag aktivt i fantasyrollspel (att jag sedan aldrig gjort det är en annan femma).

Många rollspel försöker uppmuntra till och stödja många olika spelstilar. Vampire, Eon och Viking, till exempel. Och det är precis vad bra rollspel bör göra, enligt mig.

- Ymir, spelar rollspel som _han_ vill och ger fasen i hur spelskaparna tänkt sig det.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Rollspel blir vad man gör det till

Well, rollspel blir ju alltid vad man gör det till, men det kräver väldigt mycket onödigt arbete ibland, och stundtals så lämpar sig reglerna ganska dåligt som verktyg om man frångår grundtanken. Jag vet att många inte gillar att spela med psykon i Kult. Personligen tycker jag att det hör till grundtanken.

Dels måste det ju finnas en anledning till att äventyraren hamnar i ett äventyr överhuvudtaget. I Kult så hamnar man bara i ett äventyr om någon finner det lämpligt att dra in dig i maktkampen bakom kulisserna. På något sätt måste du kunna se igenom illusionen. Antingen genom drogpåverkan (vilket gör en rätt psyko till slut) låg mental balans (psyko) eller genom någon sorts artifakt eller förbannelse. Det sista alternativet är okej om man vill spela med sunda, vanliga människor, men hur länge är det roligt att variera sig inom det området? Nä, för att få det vettigt så koncentrerade man sig på många mörka hemligheter som på ett naturligt sätt kan resultera i nackdelar så att ens mentala balans sjunker.

Så på ett naturligt sätt hjälper reglerna en viss sorts spel. Det finns visserligen dem som bara ser rollspel som en massa olika sorters fantasifulla kulisser att äventyra i, men dem begriper inte jag mig på. Det är ju kulisserna som man kan hitta på själv. Jag kommer ihåg att vi spelade äventyr med DoD som utspelade sig i världen från Tigerns Väg-solospelen när jag gick i lågstadiet. Att ändra de yttre attributen är busenkelt. Det svåra är att ändra själva mekanismerna som får det att kännas annorlunda. DoD i Tigerns Väg-världen var fortfarande väldigt mycket DoD i våra ögon. (Faktum var att vi trodde att man skulle spela så. Tigerns Väg gavs ju ut av Äventyrsspel så vi trodde det var en och samma värld)

Spelar man Neotech med gangsterregler misstänker jag att det fortfarande bara är ett gangsteraktigt Neotechäventyr. När jag kör gangsteräventyr i Kult så är det nämligen aldrig något annat än ett Kultäventyr. Det kommer man aldrig ifrån. Så jag är ändå lite nyfiken på hur det skulle kännas att spela ett riktigt "gangsterrollspel" där man direkt från ruta ett koncentrerat sig på att få fram skön gangsterstämning och ingenting annat.

Jag tror att det blir en annan upplevelse än när man bara spelar gangseraktiga äventyr till matinérollspel.

Jag tror nämligen att om man spelade med Eon-reglerna i Ereb Altor så skulle det ändå kännas mer Eon än DoD.

/Rising
spelar rollspelen efter hur de _bör_ spelas, och ger fasen i hur både spelskaparna och han själv först ville att det skulle spelas.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Have at you!

"Det är således ett sofistikerat spel som låtsas vara rock n' roll. Det påminner väl rätt mycket om Västmark?"

När jag tog studenten nittonhundraåttiokallt (jösses, det var ju förra seklet) så hade vi en snorskoj kabaré på skolan. I ett av numren så klev en kille ut på scenen iförd frack och sjuttonhundratalsperuk, satte sig framför stora flygeln, och började framföra Bachs berömda fingerövning. Toccata och fuga i D moll, ni vet, det essentiella orgelstycket. Liksom, säg "orgel" och om inte detta stycke ploppar upp i huvudet så är det Mendelsons bröllopsmarsch eller psalmen "Bereden väg för Herren".

Hur som helst, Micke hade arrangerat så att ett antal folk i publiken buade varje gång han försökte framföra stycket. Tredje gången han blev avbruten drämde han igen locket på flygeln, stirrade ilsket på publiken och ploddade av scenen. Sen kom han tillbaka, den här gången med en elgitarr.

Och sen var det röj! Bachs toccata och fuga i D moll på distad elgura är fortfarande det absolut häftigaste klassiska stycke och rockröj som jag någonsin hört.

Så vaddå "låtsas"? Västmark har trovärdiga kulturer, samhällsstrukturer, folkslag och historier, men det har också elaka rovriddare, onda häxor, ädla fredlösa, sköna jungfrur och allt det där.

Du vet att jag brukar envisas med att kombinera rollspel och rollspel (eller som du säger, prestationsrollspel och rollgestaltningsrollspel)? Tja, där har du det. Västmark är båda. Samtidigt.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Neotech-spelstil och maffiosofakta

"angående fakta. Varför? Faktum kvarstår: Man spelar i vår värld, och man kan ta tonvis med inspiration och information från faktaböcker eller andra rollspelsmoduler"

Enligt den logiken behöver man inget Star Wars-rollspel eftersom det bara är att titta på filmerna och läsa böckerna så vet man allting man behöver veta om världen. Riktigt så är det ju inte.

"Resultatet av detta blir alltjämnt: jag skulle aldrig drömma om att införskaffa ett gangsterrollspel, de resurser jag redan har till mitt förfogande duger alldeles utmärkt till att rollspela vad som helst i gangster-väg."

Mmm, eller som Bill Gates sade: "Nobody will ever need more than 640k RAM"

Jag tror att man behöver allt som inte finns. Det är min devis. Först när det finns så kan man säga om det är nödvändigt att ha det kvar eller inte.

"I grund och botten handlar rollspel om ens egen fantasi. Denna kan behöva hjälpmedel ibland, men för min del har jag alla hjälpmedel jag behöver om jag vill spelleda en kampanj som kretsar kring organiserad brottslighet. Känner andra sedan ett behov av ett specifikt 'gangsterrollspel' - skaffa ett, jag hindrar er inte, och förstår att ett sådant hade kunnat erbjuda mycken hjälp i kampanjskrivande. Jag anser mig helt enkelt ha den hjälpen från annat håll."

Well, jag håller med dig här. Själv förstår jag inte dem som skapar nya fantasifulla världar till befintliga system (och utan ngt underliggande budskap eller tanke), den sortens sensationella fantasi har jag nämligen i överflöd och kan kreera utan problem. Det går fortare för mig att hitta på en egen sagovärld än att läsa om en som någon annan har hittat på. Så jag känner som du, fast annorlunda.

När det gäller ett helt nytt spelsystem för just gangsterrollspel så tycker jag att det vore givande.

Friform tycker jag passar dåligt eftersom jag vill att rollpersonerna skall få slåss internt. Det hör lixom genren till. Så jag vill absolut ha regler som gör spelupplevelsen opartisk. Ingen ska få ragga upp någon annans tjej bara för att spelledaren vill det. Opartiskhet hör gangstervärlden till. Jag vill att mina rollpersoner ska bråka med varandra.

/Rising
 
Top