Nekromanti Gnälla på chefen?

[Vitulv]

Är det inte väldigt ofta folk gnäller om sina chefer? Varför? Jag har haft många chefer genom åren, och försvinnande få av dessa har varit dåliga - de flesta raka motsatsen.

Min erfarenhet (och då menar jag verkligen min erfarenhet, alltså självupplevda situationer som inte alls behöver vara tillämpbara på resten av världen) är för övrigt att de som gnäller mest på chefen är de som underpresterar på jobbet vilket leder till ett hönan-och-ägget-resonemang, nämligen; jobbar de dåligt för att chefen suger, eller uppfattar de chefen som dålig för att han tvingar dem att jobba?

 

[MrG]

Det finns väldigt gott om bra chefer och vissa av dessa får helt klart obefogad kritik. Men de finns även de som blir chefer av fel anledningar, experter som befodras för sina kunskaper men som saknar ledaregenskaper, folk som söker makt och titlar men inte ansvar, med mera. Dessa får tyvärr ofta gnäll, när de nog mer skulle behöva lite stöd i rollen som chef.

Jag har gnällt på chefer till och från (några år sedan senast dock, nu för tiden har jag bara massa hyllningar till dem), men det har inte berott på att jag varit underpresterande. Tvärt om, senast jag hade en dålig chef som jag gnällde över var jag den topp-presterande på avdelningen. Han fick å andra sidan sluta efter att för många gått till facket om hur han betedde sig och ett par började sluta för att komma undan honom.

Kort och gott, gnäll hjälper sällan, funkar inte chefen ta en dialog om det, allt går att lösa.

-Gunnar (tror inte folk gnällde så mycket på honom när han var chef)

 

[EvilSpook]

Även om det du insinuerar säkert förekommer vill jag bara berätta att alla varianter förekommer.

Mina två föregående chefer (och de ledningsgrupper de satt i var katastrofala) Jag gnällde till den grad att ingen lyssnade på mig överhuvudtaget och fick gå över till att säga "vad var det jag sa". Sen jag bytte jobb har jag en otroligt bra chef och skulle aldrig drömma om att gnälla.

Min fru har en värdelös chef med samma psykopatiska drag som en av mina tidigare chefer men hon gnäller inte alls utan biter ihop och konstaterar att hon alltid får fel lön, de gör aldrig vad de lovar och hon måste själv ringa upp chefen i slutet på månaden för att se om hon fortfarande är anställd.

Så jo. Nog finns det både befogat och obefogat gnäll, och i vissa fall gnälls det inte tillräckligt. Det är förövrigt ganska vanligt att chefer gnäller också - säkert både befogat och obefogat.

//EvilSpook

 

[krank]

Är det inte väldigt ofta folk gnäller om sina chefer? Varför?

Jag tror, som många andra i tråden, att det finns både befogat och obefogat gnäll. Det finns chefer, till exempel, som utför direkta hat- utfrysnings- och mobbningskampanjer mot alla som har en avvikande åsikt (även om de råkar vara oerhört kompetenta på sitt jobb). Det finns chefer som konsekvent lägger sina favvoanställda med bättre schema än andra. Det finns chefer som detaljstyr sina anställda till riktigt löjliga micromanagementnivåer.

Överlag krävs det någonstans att man vill bli chef, för att man ska bli chef. Oftast. Och jag tror att de som vill bli chefer ganska sällan är lämpade till det.

Men men, jag har inga problem med mina nuvarande chefer...

 

[MrG]

Det finns chefer som detaljstyr sina anställda till riktigt löjliga micromanagementnivåer.

Det här är också en intressant detalj, man måste passa för sin chefs ledarstil. Själv gillar jag att ha chefer på distans som lämnar mycket ansvar och finns där när jag behöver dem men låter mig oftast vara rätt självständig. Jag har däremot kollegor som klagar på precis samma sak och hellre skulle vilja ha ett närmare, tydligare ledarskap och chefer som lade sig i mer.

-Gunnar (gillar mina chefer)

 

[!Paxen]

Jag vet inte om jag borde skriva här, men jag gör det ändå.

Jag har haft mest praktik, ett riktigt jobb (jag räknar inte svartjobb) och på praktiskt taget alla mina praktikplatser som jag har haft så har chefen varit helt okej, bra eller bättre. Alltså så har jag själv inte klagat så mycket på mina chefer.

Dock så har jag varit med om en dålig chef.

