Nekromanti God45 recenserar Mutants äventyr!

[Swedish Chef]

En bra spelledare är alltid viktigare än vilket äventyr man spelar tror jag

Självklart, jag hade bara bilden av Kirkwood som ett fantastiskt äventyr. Jag älskade att spelledaren gick fram och tillbaka mellan rummen, och att när vi kommunicerade så tog SL tiden och avbröt om det gick för lång tid. Men inte säker på att jag uppskattat samma sak idag.

Hade oxå lyckats rulla fram en doomtrooper (vilket ju var nästan omöjligt) , och vi hade en grym grupp där våra backstorys funkade trots att jag var sjukt mycket bättre än de andra. Tror att det var en av de första gångerna jag insåg att det kan skapas drama av att gruppen inte är lika bra. Jaja ska sluta försöka minnas nu.

 

[God45]

Jag är tillbaks. Jag har inte sett fram emot det här. För nu? Nu är det Mutant Chronicles. Chronicles är.... Inte bra. Inte bra alls. Det finns inget design beslut som är bra som inte är direkt stulet från någonstans bättre och utförandet är genomgående svagt. Kan det finnas guldkorn här? Absolut! Det är vad jag ska leta efter i äventyren. Men brasklappen jag lämnar här är att jag inte tycker om settingen och det kan påverka vad jag tycker om saker.

Anyway, on with the show!

Äventyret: Luna City Blues
Av: (Jag kan inte hitta vem som skrivit det här scenariot)
År: 1997

Jag insåg när jag läste scenariot att jag faktiskt har spelat det. Fast att spelledaren då har konverterat det hela till Noir. Och det är faktiskt passande för det här är ett klassiskt noir deckare scenario. En snygg tjej och hennes livvakt kommer från de finare kvarteren för att hyra in huvudpersonen (det här kan köras för en eller flera spelare) till att hitta en försvnnen person. Hon är inte vem hon utger sig för att vara och det är inte han heller. Under utredningens gång kommer karaktärerna dras in i intriger involverande kättare och storföretag. På slutet får de antingen pengar och en antydan om att hålla käften eller ett "Forget it jake this is chinatown".

Äventyret är kompetent, om än oöverraskande, och har bra noir stämning. Det har dock inget at göra med nonsens sci-fi/fantasy settingen och det har de minst passande bilderna jag någonsin sett till ett äventyr.

Så 4/5. Ett riktigt bra noir äventyr i en setting som det inte riktigt passar till.

 

[God45]

Äventyret: Den svarta portalen
Av: Bill King
År: 1994

Bill King är mannen bakom Gotrek and Felix, böcker jag gillar, och är mest känd för sitt Warhammer arbete. Så jag såg verkligen fram emot det här äventyret när jag fattade vem som skrivit det.

Och lever inte bara upp till mina förväntningar utan överträffar dem. Det här är ett brutalt dungeon crawl. Man är en lite grupp space marines skickade att infiltrera en mörk citadell, ett fruktansvärt fort härskat över av Nefarit och hans arme av övernaturligt onda varelser. Citadellen ligger på Venus och håller på att öppna en portal för att få igenom nästan oändliga mängder övernaturligt onda förstärknignar. Så man ska ta sig in, stoppa att portalen öppnas, och ta sig ut. Man har nästan inga chanser att lyckas med det. Skiten i det här fortet kommer mörda dig och dina vänner. Ni kommer smältas, hackas i bitar, bli ätna av BDSM häxor och en massa annat. Även om ni lyckas stänga portalen kommer ni antagligen inte lyckas fly.

Det är awesome! Kan någon sätta på Iron Maiden för jag vill spelleda det här nu!

Det hålls väldigt kort och enkelt att använda också, med smidiga rumsbeskrivningar och en set up som låter spelledaren läsa det här en enda gång och sedan köra det med ett par shots innanför västen och en öl i handen.

5 av 5.

 

[God45]

Äventyret: Fruktan och skräck i San Dorado
Av: Bill King
År: 1994

Äventyrets inledning beskriver det som enkelt och en "rivstart" på en kampanj och det är egentligen all introduktion som behövs. Det här är ett storstads äventyr där man kastas rakt in i politk på hög nivå där korruptionen finns lurandes i bakgrunden men också i personligt drama där alla verkar hata alla. Spelledaren får hårda order om att hålla takten upp och nyheter och information kastas mot spelarna nästan lika snabbt som action och nästa del av puslet.

