Generations romanen ... rollspelet

[luddwig]

OSR betyder ingenting, det har varit avsiktligt vagt sedan dag ett. Move along.

Det mesta vi pratar om här är vagt. Trad. Indie. Rollspel i sig. Det hindrar oss inte från att använda begreppen. Och tur är väl det. Vad skulle vi annars tjafsa om i oändlighet?

 

[Gerkub]

OSR betyder ingenting, det har varit avsiktligt vagt sedan dag ett. Move along.

Å jo visst betyder det något, det har en väldigt konkret funktion att skilja en typ av D&D från en annan. D&D 5e är det överlägset största rollspelet och när såna spelare upptäcker Mörk Borg kan de få mer information om hur man spelar och spelleder det på osr-bloggar, forum, osv. Tipsen i Principia Apocrypha funkar precis lika bra i Mörk Borg som något annat i den sfären.

Det som ”osr” inte riktigt fungerar som är en lista av tydligt definierade kriterier som en purist kan checka av. Det är lite för vagt för det, men jag ser ändå inte riktigt poängen med det.

 

[clarence redd]

En sak som Fate gjorde, som jag tror var nytt och som är ett nytt sätt att tänka, är att göra spelmekanik av rollspel. Det har alltid funnits en massa modifikationer på spelledarskärmen, men Fate gjorde det till en grej att när man rollspelar situationen får detta effekter i form av Aspects, som sedan är värda +2 i spelmekanik. Att rollpersonerna tar på sig en stulen vaktuniform blir inte nåt som spelledaren ger godtycklig bonus för, utan att det finns ett system för det, så att alla handlingar har spelmekanisk betydelse. Den gamla konversationen om spelmekanik för annat än strid, omtagen.

Det är definitivt en innovation. Kanske är det en lite osynlig grej som inte definierar generationen, så ska vi reda ut mer av det kanske det nästan hör hemma i en egen tråd. Men, jag tror Fate spelat stor roll.

Jag tror att Fate, och spel med Fate som motor, var (är?) större i andra länder än i Sverige. Precis som Savage Worlds. Så tolkar jag de amerikaner och britter som jag har kontakt med (som möjligen inte är helt representativa).

Man vet att man är på rollspel.nu när ett spel (Mörk Borg) först placeras i ett fack av någon, sedan flyttas till ett annat fack av nästa person, för att facket tillslut ifrågasätts av en tredje om det ens existerar : )

 

[Quadrante]

Man vet att man är på rollspel.nu när ett spel (Mörk Borg) först placeras i ett fack av någon, sedan flyttas till ett annat fack av nästa person, för att facket tillslut ifrågasätts av en tredje om det ens existerar : )

This is the Way

 

[koraq]

Jag tror att Fate, och spel med Fate som motor, var (är?) större i andra länder än i Sverige. Precis som Savage Worlds. Så tolkar jag de amerikaner och britter som jag har kontakt med (som möjligen inte är helt representativa).

Det stämmer definitivt! Jag tror det var en jättebra tanke med olika generationer i Sverige och i den engelskspråkiga delen av hobbyn.

 

[koraq]

Man vet att man är på rollspel.nu när ett spel (Mörk Borg) först placeras i ett fack av någon, sedan flyttas till ett annat fack av nästa person, för att facket tillslut ifrågasätts av en tredje om det ens existerar : )

Hehe. Jo, det är väl sant.

...

Min standardinvändning kommer sig av att jag hade en "osr blog" och var aktiv i konversationen som då handlade om rollspelsarkeologi. Sedan kom Zak och andra högljudda skitstövlar och stampade D&D över allt och var dogmatiska, eller skulle göra en amerikansk komersiell dröm av det som bara handlade om tusen olika retrokloner, och tillslut en massa nykomlingar som jobbade hårt på att "vara OSR". Därav är jag lite avfärdande i frågan. Men nu har jag gnölat om det så låt oss återgå till rollspelsgenerationer.

 

[entomophobiac]

Det stämmer definitivt! Jag tror det var en jättebra tanke med olika generationer i Sverige och i den engelskspråkiga delen av hobbyn.

Har för mig Ron Edwards take i någon intervju var att vi i Sverige spelat RuneQuest (i form av Drakar och demoner) sedan 80-talet och egentligen aldrig slutat, samt mäter alla andra rollspel utifrån det.

Många bolag som var skitstora i Nordamerika (Eden, AEG, etc.) har vi ju knappt spelat spelen från i Sverige. I alla fall inte i någon större utsträckning. Istället bränner folk rökelse och gråter i kör över "rollspelsdöden" i Sverige, när övriga världen spelade lysande rollspel och red d20-vågens nytändning (och motströmningar).

 

[nano]

Jag får nog ändra min lista, Fria Ligans internationella genombrott verkar snarare varit Alien än Mörk Borg, även om den förstås också fick mycket uppmärksamhet.