 

[krank]

Det här är också en intressant detalj, man måste passa för sin chefs ledarstil.

Absolut!

Eller ja, inte bara ledarstil. En riktigt dålig chef gör ju mindre skada om han till exempel inte kör micromanagement på mig utan låter mig sköta mitt jobb.

 

[EvilSpook]

Överlag krävs det någonstans att man vill bli chef, för att man ska bli chef. Oftast. Och jag tror att de som vill bli chefer ganska sällan är lämpade till det.

Det finns en inbyggd mekanism i systemet som ställer till det. Om du är duktig och funkar bra kommer du säkerligen att befodras. Detta upprepas med jämna mellanrum. Det innebär att du sannolikt bara blir kvar på den nivån där du passar i nåt år innan du kommer upp till en nivå där du inte har förutsättningarna, erfarenheten eller pallar trycket. Då slutar man vara duktig och kommer att få vara kvar på den nivån resten av karriären. Såvida man inte själv har insikten att byta eller ballar ur helt och blir degraderad.

Man kommer sannolikt tillslut att hamna på sin "inkompetensnivå".

//EvilSpook

 

[krank]

Man kommer sannolikt tillslut att hamna på sin "inkompetensnivå".

det där tyder, tycker jag, på en ganska idealiserad bild av mekanikerna. Som bland annat förutsätter att den som bestämmer om man ska befordras eller ej är kompetent och inte, säg, del i samma loge eller bastuklubb...

 

[tull]

Man kommer sannolikt tillslut att hamna på sin "inkompetensnivå".

det där tyder, tycker jag, på en ganska idealiserad bild av mekanikerna. Som bland annat förutsätter att den som bestämmer om man ska befordras eller ej är kompetent och inte, säg, del i samma loge eller bastuklubb...

Fast det är ju ingen jävla civilekonom som styr över en verkstad. Det är ju troligen en mekaniker som valt att starta en egen verkstad.

 

[krank]

Fast det är ju ingen jävla civilekonom som styr över en verkstad. Det är ju troligen en mekaniker som valt att starta en egen verkstad.

...och bara för att man startat en egen verkstad betyder det inte att man är kapabel att hantera andra människor.


Det finns ofta en övertro från vissa håll på att det är de som Förtjänar det som stiger i rang inom en organisation. Det ter sig som en ganska idealiserad syn på världen, tycker jag.

 

[EvilSpook]

det där tyder, tycker jag, på en ganska idealiserad bild av mekanikerna. Som bland annat förutsätter att den som bestämmer om man ska befordras eller ej är kompetent och inte, säg, del i samma loge eller bastuklubb...

I privata sektorn kan jag egentligen tycka att det är ok. Problemet blir dock värre än så egentligen.

En chef som inte har kompetensen, inte riktigt klarar jobbet och egentligen borde söka sig nån annanstans. Vem rekryterar han in som mellanchef? En extern kompetent chef som kommer ifrågasätta honom? En (bastu)kompis som ska vara tacksam för jobbet och nicka med? Och på så sätt börjar man fylla ut en ledningsgrupp med ja-sägare och när tillräckligt många är direkt dåliga kommer varje påtänkt (kompetent) ny chef att hålla sig borta eller sluta så fort de vet vad som pågår.

//EvilSpook

 

[Vitulv]

Det finns ofta en övertro från vissa håll på att det är de som Förtjänar det som stiger i rang inom en organisation. Det ter sig som en ganska idealiserad syn på världen, tycker jag.

På det stora hela tycker jag faktiskt att det är så det fungerar. Inte i alla fall, men oftast. Eller ja, i de fall jag själv har erfarenhet av. Det bör tilläggas att jag tycker att de allra flesta i Sverige får ungefär vad de förtjänar till skillnad från de som menar att vårt samhälle präglas av orättvisor (missförstå mig inte, jag är medveten att det existerar orättvisor även i Sverige, men tycker att de är undantagsfall snarare än regel).

 

[Svarte Faraonen]

Man kommer sannolikt tillslut att hamna på sin "inkompetensnivå".

det där tyder, tycker jag, på en ganska idealiserad bild av mekanikerna. Som bland annat förutsätter att den som bestämmer om man ska befordras eller ej är kompetent och inte, säg, del i samma loge eller bastuklubb...

Fast det är ju ingen jävla civilekonom som styr över en verkstad. Det är ju troligen en mekaniker som valt att starta en egen verkstad.

