Nekromanti Gnäll på wow-rollspelare

[ripperdoc]

Hear, hear!

Du satte spiken i huvudet där, minsann (eller var det tvärtom?). MMORPG:s största hot mot rollspel är inte att de motverkar rollspelande utan att de snor en jäklans massa tid från hederligt bordsrollspel.

/RD - studier utomlands stjäl också tid

 

[Eksem]

Re: Nähä?

Om du menar att det du skrev skiljer sig mot vad jag skrev så skulle det alltså vara någon slags poäng i att ge rollpersonerna minus under språngmarschen, och ta bort minuset när de sprungit klart?

 

[ripperdoc]

Re: Nähä?

Vad jag talar om är både simulationism och dramatik. Jag sade att det kan vara en nytta i att ge minus till spelarna för att, precis som hjältarna, trycka ner dem i skorna så att de kan få en "rycka-upp-sig-scen". Exempelvis kan de slå mot "Lojalitet", "Tro", "Psyke" eller vad helst för värde som passar och få en chans att slåss utan minus. Ett annat sätt att säga det - vill man ha hjältelika spel ska man kanske inte fokusera på hur man tar bort alla svårigheter, utan fokusera på hur spelarna skall kunna övervinna dem. Och det grundar jag på klassisk filmdramatik och på att ge spelarna en större inlevelse - de kommer att lida med sina karaktärer när minusen rullar in och situationen ser hopplös ut.

Jag säger inte att reglerna skall göra att minusen försvinner efter språngmarschen, eftersom det vore fullständigt kontraproduktivt. Jag säger att hjältelika regler skall ge spelarna en god chans att lyckas även under de allra svåraste omständigheterna (förutsatt att de gör det för att rädda världen, för sin gud, etc, etc)

/RipperDoc

 

[Eksem]

Re: Nähä?

"Jag säger inte att reglerna skall göra att minusen försvinner efter språngmarschen, eftersom det vore fullständigt kontraproduktivt. Jag säger att hjältelika regler skall ge spelarna en god chans att lyckas även under de allra svåraste omständigheterna (förutsatt att de gör det för att rädda världen, för sin gud, etc, etc)"

Men i exemplet är det ju språngmarschen som de klarar av!

 

[Svarte Faraonen]

Re: Nähä?

Det beror väl på vilken sorts spelande man vill ha? Om man som jag är mer orienterad åt det jordnära hållet kan man i stället säga att det rör sig om en avvägning -- hinner de vila upp sig och vara i bättre form när de möter orcherna, eller ska de med säkerhet hinna upp dem, fast i ett föga passande tillstånd? Höga ideal ger inte vardagsimmunitet, åtminstone inte när jag spelleder.

 

[Vitulv]

Re: Nähä?

"Du hetsar upp dig i onödan."

Åh nej, det behöver du inte vara orolig för. Jag förstår inte hur du kunde tolka mitt inlägg som att jag hetsat upp mig. Det krävs mer än lite simulationistisk elitism för att jag ska gå igång.

Du, däremot, verkar ha bränt alla kretsar, trots att du verkar hålla med om det jag skriver.

"Naturligtvis behöver man inte spela ut vardagsbestyr som att äta frukost och gå på toaletten. Men jag skrev att spelarna ska få avdrag om de inte kunnat tillfredsställa sina fysiska behov. Exempelvis när en dunadan, en alv och en dvärg beslutar sig för att jaga ett orchband i flera dygn utan vila för att rädda sina kompisar. Eller om en av spelarna tycker att hans rollperson aldrig behöver slå läger bara för att man inte gör det i World of Warcraft. Dina exempel är också bra"

Ja, men då tycker vi väl ungefär likadant, även om jag nog inte skulle brytt mig om att göra regelmässiga avdrag för det ovanstående. Jag skulle nog snarare införa storymässiga konsekvenser. Men det är ju en smaksak såklart.

En liten parentes är att man i WoW behöver mat, dryck och sömn för att vara effektiv. Men det hör kanske inte hit.

"Men ditt inlägg är inte bortkastat på något vis! Om jag någonsin behöver någon som talar om för mig att vatten är vått så är du den första jag frågar, Vulf!"

Sarkasm är tämligen bortslösat på mig. Men nej, mitt inlägg var inte bortkastat i och med att det faktiskt visade på att du var otydlig från början, och nu gav dig en möjlighet att förtydliga vad du egetligen menade.

Fridens liljor.

- Vulf

 

[Eksem]

Re: Nähä?

"Det beror väl på vilken sorts spelande man vill ha?"

Det var ju faktiskt det den här lilla deltråden handlade om. Det som är en tabbe för den ene är ett medvetet drag för den andre. Och hur olika spelledare resonerar är ju alltid roligt att läsa och skriva om.

 

[cogitare]

Jag tycker att det är en spelledartabbe om man inte ger avdrag till rollpersonerna när de inte kunnat tillfredsställa sina grundläggande fysiska behov. Som att äta och sova till exempel.

Men hur hårt orkar man trycka på sådana saker egentligen i spelet. Det händer mycket sällan när man spelar skulle jag säga. De gånger det händer så är det för att det är en specifik del av äventyret/kampanjen som skall vara lite grisodlaraktig eller extra "svår" mot rollpersonerna.

