Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Jag har ibland upplevt att något som börjat dåligt i slutet har blivit väldigt bra. Men frågan man får ställa sig är: är det värt att lida i 300 sidor för att få njuta i hundra sidor? Eller är det mer värt att hitta något där de första 300 sidorna också är njutning?
Det enda fallet där "ge det en chans" känns motiverande är om jag bara har sett brottstycken. Exempelvis om jag bara sett lösrykta avsnitt av en TV-serie och tycker den verkar dålig, men någon säger att den är värd att se från början.
Har den efter ett par avsnitt då inte fångat mig så struntar jag generellt i det, men ofta har det visat sig vara rätt bra om man börjar från början och ser varje avsnitt. Who knew
Buffy var en sån serie för mig. När jag bara såg ett och annat avsnitt mitt i för att jag råkade ha TVn igång så var det ingen vidare serie (okej som tidsfördriv, men inte mer). När jag slutligen bestämde mig för att se den från början så kände jag ganska omgående att det faktiskt var en rätt bra serie. Jag blev aldrig helsåld, men den klättrade definitivt upp från en svag 3:a till en rätt stark 4:a.
Det enda fallet där "ge det en chans" känns motiverande är om jag bara har sett brottstycken. Exempelvis om jag bara sett lösrykta avsnitt av en TV-serie och tycker den verkar dålig, men någon säger att den är värd att se från början.
Har den efter ett par avsnitt då inte fångat mig så struntar jag generellt i det, men ofta har det visat sig vara rätt bra om man börjar från början och ser varje avsnitt. Who knew
Buffy var en sån serie för mig. När jag bara såg ett och annat avsnitt mitt i för att jag råkade ha TVn igång så var det ingen vidare serie (okej som tidsfördriv, men inte mer). När jag slutligen bestämde mig för att se den från början så kände jag ganska omgående att det faktiskt var en rätt bra serie. Jag blev aldrig helsåld, men den klättrade definitivt upp från en svag 3:a till en rätt stark 4:a.