Nekromanti Ge den en chans

[Rymdhamster]

Jag har ibland upplevt att något som börjat dåligt i slutet har blivit väldigt bra. Men frågan man får ställa sig är: är det värt att lida i 300 sidor för att få njuta i hundra sidor? Eller är det mer värt att hitta något där de första 300 sidorna också är njutning?

Det enda fallet där "ge det en chans" känns motiverande är om jag bara har sett brottstycken. Exempelvis om jag bara sett lösrykta avsnitt av en TV-serie och tycker den verkar dålig, men någon säger att den är värd att se från början.

Har den efter ett par avsnitt då inte fångat mig så struntar jag generellt i det, men ofta har det visat sig vara rätt bra om man börjar från början och ser varje avsnitt. Who knew

Buffy var en sån serie för mig. När jag bara såg ett och annat avsnitt mitt i för att jag råkade ha TVn igång så var det ingen vidare serie (okej som tidsfördriv, men inte mer). När jag slutligen bestämde mig för att se den från början så kände jag ganska omgående att det faktiskt var en rätt bra serie. Jag blev aldrig helsåld, men den klättrade definitivt upp från en svag 3:a till en rätt stark 4:a.

 

[Cissi]

Livet är för kort och det finns för mycket bra böcker och bra filmer/serier för att jag ska vilja och orka lägga ner energi på dåliga.

Om något inte fångar mig ganska omgående så skiter jag i det.
Två exempel på titlar som jag lagt ner nästan innan jag började var Twilightfilmerna (såg nästan hela första) och "Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann" (hatade den från första sidan).

Gizmo: läs inte Grottbjörnens folk. Första boken är bra, sen... inte.
Ett boktips på en kortare och bra mycket bättre serie på samma tema är "Moder jord, Fader himmel" med efterkommande delar (trilogi) av Sue Harrison.

 

[Rymdhamster]

titlar som jag lagt ner nästan innan jag började var Twilightfilmerna (såg nästan hela första)

Hehe, på flyget en semester fanns det två filmer att välja mellan. Twilight och Sherlock Holmes (Med Downey Jr).

Först såg jag Sherlock, sen började jag titta på Twilight men slog ganska snart över till Sherlock igen och såg den en gång till =)

 

[Ulfgeir]

Varierar.

Jag håller som sagt med om att första hundra sidorna av Sagan om Ringen med lätthet hade kunnat strykas.

En bok som jag minns att jag gav upp på var "Främling på egen planet " av Robert A. Heinlein. Kan ju säga som så att översättningen hade inte åldrats väl.

TV-serier är en annan sak. Jag hatar ju verkligen amerikanska sitcoms. Ge mig en serie där det finns en ordentlig kontinuitet istället fördrop-in-avsnitt. Yupp Star Trek faller på detta, även om orignalserien är kult. Om en serie inte lever upp till de fröväntningar jag har på den så droppar jag den ganska snabbt. Exempel nya Nikita. Maggie Q funkade bara inte i den rollen.

/Ulfgeir

 

[Mekanurg]

Jag känner igen mig. För mig är det ofta ett 2/3-problem: efter att ha läst 2/3 av en skönlitterär bok konstaterar jag att jag faktiskt struntar i hur det slutar och lägger den ifrån mig. (Det problemet har jag däremot sällan med facklitteratur. Det kan bero på att författaren där vet vad han vill ha sagt.)

Fast det finns författare där jag kroknar redan i kapitel 1. Stephen King är bra ett exempel på detta. Zombie-plodding stories with ornate prose.

jag tror att det beror på att moderna författare envisas med skriva tjoooocka böcker, medan plotten endast räcker för en tunn volym. (Harry Turtledove kommer osökt till mitt sinne.)

TV-serier -- nej, sådant har jag inte tid för. Tyvärr.

 

[Eksem]

Gäller kanske mest musik för egen del, men jag tycker att det här lite slit-och-slängiga som är en konsekvens av den här väldiga tillgängligheten har gjort att jag inte ger musik samma tid som jag en gång gjorde. Det gör att jag har en tendens att lyssna mycket mer på omedelbara hittar och gör att jag missar sådant som kräver mer reflektion och tid för att uppskatta.

Vill även minnas att första gången jag såg ett avsnitt av The Wire var jag inte superimponerad.

Jag är inte helt säker på att allt nödvändigtvis blir bättre för att man ger det en chans, men jag skulle inte vara överraskad om man går miste om bra och då kanske framförallt krävande saker om man inte ger dem tid.

 

[Mogger]

Jag är inte helt säker på att allt nödvändigtvis blir bättre för att man ger det en chans, men jag skulle inte vara överraskad om man går miste om bra och då kanske framförallt krävande saker om man inte ger dem tid.

Bra sammanfattning av min åsikt. Jag gillar snabba fixar lika mycket som the next man, men det får inte innebära att vi bara söker efter snabba fixar, som genast tillfredställer våra behov. Motstånd är bra, ibland.

 

[Sodivra]

Vilken äckligt nyanserad diskussion det blivit!

Känns som jag lärt mig något!

 

[Arfert]

Jag känner igen mig. För mig är det ofta ett 2/3-problem: efter att ha läst 2/3 av en skönlitterär bok konstaterar jag att jag faktiskt struntar i hur det slutar och lägger den ifrån mig. (Det problemet har jag däremot sällan med facklitteratur. Det kan bero på att författaren där vet vad han vill ha sagt.)