Det är ju ett jättejobb om man kontinuerligt skulle ha koll på hur väl RP:n borstat tänderna, tvättat sig, ätit på regelbunden basis osv.

Det man kan ha koll på är väl det du nämner mat(på dagnivå inte mer) och sömn. Utöver detta så börjar det bli lite overkill för de flesta kampanjer.

C.

 

[cogitare]

Sarkasm [OT]

Sarkasm är tämligen bortslösat på mig.

Usch och fy vad jobbigt. Sarkasm som är mitt naturliga sätt att besvara de flesta inlägg på

C.

 

[cogitare]

Re: Nähä?

Så kan man lösa det om man vill. Fast jag har väl en simulationist-gen någonstans i mig som gör det svårt för mig att se en rollperson springa i 48 timmar och sedan rusa rakt in i en strid utan att ens behöva hämta andan.

Ta feat:et Endurance och rocka loss vet ja

C.

 

[Basenanji]

Det här inlägget tycker jag visar rätt klart att det egentligen kan handla om en sorts utmaning.

Hur man ska behandla trivialiteter är inte alls så lätt det kan se ut som. Jag fastnar ofta i en diskussion med mina spelare om olika situationers mer eller mindre rättfärdighet i äventyret.

Triviala saker kan utgöra en utmaning om de innehåller val!.
Om det tex spelar roll hur trött man är när det väl blir spurtjakt på den flyende skurken, tja då är det väl jätte-jätte-viktigt att veta hur mycket man har sovit, om man har sovit gott etc.
Ändå kan spelare tycka att det där är slöseri med tid och mena på att hjältegraden i ett äventyr borde innebära att sådana mundana trivialiteter som "trötthet" och "mjölksyra" är för grisodlande mongos.
Hur ska man då betrakta den spelare som vill ägna hela nätterna åt att vandra mot nästa station på äventyrsbanan?

Jag tycker att alla sådana här diskussioner (hjältar-behöver-inte-sova-de-orkar-ändå vs realismen-gör-det-mer-spännande)
egentligen bara handlar om huruvida man ska ha inflytande eller inte över spelet. Då finns det oftast två lägen;

Spelarna vill ha inflytande över spelet
Låt karaktärerna vandra dag och natt. Hitta på andra utmaningar än mjölksyra, törst och hungersnöd.

Spelarna vill ha en dynamisk omgivning
Håll reda på hur länge man sover, äter, kissar etc
Ha regler för vad som händer om man inte är tillräckligt utvilad, om man kan slåss i samma runda som man blir väckt av ett monster mm mm

Själv gillar jag det sista alternativet.

/Basenanji

 

[Jambu]

Tja, det här med mat och vila var det mest konkreta exemplet jag kunde komma på, så därför skrev jag det, men det är mest sådant (MMORPG liknande) spelande i allmänhet jag stör mig på. Men det har i alla fall lett till en intressant diskussion...

 

[Zire]

Re: Nähä?

Jag säger inte att reglerna skall göra att minusen försvinner efter språngmarschen, eftersom det vore fullständigt kontraproduktivt. Jag säger att hjältelika regler skall ge spelarna en god chans att lyckas även under de allra svåraste omständigheterna (förutsatt att de gör det för att rädda världen, för sin gud, etc, etc)

Frågan är om minusen skapar spänning om spelarna ändå har en god chans att lyckas.

Det jag är egentligen undrar är hur man får till spänning i en sådan situation. Det enda jag kommer på nu är att man kan höja risken så att några RPs förmodligen kommer att dö, men att någon eller några borde överleva (rent statistiskt). Då kommer spelarna antagligen att tycka att minusen är spännande, framför allt då det bevisligen är dödligt.

Men det man egentligen gör då är inte att höja chansen för spelarna att lyckas, utan snarare sänker chansen för den enskilde, men höjer chanses för att någon i hela spelgruppen ska lyckas.

Finns det nått annat sätt att få till det på? Nått sätt som inte behöver kosta RPer?

- Zire

 

[Gordeg]

Re: Nähä?

Finns det nått annat sätt att få till det på? Nått sätt som inte behöver kosta RPer?

Det handlar väl i så fall om att balansera motståndet efter situationen. Låt oss säga att ett gäng orcher kidnappat rollpersonernas kompisar för att ta dem till sitt läger. Den styrka som rollpersonerna jagar är inte stor men de har ett försprång. I orchernas läger väntar fler.

Rollpersonerna kan nu välja mellan flera alternativ, de mest uppenbara är:
* Jaga efter den lilla orchstyrkan för att försöka fånga dem innan de kommer fram till sitt läger. Rollpersonerna kommer att vara trötta när de hinner ikapp sina fiender men fördelen är att fienderna är färre till antalet.
* Spåra orcherna i ekonomifart och anfalla orchernas läger. De får strida mot fler fiender, men de slipper utmattning och hinner förhoppningsvis göra upp någon form av strategi för anfallet.

