Nekromanti Genusdiskussion (eller - hästen lever)
- Thread starter Big Marco
- Start date
Vilket tillsammans med magin är en anledning till att jag gjort ett eget nästan-som-runt-medelhavet-innan-vår-tideräkning-rollspel. I stället för kön har jag då kunnat hänga upp samhällsrollerna på egenskaper som sågs som kopplade till kön och därmed kan rollen ha vilket kön som helst.Arfert said:
Flurtis
Hero
Ja! Om man riktar sitt spel/film/Litterärt verk etc, till grabbar. Ochams rakblad vettu.....
Men visst vill man så kan man ju alltid göra ett spel i en perfekt värld med perfekta moraliska värderingar, den självklara frågan blir ju vad är kul med spelet.. Vi skulle kunna skriva spel med kampanjvärldar i fred eller i Sci-Fi där bilarna går på ekobränsle, men nääää, då skulle i alla fall jag börja spela fia med knuff istället. Ursäkta den lite raljerande tonen i inlägget, men jag tycker att svensk moralpanik lämnade svenska rollspelvärlden i samband med Didi och Björn.
//Flurtis, just pointing out!
Ojojoj, vad som sker på en dryg vecka! De flesta här verkar ha missat min poäng helt och låst fast sig vid själva genus-debatten. Vilket inte var min poäng alls.
Som säkert många minns så är jag helt _för_ ojämlika spel. Jag _försvarar_ den gammelmodiga könsuppdelningen i Noir som något _bra_. Jag dissar inte Western som spel heller, vilker verkar vara gängse uppfattning i tråden. Jag _vill_ ha ojämlika spel då det oftast skapar bättre berättelser. Jag gillade verkligen bilden för rollpersonerna i spelet.
Så eventuell stenkastning sker i helt fel glashus.
Det jag tyckte var absurt kul (och jag medger att min humor inte är en universell sanning) är just kopplingen mellan Fenix och Western, där Fenix som tidning har fått vara en plattform för genusdebatt (och som A&T ansvarar för ytterst) och sedan se det mot Western (som A&T också ansvarar för) där då Western i sin presentation då tog den rakt motsatta approachen. _Det_ tyckte jag var det lustiga. Kontrasten. Det blev en clash, helt enkelt. En jag fann superlustig. =)
Fast givet uppståndelsen här så borde jag nog mest hålla käften framöver. ,-)
Som säkert många minns så är jag helt _för_ ojämlika spel. Jag _försvarar_ den gammelmodiga könsuppdelningen i Noir som något _bra_. Jag dissar inte Western som spel heller, vilker verkar vara gängse uppfattning i tråden. Jag _vill_ ha ojämlika spel då det oftast skapar bättre berättelser. Jag gillade verkligen bilden för rollpersonerna i spelet.
Så eventuell stenkastning sker i helt fel glashus.
Det jag tyckte var absurt kul (och jag medger att min humor inte är en universell sanning) är just kopplingen mellan Fenix och Western, där Fenix som tidning har fått vara en plattform för genusdebatt (och som A&T ansvarar för ytterst) och sedan se det mot Western (som A&T också ansvarar för) där då Western i sin presentation då tog den rakt motsatta approachen. _Det_ tyckte jag var det lustiga. Kontrasten. Det blev en clash, helt enkelt. En jag fann superlustig. =)
Fast givet uppståndelsen här så borde jag nog mest hålla käften framöver. ,-)
Fast det handlar väl inte om att göra spel med perfekt etik och moral och rollspelssamhällen som är helt jämlika utan att det kan kännas lite trist som varandes samma kön som det utsatta könet i en värld med ojämlikhet i just den frågan och att könsojämlikheter förekommer, vad det verkar ibland, slentrianmässigt?
Det finns många andra ojämlikheter och konflikter att använda.
Det finns många andra ojämlikheter och konflikter att använda.
"men jag tycker att svensk moralpanik lämnade svenska rollspelvärlden i samband med Didi och Björn."
Det känns inte helt pricksäkert att börja tala om panik i en sådan här sansad och saklig diskussion. Nej, den här tråden får tummen upp från mig - jag har haft stor behållning av den (trots det för mig - fortfarande - lite luddiga motivet, sorry Marco).
