"Som säkert många minns så är jag helt _för_ ojämlika spel. Jag _försvarar_ den gammelmodiga könsuppdelningen i Noir som något _bra_."
Det tycker jag du gör rätt i. Den upphetsade diskussion som fördes angående detta när spelet var nytt fann jag ganska korkad, om jag ska vara ärlig. Det är som Simon skriver här, och som jag vill minnas Noirs (kvinnliga) redaktör uttryckte i en artikel på noir.nu när diskussionen begav sig - kvinnan saknar inte drivkrafter och sammanhang bara för att hon, i till exempel Noir, befinner sig i en (extra) förtryckt position.
Om något kan påpekas angående kvinnor i Noir är det att de i allt för hög grad är osynliga. Världen är dystopisk, och texten behandlar allt som oftast dess män, med tillägg i stil med "och kvinnorna har det ännu värre" (vilket naturligtvis är en förenkling - det motiveras varför det är så också). Utanför mode-kapitlet saknas i mitt tycke texter där kvinnan är det primära intresset, och inte enbart jämförs med mannens situation. Vill jag spela kvinna i Noir behöver jag så att säga finna hennes position själv, som självständig från mannen. Det är ett genus-relaterat problem, som påverkar till exempel spelbarheten.
Det är en sak jag tror många spelskapare kan utveckla, bland annat eftersom de tenderar att vara män. Att reflektera tydligare utifrån en kvinnas perspektiv, och att låta dem ta plats, tror jag kan öppna mer för den målgruppen - men också öppna för intressantare spel, helt enkelt.