Fast det finns författare där jag kroknar redan i kapitel 1. Stephen King är bra ett exempel på detta. Zombie-plodding stories with ornate prose.

jag tror att det beror på att moderna författare envisas med skriva tjoooocka böcker, medan plotten endast räcker för en tunn volym. (Harry Turtledove kommer osökt till mitt sinne.)

TV-serier -- nej, sådant har jag inte tid för. Tyvärr.

Det har nog bara hänt mig en gång, med första boken i Wheel of Time... hade läst 2/3, och sen sket jag i den. För trist.

 

[Totte]

Men jag har nog aldrig läst en bok som blir bra på sidan 100 som inte redan var bra på sidan 10.

Sagan om ringen?

 

[Sodivra]

Men jag har nog aldrig läst en bok som blir bra på sidan 100 som inte redan var bra på sidan 10.

Sagan om ringen?

Jag var väl typ 12 år när jag läste sagan om ringen. Minns inte så mycket förutom att jag inte hängde med för fem öre, efter att ha kommit till andra boken så gav jag upp.

 

[Mogger]

Men jag har nog aldrig läst en bok som blir bra på sidan 100 som inte redan var bra på sidan 10.

Sagan om ringen?

Kan avslöja att jag gillar de 100 första sidorna bäst.

 

[!Paxen]

Men jag har nog aldrig läst en bok som blir bra på sidan 100 som inte redan var bra på sidan 10.

Sagan om ringen?

Kan avslöja att jag gillar de 100 första sidorna bäst.

Jag vete fan om jag gillar dom bäst, men dom är riktigt bra.

 

[Hans E Magnusson]

Men jag har nog aldrig läst en bok som blir bra på sidan 100 som inte redan var bra på sidan 10.

Sagan om ringen?

Kan avslöja att jag gillar de 100 första sidorna bäst.

samma här och Tom Bombadil såklart

 

[Skarpskytten]

När det gäller (skönlitterära)böcker är jag lite fanatisk och läser klart allt jag börjar på, oavsett hur illa det är (för det finns alltid något man kan få ut eller lära sig eller skratta åt eller ... oavsett hur dåligt det är). Den enda skönlitterära bok jag inte har tagit mig igenom är Moby Dick, och en sjukt dålig bok av Janne Damm, skriven artonhundrafrösihjäl.

Däremot tillämpar jag en annan princip: endast om en bok är grymt bra läser jag uppföljaren eller en annan bok av samme författare. Patrick Rothfuss, Brandon Sanderson och Scott Lynch är t. ex. permanent bannlysta i mitt hem, för att de är så blablablablabal, "get on with it"!, pratiga.

Jag har inte så mycket tid för teveserier, och om de inte lyckas göra mig besatt direkt så dansar vi inte. (Däremot led jag mig igenom den ganska sega första hälften av tredje säsongen av Sons of Anarchy, vilket jag inte har ångrat.). Filmer brukar jag ta mig igenom, de kan iallafall vara ofrivilligt roliga om inget annat. Jag har aldrig gått ut från en biograf (men Pirates of the C.... II var nära.

 

[Sodivra]

Däremot led jag mig igenom den ganska sega första hälften av tredje säsongen av Sons of Anarchy, vilket jag inte har ångrat.

Jag är inte ensam!

Facklitteratur läser jag oftare och mer disciplinerat än skönlitteratur, förresten.

 

[Skarpskytten]

Jag är inte ensam!

Va? Är inte detta den objektiva och enda sanningen?

Facklitteratur läser jag oftare och mer disciplinerat än skönlitteratur, förresten.

Jag läser ganska sälla hela böcker, det blir mer en sida här och ett kapitel där. Det tar för långt tid att läsa hela, och ofta behöver jag vara instrumentell som bara den. Vilket är tråkigt, för böcker vill bli lästa.

 

[Rymdhamster]

Jag är inte ensam!

Va? Är inte detta den objektiva och enda sanningen?

'

Jag gillade i och för sig första halvan, men visst. Den var ju ingenting jämfört med resten av säsongen

 

[Ape of Wrath]

Jag tillhör dem som lever i Nextopia och jag kan ibland nästan få svindel när jag tänker på hur mycket fantastisk och underbar musik, litteratur och film jag kanske aldrig kommer få ta del av eller ens höra talas om.

Ja, jag hör definitivt till samma skara som du Arvidos, som lägger sådant åt sidan som inte griper mig direkt. Det finns dock undantag, och det har att göra med varför jag läser (tittar, lyssnar m.m.). Till exempel har jag tragglat mig igenom böcker ibland bara för att kunna säga att jag läst dem, då har jag ju liksom en annan agenda med kulturen än att bara njuta av den.

Bevisligen finns det ju saker som griper tag i mig direkt, varför ska jag då slösa tid på sådant som inte gör det.

För mig känns livet för kort för det.

 

[Per Folmer]

Illuminatus! Trilogy och det jag läst av China Mieville har varit tungt i början. Det tog också ett tag innan jag kom in i Peter F. Hamilton, tro't eller ej.

Illuminatus! Trilogy och Mieville kan vara tunga språkmässigt eller formmässigt; det tog några hundra sidor att komma in i dem ordentligt och vänja sig.

Skoj att du nämnde Illuminatus. Sitter å går igenom den just nu. Fick faktiskt rådet att hålla ut de första 100 sidorna innan det verkligen "kickar" igång, men jag måste nog säga att just Illuminatus funkar för mig från början.