En sak som jag inte sett i tråden med precis dom här orden är att skilja på "genre" och "setting". En detektivhistoria kan ske på 1400-talet, 1920-talet, 1980-talet och 2050-talet. Som Krank skriver med Gumshoe.
Jag är svag för generiska system, har alltid varit, kommer alltid vara. GURPS stångar jag ju mig blodig mot då och då, Fudge var mitt favoritspel i ett decennium och nu när jag älskar D&D 5e så sneglar jag på spel som Hypermodern5, funderar på hur man kan uppdatera McWoD, och andra sätt att använda D&D5e i andra settings.
Och det gäller för mig både tradspel och story-spel. Nu är ju min nya obsession DramaSystem och alla kampanjer jag jobbar på oavsett om det är Talislanta The Savage Land eller Kult ser jag genom min DramaSystems-lins.
Fate blir alltid pulpigt men det kan vara pulpigt i 1920-talet eller i en galaxy far far away. Psychodrame blir alltid ångest men det kan vara ångest i ett 80-tals garageband i London eller i en överklassherrgård i edwardianska England i början av 1900-talet.
Jag hade hype på Fate och Diaspora ett tag men fick aldrig det att flyga riktigt. Visst var det lyckat när Ryan Macklin körde det på TableTop igår men vid mitt eget bord i praktiken har det snarare sett ut som det gör för gänget i Nebula Jazz -- gnisslande när folk har slut på Fate-poäng för dom försöker köpa loss sina compels etc. (Rex i Nebula Jazz när compellad att förråda sin kompis: "No way. I'm a hero." Senare... Eugene: "Jag är ingen fegis." SM väntar till Eugene har slut på FP, compellar honom igen och då är han tvungen att förråda gänget.) På samma sätt är jag glad att jag har varit återhållsam med att skriva om DramaSystem tills jag har speltestat det mer själv, vilket jag ska försöka göra. ABT -- always be testing.
5e och OSR har jag spelat massor och massor av så det kan jag hylla utan att blinka. Är inte heller orolig för att det gör mig till en
blub-spelare eftersom jag har läst så många spel, forsätter att läsa (och testa) så många spel. Trots att det känns lite konstigt och ovant att älska världens populäraste spel...
krank;n170330 said:
Fel sätt, tror jag, är att göra som BRP eller GURPS och börja med en generisk systembok.
BRP började som RuneQuest men så ville folk spela 1920-tals yog-sothothery istället.
GURPS började som The Fantasy Trip -- det är rejält annorlunda än TFT eftersom dom förlorade rättigheterna. Men sen var dom första GURPS-spelen genrespecifika (Man to Man, Orcslayer) innan den generiska boken kom ut.
Medan GUMSHOE hade sin "systemlogga" redan på baksidan av Esoterrorists 1e och D&D3e hade d20-loggan redan på baksidan av 3.0 PHB. Och Fate gick från att vara ett generiskt system i sin 1e och 2e-version till ett pulpspel iom Fate 3 (som inte ens fanns som generisk bok utan bara i form av pulpspel som SotC, Diaspora, Anglerre osv) och "fyra"/Core.
Obs, detta betyder inte att BRP eller GURPS är bra. Missförstå mig inte.