Jag tycker att man först och främst ska uttrycka sig på ett sätt som man själv behärskar. Att sitta och slå upp vart och vartannat ord i en ordbok samtidigt som man skriver eller formulera sig på ett särskilt sätt bara för att framstå som någon annan än man faktiskt är, är inte rätt.
Sedan bör man förstås försöka variera sig så att texten blir lättläst och får ett flyt. Inte samma inledning eller ord i flera meningar efter varandra alltså.
Sedan bör man skilja på stämningstexter och regeltexter. Dels finns det skillnad på vad folk accepterar för språk i respektive kategori och dels är det skillnad på faktaskrivande och att försöka förmedla spelet stämning. Många spelmakare lyckas betydligt bättre med regeltexter än med stämningstexter. Det kan rentav vara en idé att låta någon annan skriva stämningstexterna.
Strunta i språkregler konstruerade av en samling mossiga gamla gubbar under en mörk forntid. Förutsatt då att rollspelet inte handlar om den Svenska Akademin 1930 eller något sådant.
Språket ger en indikation om den bild du vill förmedla av världen. Det kan ibland vinna på att inte vara tråkneutralt och grammatiskt korrekt utan snarare underfundigt, klurigt och späckat med påhittade ord och uttryck. Förutsatt då naturligtvis att författaren har den förmåga som krävs för att få det att funka.
Och sist men inte minst så rekommenderar jag en stab med korrekturläsare. Inte nödvändigtvis folk med 120p Svenska utan en blandad kompott av människor som inte är rädda för att säga ifrån eller påpeka felaktigheter.