Moralen som sådan är inte ointressant bara för att Piff och Puff har slutat förvrida den, men det är vi säkert överrens om.
Det känns inte helt pricksäkert att börja tala om panik i en sådan här sansad och saklig diskussion. Nej, den här tråden får tummen upp från mig - jag har haft stor behållning av den (trots det för mig - fortfarande - lite luddiga motivet, sorry Marco).
Moralen som sådan är inte ointressant bara för att Piff och Puff har slutat förvrida den, men det är vi säkert överrens om.
Kanske är det onödigt att fortsätta den här deltråden, men följande minns jag visade upp sina kukar i Rome (det kan vara fler som jag har glömt): Markus Antonius, Titus Pullo, sexslaven med utsmyckad hästballe (vilken fick flera close-ups). Därtill visades en hermafrodits kön som hastigast under en orgie i Alexandria - det har jag aldrig förr skådat i någon film eller serie som är mindre utmanande än, säg, den franska filmen Irreversible.
"Som säkert många minns så är jag helt _för_ ojämlika spel. Jag _försvarar_ den gammelmodiga könsuppdelningen i Noir som något _bra_."
Det tycker jag du gör rätt i. Den upphetsade diskussion som fördes angående detta när spelet var nytt fann jag ganska korkad, om jag ska vara ärlig. Det är som Simon skriver här, och som jag vill minnas Noirs (kvinnliga) redaktör uttryckte i en artikel på noir.nu när diskussionen begav sig - kvinnan saknar inte drivkrafter och sammanhang bara för att hon, i till exempel Noir, befinner sig i en (extra) förtryckt position.
Om något kan påpekas angående kvinnor i Noir är det att de i allt för hög grad är osynliga. Världen är dystopisk, och texten behandlar allt som oftast dess män, med tillägg i stil med "och kvinnorna har det ännu värre" (vilket naturligtvis är en förenkling - det motiveras varför det är så också). Utanför mode-kapitlet saknas i mitt tycke texter där kvinnan är det primära intresset, och inte enbart jämförs med mannens situation. Vill jag spela kvinna i Noir behöver jag så att säga finna hennes position själv, som självständig från mannen. Det är ett genus-relaterat problem, som påverkar till exempel spelbarheten.
Det är en sak jag tror många spelskapare kan utveckla, bland annat eftersom de tenderar att vara män. Att reflektera tydligare utifrån en kvinnas perspektiv, och att låta dem ta plats, tror jag kan öppna mer för den målgruppen - men också öppna för intressantare spel, helt enkelt.
Det tycker jag du gör rätt i. Den upphetsade diskussion som fördes angående detta när spelet var nytt fann jag ganska korkad, om jag ska vara ärlig. Det är som Simon skriver här, och som jag vill minnas Noirs (kvinnliga) redaktör uttryckte i en artikel på noir.nu när diskussionen begav sig - kvinnan saknar inte drivkrafter och sammanhang bara för att hon, i till exempel Noir, befinner sig i en (extra) förtryckt position.
Om något kan påpekas angående kvinnor i Noir är det att de i allt för hög grad är osynliga. Världen är dystopisk, och texten behandlar allt som oftast dess män, med tillägg i stil med "och kvinnorna har det ännu värre" (vilket naturligtvis är en förenkling - det motiveras varför det är så också). Utanför mode-kapitlet saknas i mitt tycke texter där kvinnan är det primära intresset, och inte enbart jämförs med mannens situation. Vill jag spela kvinna i Noir behöver jag så att säga finna hennes position själv, som självständig från mannen. Det är ett genus-relaterat problem, som påverkar till exempel spelbarheten.
Det är en sak jag tror många spelskapare kan utveckla, bland annat eftersom de tenderar att vara män. Att reflektera tydligare utifrån en kvinnas perspektiv, och att låta dem ta plats, tror jag kan öppna mer för den målgruppen - men också öppna för intressantare spel, helt enkelt.
Ymir
Liten kantbaron
Heh, hermafroditen minns inte ens jag. Awesome. Synd bara att skildringen av Alexandria är helt bananas 
- Ymir, passar på att gnälla
- Ymir, passar på att gnälla