Det här är väldigt lätt, det är väldigt snabbt och det verkar hur kul som helst. Att dra ner politiken på personnivå gör att till och jag med min avsmak för världen bryr mig. Men det här är en rivstart eller till för helt nya spelare, det är inte köttigt nog för något mer.

Men vilken start det är, 4 av 5.

 

[God45]

Äventyret: Min fiendes fiende
Av: Matt Forbeck
År: 1996

Det här är motsatsen till det föregående scenariot. Det här är också ett politiskt äventyr där man måste stoppa lönmord på ledare för megaföretag för att undvika ett företagskrig men... Det är så segt. Folk heter Pervertia men det spelas inte upp som over the top nonsens. Det finns en massa sega detaljer och det är svårt att få överblick. Det känns stelt och hackigt och det är svårt att göra något kul med... Och på samma gång känns det inte som man får all info man behöver.

Ett stort problem är dock att Cybertronic är fucking evil och jag har noll motivation att hjälpa dem inte bli mördade av de andra megaföretagen. Och ävenyret framställer det som att det vore dåligt utan någon motivation...

2 av 5.

 

[God45]

Äventyret: Hårda Tider i Undre Staden
Av: Bill King
År: 1996

Det här äventyret finns i Mishima megacorp boken. Den här boken alltså... Det är full samurai fetishism blandat med ett djupt fascistiskt Leni Riefenstahl bildspråk målar en artistisk vision som faktiskt är vacker. Men sammtidigt kall och oroande. Man blir lite orolig i maggropen av att läsa den, nationalismen ompackad av företaget slår ut mot en som om det här vore en produkt gjord av företaget. Det skulle så lätt bara ha kunnat vara exoticism, katanas som skär genom stridsvagnar och mechs. Men nu är det... Det är faktiskt coolt men på ett sätt som får mig att må lite dåligt över att jag gillar det.

Under titeln på boken är "Död före vanheder" och scenariot spottar det rakt i ansiktet. Smutsiga avtal, föräderi, kätter, mördade familjer och en spion som prostituerar sig själv för chansen till hämnd är bara början. Karaktärerna måste ta sig igenom intriger (det kommer bli blodigt och otrevligt för dem) och sedan strid och ett dungeon crawl. Det är mycket innehål på ganska få ord.

Det här är riktigt bra, och det höjs av boken det är i. Men det når inte riktigt fram hela vägen. Det är för spretigt, det är för spritt och för mycket har hänt innan spelarna kommer in och för mycket som händer utan deras inblandning. Men det är ändå väldigt bra.

3 av 5.

 

[God45]

Äventyret: Frihetens förkämpar
Av: Matt Forbeck
År: 1994

Det här äventyret är väldigt kort, väldigt rälsat och det är för kopplat till Imperial, det värsta storföretaget. Men sedan är det också med i Imperial boken som är den sämsta boken i hela MC. Ingenting är bra eller coolt här, men att man rälsas genom en tråkig mordutredning och sedan andra tråkiga delar av ett standar äventyr ("Här är lite action! Har ni inte kul?") är värst.

1 av 5. Inget värt din tid här, men å andra sidan är äventyret bara 3 sidor långt och de innehåller bilder.

 

[God45]

Äventyret: Symmetrins hjärta
Av: Matt Forbeck
År: 1993

Det är aldrig ett bra tecken när äventyrat börjar med en lång utläggning om hur spelledaren ska var försiktig och fuska för att inte döda spelare utan att det är "meningsfullt". Men vet du vad? För en gångs skull är det rätt råd. För det här äventyret? Det är Mörkrets hjärta med inkvisatorer. Och det är så jävla fett att det knappt är sant. Ja, det är en gammal och beprövad äventyrsstruktur. Och ja, du bör kunna skriva din egen version som är lika bra om du anstränger dig lite. Men att inte bara sätta den här clashen mellan lag och ordning och ondska och chaos i den här settingen men att göra det som ett äventyr för brödraskapet är helt rätt.

4 av 5. Det är mörkt, det sätter ljuset på helt rätt teman och det är en amazing köttkvarn utan att bara vara ett dungeon crawl.

 

[God45]

De tre recensioner som nu följer är av äventyren som utgör den större kampanjen The Venusian Apocalypse. De är de sista äventyren till Mutant Chronicles. Efter det går vi vidare till Mutant: Undergångens arvtagare.


Äventyret: Det andra sigilet (The Venusian Apocalypse del 1)
Av: Richard Dakan
År: 1996


Det här är en katastrof av ett äventyr i tre delar. Det är ofattbart, sömnfamkallande tråkigt. Spelarna får ett jobb ute i djungeln. De måste ta sig dit och påvägen finns en tråkig spionintrig som jag inte kunde tvinga mig att bry mig om när jag läste det ens. Man kommer till djungeln och där finns ett mystiskt tempel som är läskigt. Sedan blir man frestad och skrämd av en demon.