Jag tror det föreligger en missuppfattning här. Krank skriver "mekanikerna" när jag tror att han menar "mekanismerna". Mekaniska verkstäder och så kommer väl inte in i bilden?

 

[krank]

Jag tror det föreligger en missuppfattning här. Krank skriver "mekanikerna" när jag tror att han menar "mekanismerna". Mekaniska verkstäder och så kommer väl inte in i bilden?

Argh!

Jag ska inte skriva när jag är nyvaken. Eller om jag gör det, så ska jag såklart läsa igenom grejerna tydligare.

My bad!

 

[Patrick Bateman]

Medhåll.
De personer som gnäller, tror jag i högre grad ser sig som offer för olyckliga omständigheter. De ser inte sina egna möjligheter att påverka situationen, utan lägger felet på en utomstående faktor, tex chefen. De mer handlingskraftiga, gnäller mindre och ser istället till att byta jobb om de inte är nöjda.

Visst kan det vara berättigat att klaga om man inte har en bra chef. Men jag skulle vilja säga att om det kallas för gnäll, är det vanlig, hederlig kverulans. Befogade synpunkter på chefens undermåliga prestationer vill jag hellre kalla klagomål. För mig ligger det i ordets själva natur att gnäll är de där gnatiga, ständigt återkommande, negativa kommentarerna om alltings djävlighet. Framför man berättigad kritik på ett vettigt sätt, skulle jag inte längre kalla det gnäll.

Vad gäller mina egna chefer måste jag säga att jag har haft få riktigt bra chefer. De flesta har varit medelmåttiga, några rent dåliga. En f.d. chef blev tex förflyttad från sin position som avdelningschef och istället satt att göra internt utredningsarbete. Jag tror att man är en _väldigt_ dålig chef om ledningen ger ett sånt underbetyg åt chefens prestation. Tyvärr tror jag att dåliga chefer sitter kvar väldigt länge på sin position, även om de gör ett undermåligt jobb. De kommer kanske inte vidare i karriären, men jag tror att det ska väldigt mycket till för att de ska bli petade från chefspositionen.

 

[krank]

Framför man berättigad kritik på ett vettigt sätt, skulle jag inte längre kalla det gnäll.

Problemet är: vem avgör huruvida det är befogad och vettigt framförd kritik, eller om det är gnäll?

Den enes frihetskämpe är den andres terrorist, och allt det där...

 

[Craygh]

Jag har jobbat för precis en person i mitt liv, och han tyckte jag var fruktansvärt bra. Väldigt hängiven sitt jobb, rak till sättet, kompetent, hade full koll på hela butiken (Han var butiksägare) och jobbade själv mer än någon annan på arbetsplatsen.

 

[ripperdoc]

Medhåll.
De personer som gnäller, tror jag i högre grad ser sig som offer för olyckliga omständigheter. De ser inte sina egna möjligheter att påverka situationen, utan lägger felet på en utomstående faktor, tex chefen. De mer handlingskraftiga, gnäller mindre och ser istället till att byta jobb om de inte är nöjda.

Här håller jag också med. Som ren livsfilosofi och attityd tycker jag det är överlägset att se till sig själv för möjligheter snarare än att se svårigheter hos resten av omgivningen. Även om jag för det mesta haft riktigt bra chefer så inser jag att det finns massor med rötägg. Men att gå runt och irritera sig på sin chef är bara kontraproduktivt på alla sätt. Det är bättre att, som någon talade om i tråden, att bita ihop men också att jobba mot nya mål. Det kan vara att framföra kritik till rätt person, eller att försöka göra ett ännu bättre jobb, eller helt enkelt byta jobb.

Man har kontroll över sitt liv, man är inte ett offer för omständigheter. Om man tror det senare, så tror jag man fortsätter kommer vara ett offer resten av livet.

 

[krank]

Man har kontroll över sitt liv, man är inte ett offer för omständigheter. Om man tror det senare, så tror jag man fortsätter kommer vara ett offer resten av livet.

Inte då. Det går alldeles utmärkt att ha en deterministisk världsbild ("alla beslut jag tar och allt alla gör är direkta kausala resultat av det som hänt tidigare, den fria viljan finns inte") och ändå inte ha några problem med att ta initiativ.

Det finns ingen motsättning mellan att vara "offer" för omständigheterna och att "ha kontrollen" över sitt liv.