Alternativ 1 kan skita sig om rollpersonerna inte hinner ifatt orcherna i tid.
Alternativ 2 kan skita sig om orcherna i lägret bestämmer sig för att inte låta fångarna leva utan äter upp dem på stället.

Jag är lite tveksam till en hjälteregel som säger att rollpersonerna slipper avdrag förutsatt att de kämpar för ett högre mål. I vilka situationer kämpar de inte för ett högre mål? När de försöker hinna till värdshuset för att köpa varsitt stop mjöd innan happy hour är slut, kanske. Men annars?

Gordeg

 

[Rising]

Polaren tyckte det istället var äventyrsspel och att CRPG är när "man levlar en gubbe eller slåss"..

Det har du fan rätt i... Jag tänker iaf precis som du och din polare. Hälsa honom att han äger.

Jag gillar sådana här små kluriga inlägg asmycket.

Ville bara säga det.

 

[Jambu]

Joho [OT]

I vilka situationer kämpar de inte för ett högre mål? När de försöker hinna till värdshuset för att köpa varsitt stop mjöd innan happy hour är slut, kanske.

Låter som ett högre mål tycker jag!

 

[Eksem]

Re: Nähä?

"Jag är lite tveksam till en hjälteregel som säger att rollpersonerna slipper avdrag förutsatt att de kämpar för ett högre mål. I vilka situationer kämpar de inte för ett högre mål? "

Därav min inställning att inte ge några minus alls för mat- eller sömnbrist. Mat- och sömnbrist intresserar mig inte, jag föredrar att spelleda på högre nivå än så (högre nivå som i high fantasy, inte på någon mer avancerad eller bättre nivå, snarare tvärt om).

Dock var ditt exempel väldigt bra på att illustrera hur sådana avdragsregler kan användas i spel. Jag skulle nog kunna tänka mig att använda andra typer av resurser som styrmedel i en sådan situation. Alltså, om de drar efter direkt hinner de kanske ikapp det mindre orchbandet, men om de stannar och fyller på med användbara prylar har de större chans mot det större orchbandet. Det borde fungera ungefär lika bra, fast jag i mitt spelande hellre håller reda på magiska pryttlar än matransoner.

I vilket fall handlar det mer om inställning än om att det skulle vara en tabbe.

 

[Gordeg]

Re: Nähä?

I vilket fall handlar det mer om inställning än om att det skulle vara en tabbe.

Ok, det kanske var en tabbe av mig att använda ordet "tabbe".
Fast när den sortens hi-fantasy du beskriver går för långt, och urartar i det MMORPG-syndrom som Jambu beskrev i trådstarten - då är det dags att ta sig an saken. Om nu inte alla är överens om att rollpersonerna ska kunna springa runt både dag och natt. Jag skulle personligen ha lite svårt för den spelstilen.

Jag undrar också varför någon vill lägga in en 48-timmars språngmarsch i sitt äventyr om konsekvensen inte är större än att spelledaren beskriver hur trötta rollpersonerna är. (Fast de egentligen inte är trötta. Inte enligt någon definition av trötthet jag kan föreställa mig.) Då kan man lika gärna låta rollpersonerna hinna upp orcherna efter 10 minuter.

Gordeg

 

[Eksem]

Re: Nähä?

"Jag undrar också varför någon vill lägga in en 48-timmars språngmarsch i sitt äventyr om konsekvensen inte är större än att spelledaren beskriver hur trötta rollpersonerna är. (Fast de egentligen inte är trötta. Inte enligt någon definition av trötthet jag kan föreställa mig.) Då kan man lika gärna låta rollpersonerna hinna upp orcherna efter 10 minuter."

Rent geografiska orsaker, möjligen. Att man vill flytta rollpersonerna från en plats till en annan. Dessutom så känns ju 48 timmar mer dramatiskt och heroiskt än 10 minuter, även om det regelmässigt lika gärna kunde varit 10 minuter.


"Om nu inte alla är överens om att rollpersonerna ska kunna springa runt både dag och natt. Jag skulle personligen ha lite svårt för den spelstilen."

Du använder möjligen avdragsregler i straffsyfte för att förhindra spelare att få för sig att låta sina rollpersoner springa runt, runt, runt hela spelmötena? Ett in game-sätt att styra spelarbeteende? Eller är det bara ett sätt att göra ditt spel mer realistiskt? (jag vet att man inte får använda ordet realism om rollspel längre, men det är fan mer realistiskt att bli trött av att springa än att inte bli det)

Det här har jag förstås inte riktigt tänkt igenom, det kanske förtjänar en egen tråd?

 

[Eksem]

Jag tycker egentligen inte att det är något fel med varken exploderande ekorrar eller att tycka att det är astråkigt att man måste tända eld och vila. Jag börjar själv allt mer luta åt att skippa såna bitar, för jag tycker fan det är astråkigt. Det är roligare att spränga ekorrar än att ligga och sova i alla fall (även om ekorrsprängande skulle vara lite väl mycket även i mina kampanjer).

Jag gillar inte riktigt heller hur du använder "oseriös". Man kan vara mycket seriös utan att för den sakens skull vara allvarlig.

Problemet, som jag ser det, är att ni inte är ute efter samma sak.