Det är inte så mycket dåligt på något specifikt sätt. Det är bara skittråkigt på sammtliga sätt. Att det här är introt på en apokalyptisk kampanj är oroande.

1 av 5.




Äventyret: De fyra ryttarna (The Venusian Apocalypse del 2)
Av: Richard Dakan
År: 1996

Det är extremt rälsat och GMNPC:n som bossade runt en i första delen är nu hemligt ond och sätter dit en och skit. Det här är massivt dåligt. Det är fullt med "Om spelarna är så dumma så döda dem!". Det finns inget av värde här är jag rädd. Det handlar om en dålig pest och grejer men det vet inte ens spelarna under majoriteten av tiden. Och eftersom det här är den andra delen i trilogin finns varken en bra början eller ens ett slut.

1 av 5.




Äventyret: Ondskans ansikte (The Venusian Apocalypse del 3)
Av: Richard Dakan
År: 1996

Spelarkaraktärerna fortsätts bli manipulerade av den super coola skurk GMNPC:n till att göra dumma saker. Sedan är det kaos på gatorna som spelarna måste ta sig igenom. Sedan kommer man äntligen till en tråkig kloakbana som man måste igenom för att nå skurken och skjuta ihjäl honom på en flyglats.

Look, det finns en lätt omskrivning som får det här att fungera och som gör att spelarna inte är helt i mörkret ända upp till slutet och då bara mördar en kille som visar sig vara dålg. Bara låt dem vara kultister! Bara låt dem vara onda motherfuckers och låt dem vara med och försöka orsaka apokalypsen. Eller låt dem veta att skit håler på att bli dåligt och låt dem kämpa mot det. Men det här är skit.
1 av 5.

 

[Paal]

Kul att se att Mutant Chronicles-äventyren ändå tycks hålla hyffsad klass (förutom Venusian Apocalypse). Själv spelade jag dem aldrig utan bara läste dem, men minnet är lite grumligt såhär 25 år senare. Dock spelledde jag ett Sinkadusäventyr (nr 35) för Chronicles (eller RYMD? Kan det ha varit det enda SInkadusäventyret för MC/RYMD?) som hette De sista änglarna, minns att det var väldigt lyckat då. Inga planer på att recenscera det?

 

[God45]

Kul att se att Mutant Chronicles-äventyren ändå tycks hålla hyffsad klass (förutom Venusian Apocalypse). Själv spelade jag dem aldrig utan bara läste dem, men minnet är lite grumligt såhär 25 år senare. Dock spelledde jag ett Sinkadusäventyr (nr 35) för Chronicles (eller RYMD? Kan det ha varit det enda SInkadusäventyret för MC/RYMD?) som hette De sista änglarna, minns att det var väldigt lyckat då. Inga planer på att recenscera det?

Jag har inte Sinkadus äventyren tyvärr. Men kan någon ordna det till mig recenserar jag det

 

[God45]

Äventyret: Helkväll på Thermopolium
Av: (Jag kan inte hitta vem som är författaren. Äventyret ingår i grundboken)
År: 2001

Det här är mer en ända strid än ett scenario men det uppger att det kan fungera som ett intro till "Hindenburg min älskade" som är ett annat scenario till spelet. Karaktärerna hyrs in för att skydda en prostituerade som försökt använda sina psi-mutationer till att utpressa en hög tjänsteman. Han gillar inte det utan torterar ihjäl hennes grodman hallick. Sedan måse man slåss mot lönnmördare som försöker döda henne och karaktärerna.

2 av 5. Inget är dåligt, men det är inte heller ett scenario.

 

[Jocke]

Äventyret: Helkväll på Thermopolium
Av: (Jag kan inte hitta vem som är författaren. Äventyret ingår i grundboken)
År: 2001

Det här är mer en ända strid än ett scenario men det uppger att det kan fungera som ett intro till "Hindenburg min älskade" som är ett annat scenario till spelet. Karaktärerna hyrs in för att skydda en prostituerade som försökt använda sina psi-mutationer till att utpressa en hög tjänsteman. Han gillar inte det utan torterar ihjäl hennes grodman hallick. Sedan måse man slåss mot lönnmördare som försöker döda henne och karaktärerna.

2 av 5. Inget är dåligt, men det är inte heller ett scenario.