 

[luddwig]

Min standardinvändning kommer sig av att jag hade en "osr blog" och var aktiv i konversationen som då handlade om rollspelsarkeologi. Sedan kom Zak och andra högljudda skitstövlar och stampade D&D över allt och var dogmatiska, eller skulle göra en amerikansk komersiell dröm av det som bara handlade om tusen olika retrokloner, och tillslut en massa nykomlingar som jobbade hårt på att "vara OSR".

Trist att höra. Låter tyvärr rätt typiskt för nya, trendiga fenomen. De drar lätt till sig störiga typer, och Zak verkar vara bland de värsta. Som tur är upplever jag att DnD-puritanerna fått kliva tillbaka. Spel som Mothership och Troika! kan kallas OSR utan ståhej. Det är spelstilen, inte regelsystemet, som avgör. OSR är vid det här laget heller inte nytt eller särskilt hett så trendkänsliga rollspelare torde dras till annat, oklart vad.

 

[Gerkub]

Min standardinvändning kommer sig av att jag hade en "osr blog" och var aktiv i konversationen som då handlade om rollspelsarkeologi. Sedan kom Zak och andra högljudda skitstövlar och stampade D&D över allt och var dogmatiska, eller skulle göra en amerikansk komersiell dröm av det som bara handlade om tusen olika retrokloner, och tillslut en massa nykomlingar som jobbade hårt på att "vara OSR". Därav är jag lite avfärdande i frågan. Men nu har jag gnölat om det så låt oss återgå till rollspelsgenerationer.

Då fattar jag lite mer var du kommer ifrån. Diskussionen om huruvida nåt är OSR eller inte, eller om termen ens är meningsfull att använda, tänker jag ofta är driven från ett dnd-puristiskt håll. Dels för att OSR är väl anspelning på TSR – en signal till de som saknar svunna tider. Dels, vad jag har märkt, att den nuvarande diskussionen om termen verkar till stor del handla om hur den relaterar till den senaste versionen av D&D, snarare än gamla. Att snacket om den ofta handlar om vad den inte är – inte plot, inte tunga regler, inte 5e. På så vis är, som du skriver, arkeologin inte med längre, det har kommit in nya generationer som gör egna saker frikopplade från det gamla arvet.

Jag drogs till OSR-grejen på grund av kreativiteten och friheten, med bara det lilla problemet att jag knappt spelat rollspel innan. Det var lite klurigt att komma in i det, jag fick läsa på en himla massa, och lära mig av att helt enkelt bara spela. Sen blev jag också intresserad av rollspelshistoria och läser gärna gamla spel av alla slag där det också finns en massa kreativitet och frihet. Så det där med ”old school” kanske ändå ger ringar på vattnet? Att andra spel än det stora också får plats i en renässans.

 

[Genesis]

Folk som menar att "Old School Renaissance" måste vara kloner av gammel-DnD menar rimligen också att Michelangelo inte kan klassas som renässanskonstnär eftersom han inte rakt av klonade gamla grekiska konstverk.

 

[luddwig]

Har för mig Ron Edwards take i någon intervju var att vi i Sverige spelat RuneQuest (i form av Drakar och demoner) sedan 80-talet och egentligen aldrig slutat, samt mäter alla andra rollspel utifrån det.

Nu är jag inte alls intresserad av att argumentera emot - tvärtom, det är ett träffsäkert uttalande - men om jag ville argumentera emot skulle det kännas extra svårt nu när ligans Drakar och Demoner just lockat 3 866 gräsrotsfinansiärer från Sverige.

 

[entomophobiac]

Nu är jag inte alls intresserad av att argumentera emot - tvärtom, det är ett träffsäkert uttalande - men om jag ville argumentera emot skulle det kännas extra svårt nu när ligans Drakar och Demoner just lockat 3 866 gräsrotsfinansiärer från Sverige.

Jag undrar iofs om inte hälften av det Edwards säger sägs medvetet för att provocera, men det finns väl ett uns sanning i det hur som helst.

Blir intressant att se vad nya DoD får för effekt utanför Kickstarter. Om det kan bli en storsäljare och nytändare, eller om det framförallt är di redan frälsta eller nostalgiska som kastar pengar på det.

 

[clarence redd]

Jag ser OSR som rollspelskulturens svar på smala, spretiga indieserier och indieband. Attityden är viktigare än de exakta genrereglerna. Personliga, DIY-spretiga, fulsnygga och med oväntat stort genomslag ibland.

Annars såg jag en spaning på RPG.net att RPG Kitbashing skulle kunna bli 2020-talets nästa trend. Där pusslar spelgruppen ihop regler från olika spel för att passa spelvärlden och gruppens spelstil.

Det har väl många här gjort länge - med tanke på att 75% är speldesigners på rollspel.nu. Men intressant nog bygger en hel del spelgrupper ihop reglerna under spelets gång. Basregler spikas i session noll. Men när magi eller behovet av skills dyker upp, då plockar de in det från ett system med rätt vibbar och rätt crunch - där spelarna är med och sätter en kravlista och väljer system. Ett slags ”cooperative rules-on-demand,” med rollspelshistorien som outtömlig källa till regelvarianter.