Jag minns det som aningen längre än introäventyret till Shadowrun som i princip är en strid i en butik och sen en valfri scen detektivande efter. Tycker ändå att sånna korta grejer som går att köra samma spelmöte som gruppen gör rollpersoner har nån slags plats, men ett regelrätt äventyr kanske det inte är.

 

[Henke]

Äventyret: Helkväll på Thermopolium
Av: (Jag kan inte hitta vem som är författaren. Äventyret ingår i grundboken)
År: 2001

Det här är mer en ända strid än ett scenario men det uppger att det kan fungera som ett intro till "Hindenburg min älskade" som är ett annat scenario till spelet. Karaktärerna hyrs in för att skydda en prostituerade som försökt använda sina psi-mutationer till att utpressa en hög tjänsteman. Han gillar inte det utan torterar ihjäl hennes grodman hallick. Sedan måse man slåss mot lönnmördare som försöker döda henne och karaktärerna.

2 av 5. Inget är dåligt, men det är inte heller ett scenario.

Det är väl snarare ett intro till Vid regnbågens slut? Hindenburg släpptes ju rätt många år senare?

Torteras verkligen Smilet ihjäl? I VRS är han iaf kvar till största del ..

 

[God45]

Det är väl snarare ett intro till Vid regnbågens slut? Hindenburg släpptes ju rätt många år senare?

Torteras verkligen Smilet ihjäl? I VRS är han iaf kvar till största del ..

Jag dubbelkollade. I "Helkväll på Thermopolium" står det att det kan användas som ett intro till "Hindenburg min älskade". Men i början av Vid regnbågens slut" står det mycket riktigt att man måste spela Thermopolium först.

Paddan är tydligen "fängslad på annan ort" när jag dubbelkollade. Jag tolkade det som att snubben var död och trodde inte det var viktigt. Men där har jag uppenbarligen fel.

 

[God45]

Jag minns det som aningen längre än introäventyret till Shadowrun som i princip är en strid i en butik och sen en valfri scen detektivande efter. Tycker ändå att sånna korta grejer som går att köra samma spelmöte som gruppen gör rollpersoner har nån slags plats, men ett regelrätt äventyr kanske det inte är.

Det påminner faktiskt en hel del om "Food fight" intro scenariot till Shadowrun. Båda är svåra att recensera som äventyr eftersom de mer eller mindre bara är en scen. Men det är inte egentligen något fel på dem.

 

[God45]

Äventyret: Vid Regnbågens slut
Av: Mattias Lilja, Mattias Johnsson och Joakim Bergström
År: 2002


Tydligen är det här scenariot som följer på intro scenariot "Helkväll på Thermopolium". Det är ett rejält äventyr som fått sin helt egen bok. Och efter att de saknats under hela Chronicles eran är en ordentlig sammanfattning i av äventyret tillbaks i början av boken vilket gör det mycket enklare att använda. Så, vad handlar vid Regnbågens slut om och hur mycket tomteguld kan jag sno där?

Det är tyvärr inget tomteguld alls men det finns rejält med droger, hemliga agenter, kulter och folk som vill mörda en! Uppdraget är upplagt som en jakt efter den prostituerade psi-mutanten från intro scenariot och alla delar som har med det att göra är tyvärr ganska rälsade, till och med slutet på scenariot kräver att det går till på ett visst sätt eftersom fler äventyr kommer följa. Men rälsandet är vid vissa punkter och mellan dem är det fritt fram att utforska den väldigt stämningsfulla och väll utbyggda världen. Och att undivka att bli mördad av de många olika faktioner som lägger sig i jakten av sina egna anledningar.

Det här är riktigt bra och stämningsfullt med bra action och bra NPC:er att prata med. Det är för rällsat för att nå hela vägen fram men är ändå väldigt bra.

4 av 5.

 

[Jocke]

Kommer du recensera varje deläventyr i Undergångens arvtagare som en egen grej, eller blir det en recension per bok för Pirit, Nordholmia och Hindenburg?

 

[God45]

Kommer du recensera varje deläventyr i Undergångens arvtagare som en egen grej, eller blir det en recension per bok för Pirit, Nordholmia och Hindenburg?

Inte kommit så långt än så vet inte... har du några förslag på hur blir bäst?

 

[Jocke]

Inte kommit så långt än så vet inte... har du några förslag på hur blir bäst?

Som jag minns det är det 3-5 äventyr per del, men de hänger i regel ihop och är inte tänkta att spelas fritt. Så kanske en kombo? Varje deläventyr för sig och sen en liten summering om kampanjboken? Om det finns nog att ta av. Varje bok är ju också till nästan hälften äventyrsmiljö.